|
|
|
Flickors huvudproblematik
Alla människor med neuropsykiatriska svårigheter upplever sina svårigheter olika och
har också egna sätt att kompensera dessa på. Men det finns ändå en hel del likheter
och jag skall här försöka åskådliggöra hur tillvaron kan te sig för flickor med
neuropsykiatriska svårigheter men med olika huvudproblem genom att
generalisera.
| En flicka som är hypoaktiv och svårigheter i huvudsak
med uppmärksamheten föredrar sannolikt en-till-en relationer och vill helst leka med en
kamrat i taget. |

|
Ofta känner hon sig bortkommen i sociala sammanhang och har svårt för de snabba
skiftningarna i guppaktiviteter. När andra retas vet hon inte hur hon skall försvara sig
och känner sig ofta känslomässigt sårad. Hon anstränger sig hårt i skolan men har
svårt att hänga med i undervisningen. Hon kommer inte ihåg lärarens frågor och vill
helst inte dra uppmärksamhetens till sig. När läraren frågar henne något vet hon inte
vad hon skall svara. För att undvika uppmärksamhet gör hon allt för att anpassa sig
till omgivningens förväntningar och ger efter för andras önskningar. Hon är extremt
känslig för kritik och den förvirring hon upplever skapar ångest, hon får ofta ont i
magen eller i huvudet och försöker ibland få slippa gå till skolan.
För den hyperaktiva och impulsiva flickan liknar mer pojkarna med
neuropsykiatriska svårigheter i sitt beteende. Hon bråkar med sina föräldrar oavbrutet
och tappar humöret nästan varje dag. I skolan kan hon inte sitta still, pratar hela
tiden och skickar lappar till sina klasskamrater. Hon argumenterar och säger emot. Hon
är envis, arg, trotsig, rebellisk och hypersocial. Samtidigt blir hon lätt
känslomässigt sårad och har lätt att börja gråta trots sin tuffa yta. Känslorna
åker berg-och-dalbana vilket är mycket påfrestande. Att vara både hypersocial och
hyperkänslig är något som förenar många flickor med neuropsykiatriska svårigheter.
I tonåren förstärks problemen. Den hypoaktiva flickans svårigheter
i skolarbetet blir allt större. Hon är blyg, tillbakadragen och dagdrömmer. I
klassrummet säger hon fortfarande ingenting och är anonym både för lärare och
klasskamrater. Utan hjälp kan prov och läxförhör i värsta fall upplevas som rena
skräckupplevelser. Inför menstruationen blir den känslomässiga berg-och-dalbanan än
värre.
| Den hyperaktiva flickans tendens till att vara hypersocial intensifieras
ofta under tonåren. Det blir mycket fester och lite studier. |

|
Hon är rebellisk och trotsar sina föräldrar mer än någonsin. Hon ljuger och hittar
på och är omöjlig att kontrollera. Föräldrarnas försök till att bestraffa oönskade
beteenden har sällan någon effekt, snarare tvärtom. I likhet med den hypoaktiva flickan
blir den känslomässiga berg-och-dalbanan än värre inför menstruationen.
Trots stora olikheter i beteende mellan den hypoaktiva och hyperaktiva
flickan så finns det en del likheter.
- Båda lider av svårigheter i kamratkontakter men de tar sig olika
uttryck. För den hypoaktiva flickan blir det svårt med större grupper eftersom hon där
känner sig förvirrad och överväldigad. Hon föredrar att ha en bästa vän att leka
eller umgås med. Den hyperaktiva flickan får ofta problem i relationer till andra på
grund av sin intensitet och känslosamhet. Andra barn kan ha svårt att hänga med i
svängarna. Båda brukar ha det gemensamt att de känner sig annorlunda än sina
jämnåriga.
- Samhällets förväntningar och de sociala könsrollerna slår hårdare
mot flickor med neuropsykiatriska svårigheter än mot pojkar med liknande problem. Att
vara rebellisk, sexuellt mycket aktiv och dricka för mycket genererar misstyckande och
dömande från både vuxna och jämnåriga. Den sociala domen kan bli hård och det är
inte ovanligt att flickorna senare i livet upplever både självanklagelser och skam
inför vad de gjort under tonåren.
|
|