Pedagogik vid för hög aktivitetsnivå
enligt Freltofte
I denna grupp återfinns de som har alldeles för lätt att bli uppmärksamma på vad
som försiggår runt omkring dem. Dessa personer reagerar våldsamt på både yttre och
inre stimuli. Som små barn har dessa personer varit svåra att tillfredsställa. Eftersom
de redan som spädbarn reagerade på alla intryck, såväl yttre som inre, var de många
gånger otröstliga och oroliga. Den danske neuropsykologen Susanne Freltofte menar att
dessa personer förblir hyperaktiva livet ut. Vidare menar hon att oberoende av
föräldrarnas omsorgsförmåga kommer dessa barn ständigt att uppleva våldsamma obehag
på grund av alla intryck som sköljer över barnet.
"Barnet kommer därför att uppleva otrygghet och osäkerhet av samma slag som ett
barn som utsätts för bristande omsorg gör. Ett barn med svår hyperarousal [hög
aktivitetsnivå, min anm.] känner ofta att det saknar grundläggande trygghet och
säkerhet eftersom omgivningen har svårt att tolka barnets signaler och uppfylla dess
skiftande behov" (Freltofte 1998 s. 56)
Eftersom personer med denna svårighet hela tiden fångas av stimuli från den egna
kroppen såväl som från den yttre omgivningen får de svårt att vara uppmärksamma och
koncentrerade på en arbetsuppgift. De reagerar starkt på alla former av stimuli.
Exempelvis kan ett visst klädmaterial skapa så starkt obehag att personen har svårt att
fokusera på något annat, likaså kan starkt solsken vara plågsamt. De kan drabbas av
yrsel i en stimulirik miljö, kanske till och med känna sig illamående. Många uppfattar
det som ytterst obehagligt om någon tar i dem utan förvarning. Uppmärksamheten skiftar
från än det ena, till än det andra beroende på hur mycket stimulans som kommer in i
nervsystemet. Detta stör såväl motorik som perception samt påverkar
automatiseringsförmågan negativt.
Då dessa personer reagerar starkt när någon retar dem är de tacksamma att ge sig
på. Det är något att vara uppmärksam på i skolvärlden och på arbetsplatser då
dessa personer lätt blir offer för mobbning. Människor med den här problematiken
behöver lugn och ro samt en förutsägbar och strukturerad miljö för att fungera som
allra bäst. De trivs oftast bäst i "en till en relationer" eftersom de då kan
koncentrera sig utan att bli förvirrade. Dessa personer hänger med i allt som händer
runt dem och kan av omgivningen uppfattas som extremt nyfikna. Andra reagerar så
våldsamt på minsta händelse att de uppfattas som nervösa och otrygga. Många har
svårt att varva ner på kvällarna och somna.
Om den förra gruppen hade svårt att uppfatta signaler från den egna kroppen så är
denna grupp den motsatta. Minsta signal från kroppen tolkas omedelbart och kräver
behovstillfredställelse. Hunger, kyla, värme, smärta - allt upplevs starkt och skapar
obehag för personen eftersom kroppen signalerar lilla minsta obalans. Det kan exempelvis
medföra behov av att oftare än andra behöva gå på toaletten.
Vid inlärning behöver de en lugn och stimulifri miljö utan störande intryck. Ofta
mår personen dåligt i en miljö med många människor och mycket stimulans.
Förutsägbarhet och struktur är A och O. Alla förändringar behöver förberedas noga.
Här skulle man kunna säga att det "tråkiga" och invanda är det optimala
eftersom personen behöver återkommande upprepningar för att möjliggöra en
helhetsupplevelse.
| Som vuxna föredrar ofta dessa personer att vara för sig själva i lugn
och ro. |
 |
De har ett begränsat umgänge och undviker att utsätta sig för stimulirika och
stressande miljöer och situationer. För en liten grupp finns en ökad risk att ras in i
missbruk och självmedicinering för att försöka uppnå ett inre lugn.
Tydliga regler och struktur, en lugn miljö och mindre arbetsgrupper, fler vuxna är
faktorer som gynnar både inlärning och vardagsliv. Att förbereda personen på
förändringar och samtidigt försöka minska antalet förändringar
För att komplicera saken ytterligare så minns kanske den uppmärksamme läsaren,
från kapitlet om ADHD, att en och samma person kan ha problem med både för hög och
för låg aktivitetsnivå.
|