|
|
|
Flickor med Aspergers syndrom
Sociala situationer
Tony Attwood (1999) menar att det är troligt att flickor får stöd och
uppleva tillhörighet med en större grupp jämnåriga flickor i högre ofattning än vad
pojkar med samma problematik får. Dessa flickor med Aspergers syndrom blir ofta
omhändertagna, "mammade" av andra flickor. Kamraterna kan driva på i de
situationer då en flicka med Aspergers syndrom är osäker på vad hon ska göra eller
säga i sociala situationer och de kan trösta vid bekymmer. Som kontrast är pojkar
kända för att var intoleranta mot barn som skiljer sig från mängden och de är mer
benägna att vara "rovgiriga". Detta kan ha en olycklig effekt på beteendet hos
en pojke med Aspergers syndrom och många pojkar klagar över att de är retade, utanför
och tyranniserade av andra pojkar. Vissa pojkar med Aspergers syndrom föredrar att leka
med flickor eftersom de oftast är snällare och mer toleranta än jämnåriga pojkar.
Det finns enligt Tony Attwood indikationer på att flickor generellt är mer motiverade
till att lära och snabbare att förstå nyckelbegrepp i jämförelse med
pojkar med Aspergers syndrom trots jämförbar intellektuell förmåga. Flickor har
därmed en bättre långtidsprognos när det gäller social förmåga. Detta kan förklara
varför kvinnor med Aspergers syndrom ofta är mindre synliga än män med syndromet och
varför de i mindre omfattning remitteras för utredning och diagnos.
| Mödrar med Aspergers syndrom tycks också ha större "moderlig"
och empatisk förmåga med sina egna barn än män med Aspergers syndrom - som kan ha
ganska stora svårigheter att förstå och relatera till sina barn (Tony Attwood (1999)).
|

|
En del individer med Aspergers syndrom kan bli rätt påhittiga i att imitera och
använda förebilder för att kamouflera sina svårigheter i sociala situationer. En strategi
som har använts av många flickor och en del pojkar är att observera människor som är
socialt skickliga och därefter kopierat deras typiska maner, röst och personliga
uttryck. Det här är en form av social ekolali (mekanisk imitation av ord) eller spegling
där personen förvärvar sig ytlig social kompetens genom att spela rollen av en annan
person. Detta illustreras i Liane Holliday-Willeys bok "Pretending to be
Normal":
"I could take part in the world as an observer. I was an avid observer. I was
enthralled with the nuances of peoples actions. In fact, I often found it desirable
to become the other person. Not that I consciously set out to do that, rather it came as
something I simply did. As if I had no choice in the matter. My mother tells me I was very
good at capturing the essence and persona of people. At times I literally copied
someones looks and their actions. I was uncanny in my ability to copy accents, vocal
inflections, facial expressions, hand movements, gaits and tiny gestures. It was as if I
became the person I was emulating." - p.22
Ungefärlig översättning:
"Jag kunde ta del av världen som en observatör. Jag var en glupsk observatör.
Jag var förtrollad av nyanserna i människors handlingar. Faktiskt, jag fann det ofta
önskvärt att bli den andra personen. Inte så att jag medvetet gjorde det, snarare att
det kom som något jag bara gjorde. Jag bara gjorde. Som om jag inte hade något val. Min
mamma säger att jag var väldigt bra på att fånga essensen och personligheten hos
människor. Vissa stunder kopierade jag bokstavligen en del personers utseende och
ageranden. Jag var kuslig i min förmåga att härma uttal, rösten, ansiktsuttryck,
handrörelser, sätt att gå, och små gester. Det var som om jag blev personen jag
efterliknade." s.22
Det är mer vanligt att flickor går utbildningar i tal och drama vilket innebär ett
idealiskt och socialt acceptabelt tillfälle att träna kroppsspråk.
Många människor med Aspergers syndrom har ett häpnadsväckande minne vilket kan
innebära att förmåga att ur minnet läsa upp dialogen hos alla karaktärer i en pjäs
och memorera en dialog eller ett manuskript från en konversation ur det dagliga livet.
Genom att kunna ett manuskript behöver inte barnet oroa sig för vad det skall säga.
Skådespelandet kan senare i livet leda till ett framgångsrikt karriäralternativ,
fastän det kan bli en del förvirring när vuxna med Aspergers syndrom spelar en annan
människa i det verkliga livet.
Ovanstående är enligt Tony Attwood (1999) preliminära förklaringar och ännu
ej vetenskapligt utforskade.
|
|