Neuropsykiatriska diagnoser

Omgivningens reaktioner

Barn med neuropsykiatriska svårigheter får ofta övervägande negativ feedback från omgivningen. Inte sällan misstolkas barnets beteende som ett uttryck för bristande uppfostran. De som har störst svårigheter och har störst behov av omgivningens förståelse är ofta de som får mest skäll.

Självförtroende och självkänsla sjunker i botten. Hos barn och ungdomar är aggressivitet, utagerande beteende och sociala anpassningssvårigheter relativt vanligt förekommande och ofta en reaktion på omgivningens negativa bemötande samt egna misslyckanden. I värsta fall leder det till arbetslöshet, svårigheter i nära relationer, drogmissbruk och annat destruktivt beteende som exempelvis slagsmål och kriminalitet.

Försoningsbeteende

Ofta saknar barnet "försoningsbeteende" dvs att det har mycket svårt för att be någon annan om förlåtelse eller på annat sätt försonas efter en konflikt. Det saknar ofta en realistisk självbild och har svårt att se sin egen del i konflikter, inte heller lär de sig av sina misstag. Barnet får därigenom en dålig uppfattning om vad de egentligen kan i såväl inlärningsituationer som i sociala situationer.

Vuxna med neuropsykiatriska svårigheter

Neuropsykiatriska svårigheter ter sig olika för olika personer och det är även en ny diagnos hos vuxna. Symtomen går inte över i tonåren som man tidigare trodde, många har fortfarande stora problem i vuxen ålder. Ärftligheten är hög varför många föräldrar själva har samma svårigheter. Det finns fortfarande otillräcklig kunskap om vuxna med denna problematik. Dyslexi, depression och ångeststörningar är överrepresenterade hos såväl barn som vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder.

Barnen är ofta i behov av vuxenstöd långt upp i åldern, betydligt längre än sina jämnåriga kamrater men det går att lära sig att leva med ett neuropsykiatrisk funktionshinder. Med rätt hjälp och stöd kan den drabbade lära sig att kontrollera sina humörsvängningar och sin otålighet. Det går att lära sig strategier för att få vardagslivet att fungera.

Bäst fungerar beteendeterapi och kognitiv psykoterapi. Beteendeterapin bygger på att anpassa miljön efter barnets begränsade förutsättningar samt att konsekvent uppmärksamma positivt beteende genom beröm och belöning. Kognitiv terapi går ut på att öka individens självkontroll och funktionella beteende. Gruppterapi kan hjälpa personer med sociala anpassningssvårigheter.

I svårare fall av neuropsykiatriska handikapp kan familjen behöva omfattande hjälpinsatser från samhället. Det kan till exempel vara hjälp med avlastning, olika former av sociala stödåtgärder, anpassning av bostaden, terapi och olika former av ekonomiskt stöd.

Barnpespektiv

I Barnkonventionen betonas att det skall finnas ett barnperspektiv i samhället. Det innebär respekt för barnets fulla människovärde och integritet. Det är viktigt att ha ett tydligt rättighetsperspektiv när det gäller barn med funktionsnedsättning. En mängd lagar och förordningar reglerar situationen för dessa barn men det är en helt annan sak hur lagar tillämpas i praktiken. Om en kommun vägrar verkställa en länsrätts bifallande dom om avlösarservice enligt LSS, om barnet får vänta orimligt lång tid för att få hjälpmedel, om barnet inte blir utrett och därmed inte får den hjälp det behöver i skolan - då blir rättighetsdiskussionen bara tomma ord.

Vad är normalt?

Vad är normalt och vad är avvikande? Var går gränsen däremellan? och Vem har rätt att bestämma var gränsen skall dras?  ADHD, DAMP, Tourettes- och Aspergers syndrom kan också ses som varianter på den mänskliga mångfalden, som i vissa sammanhang utgör ett funktionshinder för individen. Det borde vara varje förälders/ individs rätt att själv avgöra och ta ställning till om en diagnos behövs eller ej.

Finns DAMP?

Det finns de som menar att neuropsykiatriska svårigheter inte finns. Jag menar att det är lika dumt som att säga att jorden är platt. Alla som levt nära någon som har dessa svårigheter vet att svårigheterna existerar eftersom de är så påtagliga och orsakar så mycket lidande. Att förneka att dessa svårigheter inte finns är detsamma som att förneka dessa människors existens. Låt oss istället visa dessa människor den respekt de förtjänar.