Beslut enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) som går att överklaga

Rätten att överklaga

Man har rätt att överklaga beslut som fattas i samband med beslut om tvångsomhändertagande med stöd av LVU. Det går att överklaga beslutet om var vården av den unge ska inledas samt om man fattar beslut om att flytta barnet. Det går att överklaga beslut om fortsatt tvångsvård. Det går att överklaga beslut om hur umgänget ska ske och om det fattats beslut om hemlig vistelseort. Vill man ha en ändring av beslut som fattats av socialnämnden klagar man hos länsrätten via förvaltningsbesvär.

De beslut enligt LVU som går att överklaga anges i 41 § LVU.
Av paragrafens andra stycke framgår att andra beslut med stöd av LVU inte kan överklagas.

Beslut i länsrätt och kammarrätt

Rättens beslut i fråga om förlängd ansökningstid och om läkarundersökning kan inte överklagas.

Andra beslut av länsrätten kan överklagas till kammarrätten. Prövningstillstånd i kammarrätten fordras inte vid överklagande av beslut enligt LVU. Kammarrättens beslut överklagas hos Regeringsrätten som endast tar upp överklaganden om prövningstillstånd meddelas. Vanligaste grunden för prövningstillstånd i sociala mål är att det finns behov av vägledande domar, dvs. det behövs prejudikat på området. Prövningstillstånd kan även ges om det föreligger synnerliga skäl för en prövning, som att det finns grund för resning eller att utgången i kammarrätten beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

Vem kan överklaga?

Allmänt gäller att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Motsvarande bestämmelse finns i Förvaltningsprocesslagen vilken gäller vid överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut. Varken socialtjänstlagen eller LVU innehåller några bestämmelser om vem som har rätt att överklaga beslut enligt dessa lagar utan frågan om vem som kan överklaga ett visst beslut får utläsas av rättspraxis.

Socialnämnden har inte att pröva andra formfrågor än om klagoskriften inkommit i rätt tid. Prövning av andra frågor, som om den klagande har talerätt och liknande, ankommer på överinstansen, för socialtjänstens del oftast länsrätten. Om en klagoskrift inkommit till socialnämnden, har socialnämnden endast att konstatera om den inkommit i rätt tid och i så fall översända den till länsrätten.

Ungdomar över 15 år

Den unge är alltid ­ oavsett ålder ­ part i ett LVU-mål. En underårig som fyllt 15 år får själv föra talan i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen och LVU. Ungdomar över 15 år har rätt att själva överklaga beslut enligt socialtjänstlagen och LVU som rör dem.

Barn under 15 år

När det gäller barn som är yngre än 15 år måste barnets talan föras av ställföreträdare. Den uppgiften ligger på barnets vårdnadshavare, dvs. oftast föräldrarna.

I vissa mål och ärenden enligt LVU förordnas dock offentligt biträde enligt rättshjälpslagen. Den unges offentliga biträde är då tillika ställföreträdare för den unge om biträdet inte samtidigt är förordnat som biträde för vårdnadshavaren. Det innebär att i de fall offentligt biträde förordnas har den unge en utanförstående ställföreträdare vars intresse inte är motstridigt den unges. Det offentliga biträdet kan i denna egenskap överklaga beslut enligt LVU.

Vårdnadshavaren

Vårdnadshavaren för den unge har rätt att överklaga inte endast i kraft av sin ställning som ställföreträdare för den unge, utan även i sin egenskap av den som ansvarar för den unges person. Det är de rättigheter och skyldigheter för vårdnadshavaren som följer av Föräldrabalken (FB) som innebär att vårdnadshavaren berörs av frågor rörande den unge på ett sådant sätt att rätt att klaga föreligger. Det innebär att vårdnadshavaren har kvar sin talerätt även sedan den unge fyllt 15 år. Vårdnadshavarens talerätt i frågor om den unge rubbas således inte av att den unges talan kan föras av den unge själv eller av en ställföreträdare för den unge.

Förälder som inte är vårdnadshavare

En förälder som inte är vårdnadshavare saknar som regel klagorätt. Denne är varken ställföreträdare för den unge eller ansvarig för den unges person på ett sådant sätt att klagorätt följer.
Om ett beslut däremot riktar sig direkt mot en förälder som inte är vårdnadshavare kan denne överklaga. Beslutet angår då honom personligen.