Uppmärksamhetsstörning

Uppmärksamhet är ett system som innehåller flera olika delar. En störning i detta system kan påverka flera av våra funktioner. Vid uppmärksamhetsstörning finns i allmänhet svårigheter med att såväl rikta uppmärksamheten mot relevant information, hålla kvar den lagom länge, skifta den mot något annat och att dela den mellan olika saker samtidigt. Ett vanligt problem vid uppmärksamhetsstörning är att man lätt störs av ovidkommande intryck samtidigt som man inte reagerar på det man borde. Efter ett störningsmoment behöver man också längre tid på sig än vad andra behöver för att kunna återgå till en arbetsuppgift.

Många har ofta svårt att både lyssna och titta samtidigt. För att kunna koncentrera sig på att lyssna kanske personen väljer att titta bort vilket kan misstolkas som att personen inte är intresserad av vad som sägs eller inte lyssnar.

Det är vanligt med överkänslighet mot vissa typer av ljud t.ex. plötsligt starka ljud eller ljudet från applåderande händer, en dammsugare eller rakapparat. Det är också vanligt att uppmärksamheten inte tillräckligt snabbt kan riktas mot ny information.

Den som har svårt att koncentrera sig kan ibland "fastna" i det den gör. Personen blir uppslukad och koncentrerar sig alltför mycket på en enda sak. Detta kan man se det hos personer som blir helt uppslukade av att t.ex. spela TV-spel - de varken hör eller ser något annat.

Även bristande impulskontroll och svårigheter att planera räknas ibland som symtom på uppmärksamhetsstörning.

Impulskontroll

Att kunna vänta med att reagera är en viktig förmåga. Människor med ADHD har ofta en påtagligt bristande impulskontroll som kan yttra sig på mänga olika sätt.

De lever i nuet och agerar många gånger utan tanke på konsekvenser eller överenskomna regler. Detta är mer uttalat hos barn men förekommer även hos vuxna. En vuxen person har ofta till viss del lärt sig att styra sina impulser men i jämförelse med andra vuxna som inte har neuropsykiatriska svårigheter är impulskontrollen dåligt utvecklad.

Människor med ADHD är ofta intensiva och uppfyllda av sina idéer och känslor. De får därför svårigheter med att lyssna in andra i lek, arbete och samtal. Det är "här och nu" som gäller, oftast med sig själva i fokus. Det innebär att de har svårare att samarbeta, underordna sig andras idéer och följa andras instruktioner.   De har också ofta svårt med att vänta på att få sina behov tillgodosedda.

Att avbryta andra, både verbalt och i handling, är typiskt. Att börja tala rätt ut i luften eller handla "på impuls" utan eftertanke är också vanligt. I sällsynta fall är den bristande impulskontrollen märkbar som aggressiva utbrott och oförutsägbara explosiva våldshandlingar.

Bristande impulshämning men god verbal förmåga resulterar ofta i ett ändlöst pratande och argumenterande. Personer med ADHD kan förutom att visa aggressivitet och känsloutbrott, också visa stor ömhet och hängivenhet. De är i regel mycket uppmärksamhetskrävande då de visar såväl positivt som negativt beteende.

Dålig impulskontroll hos barn kan yttra sig i att barnet springer rakt ut i gatan utan att se sig för, slår en kompis istället för att tala om att han är arg, svara på frågor i klassrummet utan att räcka upp handen etc.

Planeringsförmåga

Svårigheterna att förutse och planera följer på bristande förmåga till överblick och problem med att urskilja olika sekvenser i en händelsekedja.

Många har ingen självklar känsla för tid och lär sig sent att förstå klockan.

De känner inte på sig hur lång tid som har gått och de har svårt att skynda sig och att passa tider.  Detta leder till att de ofta kommer för sent, de märker inte att tiden går, de sätter igång med sina uppgifter för sent eller oroas av att inte veta hur mycket tid som återstår.

De kan ha svårt att hålla fast vid planer och följa gemensamma regler. Nya intryck avleder uppmärksamheten och personen reagerar impulsivt utan så mycket eftertanke. De får svårt att göra en sak färdigt.

De vanliga problemen vid ADHD - som att inte komma igång med sitt arbete och inte slutföra det man påbörjat - handlar oftast inte om planeringssvårigheter, utan om att den mentala energin och motivationen inte räcker till.