|
|
Tonåren och neuropsykiatriTonåren kan för en del med neuropsykiatriska svårigheter innebära en extra svår och utsatt tid i livet.
För de ungdomar som har tics kan dessa upplevas som extra besvärliga under tonåren. Även om ticsen förekommer i samma omfattning som tidigare är det troligt att tonåringen kommer att uppfatta dem som värre och mer störande. För andra blir svårigheterna färre och kanske nästan försvinner under dessa år. Det "omogna barnet" tycks nu i vissa fall mogna och för dessa ungdomar innebär puberteten och tonåren en positiv period. Den forskning som bedrivs tyder dock alltmer på att svårigheterna för många består. Tonåren är en tid då ungdomar med neuropsykiatriska svårigheter riskerar många misslyckanden. De behöver nu extra stöttning och vägledning. Många har de intellektuella förutsättningar som krävs för att klara vidare studier och de behöver hjälp att se både sina tillgångar och begränsningar. Läs – och skrivsvårigheter blir ett allt större problem ju högre upp i årskurserna man kommer. När kraven ökar blir skolarbetet allt svårare att klara av och självkänslan (som kanske redan var låg) riskerar nu att bli allvarligt kantstött. Ett barn som tidigt upplevt en rad misslyckanden och därmed grundlagt en negativ självbild riskerar att få det extra besvärligt under denna period eftersom identitetskänslan är dåligt utvecklad. Misslyckanden i skolan kan leda till skolk och skolavhopp. För ungdomar med mer autistiska drag i sin personlighet utgör skolgång, kamrater, sömn och mathållning vanliga svårigheter under tonåren. De har ofta svårt att finna en fungerande identitet och depressioner av olika slag är vanliga. Gillberg (1997) menar att en stor del av tonåringarna med Aspergers syndrom har svårt att sköta sin personliga hygien på ett för omgivningen acceptabelt sätt. Puberteten innebär för en del en period då de blir alltmer passiva. Den grupp av barn som har störst svårigheter riskerar att under denna period utveckla övervikt (Lindqvist 1993). En vanlig orsak till depression under tonåren är upplevelsen av att vara utstött eller att kroppen upplevs avvikande eller outvecklad. Ungdomar med neuropsykiatriska svårigheter behöver extra stöd i övergången mellan skola och arbetsliv i form av information, rådgivning och vägledning. Utredning och diagnostisering bör ske innan barnet träder in i puberteten eftersom tonåren är en period i livet som är avgörande för identitetens utveckling. Att identifiera sig med ett funktionshinder kan för tonåringen bli mycket plågsamt, därför behöver barnet några år på sig att förstå och acceptera sin diagnos före inträdet i denna livsperiod.
|
