Neuropsykiatriska diagnoser
Innebörd och orsak
Att ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder innebär bl a att personen har problem med
att rikta uppmärksamheten på uppgifter som den skall utföra, har svårt att utesluta
ovidkommande intryck, samt att hålla fast vid uppgiften tills den är avslutad. Orsaken
är ofta medfödd eller har med tidigt förvärvade brister i hjärnans funktion att
göra. Svårigheterna märks ofta redan tidigt i livet och finns oberoende av hur barnets
övriga livssituation ser ut men symtomen kan förstärkas i en ogynnsam miljö. I
puberteten minskar symtomen för många. Om det är ett resultat av biologiskt/medicinska
orsaker eller om personen har lärt sig att dölja sina svårigheter är oklart.
Många har som vuxna kvar sina svårigheter. En del kompenserar dessa med att bli
duktiga yrkesmänniskor, egna företagare, idrottsmän etc. Många väljer yrken där de
kan har möjlighet att arbeta individuellt.
Intryck och reaktioner
Människor med dessa svårigheter störs mycket lätt eftersom de inte kan filtrera
bort ovidkommande intryck. Det medför ofta att de söker sig till platser där det kan
få vara ifred i lugn och ro.
| Ofta har de svårt att känslomässigt reagera lagom och den
känslomässiga pendeln svänger snabbt mellan ytterligheter, antingen stor glädje eller
djup sorg. |

|
Små oförrätter kan orsaka stora aggressionsutbrott. När personen blir äldre lider
han/hon många gånger av att inte kunna kontrollera sitt humör. Många har
sömnstörningar och har redan som mycket små haft svårt att komma till ro och somna på
kvällarna. Många sover ytligt och oroligt under natten eller tvärtom så djupt att det
inte ens som barn vaknar när det kissar på sig.
Regler och instruktioner
Förmågan att koncentrera sig varierar med motivation och situation. Det kan vara
svårt att förutse hur en person med dessa svårigheter kommer att reagera i olika
situationer. Personen blir ofta missförstådd eftersom omgivningen tror att dess
beteende är uttryck för bristande vilja eller trots.
Som barn har de ofta svårt att uppfatta instruktioner och att hålla sig till
överenskomna regler och det glömmer vad de skulle göra. De fungerar ofta sämre i
större grupper men klarar sig bra ensam med en vuxen. Den strukturerade
klassrumssituationen fungerar ofta bättre än rasterna. På rasterna är också barnet i
en mer utsatt situation och många barn med neuropsykiatriska svårigheter blir mobbade i
skolan.
Humöret växlar
Personer med dessa svårigheter har bättre och sämre dagar. Humöret växlar, likaså
prestationerna. Dagarna blir ibland till långa perioder på flera veckor. Under dåliga
dagar är det mesta fel. Tjat stressar personen ännu mer. En negativ spiral
av tjat, skäll, hot och i värsta fall våld skapas lätt i svåra perioder. Det går
varken att prata personen tillrätta eller med tvång få det att ändra sig. Om man har
att göra med ett barn är det som vuxen mycket viktigt att bryta negativa nedåtgående
spiraler. Kanske måste man se "genom fingrarna" ett tag för att återfå
balansen inom familjen.
Självkänsla
Barn som är rastlösa, har koncentrationssvårigheter eller får okontrollerade
utbrott upplever visserligen det egna beteendet som en svårighet, men omgivningens
bemötande är ofta ett större problem. De blir vanligtvis behandlade som bråkstakar,
som påfrestande, icke önskvärda, med alla de smärtsamma känslor som det väcker att
inte känna sig förstådd, omtyckt och bekräftad. Påfrestningarna på självkänslan
och frustrationen över att inte få behoven mötta upptar dem mer än deras eventuella
diagnos.
Förändringar
Både barn och vuxna med neuropsykiatriska svårigheter behöver oftast förberedas
noga på förändringar som det ofta har svårt att hantera. Krav på förändring möter
ofta på motstånd, personen kanske är rädd för att misslyckas i en ny situation eller
kan helt enkelt inte föreställa sig hur det kommer att bli. De kan sällan vänta och
glömmer ofta vad de tänkte på eftersom nya impulser tar över tankebanorna, de har
sedan svårt att återknyta till ursprungstanken om de får vänta för länge på sin
tur.
|