Aspergers syndrom - social interaktion
Bristande social interaktion och avvikande uttrycksförmåga
Barn med Aspergers syndrom beter sig ofta socialt och emotionellt opassande, ofta
brådmoget eller provocerande och förstår inte sociala regler. Det
vägrar också ofta att acceptera vuxenvärldens krav. Tidigt börjar många föräldrar
fundera över barnet men har svårt att sätta fingret på problemet. Barnet kan verka
självförsjunket med litet intresse för andra människor. Ibland har barnet svårt att
tolka föräldrarnas ansiktsuttryck och kan ha svårt att känna igen människor som de
ofta har sett på fotografier. Det finns studier (Frith red. 1998) som tyder på att barn
med Aspergers syndrom, liksom barn med autism, har svårigheter att tolka ansiktsuttryck
eller andra känslomässiga uttryck och har bristande förmåga att känna igen ansikten.
Eftersom personen saknar förmåga att ta in andra människors perspektiv sker det
mesta på egna villkor. När det gäller barn så gör barnets
egocentriska beteende det svårt att få kamrater vilket även brukar vara fallet i vuxen
ålder. En del kan vara med andra men inte på ett ömsesidigt sätt. Gunilla Gerland
(Ögonblick 4/99) menar att det är en myt att människor med Aspergers syndrom är
socialt ointresserade.
| Flera vill ha kontakt men vet inte hur de ska göra eller vågar kanske
inte ta kontakt. |

|
Vidare säger hon att det är en missuppfattning att personer med Aspergers har
svårigheter med närhet, det handlar snarare om taktila perceptionssvårigheter.
I förskoleåldern börjar problemen med kamrater bli påtagligt, de
känner inte på sig vad som passar sig och registrerar inte sociala signaler. Det kan
innebära att personen inte känner av hur nära man kan stå någon annan när man pratar
t.ex. De kan inte intuitivt förstå hur andra tänker, känner och reagerar. Ofta har
barnen lättare att umgås med yngre kamrater än med jämnåriga. Barnet har bristande
föreställnings- och inlevelseförmåga och föräldrarna kan undra om det har någon
empati överhuvudtaget. När det gäller empati säger Gunilla Gerland (a.a.) att
människor med Aspergers syndrom visst kan känna empati men att de kan ha svårt att ta
andras perspektiv. När de väl förstår kan även de känna empati och bry sig om.
Personer med Aspergers syndrom har problem med att uppfatta nyanser i
det sociala samspelet uppträder som om de vore omedvetna om de sociala konventioner som
ligger till grund för människors sociala umgänge. De har svårt att förstå att andra
inte vet vad de själva vet. De tycks inte medvetna om andras reaktioner eller vilka
konsekvenser det egna handlandet kan få för andra människor. Ofta finns också en
avvikande ickeverbal uttrycksförmåga tillsammans med motorisk klumpighet.
Andra människor reagerar ofta på att individer med Aspergers syndrom har en säregen
kroppshållning, är uttryckslös, har ovanliga kläder och avvikande språkmönster.
Digby Tantam (i Frith red. 1998) menar att intrycket av avvikande beteende beror på en
avsaknad av en integrering av uttryck, tal och blick. Detta kan få till effekt att en
helt vanlig gest kan tyckas oförklarlig eller absurd eftersom personen med Aspergers inte
har förmåga att via blicken eller förändringar i uttryckssättet tolka en annan
persons handlingar.
Genom sin intellektuella och språkliga förmåga kan många med Aspergers syndrom kompensera
för en del av sina svårigheter. Gunilla Gerland varnar dock (Ögonblick 4/99) för
antagandet att de mest välfungerande människorna med Aspergers syndrom skulle ha det
lättare. Att ligga nära normalitet men ändå inte riktigt nå fram leder till överkrav
och missuppfattningar från omgivningen.
|