Inledning

Olika diagnoser
Begrepp
ADHD
DAMP
Tourette
Asperger
FAS
Klinefelter/XXY
OCD
Diagnoskriterier
Diagnostik
Olika perspektiv
Positiva sidor
Flickor
Tonåren
Vuxna
Negativ utveckling
Behandling
Pedagogik
Skola
Elevvård
Samhällets stöd
Överklaga beslut
Kritiska röster
Kontakter
Länkar
Diskussion
Gästbok
Startsidan

 

Medicinsk behandling

Medicinering vid ADHD/DAMP

Då jag inte själv är utbildad medicinare är inte detta det område som lämpar sig bäst för mig att diskutera. Mina kunskaper i ämnet är begränsade varför jag under denna rubrik endast mycket översiktligt redogör för den vanligast förekommande läkemedelsbehandlingen.

Vid all läkemedelsbehandling måste man väga för- och nackdelar mot varandra eftersom det inte finns någon medicin som är fri från biverkningar.

FRAGANDE.WMF (1494 bytes)

Det mest använda medicineringen vid ADHD och DAMP är centralstimulerande medel, vanligast är ritalina och amfetamin vilka endast skrivs ut på licens av Läkemedelsverket. Sverige har en relativt restriktiv hållning till användandet av centralstimulantia. Det finns farhågor om att dessa medel i läkemedelsform kan ge upphov till missbruk senare i livet. Dessutom ser man en fara med att narkotika sprids i samhället genom denna form av behandling. Jan-Olof Janols, ansvarig för neuropsykiatriska utredningscentret vid Akademiska sjukhuset, uppger till att det inte finns något som tyder på att behandling med centralstimulantia skapar narkotikaberoende (Dagens Medicin 000229). Möjligheten att få behandling med centralstimulantia varierar beroende på var i Sverige man bor eftersom endast ett litet antal kliniker har generell licens på att skriva ut preparatet.

Kriterierna för att skriva ut centralstimulantia är

  • En väl grundad diagnos
  • Att andra stödformer har provats men inte räcker
  • Att medicineringen regelbundet följs upp av en specialist.

Enligt Janols får ca 60-80 % av barnen någon form av positiv effekt av medicineringen. Motsvarande siffra för vuxna är ungefär 50%.

Centralstimulantia förbättrar uppmärksamheten, hjälper individen att lättare koncentrera sig och styra sina impulser. Inlärningsförmågan höjs, minne och tänkandet förbättras. Överaktivitet, impulsivitet och aggressivitet minskar i allmänhet.

Som vid all medicinering finns det risk för biverkningar. De vanligaste är;

  • Försämrad aptit
  • Insomningssvårigheter
  • Magont och huvudvärk (de första dagarna)
  • Blodtryckshöjning
  • Ev tics kan förvärras
  • Ökad irritabilitet och känslighet

Bäst effekt ger medicinering med centralstimulantia i kombination med beteendeterapi.

Medicinering vid Tourettes syndrom

Vid medicinering av tics finns det en rad faktorer att ta hänsyn till. Vid särskilt svåra tics kan det dock finnas anledning att överväga läkemedelsbehandling. Det kan t.ex. finnas anledning att medicinera då ticsen är så svåra att de ger upphov till muskelsvärk eller t.o.m. är så svåra att de skadar brosk och leder. Likaså kan medicinering vara motiverat när ticsen är socialt handikappande eller inverkar mycket på förmågan att koncentrera sig.

Nilsson & Pelling (1999) skriver att vid medicinering, speciellt vid samtidig ADHD, kan det vara klokt att börja med mediciner som har minst biverkningar som t.ex. klondin och centralistimulanta. Dock har neuroleptika störst effekt på svåra tics men dessvärre också många biverkningar.

Serotoninåterupptagningshämmande mediciner - SSRI

Ångest, tvångssyndrom och depression kan lindras av serotoninåterupptagningshämmande mediciner. Tyvärr kan dessa mediciner också öka förekomsten av tics hos de personer som lider av det.

FÖRHÅLLNINGSSÄTT & BEHANDLING>>>

FÖR FÖRÄLDRAR ATT TÄNKA PÅ >>>

FÖR ANDRA ATT TÄNKA PÅ>>>

PSYKOLOGISKT INRIKTADE BEHANDLINGSMETODER>>>

BETEENDETERAPI OCH KOGNITIV TERAPI>>>

ALTERNATIVA BEHANDLINGSMETODER>>>

 
Uppdaterad
2002-01-05
neuronatet@brevet.nu ©2000-2001N@N
Marie Lundqvist
Socionom