Whiskyproduktion
kräver endast tre ingredienser
vatten, jäst och korn. Men
eftersom whiskyframställning
är en mycket complex
procedur, har alla försök
till plagiat utanför
Skottland
misslyckats.






Mältning


Kornet stöps i vatten i två till tre dagar, varefter det sprids på ett mältningsgolv där det börjar gro. Sedan vänds det regelbundet för en jämn utveckling. Efter cirka fem dagar när kornets stärkelse har har utvecklats till jäsbart socker stoppas grodden genom att grönmalten som det nu kallas förs över i en ugn, en kölna, för att torka. Det traditionella bränslet i en kölna är torv vars rök ger den slutliga produkten sin karakteristiska smak.



































Malning


Mellan två stora valsar mals den torkade malten till ett grovt mjöl, kallat skrot.


































Mäskning


Skrotet blandas blandas nu med 65-68 gradigt vatten i stora mäskkar. Efter ungefär en timme har vattnet brutit ned det jäsbara sockret, och karet dräneras på vattnet under en timmes tid. En andra omgång vatten, något hetare tillsätts nu och får rinna igenom skrotet direkt. Till sist blandas ännu hetare vatten med skrotet för att sparas och användas som första vatten i nästa mäskning. Den sockerrika vätska som nu har framställts kallas vört. Vörten kyls ned innan det går till ett jäskar för jäsning.


































Jäsning


Vörten pumpas över till jäskar, stora runda träkar. En viss mängd jäst tillsätts för att starta en kemisk reaktion vilket får vörten att jäsa och bubbla intensivt. Efter två dagar har man en söt vätska med en alkoholhalt liknande starköl, kallad wash.





































Destillation


"Washen" pumpas in i ett förvärmningskar innan det fortsätter in i en wash brännare, en traditonell destilleringsapparat av koppar. En andledning att använda koppar är att det är lättformat, så att man kan återskapa exakt samma form när den måste bytas ut. Detta sägs ha en avgörande betydelse för det slutliga resultatet, därför har formen på destilleringsapparaterna inte förändrats genom tiderna. "Washen" värms nu upp till 86 grader vilket är den temperatur som får alkohol att förångas så att det åtskiljs från "washens" restprodukter genom att stiga upp till "svanhalsen" i brännarens topp. Där kyls det ner och kondenseras till vätska innehållande 25% alkohol. Denna vätska som kallas "low wines" leds in i en sprit brännare för en andra destillering. Återigen upphettning tills alkoholen förångas. Nu får man fram ren sprit med en alkoholhalt på 62-75%.






























Spritlykta


Eftersom sprit är skattepliktigt måste det hållas inlåst. Därför rinner all sprit från brännarna genom ett glas och mässingskåp för provtagning utan att kunna komma i fysisk kontakt med det. Skåpet har skattmasen försett med ett stort hänglås. När "low wines" passerar genom skåpet kontrollerar förmannen temperaturen och styrkan genom att mäta dess specifika vikt med en hydrometer som flyter i en testbehållare i som står i skåpet. Spriten från spritbrännarna kan förmannen styra på tre olika sätt. Den första "foreshot" har för låg styrka och skickas därför tillbaka till ett low wineskar för omdestillering. Nästa del "middle cut" är sprit av tillräckligt god kvalitet för malt whisky. Tredje delen "feints" får gå samma väg som "foreshots". Den användbara spriten förs över till mellankar innan det fylls på fat.































Fyllning på fat


När spriten fylls på fat är det klart som vatten och alkoholhalten reduceras till 64% genom att tillsätta vatten från samma källa som vid mäskningen. Faten för lagring har tidigare används för att lagra sherry, vilket ger whiskyn en rik, söt finish. Alternativt kan dom importeras från USA där dom har lagrat Bourbon. Enligt Amerikansk lag får varje fat bara användas en gång för att lagra bourbon, så dom måste göra sig av med dom så snart whiskeyn tappats på flaska. Vikten av begagnade fat kan lätt konstateras genom att smaka vilken Amerikansk whiskey som helst. Alla fat är tillverkade av ek av högsta kvalitet. Genomsnittsfatet rymmer 250 liter och kallas hogshead. Det finns också butts som rymmer 500 liter och barrels på 180 liter.































Lagring


Faten lämnas orörda i stora ouppvärmda lagerlokaler. För att få kallas Skotsk Whisky måste den lagras inom Skottlands gränser i minst tre år. Single malt whisky lagras minst åtta år, oftast i tolv och ibland upp till 30 år."The angels share" är ett uttryck för att det faktum för varje års lagring försvinner två procent av innehållet p.g.a. avdunstning, vilket delvis förklarar det höga priset på 30-årig whisky. När ett fat har lagrats ett visst antal år är det dags för innehållet att tappas på flaskor, en del används till blending eller säljs som single malt whisky.













Konsumtion

Skål !