|
|
Flickor och NPFDet finns inte mycket forskning på flickor och neuropsykiatri. En konsekvens av detta är att det inte heller finns mycket dokumenterat. Antagligen finns ett stort mörkertal när det gäller flickor med dessa svårigheter. Tabellen nedan beskriver i vilken omfattning flickor och pojkar är representerade inom några psykiatriska syndrom. Siffrorna är en uppskattning och hämtade ur Barnpsykiatrikommitténs slutbetänkande 1998.
Källa: SOU 1998:31 s.66 Pojkarna är överrepresenterade i de flesta grupperna. Huruvida det återspeglar verkligheten eller är ett resultat av bristande forskning och underdiagnostisering av flickor vet ingen med säkerhet. Flickor är överrepresenterade i ångestsyndrom och depression. Bakom depression hos flickor kan det dölja sig en neuropsykiatrisk problematik. Om flickornas svårigheter diagnostiseras som depression får de inte rätt sorts hjälp. Flickor med neuropsykiatriska svårigheter är inte lika ofta utåtagerande, trotsiga och hyperaktiva. Flickor får inte vård i samma utsträckning som pojkar och inte heller samma hjälp i skolan trots att de har inlärningssvårigheter i lika hög grad. Detta påverkar naturligtvis flickornas självkänsla och självförtroende. I Agneta Nydéns avhandling framkom att de flickor som remitteras till barnneuropsykiatrisk klinik kan ha större problem än de remitterade pojkarna. Detta trots att de ofta väckt mindre uppmärksamhet eller ansetts behöva hjälp i mindre utsträckning innan de kom till untredningen. Nydén drar slutsatsen att flickors problematik kräver större uppmärksamhet än hittills och att flickor kan vara i större behov av pedagogiska insatser än pojkar. Flickorna behöver, precis som pojkarna med neuropsykiatriska svårigheter, struktur och ledning av vuxna. För många flickor innebär puberteten och tonårstiden en svår känslomässig berg-och-dalbana. Om de känner sig socialt utanför i skolan, förvirrade och överväldigade finns risken för att de drar sig undan och utvecklar depression. De hyperaktiva-impulsiva flickorna använder den trygga hemarenan att få utlopp för sin aggressivitet, frustration och rädsla vilket resulterar i oändliga konflikter med skrik, gråt och igenslängda dörrar. Dessa flickor behöver hjälp att återfå balans i livet och känslomässig jämvikt. I hemmet kan de få möjlighet att vila sig i lugn och ro och fylla på sina känslomässiga batterier. För föräldrar gäller det att inte luras att inlåta sig i oändliga gräl och konflikter. Flickorna, oavsett om de är hypo- eller hyperaktiva, behöver lära sig att skapa sig en lugn vrå i livet för att motverka de känslomässiga stormarna. De behöver också öva upp sin förmåga att samla sig igen efter ett känslomässigt utbrott och återfå jämvikt. De har god nytta av att tidigt lära sig avslappningsövningar. Många flickor med neuropsykiatriska svårigheter lider av låg självkänsla och behöver hjälp att bygga upp denna. Istället råkar de flesta ut för det motsatta när föräldrar och lärare överöser dem med tillsägelser, tillrättavisningar och kritik. Det är värdefullt för dessa flickor att hitta ett fritidsintresse, en hobby eller något annat som kan kompensera hennes brister.
Flickorna har ofta svår PMS och det finns läkarhjälp att få. Flickor utan diagnos får ofta betala priset att omgivningen betraktar dem som förvirrande och icke begåvade. Ofta börjar de och slutar med en rad hobbies och intressen. Aktiviteter som kräver diciplin och uthållighet fullföljs sällan. Ofta hamnar de efter i skolan, inte sällan börjar de tänka på sig själva som "förlorare" med få talanger.
|
