Tisdag 16/3-2010
Nu har det hänt igen. Jag missade, dagboken igår. Egentligen händer det väl inte så hemst mycket. Jag är lite konstig bara, tycker dom 2-benta, här hemma. Dom påstår, att jag har varit så här förrut.
Egentligen gör jag inte större väsen av det. Blir liksom lite däppigare bara. Är underlig på nätterna åxo, påstår dom. Kastar mig över både husse och matte, när dom ligger och sover. Kan berätta, att då,
sover dom inte längre. Jag t.o.m kastar mig på deras huvuden. Idag när vi var ute, på promisen mitt på dagen. Sprang jag på en av dom som sätter griller i huvudet på mig. Men tror Ni jag brydde mig.
Vi var lösa, både mamma och jag. Morsan gick först och skällde ut, tjejen. När jag kom fram, sa tjejens ägare. Hon löper. Vet inte vad husse han tänka, skulle hända. Säkert blev han väl lite överraskad,
när jag bara nosade på henne, fram ifrån. Och sedan följde jag med husse och mamma. Så var det med det. När vi kom hem sa husse, att jag inte begriper, vad man skall ha tjejer till. När dom ibland luktar gott.
Sedan såg vi två ekorrar, då blev jag mera intresserad, mamma med. Husse ha fullt upp, att få oss med. För då hade han satt kopplen på oss. Ha det så bra ikväll. Hörs
JOHAN
Söndag 14/3-2010
Imorse sa husse, att jag hade blivit tokig. Varför han sa det, skall jag berätta om. Vi gick som vanligt ut på våran morgonpromis. När vi kom hem och var ute på loftgången, då började jag tok skälla.
Och drog och hoppade i kopplet. Husse hade full jobb med, att komma fram till våran ytterdörr. Så vi kunde komma in. Mamma hon bara glode på mig. Precis som hon inte förstod, vad som var fel med mig.
Skällde gjorde hon inte. Det gör hon sällan när någon annan skäller...Det var när vi tillslut kom in i lägenheten som husse sa, till matte, att jag var tokig. Matte blev väldigt överraskad, hon hade
hela tiden trott, att det var morsan som tokskällde. Ingen annan än jag, vet vad som gjorde mig så upprörd. När jag sedan hörde något litet knäpp från dörren, då stirrade jag på den. Man hör lite av
dörren, när det blåser på den. Bl.a sitter det en grej på dörren, som kan slå emot den. Men den bryr jag mig aldrig om. Nu var det något helt annat, som fick mig, att reagera, som jag gjorde.Nu är iaf
lugnet återställt...Utom för stackars Zorro, som har fått sår ovanför ena ögat, så han ser lite konstigt ut, när han tittar på mig. Matte och husse, hoppas att det är bara svullnaden på ögonlocket, som
får ögat, att se lite mindre ut. Hans kompis Simba biter ju honom, när han håller på med honom. Dumma katt. Idag hade Zorro, ned en av mattes spargrisar som står på frysskåpet. Tänk den höll. Sådana
grisar finns inte längre. Sparbanks-gris, säger matte, att det är. Hon har två till, en väldigt stor...Ha de´. Så hörs vi igen
JOHAN
Fredag 12/3-2010
Trot eller inte, men jag sprang på Timmy imorse med. Det var en till hund med. Färghandlarns hund, säger husse...Så har jag haft besök av "snabeldraken". Idag var jag tyst, varför försöka
säga något, när den, där inte svarar. Invägningen efteråt gick bra. Matte blev faktist nöjd med min vikt. Hon var visst övertygad om, att jag hade minskat. Istället hade jag gått upp ett par hekto.
Mamma hon hade minskat, men det skall hon göra, säger matte...På våran promis, mitt på dagen, fick vi springa lösa. Vi var ute på gamlis-gärdet. Husse har inte mycket sällskap av oss, han får
gå ensam, efter. Morsan och jag sticker iväg. Det värsta är, att morsan skrämmer väl några hundägare, kanske hundarna åxo. Vad vet jag. Hon rusar skällande emot dem, men när hon är några meter, ifrån
dom så svänger hon runt och springer tillbaka till mig. Själv råkade jag ut för ett par obehagligheter. Möte två stora, gormande hundar. Vad gör man i sin ensamhet. Jag försökte göra mig så liten som
möjligt. Sedan är det bara, att hoppas på, att dom inte ser mig. Jag inbillar mig det iaf. Jag kanske är släkt med strutsar?...Matte har tappat bort sin älsklingspenna, det var welshar på den.
Husse har inte haft bort den, säger han. Jag får ju inte ens röra den, säger han. Visst får han röra pennan, men inte sitta och lösa korsord med den...Undrar om någon av "skogisarna" är skyldig,
till pennans försvinnande. Mamma och jag, är iaf oskyldiga. Vad skall vi med en penna och göra. Ha nu en skön kväll. Hörs igen
JOHAN
Torsdag 11/3-2010
Imorse sprang vi på Timmy och hans husse igen. Vi är visst ut samma tid, varje dag. Igår kväll, så träffade jag på min bästa kompis, welshen Felix, med husse och matte. Dom har varit
väldigt osynliga på sista tiden. Felix har visst haft ont i en tass. En klo, var borta. Så det som finns inuti, syndes. USCH. Men nu var han bra igen...Idag har jag varit ute, en sväng med bilen.
Veckohandling, stod på programmet. Så mamma och jag fick, tillbringa en stund i bilen, på shoppingcentrets parkering. Det går jättebra. Huvudsaken är, att man får åka med. När vi kom hem,
så körde husse, som vanligt in bilen på gården. Och fram till vårat hus. Mamma och jag fick springa av oss lite, när husse bar upp kassarna. Sedan blev den en promis. Under den promisen,
så såg vi en katt. Det var länge sedan, man såg en sådan ute. Ute alltså, inne ser jag ju katter varje dag. Igår kväll, när vi skulle sova, då började dom leka med något, som dom rullande
runt med på golvet. Så smällde det till vid ett tillfälle, men ingenting, kan man se, när det blir morgon igen. Jo, porslinskulan såg jag, men den är ju deras. Skall nu ut på en promis, så jag tackar för mig.
Och säger adjö, för idag. Hörs imorgon igen
JOHAN
Onsdag 10/3-2010
Imorse träffade vi på Timmy och hans husse igen. Hussen var alldeles till sig, det kunde man se. Han berättade för min husse, att han hade sett UGGLOR igår. Konstigt,att man kan bli så glad, när man ser en
fågel. För visst är väl ugglor fåglar. Nåja, jag blir rätt så till mig, när jag märker, att det finns fåglar...På promisen mitt på dagen. Hamnade vi väl lite fel. Husse tyckte det såg ut, som det var en stig,
ute på gärdet. Men icke, kanske något barn, hade gått där. För husse fick det visst jobbigt, han skönk ner i snön. Mamma och jag gjorde, detsamma. Känns lite konstigt, när man inte kan gå, som vanligt. Utan
hela tiden får kravla sig upp...Till middag fick vi våfflor, gott. Mamma blev riktigt till sig. Matte fick kasta hennes bitar en bit bort, så jag han äta upp min bit, innan hon var över mig och skulle ha mina bitar.
Annars är väl inte matlusten, på topp. Jag åt faktist några torrfoderbitar idag, när husse gav mig, en och en. Bortskämt?. Nu skall ni ha en bra kväll. Återkommer
JOHAN
Tisdag 9/3-2010
Nu får dom väl ge sig. Här blir man tagen på bar gärning. Igår kväll hände det igen. Husse skulle ha in mig i badrummet. Ingenting konstigt med det, kan man tycka, där är jag, ju ofta. Allt verkade åxo,
helt okey, först. Men sedan tyckte jag, att matte uppträde lite konstigt. Själv tänker hon väl inte så mycket på det. Hon håller sig undan, men mig lurar dom inte, jag anade ugglor i mossen. Och
vägrade gå in i badrummet. Husse fick knuffa in mig och efter kommer matte. Husse går ut, matte håller fast mig, så jag inte kan följa med honom. Nu skulle jag in i duschkabinen, matte med. Det var dags för
ett bad, med shampo. Försökte gömma mig under stolen, som matte sitter på. Dömt, att misslyckas. Hon får fram mig. Sedan sätter proceduren igång. När jag var klar, ropade matte på husse. Inget hände. Matte,
började hoa istället. Tillslut så kom husse. Så jag kunde komma ut ur kabinen och bli torkad. När husse har torkat av mig det mesta, då går vi ut, från badrummet. Mamma står med och ser, hur husse torkar mig.
När han är klar, då tycker hon, att han skall torka henne åxo. Men det gjorde inte husse, hon hade ju inte badat. Lika för lika, tänkte väl mamma. När matte sedan borstade mig, så ville mamma åxo bli det.
Hon blev borstad, så allt var väl bra, tillslut. Oj, vad man känner sig pigg och glad, när allt är över. Och man är nybadad. Skönt!!!. Idag har det väl inte hänt så mycket. Än kanske jag skall tillägga.
Träffade kompisen Timmy och hans husse, på morgonpromisen. Hussen är en sådan där fågelskådare. Så idag skulle han åka och titta på några ugglor, som har flyttat till stan. Hornugglor, säger dom, att det är.
Än har jag inte sett någon. Ha en bra dag. Jag hör av mig igen, om det händer något, särskilt
JOHAN
Söndag 7/3-2010
På förmiddagen åkte jag på något oväntat. Nåja, egentligen inte. Man borde väl vara vann, att det kan hända. Husse, mamma och jag, gick som vanligt ut på våran morgonpromis. Så hit var allt okey. Kommer sedan hem,
äter snällt min mat. Sedan brukar åxo husse börja med sin frukost. Men först skulle han ha in mig i hobbyrummet. Ha in, visst. Normalt brukar jag gå in själv, tänkte väl göra det först. Men jag gjorde en upptäckt.
Matte fanns inne i hobbyrummet. Skumt!!!!. Jag vägrade helt enkelt, att gå på egna ben in till henne. Så husse var tvungen, att bära mig in. Jag skulle nämligen trimmas. Bara vi kommer igång, så är det helt okey.
Måste man, så måsta man. Trimmaskinen är väl den som är läskigast. Allra helst när matte kör bakom öronen med den. Ja, öronen kan väl bli avkapade, eller? På bröstet är det helt okey. När hon sedan börjar med det övriga
som skall trimmas, då lägger jag mig ner. Vi trodde vi var ensamma inne i hobbyrummet, Simba blev ju hindrad från, att komma med in. Inga katter, sa matte. Dom försöker äta upp, håret. Simba är värst. Men Zorro, han
hade lyckats bli kvar. Han låg i hyllan och sov. Men plötsligt så vaknade han och ville ut, från rummet. Han blev kvar, matte kan inte resa sig så lätt och öppna åt honom. Hon är lite stel, säger hon. Gammal ni vet.
När jag var klar, så skulle matte, fortsätta med mamma. Hon var ändå bekvämare av sig. Husse kom in med henne i lådan, som står under köksbordet. Vilken latmask. Zorro fick följa med husse och mig, ut från hobbyrummet.
Mamma skall visst vara väldigt, lugn och snäll, att trimma.
Det är jag med, så det så. Under baktasarna är jag lite killig. Så då försöker jag väl dra åt mig dom. Men det är inte så farligt. Rasmus var värre. Han röck åt sig, tassarna minst 4 gånger per tass. Ibland på
framtassarna åxo. Annars har det väl inte hänt så mycket. Mamma har lagat lite extra mat, så det har luktat väldigt gott, här hemma idag. Ha en bra kväll. Återkommer
JOHAN
Lördag 6/3-2010
Imorse var det ändå kallare ute. Inne har vi fått det varmare igen. Vet inte om det är till någon fördel, för mamma och mig. Vi klagade inte. Idag kom vi ut på en biltur igen. Man kan undra, ibland går det flera dagar.
Innan man överhuvudtaget, ser den där bilen. Mycket mindre får åka i densamma. Matte skull iväg, till samma ställe, som igår. Fast idag var det ingen "han" utan en "hon", som höll på med hennes gaddar.
Tandhygiensist eller något sådan fint kallar hon sig. Matte säger, att hon är öm i munnen, efter allt krafsande. Igår fick hon ont i ena gångjärnet, sa hon. Hon har för liten mun, så det är svårt, att gapa.
Hon kanske skulle låna min? Undertiden, som hon var där hos den där, tanten. Så gick vi en sväng, husse, mamma och jag. En bra lång sväng, förresten. Man hinner gå mycket, medan man väntar. Dom har vad matte kallar,
för akademiska kvarten, på det där stället. Hon får alltid vänta en kvart, när hon skall till tanddoktorn. Idag blev det likadant, fast hon skulle till den där tanten. Precis när vi kom tillbaka till bilen, så kom matte.
Hon hade inte pigglat i husses ficka, utan tänkte göra, det när hon hade varit in i en affär. Men se, nu behövdes det inte, något pling. Vi var på plats. På hemvägen stannade dom igen, nu skulle det handlas något, som
dom skulle äta, dom inte vi. Pizza, säger dom, att det var. När dom åt den där pizzan, så satt mamma hela tiden och undrade om dom skulle ge henne något. Jag låg i korgen under bortet och sov. Jag hickade imorse igen.
Trots den där behandlingen. Vad kan en hickande hund, ha fått för problem, säger dom. Valpar brukar hicka ofta. Kattungar med. Men jag är varken det ena eller det andra...Nu säger jag hej då. Hörs igen
JOHAN
Fredag 5/3-2010
Jaha, nu har jag precis, kommit hem från en promis. Ätit min mat och tuggat "tuggis". Idag har det väl hänt lite iaf. Det började imorse med, att vi måsta har våra ytterkläder igen. Man kan tycka, att det är lite hit och dit. Efter
sedan vi hade varit hemma ett tag. Och husse som vanligt hade ätit frukost. Då stod plötsligt "snabeldraken" i köket. Hur den kommer dit, vet jag inte så precis. Husse stod där ute och tog emot den. Efter drakens rundvandring, så blev
det invägning av oss 4-benta. Mamma hade ökat och jag minskat. Precis tväremot, som matte vill ha det. Matlusten har ju inte varit på topp dom senaste dagarna, för min del. Det bidrar till, att mamma har lite mera mat, som hon kan sno
åt sig. Idag har jag ätit bättre. Piller till masken, har jag åxo fått. Tänk, att dom måste ner i mig först. Husse tänkte ge mamma tablett, men kom på, att det var fel hund. Mamma blev visst lite överraskad.
Bilåkning har åxo, ståt på programmet. Vi, mamma, husse och jag, skjutsade matte till ett ställe, där det skall finnas någon, som tittade på hennes tänder. Under tiden, så gick vi en promis. Bilen lämnade vi på en parkering för bilar.
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men rätt som det var, så befann vi oss i "våran" hage, ute på Gränby gärdet. Fast vi inte gick hemifrån. Där i hagen, träffade vi på två stycken hundar. En lite äldre hane och en 8 månaders tik.
Som jag fattade tycke för. Försökte visa det för henne åxo. Men hon försökte komma undan med, att ställa sig, emellan husses ben. När jag blev för ivrig. Hanen provade jag åxo, men han blev arg. Då är det bäst man passar sig.
Och återgår till tjejen. Hennes husse tyckte, att husse, skulle köpa, någonslags piller, som dom ger till hästar. Med samma intresse. Hästar, ja visst Ni läste rätt. Folk kan åxo äta dom. Hästar kan åxo få samma sort i maten, då i pulver.
När det gäller människor, kan man ju, undra vilken effekt, pillerna har på dom?...Åter till promisen, när vi hade lekt klart i hagen, så gick vi tillbaka mot bilen igen. Jag antog det iaf. När vi var nästan ända framme hos bilen,
då lätt det i husses kläder, igen. Han har konstiga kläder, som låter. Han tog upp och talade in grej, sedan fick vi hoppa in i bilen. Och husse körde iväg. Vi skulle hämta matte, som stod och väntade, där vi hade lämnat henne.
Undrar hur husse kan veta när det är dags, att hämta henne? Har det möjligen med det där som lätt? Ha det så skönt och bra. Återkommer
JOHAN
Torsdag 4/3-2010
Idag hände det roliga igen. Jag kom, ut på en biltur. Men bara till shoppingcentrets-parkering. Ja, skulle mycket gärna vilja åka längre. Man sover bra i bilen. Så är det åxo kul, att sitta och titta ut, ibland. Mamma och jag
fick vänta i bilen, som vanligt. Då sover vi förstås. Handlingen tog inte så lång tid. När vi kom hem, så åkte vi som vanligt in på gården. När vi var nästan framme vid vårat hus, då stod brevbärarens-cykel, ivägen. Nästan åtminstone,
husse lyckades ta sig förbi. Fåningt nog, det tyckte iaf matte. För nära han stannade bilen, då stod brevbäraren bakom med sin cykel och ville förbi. När matte hade lyckats krångla sig ut, då kunde husse, köra närmare snökanten, så
brevbäraren kom förbi. Matte påpekade, att husse borta, ha släppt dig förre. Det tyckte han åxo, husse muttrade något, som jag inte hörde. I vilket fall som helst, så fick matte och jag, sträcka på benen och springa, upp och sedan ned,
för trappan. In i bilen, när husse var klar åkte vi med bilen, till sitt hem...Så säger, matte och husse, att det skall vara farligt, att komma in i huset. Dom har satt upp en lapp, på dörren till trapp-huset om, att taket skall rasa.
"Se upp för takras" står det. Inte snö-ras. Men dom som bor på nedrebotten, dom går ju åxo upp till, huset för,att komma in. Det är väl lika farligt för dom, kan man tänka. En sak till som, matte och husse, undrar över, hur skall
dom komma in om, dom inte får gå där. Vore det inte bättre om dom hade ned snön, för hand. Snöskottning på tak, alltså. Min handske håller jag noga reda på, den har legat utanför huset och i skogen, lite omväxlande. Så har jag åkt, på
något som dom kallar för hicka. Det känns lite konstigt ibland och så låter det om mig. Mask, påstår dom, att jag kan ha, igen. Matlusten, är inte på topp den heller. Nåja, man skall väl inte klaga. Ha en bra kväll. Hörs igen.
JOHAN
Tisdag 2/3-2010
Hej igen. Ingenting skrivet i dagboken igår. Ser jag. Matte kanske hade gått i ide? Vi, hade lite snöyra igår. Kom väl kanske inte ner så mycket uppe ifrån. Utan det som redan fanns nera, blåste omkring det åxo. För det blåste.
Idag har vi varit ute med bilen. Tur, att inte vi behövde ut med den igår. Matte skulle till sin tass-vårdare. Under tiden tog, husse, mamma och jag en promis. Alltid roligt, när man får gå på nya ställen. På hemvägen, åkte vi
till ett ställe, där matte skulle handla något, som hon behövde. Sedan åkte dom och köpte hamburgare. Till sig själva naturligvis. Det märkte vi först när vi kom tillbaka, sedan vi hade gått en runda. Matte stod och pratade,
med en farbror, när vi kom, upp på loftgången. Mamma brukar kunna glappa på honom, när han pratar. Men inte idag. Hon hade inte tid. Hon kände säkert lukten av maten, som matte stod höll i en kasse. Hon ille bara in. Vilken optimist hon är,
min morsa. Inte fick något, jo lite när dom nästan hade ätit upp allt. Då får vi lite. Kan åxo berätta, att bilen fick lite soppa, den med idag. Husse kallar det iaf, för soppa... Kan berätta, att jag har skaffat mig ett fynd.
Imorse när vi var ute, då hittade jag en frusen handske. Som så klart måste tas om hand.
Jag bar hem den. Men den fick ligga kvar utanför ytterdörren på loftgången. När vi sedan skulle ut igen, då med bilen. Tog jag med mig, mitt fynd. Det fick ligga i garaget. Någon behöver väl vakta det åxo, när bilen är borta.
När vi kom hem igen, så tog jag nämnda hanske och bara den hem till huset. Den fick stanna kvar på loftgången. När jag kom ut på våran senaste promis, då tog jag med mig hansken. Men den fick lika kvar utanför huset.
När vi gick runda. Nu ligger den på loftgången. Ha de´. Ni hörs
JOHAN
Söndag 28/2-2010
Imorse så fick vi springa lösa, när vi var ute på gärdet. När vi började närma oss, stället där husse, brukar sätta på oss kopplena. Och då samtidigt, säger nu är det dag. Då tittar jag på honom och sedan tittar jag lite,
åt sidan. Upptäcker, att vi står precis utanför, den där spännande trädgården, som finns på hemvägen. Nej! Du tänkter jag, inget koppel, innan jag har fått gjort mina undersökningar där inne. Och så sticker jag iväg. Husse som,
står kvar därutan för, han har fått kopplet på mamma. Han bestämmer sig för, att lämna mig, där jag är. Och börjar gå iväg, men åt andra hållet. Från det hållet vi kom ifrån, för han törs inte fortsätta, för då måste han gå
över järnvägen. Det kan bli farligt. Kanske inte för husse och mamma, men för mig, som då måste springa ensam över densamma. Så dom går som sagt iväg, åt fel håll, skulle man kunna säga. Efter ett tag, så slår, även jag
följe med dom. Såg NI, jag kom själv. Han behövde inte gå tillbaka och hämta mig. Några kompisar har jag inte träffat på mina promisar. Lite trist, det är alltid kul, när man träffar någon, som man får leka med.
Nu är det kväll igen och vi har varit ute på våran, eftermiddags promis. Ätit upp våra "tuggis", mat skulle jag åxo äta, men det är var inte så viktigt. Visst jag åt, men inte allt. Äter man tills man rapar då behöver man,
väl inte äta mera. Jag har liten magsäck, säger husse. Det kan jag inte svara, på för det vet jag inte. Men visst kan ja bli fort mät. Men ibland, så får det plats mycket. Lite olika hur mycket jag har sprungit, kanske.
Ha det bra ikväll. Så hörs vi igen
JOHAN
Lördag 27/2-2010
På morgonpromisen, var matte och jag väldigt skötsamma. T.o.m, så berömde husse oss, när vi kom hem till matte. Vi hade fått gått mycket lösa. Och det helt utan, att rymma ifrån husse. Vi höll oss hela tiden i närheten.
Fast okey, inte alldeles bredvid. Husse kan t.ex. inte sticka in huvudet i buskar. Men det kan vi, som Ni säkert, har läst, tidigare. Om det sedan var avsaknad av något spännade, att jaga, det vet jag inte förstås.
För det fanns inte en ända hare, ingen lukt av en sådan heller. Inga katter, lite fåglar möjligen, men dom är mamma mest intresserade av. Fast jag ligger väl inte långt efter. Ta t.ex. mitt intresse för koltrastar,
som jag åxo skrev om tidigare. Däremot, så kom det två hundar, som var helt ointressanta. Först en stor sak, som jag inte vet riktigt vad det var. Sedan döck det upp en schäfer, som verkade lite dum, men det fick han väl vara.
Vem bryr sig. Ingen av dom hundarna tittade vi åt, utan vi fortsatte med vårat busknosande. Schäfrar, det är ett släkte för sig, dom gillar jag inte. Vill inte titta åt dom ens. Ingen av dom tidigare welsharna, har gjort det
heller. Skall jag bry mig om någon hund, så skall det vara en snäll och helst en kompis. Som t.ex Sanktebernad "Abbe" kallad, som döck upp, honom hälsade jag på. Vi gjorde t.o.m sällskap, d.v.s hans husse och min husse gick
och pratade, Abbe han håller sig bredvid dom, hela tiden. Så kan jag tala om, att mitt koppel har gått sönder. Men det är inte mitt fel, vill jag åxo påpeka. Åtminstonen inte i det ögonblicket, som det gick sönder.
Husse var alldeles ensam i våran sluss, när det hände. Vet inte riktigt vad han gjorde. Ha en skön kväll. Hörs
JOHAN
Fredag 26/2-2010
Nej men vad nu då? Har jag inte skrivit något i min dagbok, på flera dagar. Skyller som vanligt på matte. Vi har fått det varmare både inne och ute, kan jag tala om. Fast imorse var det inte till någon fördel. Man blev ju full med
snöbollar igen. Varmdusch, blev det när vi kom hem. Snabeldraken har varit och hälsat på idag. Vägning har åxo stått på programmet. Jag hade ökat, precis som det skall, vara enligt matte. Mamma hade minskat åxo, som det skall vara,
enligt samma matte...Igår var jag ute och åkte bil. Veckohandling, så färden gick till shoppingcentrets parkering, men bara ditt. Ingenting till oss djur behövde handlas. När vi kom hem, då måste husse, köra in en annan väg, igen
kanske jag skall tillägga, det står ofta bilar parkerade ivägen, fast dom inte får stå parkerade på gårdarna. Vad jag gjorde dagen för igår, det kommer jag faktist inte ihåg, så kan det gå, när man inte får skriva ned, allt på samma dag.
Nåja, nu vet Ni iaf, att jag lever. Mamma, matte, husse och katterna åxo. Vi mår alla bra. Nu är det visst dags för den där lådan igen, som matte och husse stirrar på ibland. Ha det bra. Hörs
JOHAN
Tisdag 23/2-2010
Imorse hade vi "bara 12" grader kallt, ute vill säga. Inne hade det iaf blivit 18 grader. Så nu fryser dom iaf inte så mycket inne längre. Har varit ute med bilen idag. Varför? Ja, säg det. Vi åkte iaf och släppte av matte vid ett
av dom stora husen, på ett område som dom kallar för Akis. Matte skulle kolla sitt "öga". Ja, Ni läste rätt, hon ser bara på ett öga. Nu har det åxo blivit sjukt, sedan ett år tillbaka. Hon har något som kallas för, ja, vad var det nu.
Någonting med katta iaf. Fast inte katt, det vet jag. När vi hade lämnat av matte, så körde husse ned under marken. Där stod vi och väntade ett tag, men ingenting hände. Så husse körde upp, på marken igen. Till ett ställe, där han
visst inte fick stå. En tant, kom fram och sa, åt honom. Varför kan man undra, vi stod ju inte ivägen. Det var liksom en ficka där. Nåja, husse körde in på ett område, där det stod flera bilar. Där väntade vi igen. Husse brukar ju,
gå med oss en sväng, när vi väntar på matte, när hon är på Akis, nu fick vi sitta i bilen eller ligga. Det kom iaf en tant, som såg ut, som hon skulle köra bort sin bil, från en plats, där bilar tydligen får stå. Husse gjorde sig beredd,
han tänkte använda den platsen. Men tanten kom ju aldrig iväg. Tillslut, så körde hon iaf iväg. Men precis när husse, tänkte ställa in bilen i det där hållet, så hördes ett ljud. Det ringde säger husse. I hans jacka. Det var matte, som
ringde, hon stod nu utanför huset, där vi hade lämnat av henne. Så nu kunde vi åka och hämta henne, så någon parkering blev det aldrig. Vi åkte till matte i stället. När hon hade satt sig i bilen, så körde vi iväg. Irrade runt lite,
husse hittade visst inte riktigt var han fick köra, visa gator är ju avstängda. Så när man kommer och tror, att man kan köra, rakt fram, så får man inte, utan måste svänga. Tillslut var vi på väg åt fel håll. Då bestämde dom sig, matte och husse,
att vi tar vägen över en bro, hem istället. Men någon bro, åkte vi inte över, inte då iaf. Utan dom bestämde visst, att vi skulle, fortsätta rakt fram. Kan Ni tänka Er vart vi hamnade. Jo, på djursjukhusets parkering. Men!!! Vi är väl inte
sjuka, varken mamma eller jag. Helt riktigt, det var "tuggis" dom skulle handla, brukar vara billigare där. Men nu hade dom blivit dyrare, men billigare än i affären iaf. När vi åkte därifrån, då åkte vi över den där omtalade bron.
Nu skulle man kunna tro, att vi åkte direkt hem. Nej då, ett stopp till blev det. Nu utanför djuraffären som säljer Klass och Märgkex. Alltså mycket mat åt oss hundar. Nu åkte vi hemåt. Och in på gården.
Där det redan stod en bil, utanför vårat hus, så husse kunde inte köra ända fram till gången som går upp till övervåningen. Sedan kom dom inte förbi bilen, till fots heller, utan dom måste gå, på gången framför husväggen. Vi fick aldrig,
hjälpa till med uppbärningen, för bökingt tydligen. Sedan hände det som brukar hända, när vi har varit ute med bilen. Nu har vi varit ute på en promis igen. Ha en bra kväll. Återkommer
JOHAN
Söndag 21/2-2010
Kylan fortsätter, både inne och ute. Skillnaden är ju, att ute är det minus och inne plus, (än så länge iaf). Imorse när vi vaknade hade vi bra 15 grader inne. Men som jag skrev igår, så tycker vi inte det, gör så mycket
Mamma och jag, mamma t.ex. hon sov över imorse. När hon vaknade var hon lite borta eller husse var borta rättare sagt, enl. henne. Hon tänkte rusa in i hobbyrummet, när husse stod, åt andra hållet. När han ropade på henne, blev hon så
glad. Så hon nästan gick av på mitten. Jag blev förstås åxo, till mig. Och började vifta och hälsa på husse jag med, fast jag hade, haft koll på honom hela tiden, sedan vi gick upp han och jag. Mitt på dagen, när vi var ute på våran, dagliga promis,
så träffade vi ett par små hundar. Mamma hon både hälsar och skäller på samma gång, när vi möts. Dom som hade hundarna fick så roligt åt henne. Det bästa är ju, att hundarna inte bryr sig om henne, utan vill vara med mig...Nu har vi varit,
ute en sväng igen. Vinterkläder och blinkhalsband på, så vi känner oss riktigt välklädda. När dom dessutom, säger att vi är stilliga, då blir man ju extra glad. Ha en bra kväll. Måste sluta, för nu vill husse ha min dator. Han
håller på med, att spela över lite skivor från stora till små. Om Ni hänger med. Hej då. Hörs
JOHAN
Lördag 20/2-2010
Idag har vi fått det kallt igen. Vi har haft vinterkläder på oss,varje gång vi varit ute. Egentligen går det ingen nöd på oss. Husse däremot fryser, allra helst när han måste ta upp det vi har gjort. Det blir lite kallt utan, när
han inte kan ha något på händerna. Några långa utfärder har vi väl inte haft, lagom tycker husse, i den här kylan. Kallt har vi fått inne åxo. Men det är något, som varken mamma eller jag, lider av. Snarare tvärsom. Men matte,
som inte brukar behöva ha så mycket på sig inne, än en stor T-shirt. Hon sitter med en tjock plysch -klänning och mysbyxor. Hon hade t.o.m torgvantarna på sig tidigare, om Ni vet hur sådana ser ut. 16 grader, har dom inne i lägenheten.
Varmt förstås, ute är det omkring 15 minus. Nu har det börjat snöa riktigt ordenligt också blåser det...Måste berätta vad som hände Zorro igår kväll. Matte hade hängt någonting för luckan deras, för att det inte skulle dra så mycket.
Därifrån åtminstone, att det drar, från andra ställen är det inte, så mycket dom kan göra åt. Fuskbygge, säger matte. För, att det skall bli varmt i våran lägenhet, så behöver dom dra på värmen, så man bränner sig på elementen eller rent av
kan steka ägg, på dom. Nu är dom inte så varma, därav kylan. Eller åxo behövs sol och värme på omkring 30 grader varmt. Men då blir det alldeles för varmt, inne istället. Lagom är tydligen bäst i den här lägenheten. Fast nu tycker mamma och
jag, som sagt, att det är bäst. Värmen nej, fy!!!. Åter till Zorro. Han tog sig ut, men inte in. Tidigare på dagen hade han lyckats med både och. Då blev han så glad, när han kom in, så han hojtade högt. När han inte kom in, då hojtade han högt ute. Samtidigt, som han slog vilt med tassarna på sovrumsfönstret.
Husse gick upp och släppte in honom. Vi hade lagt oss för natten, när det hände.
Ha de´. Så hörs vi igen
JOHAN
Fredag 19/2-2010
Imorse fick vi alla fall vara lösa. Inte sprang vi bort heller. Utan husse hade koll på oss hela tiden. Men så, kom det ingen hare eller katt, heller. Så jag kanske inte skall vara, allt för skrytsam. Hemma fick vi besök,
av den där draken igen. Försökte snacka med den igen, förstår inte varför jag inte kan låta bli det. Får ju aldrig något svar, inte idag heller. Invägningen efteråt, föll till belåtenhet. Jag håller vikten. Mamma hade väl gått upp,
något hekto. Men det fick väl gå....Igår kväll, eller kanske sen, eftermiddag. Vi var iaf ute på en promis. Det var mörkt, så vi hade våra blinkhalsband på oss. Samtidigt som vi var ute, så var det en farbror med ett lite
barn, som kunde gå, men var ändå inte så stor. Husse vet inte riktigt vad som flög i barnet, för rätt som det var så kom hon eller han, springade emot oss. Mamma blev så rädd, så hon hoppade upp mot husses ben. Hon hade säkert
helst kommit upp i hans famn. Husse trodde efterås, att det var mitt blinkande halsband, som intresserade barnet. För det syns på lång väg, kanske bättre än vad jag syns. Mammas halsband blinkar inte lika starkt. I vilket fall,
som helst så fick inte barnet komma ända fram till oss. Barnets husse eller vad det heter, hindrade det. Skönt, åtminstone för mamma. Jag tänkte väl inte så mycket på, vad som hände. Men påflugna barn, är inte så hemst kul.
Åtminstone dom mindre, man kommer så att säga i ögonhöjd med dom. Ingen av mina föregångare, har gillad det heller. Annars tyckte dom om barn, åtminstone Rasmus och Nicke. Dom t.o.m lekte med barnen här ute på gården.
Willy höll väl sig helst till matte, men hälsa på honom fick dom. Idag har det kommit lite mera vitt från himlen. Kallare har vi fått åxo. Imorse fick vi ha våra ytterkläder på oss. Ha en bra kväll. Hörs
JOHAN
Torsdag 18/2-2010
Imorse när vi vara ute på våran promis, då tänkte vi, att husse skulle släppa oss lösa, där han brukade göra det. Men hur vi än, kämpade och fjäskade, så blev vi aldrig släppta. Okey, är det så han är envis, så
är det väl så. Fram på förmiddagen åkte vi ut med bilen. Dom stannade på vägen till shoppingcentret för, att handla mat åt mig. Och godis, till godispyramiden. Sedan blev det parkeringen vid shoppingcentret, som gällde
för mamma och mig. När allt var klart, så åkte vi hemåt igen. Som vanligt åkte vi in på gården. Där vi åxo får följa med när husse bär upp kassarna. Får ja, men inte idag. Matte släppte ut oss, men sen han vi bara,
springa fram till dörren som går upp till loftgången, så kom husse. Han tyckte inte vi skulle vara ute något mera, för det kom en taxibil, som stannade bakom våran bilen. Dom tyckte tydligen inte, att vi skulle,
springa omkring, när det döck upp en bil. Nåja, det var ju bara, att gilla läget. Vi åkte med till garaget, men någon promis, blev det inte förrän husse, hade fått, gått hem och byta skor. Oj, vad vi är ivriga, att
komma iväg igen...När vi kom hem igen, då leta jag som vanligt efter matte. Men kunde inte hitta henne, hur än jag sökte. När hon sedan dyker upp, då går jag bara rakfram, framför fötterna på henne. Så hon får säga mitt namn.
Då vänder jag. Matte trodde att jag blev sur, bara för, att jag inte hittade henne, när jag letade. Okey, vad det än var, så hälsade jag glatt på henne, när hon kom. Hon hade varit i badrummet och duschat. Jag tycker hon,
skall vara framme och ta emot min hälsning...Allt är som vanligt, utom på ensak. Har Ni sett en katt, med en trassa om halsen? Dom kallar det för halsband, men det är inget riktigt halsband. Matte har sytt det.
Han måste ha det om halsen, på kvällarna och nätterna. När matte och husse har lagt sig. Så kanske han slipper få så mycket sår, på halsen. Simba har av någon anledning fått för sig, att Zorro är, vad skall jag säga, en tjej.
Eller så är dom....nog om detta. Han håller iaf fast Zorro på halsen, med sin mun. Då blir det hål. Ha en bra kväll. Återkommer
JOHAN
Tisdag 16/2-2010
Som Ni kanske såg, så skrev jag inget i min dagbok igår. Kan ju inte säga, att det berodde på, att ingenting hände. För det gjorde det, fast det som hände, händer nästan varje dag, därför skrev jag ingenting.
Idag däremot, så har mamma och jag varit, städade hunder. Fick följa med husse på en långpromis, ut på staden. Gör man det, så måste man gå snällt. Och de gjorde vi. Husse var nöjd med oss. Vi fick t.o.m följa med
husse in i en affär, det hör ju inte till, det vardagliga precis. Det gjorde inget, att det kom in två hundar i den affären. Husse skulle handla, någonslags kabel, som han skulle, ansluta till datorn. Som nu matte och
jag använder oss av. Husse har hållit på tidigare och kan Ni tänkte Er det funkade. Han hade räknat ut, att han skulle spela in skivor, äldre skivor, stora skivor. På små skivor, som skulle gå, att spela i CD-spelaren.
Han är duktig min husse, han klarade av det. Men vi höll nästan på, att tröttna på låten, som han höll på med. Den hette någonting om en, fågel, en stor fågel. Kondor skall det visst vara. En sådan är det nog inte någon
idé, att man försöker fånga. Om det nu skulle finnas någon här. Men det gör det ju förstås inte. Största fågeln, jag har sett, var någonslags falk eller höck, vi vet inte riktigt. Den satt i von Bahrska häcken. Såg väldigt
stor ut när den flög. Dom andra hundarna, som har bott här. Brukar se Fasaner, jag har inte sett någon ännu. Rasmus fick t.o.m se en Ara-papegoja, som låg på rygg i von Bahrska häcken. Den hade rymt, många hade försökt få
tag i den, men misslyckas, sedan bara så låg, den där i skogen. Allt gick bra, den kom hem igen. Nu skall jag gå ut på en till promis, med mitt fina blinkhalsband, på mig. För det brukar bli riktigt mörkt innan vi är hemma.
Hej då, kompisar. Vi hörs
JOHAN
Söndag 14/2-2010
Under hela morgonpromisen, så fick vi gå i koppel. Därför så kunde det inte bli någon harjakt. Husse fryser, säger han. Så på grund av det, så måste vi vara kopplade. Fryser? Vi fryser ju inte, så jag tycker gott,
att husse kunde hjälpa oss jaga hare. Då skulle han håll sig varm han åxo. Vi såg några stycken iaf...Igår kväll så såg vi åxo en hare, som satt på gången i von Bahrska häcken. Den verkade inte villa flytta sig heller.
Det var mamma och jag som såg den först. Husse hade inte sett den. Det gjorde han inte förrän vi började dra i kopplen. Det var nästa så han följde med, innan han fick stopp, på oss. Haren var lite retsam åxo, den
sprang hela tiden en bit framför oss. Så tillslut, så måste husse, svänga av och gå en annan väg hem. Om han skulle orka få oss med...Oj, vad många harar vi såg, när vi var ute på våran senaste promis. Rätt som det var,
när vi kom och gick, så började en buske röra på sig. Och ut kom flera stycken harar. Någon chans, att vi skulle kunna ta någon, fanns förstås inte. Det där förhaskade kopplet, som håller oss sammanlänkade med husse.
Det borde inte finnas, sådana grejer. Kunde inte vi hundar gå ihop om ett koppel förbud? Eller nej, det kanske inte var något bra förslag. Ha de´. Vi hörs igen
JOHAN
Lördag 13/2-2010
Imorse, var vi på rymmen igen. Hare, oboy, vad det är kul. Husse påstår, att han hör, när vi har korn på haren. Det fast han inte ser oss. Vi piper, säger han. När vi är tysta, då har vi tappat bort, den.
Husse trodde då, att vi skulle komma tillbaka. Men icke, då måste, man ju börja leta efter spår. Mamma hon springer tillbaka till husse, när hon har givit upp. Vid ett tillfälle fick jag se, att husse hade fått besök.
En man, som hade en welsh, stod och pratade med honom. Artig som jag är, så måste jag ju, springa ditt och hälsa. Husse trodde, trodde allstå, att han skulle få tag i mig. Men jag var för snabb. Tillslut, så gav även
jag upp. Under promisen mitt på dagen, då hade vi återgått till sorkgrävning. Husse tror inte, att vi gräver efter sork, vi gräver bara på snön. Tacka sjutton för det, vi måste ju flytta oss, hela tiden. Husse fryser,
säger han. För vi hade kopplena på oss...Från harar och sorkar, till koltrastar eller fåglar, överhuvud taget. Fåglarna, brukar sitta i buskar och kvittra, då sticker vi in huvudena i busken. Då menar jag fåglar, som
inte är koltrastar. Dom brukar sitta på marken. Intressant, då försöker man förstå sno en. Men hittills har det inte gått. Den rackarn flyger iväg. Sitter däremot koltrasen för högt upp, i någon buska eller något.
Då skällar jag på den. Tror Ni det hjälper, nej. Den sitter bara kvar och retas...Ni läste rätt, jag skäller, trots att jag är en väldigt tystlåten kille normalt. Som Ni märker så har jag fullt upp. Ha nu en skön kväll.
Jag återkommer, troligtvis imorgon igen
JOHAN
Fredag 12/2-2010
Jag skrev ju inget igår, om vi fått springa lösa. Det hade vi inte, därför var jag tyst. Var inte riktigt säker om det skulle bli så i fortsättningen...Imorse fick vi iaf vara lösa. Och vi visade oss från våran bästa sida.
Svårt husse ropade, så sprang vi till honom. Sedan fick vi springa vidare igen. Tills det var dags, att dra hemåt igen...Där hemma fick vi besök av "snabeldraken". Som vanligt efter sedan husse hade ätit frukost.
Har hört, att Rasmus, jämt undrade över, varför draken alltid döck upp efter husse frukostar. Måste faktist instämma med den, undran. Inte kan den heller vara själv, när den vandrar runt. Utan husse, måste hela tiden
var med. Idag struntade jag i, att försöka prata med "den där". Kan iaf berätta, att matte blev väldigt nöjd, när det vardags för invägningen. Jag hade ökat och mamma minskat, precis som det skall vara.
Vi gillar faktist, när vi får väga oss. Helst skulle vi väl vilja göra det samtidigt. För vi trängs framför husse. Men han orkar bara en i taget...Idag blev jag lite lurig på morsan. Det var efter sedan, dom 2-benta,
hade ätit middag. Husse höll på och diskade. Både mamma och jag brukar vara med då, för vi vill hjälpa till med disken. Men idag fick inte jag. För när husse ställde ned en tallrik, så morrade morsan åt mig. Vem törs,
sträcka fram nosen, framför henne då. Så jag gick iväg. Men visste inte riktigt vart jag skulle gå, så det blev en sväng, fram och tillbaka, från vardagsrummet. För helst ville jag ju vara i köket. Annars är det lugnt.
Zorro och Simba rusar väl runt lite ibland. Helt plötsligt. Begriper mig inte så mycket på deras ryck. Ha det bra. Hörs igen
JOHAN
Torsdag 11/2-2010
Idag har jag varit ute med bilen. Nej, inte ensam, förstås. Någon måste ju köra, det kan inte jag. Så vi åkte iväg allihop. OBS, inga katter. Mamma, jag och husse gick först och körde fram bilen. Matte kom liten
stund, senare. Hon hade pratat med en granne, som stod och väntade på en taxi. Tanten som brukar köpa kattmat, av matte och som är 93 år. Nu stod hon och var orolig för det aldrig kom någon bil. Hon hade en tid, som
hon skulle passa. När vi åkte iväg med våran bil, så fick matte, se en taxi, som stod utanför bommen till våran gård, där skulle den ju inte stå. Lång bort från vårat hus. Matte gick för, att tala om för killen, att
han stod fel. Vad matte sa, till honom, vet jag inte. Men inte var det någonting, som han behövde ta illa upp för. Han började med, att säga, att han stod ju utanför 2:an. Ja, Dagermangatan 2, sa matte.
Karin Boyegatan 2, ligger långt där bort. Han verkade helt "blåst" enligt matte. Började svara matte, med "Varför, är Du så sur". Matte sa, då varför, tanten är gammal och oroligt, så kör ditt nu. Han upprepad sin
fråga, vad en matte sa, fick hon det till svar. Hon gav upp, det gick inte, att prata med honom. När han steg ur bilen, ropade han efter matte och sa, samma igen. Vad skall man säga, om den chauffören. Från fel,
taxi bolag sa, matte. Vi åkte iaf iväg ditt, vi var på väg. Till shoppingcentrets parkering. Veckohandling, som inte tog så lång tid. När vi åkte hemåt, så åkte vi förbi djuraffären, matte skulle köpa det där, som
hon skulle ha. Ett stopp till blev det, innan vi var hemma. När vi var inne på gården, så fick vi hoppa ur. Men vilken tid, det tog. Husse öppnade inte, så när matte kom förbi, då hoppade jag på dörren till buren.
Släp ut oss, matte tänkte visst göra det ändå. Vi bara sprang upp och ned för trappan, sedan tillbaka in i bilen. Efter det så har det varit promisar. Utan bil, förstås, den körde vi eller husse, tillbaka till garaget.
Om vi har varit lösa idag och grävt. Det skriver jag om imorgon. Nu har jag inte tid. Hej då
JOHAN
Onsdag 10/2-2010
Idag har jag nog gjort bort mig. Morsan med antar jag. Husse lätt riktigt arg. Under promisen mitt på dagen, släppte han oss lösa. Och som vanligt så stack vi iväg och började gräva. Husse stod och väntade
länge på oss, men så började han frysa, han sa det iaf, till matte, när vi till slut kom hem. Han skrek att vi skulle komma, så han kunde få röra på sig. Men icke sa "Nicke" kom vi. Så säger han, att han gick iväg
och lämnade oss, åt vårat grävande. Det blev som igår, att han var tvungen, att gå tillbaka. Han hade gått så långt och t.o.m försvunnit bakom en sväng. Ingen reaktion alls, från våran sida, säger han. När han,
kom tillbaka, då hade han ilsknat till. Så han tog i allt vad han kunde. Andra gången han skrek, då reagerade iaf mamma. Husse skrek någonting om, att nu gä... o.s.v får det vara nog. "NU KOMMER NI". Mamma gick som sagt först.
Tillslut så rörde även jag på mig, husse tog, tag i min halsband, men sedan fick han lite problem med haken på kopplet, den hade blivit stel. Men han fick iaf på mig allt tillslut, utan att jag rymde iväg.
Fast jag kan erkänna, att jag gjorde små försök, att komma iväg till grävstället...När vi gick hemåt, då var husse sur, det märktes, för så fort morsan öppnade nosen och skällde, då skrek han, att hon skulle vara
tyst. Och se, det blev hon. Hon märkte väl, att husse inte var, att leka med. Nu återstår och se, om vi är frihetsberövade efter detta. Hej då. Hörs
JOHAN
Tisdag 9/2-2010
Igår kväll när jag var ute så hade jag som vanligt mitt nya blinkhalsband på mig. Inte vet jag om halsbandet tyckte, att det hade fått blinka för lite. För rätt som det var så började det blinka och lysa,
i slussen, vi kallar förstugan så. Halsbandet hade startat av sig själv. Husse stängde det. Rätt som det var så började det blinka igen. Tillslut fick dom iaf, stopp på blinkandet. Får se hur det går idag,
när jag kommer hem...Mamma och jag missade visst något, när vi var ute mitt på dagen. Som vanligt, så höll vi på med vårat grävande. Ingenting hittar vi, men husse han såg något, som inte vi såg. För när vi
höll på med vårat envisa grävande och stod med huvudena långt ner i en grop. av snö. Då hade det klättrat upp en mus, på kanten av gropen. Husse sa, så iaf, när han hem och berättade, det otroliga för matte.
Musen hade gömt sig i ett fotspår, så vi såg aldrig den. Nu undrar ju förstås matte och husse med, vad som händer med den stackarn. Om den hittade hem igen. För hållet, den kom ifrån, var ju förstört, av två
vandaler. Jaha, så var det med det. Men vi är visst inte ensamma om, att bli blåsta på "konfekten" musen, menar jag. Willy och Linus, som bodde här ett litet tag före Rasmus, höll åxo på, med samma syssla.
När det kom upp en mus, bakom ryggarna på dom. Och stack iväg, för det var på våren eller sommaren, matte kommer inte ihåg riktigt. Hej då.
JOHAN
Måndag 8/2-2010
Vet inte vad jag skall säga om min husse. För nu kommer han dragande, med att jag inte har fattatt rätt. Det gäller inkallning. När han ropar, att vi skall komma, då springer jag iväg och börjar leta efter något.
Vad det vet han förstås inte, han bara tror det. För han tycker jag ser ut sån. Hur då sån? När han ropar igen, då börjar jag stirra upp i något träd. Det får stå för honom, om det inte stämmer.
Vad han, menar och vad jag gör. Han har väl lärt mig fel, kanske. Mamma kommer alltid tillbaka till husse när han ropar. Det blev visst inte riktigt rätt det heller, för idag, rörde hon sig inte heller
Husse hade släppt oss lösa, för vi skulle få springa av oss lite, när vi var ute på gärdet. Vet Ni vad som hände, jo, när vi hade varit lösa, ja, vad skall jag säga, 10 minuter, säger husse. Då började vi
gräva. Ute på gärdet. Alltså mitt ute där det inte finns någon, gångväg. Husse ropade, när han tyckte, nu får det räcka. Det tyckte inte vi, så vi lyssnade inte på honom. Han började gå iväg, stannade och
ropade, nej ingen reaktion. Gick en bit igen. Då kunde han inte ropa längre, det var för långt. Utan han fick vända tillbaka. Sedan var det bara för husse, att pulsa ut i snön och fånga oss. Då hade vi
grävt en djup grop. Att inte mamma, sprang iväg, var ju konsigt. Och genom, att hon inte gjorde det, så behövde väl inte jag heller reagera, som jag brukar, när husse går. Hem kom vi iaf, till slut.
Nu har vi varit ute på ytterligare, en promis. Ätit tuggis och mat. Ha en bra kväll. Hörs igen
JOHAN
Söndag 7/2-2010
Hejsvejs, här är det full fart. Det finns väldigt mycket som är intressant. Men åxo lite skrämande. Husse tyckte jag var mest fåning som blev rädd, för en staty, som jag förövrigt har sett flera gånger
tidigare. Men sist jag såg den, så måste jag skälla ut den. Kan Ni tänka Er, jag står och skäller ut något. Det borde väl ha varit morsan, men hon sa ingenting. Imorse träffade vi på welshen Felix,
träffade och träffade, han stod uppe på sin balkong, med sin husse. Från börjat var jag inte med. Så Felix husse, hade frågat min husse, om han bara hade en hund. Ja, sa min husse. För han skulle skoja.
Var är Johan då, är han på utställning. Nej, där kommer han, sa Felix husse. För pris då så döck jag upp. Men då hade morsan försvunnit. Hon stack iväg för, att leta efter mig...Nu sticker hon, sa Felix husse.
Hittar hon hem? Så långt tänkte nog inte morsan, för hon kom tillbaka. Vi hade gått om varann, så att säga. Jag gick genom parken, när hon gick på gången. Så det kan bli. Ha de´. Hörs
JOHAN
Fredag 5/2-2010
Efter snabeldrakens besök, så blev det som vanligt invägning. Jag hade minskat lite och mamma ökat. Matte vill ha det tvärsom. Och ändå lite senare, så var det dags för promis. Idag bar husse iväg,
ut, åt stan till. Vi hamnade tillslut utanför djuraffären. Husse skulle köpa något till matte? Vad behöver hon som finns i våran affär? Mamma och jag fick inte följa med husse in.
Han satt fast oss utanför, vid ett räcke...Det verkade som det husse skulle köpa inte fanns, han hade iaf, igenting med sig ut igen...På hemvägen gick vi över Gränby Gärdet, som husse, säger.
Han var på väg mot hagen, som vi brukar få springa lösa i. Men där var det visst upptaget, så han släpte oss, utanför. Vi springer iväg och leker, mamma och jag. Men hon är ju så orolig, när hon
kommer en bit från husse. Så hon vänder tillbaka. Just då fick jag syn på en hare. Och stack iväg. Mamma blev som vanligt kopplad när hon kom fram till husse. Den där rackars haren, tappade jag snart bort.
Och började irra omkring och leta efter spår. Husse påstod, när vi kom hem, att han hade sett haren, springa in på en gård. Så han ställde sig där. Han tänkte nämligen fånga mig, när jag kom. Men
jag döck aldrig upp. Efter ett tag så gav husse upp och sa, till mamma, nu går vi hem. Han vet inte om jag hörde det eller såg, när dom började gå. För jag kom och satt mig framför husse. Så han
kunde koppla även mig. Tala om, att ha full koll, på vad husse gör, trots att han kanske tror något annat...Nu har vi varit ute en sväng till. Kan berätta, att mamma är lite mörkrädd av sig.
När hon hör och ser något eller tror, att hon gör det. Då måste hon säga, voff voff. Voff voff, säger jag med, fast jag har inte en aning om varför. På dagarna när hon låter och det är ljust,
ser jag ju, vad som händer. Då skäller jag väldigt sällan, som svar...Försökte ta mig ett snack med den där draken, tidigare. Ett skall, offrade jag på den. Men inte mera...Nu slutar jag. Hörs imorgon
JOHAN
Torsdag 4/2-2010
Hejsan. Idag på våran promis mitt på dagen, då hände det något konstigt. Jag kunde plötsligt inte röra mig, nästan åtminstone. Först hade vi fått vara lösa mamma och jag, gräv lite efter sork,
samt rumstera om i snön. När vi skulle springa tillbaka till husse, då gick det, nästan inte. Orsak, jag såg ut som en snögubbe, okey då, inte riktigt kanske. Men jag hade fullt med snöbollar i pälsen.
Hela jag var full av dom. Bröstet, benen o.s.v. Mamma hade åxo en del, men kanske inte lika mycket. Husse tog bort några, så jag kunde röra mig igen. Sedan började vi våran omkörnings övning.
Eller vad jag skall kalla det. Vi började gå, efter ett tag så måste, mamma och jag stanna, snöbollsplockning. Husse han gick vidare, när vi var klara, sprang vi ifatt honom. Och körde om.
För, att efter ett tag, stanna igen och plocka vidare. Husse gick då om oss. Så där höll vi på. Så det tog ett tag innan vi var hemma igen. När vi kom hem, då låste husse, som vanligt upp dörren
och gick in. Vi då? Vi blev kvar ute på loftgången. Husse ville inte ha in några snöbolls...., ja, vad skall vi kalla oss. För när han hade klätt av sig nästa alla kläder, då fick vi komma in.
Och direkt in till duschkabinen, där vi blev duschade med varmt vatten. Både länge och väl, det var mycket bollar...Maten som husse och matte, skulle äta. Var klar, den blev nästan kall, innan
allt var klart, så husse och matte, kunde äta den. Promisen hem, hade ju åxo tagit längre tid, som jag skrev tidigare. Nu har jag varit ute igen, med mitt nya blinkhalsband, på mig. Ni kan inte tro,
vad jag blinkar. Mammas blinkande syns nästan inte, när vi står bredvid varann. Ha nu en bra kväll, så hörs vi imorgon igen
JOHAN
Onsdag 3/2-2010
Idag bar det iväg ut med bilen. Matte och husse, ville komma iväg idag. För dom väntar, att någon som kallar sig oväder skall komma. Hur den ser ut, vet jag inte. Men den kan visst påverka,
väglaget. Undrar om den har kommit nu. Jag har nyss varit ute, men inte tyckte jag, att det kom något oväder. Blåser gör det förstås. Lite kanske det fjunar. Snön satt sig iaf i våra pälsar.
På benen i hängen blir det värst, husse var tvungen, att duscha bort dom, med varmt vatten. Annars rycker pälsen, säger han. Åter till utfärden, först åke vi till djuraffären, där dom köper Klass.
Idag skulle dom köpa ett blinkhalsband åxo. Det ena av dom som vi har haft, lade av igår. Så nu har jag fått ett väldigt stilligt halsband, om jag får säga det själv. För det är klart, att jag
skulle ha det nya. Matte, tyckte det iaf. Oj, vad jag blinkade, när vi var ute. Jag känner mig riktigt fin, när dom säger, att jag är fin, så är jag väl det. Morsan får köra med det gamla. Som dom har haft
i flera år. Redan på Willys tid, blev dom köpta. Både det som pajade och det som finns kvar. Dom köpte ett åt Willy och ett åt Rasmus. Från djuraffären åkte vi till shoppingcentret. Närmare bestämt,
till deras parkering. Det är iaf slutmålet, för mamma, mej och bilen. Matte och husse går själva in i affären, ditt får vi inte följa med. När allt var klart, då vände vi hemåt igen. Sedan hände, allt
som brukar hända, när vi har varit med och veckohandlat. Ha nu en skön kväll. Även om Ni kanske sitter i snöoväder. Hej då. Hörs
JOHAN
Tisdag 2/2-2010
Idag hurrar vi för Zorro, han fyller 3 år. HURRA, HURRA, HURRA, HURRA.
Imorse träffade jag på min kompis "Sankte Bernhard" igen. Abbe, heter han. Morsan hon glappade som vanligt, men se det bryr sig inte Abbe om. Varför skulle han göra det, mamma är ju som en liten fjant, mot honom själv.
Mitt på dagen var vi i grävartagen igen. Vi grävde egentligen inte efter något. Utan hade bara lite skoj i snön. Som två barnungar, sa husse. Som håller på och gräver, fast dom brukar väl använda något, att gräva med.
Skyffel eller något. Efter som vi inte äger några sådana, så grävde vi med tassarna. När vi tyckte, att en grop var färdig, flyttade vi oss. Och började om. Vi kom aldrig så långt som ned till marken...Ofta vill jag ha någonting,
att bära på, när jag är ute. Hittar alltid något som ligger och skräpar. Det jag får tag i, bär jag på länge. Men sedan bra, så lägger jag ifrån mig det. Och går vidare. Hej. Hörs
JOHAN
Måndag 1/2-2010
Idag böt vi sysselsättning igen. Sorkgrävning för hela slanten. Efteråt såg jag ut som en julgran. Full med kardborrar, bl.a på svansen och t.o.m på huvudet...Har fått lov, att duscha idag åxo. Vet inte riktigt varför,
för inte är det lerigt ute. Fullt med vit snö...Duschningen var mitt eget fel. Bajs där bak...Jag har nämligen det konstiga beteendet,(mattes och husses uttryck)att lägga upp, det som som kallar för byxhänget, på någonting högt.
Sedan bajsar jag på det. Matte och husse, har inte haft någon tidigare, som har gjort så. Undrar om någon av mina kompisar, göra likadant. Willy han gick gärna upp på något som var lite högre och bajsade på det. Nicke,
han kröp in under buskar. Hur Rasmus gjorde vet jag inte, för det har dom visst glömt. Han gjorde väl som man bör göra, antar jag. Gick väl gärna lite undan, aldrig efter någon gångstig. Annars har väl allt varit som vanligt.
Äter gör jag med god aptit. Till mammas förtret, han finns alltid i närheten, då jag äter. Hon väntar snällt tills det nästan är slut, eller riktigt slut. Innan hon tar över skålen. Däremot, så var hon lite enerverande igår.
Hon envisades med, att gå under mig, när jag stod och åt. Det gick inte så bra, varje gång hon gick, så lyfte hon upp mig i luften och flyttade på mig. Husse måste säga åt henne, att hon skulle sluta med det.
Och lämna mig ifred, tills jag var klar. Hej då. Hörs
JOHAN
Söndag 31/1-2010
Jaha, nu tänkte jag skriva lite. Men vad har jag gjort idag, egentligen? Det gamla vanliga förstås, mat, sova och promiser. Jag kan iaf tala om, att intresset på promisen mitt på dagen, idag. Var fåglar.
Kan väl säga, att vi är lite ombytliga av oss. Det kvittrade nästan i var enda buske, tyckte vi iaf. Har väl stött ihop med en och annan hund åxo. Så morsan fick någonting, att göra. Faktist att jag skällde på
en åxo. Den sista som vi möte, på våran morgonpromis. Mamma såg inte, när det kom, därför var hon tyst. När husse berättade det för matte, när vi kom hem. Då kläcker hon ur sig något om, att jag började, göra som Willy.
Ibland gör man som, Rasmus och ibland som Willy. När det gäller skälla, så är det väl närmast den sistnämde som gäller. Han kunde åxo börja skälla när inte Rasmus såg, att det kom någon hund. Han kunde t.ex stå
vid sidan om gångvägen och nosa. Då skällde Willy till och vips, så for huvudet upp på Rasmus och han började se sig omkring. Det är klart, att han såg hunden. Då började han skälla och Willy blev tyst.
Ha en skön fortsatt, söndag. Jag hör av mig igen
JOHAN
Lördag 30/1-2010
Här är allt som vanligt. Mattes mail-adress funkar igen. Det fixade husse. Igår hade jag besök av den där "draken" igen. Försökte mig på ett "snack", men det passade inte, då heller. Invägningen efteråt, gick bra.
Matte blev väldigt nöjd. Både med min vikt och mammas. Jag hade ökat lite. Mamma hade tappat lite. Inga konstigheter hände på våra promisar. Kallt har vi fått igen. Ytterkläderna har åkt, på oss igen.
Idag på förmiddagen så fuskade dom lite igen. Mamma och jag, håller dom sällskap...När vi var ute på våran senaste promis, som vi förövrigt nyss, har kommit hem ifrån. Då tyckte mamma och jag, att vi skulle,
gå in i vårat inhängn, som finns här där jag bor. Husse förstod vad vi vill, så han gick in med oss ditt. Men inte blev det mycket leka av, vi hade tänkt rusa runt lite där inne. Men det var så mycket snö, så
man kunde inte, ta sig fram. Annat än på ett litet område, som någon hade, tagit bort snön ifrån. Husse säger, att det kanske är han som sköter vårat område, som behövde en liten plats där inne. När han är här.
Vi lekte väl lite iaf. Men sedan var det bra, att gå hem. Där vi fick våra "tuggis". Sedan fick vi vårat andra mål mat. Ha en bra kväll. Återkommer
JOHAN
Torsdag 28/1-2010
Idag har vi sköt oss. Husse var så nöjda med oss, när vi var ute på, våran promis mitt på dagen. Vi fick gå lösa, både mamma och jag. Och varje gång husse ville oss något. Sprang vi till honom. Vet egentligen inte riktigt
vad han ville, men nöjd på blev han. Inte satt han på oss kopplena heller. Utan vi fick springa iväg igen. Vi träffade på en hund, när vi var lösa. Mamma glappade som vanligt. Hon har jämt så mycket, som hon vill, säga.
Får hon bara låta lite, sedan går allt bra...En som inte är nöjd, är matte. Men inte på någon av oss, här hemma. Utan på datorn. Varför bråka med en dator, kan man tycka. Hon, har fått problem med något, som hon kallar
mail. Det är visst något mail, som har låst den, så hon kan inte skicka några mail. Och inga kommer in, för det där som sitter och hindrar. Husse, säger att det är något fel på det mailet som låser, det hela.
Inte vet dom hur dom skall göra heller. Är det någon av Ni mina kompisar, som har skickat något. Och kanske väntar på svar. Så går det inte. Lite mera snö, har vi fått, men inte så mycket, som dom har sagt.
Kallare har det åxo blivit. Ha det bra. Hörs igen
JOHAN
Onsdag 27/1-2010
Idag har jag varit ute och åkt bil, inte så ofta det blir. Men kul är det. Inte för att det blev någon lång tur, bara till shoppingcentrets parkering. Dom bestämde sig för, att veckohandla idag. Vädret skulle bli
sämre, så dom skulle åka förre. Dom hade sagt, att det skulle börja snöa och blåsa från ungefär mitt på dagen idag och sedan hålla i sig. Inte för, att vi behövde ut på några landsvägar, men ändå, så tyckte dom,
att det var skönt, att få det gjort. Om det nu skulle bli som dom hade sagt. Förra gången det skulle komma ett oväder, då såg vi inte ens rökan av något oväder. Men det här kom. När vi var på väg hem igen, då
började det lite smått. På hemvägen stannade dom utanför en djuraffär, vi hundar behövde tandkräm, jag lite mat och så dom där katterna, behövde åxo mat...När vi kom hem åkte vi in på gården som vanligt. Sedan blev
det en promis, från bilen och in. Husse skulle byta skor igen. Försöker skynda på honom lite. Han påstår, att jag sinkar honom istället. När vi var ute, då började, det snöa mera, så blåste det. Idag fick hararna vara.
För det var sorkgrävning, som var på tapeten idag. Husse hade oss i koppel hela tiden, det är ingen idé, att ha oss lösa, när vi gräver. När det börjar bli lite spännande, jag menar när vi börjar komma ned till marken.
Då går husse iväg, så det är bara, till att börja om, på ett nytt ställe...Innan vi gick ut på våran senaste promis, då fick vi klorna klippta. Katterna slapp inte undan dom heller. Kloklippning ja, här om dagen,
så åkte jag på en trimning. Det har jag inte nämnt. Glömde helt enkelt bort det, eller så åxo förträngde jag det. Harjakterna var mycket mera intressant, att skriva om. Det var matte, som trimmade mig, så det
blev väl inte så omständingt. Hon måste hålla efter, säger hon. Mamma blev åxo av med lite päls, fast hon inte har fått så mycket än. Det är så, att hennes päls växer, på ställen där det inte får vara så mycket päls.
Tassarna t.ex...Den andra pälsen växer visst den åxo, fast saktare. Nu syns iaf inte tuttarna, under magen på henne, längre. Ha det bra. Men undvik att ge er ut på vägarna, där det snöar som värst. Hörs igen
JOHAN
Tisdag 26/1-2010
Hurra, hurra vad livet leker. Ytterligare än dag i frihet. Morgonpromisen bjöd väl inte på så hemst mycket, jo jag lekte med den där Golden-killen, som jag inte hade tid med, förra gången vi träffade på honom.
Han blev ju så hemst besviken då, nu fick han iaf leka med mig. Mamma hon glappade som vanligt bredvid, men han brydde sig inte. Alla som känner till henne, strundar i henne. Vi lekte inne i hagen, borta
på Gränby Gärdet...Det var mitt på dagen, som det roliga hände. Åtminstone tyckte jag det var kul. Vad husse tyckte, skall vi tala tyst om. Säkert inte så kul, när han märkte, att han inte hade någon kontroll,
på sin hund. Vi var som vanligt ute på våran promis, som gick över gärdet. Mamma och jag fick vara lösa. Det finns en liten skog, bredvid gångvägarna. Rätt som det var så stack vi iväg in i skogen. Husse kunde
höra oss, för mamma lätt. Men rätt som det var så sprang hon tillbaka till husse och jag blev ensam kvar. Husse tror, att jag fick fatt i en hare, för han hörde mig gläfsa eller pipa som han säger. Mamma hörde
åxo, att det verkar vara något kul på gång, så hon stack iväg. Husse hade gjort en tavla som, inte satt på henne kopplet. Men hennes nerver håller inte, så hon stack tillbaka igen, efter ett tag. Sedan såg jag
inte röken av henne. Utan jag var själv kvar i skogen och röjde rund. Husse sa, när vi kom hem, att han kunde ju inte ge sig iväg in i skogen, han visste ju inte vart han skulle leta efter mig. När jag är tyst,
så blir det svårt. Den där dumma hussen, tänkte ge sig iväg hem utan mig. Han tog helt, enkelt mamma med sig och började gå iväg. För mamma hade han satt koppel på. Därav hennes försvinnande. Av någon anledning,
så märkte jag, att han gick iväg. Så jag slutade springa runt i skogen och började springa emot husse istället, men in fram till honom. Utan jag svizzade förbi, på lite avstånd. Han fick tillslut tag i mig,
för jag ger mig, när jag tycker det är dags för det. Husse blir ilsken som ett bi. Vet inte riktigt, vad som gör honom arg. Jag eller hararna, som retar mig. Man kanske inte skall skylla på hararna. För dom retas
ju inte från början. Det är ju jag som hittar dom. Kan undra om min frihet, sitter löst nu? Husse gillar inte olydiga hundar, jäkla hundracka hade han tänkt, sa han till matte. Hej då.
JOHAN
Måndag 25/1-2010
Våra härliga promenader fortsätter. Morsan och jag har fått varit lösa idag åxo. Mitt på dagen, möte vi en hund, morsan hon glappade som vanligt. Jag, som är lite artigare av mig, gick fram och hälsade.
Sedan gick jag bara vidare. Morsan åkte på en luring idag åxo. Att hon aldrig lär sig något. Hon blir ju jämt infågad, åtminstone nästan, när hon skall kolla vad husse är. Egentligen så var vi båda på väg
tillbaka till husse. Men jag råkade få någon intressant doft i min nos, så jag måste stanna. Mamma som inte hade märkt något, gick vidare fram till husse. Han satt på henne kopplet. Då! upptäckte hon, att
jag hade något, intressant för mig. Hon trodde det iaf. Hon började som vanligt med sitt grinande. När jag kom fram till dom och husse skulle, sätta på mig mitt koppel, då slet sig morsan. Slet och slet, husse
tappade henne. Det bar iväg med kopplet hängande, fram till platsen, där jag hade varit. Om hon upptäckte något, det vet jag inte. Hon blev väl iaf nöjd, så vi kunde börja våran hemfärd. Det var lite om den,
här dagen. Sov gott inatt, alla mina kompisar. Vi hörs
JOHAN
Söndag 24/1-2010
Hallå, alla tjejer och killar. Imorse skulle Ni ha varit med. Jag har aldrig haft så roligt, tror jag. Som Ni kanske förstår, så hände det på min morgonpromis. Vet inte riktigt vad husse, tänkte på. Han
släppte oss lösa, morsan och mig. Här i von Bahrska häcken redan. Han brukar vara lite försiktig med det. Han vill inte ha någon kattjakt. Det blev det inte heller, utan någonting helt annat. När vi hade gått,
en bit, så fick jag syn på en hare. Husse säger, att han hade sett, ett par stycken innan. Dom missade jag tyvärr. Men okey, det gjorde ingen, för dom var säkert lite mera vana vid hundar, än den jag fick syn på.
Morsan med förstås, vi satte efter den. Men det konstiga var, att haren sprang inte iväg och försvann, som dom brukar. Utan den här sprang fram och tillbaka, ungefär på samma ställen hela tiden. In på någon gård,
ut i igen. Osv. mamma hängde med ett tag, men sedan blev hon visst lite orolig över vart husse, hade tagit vägen. Så hon gjorde misstaget och sprang emot honom. För han hade inte gått med åt vårat håll. Han
behövde ju inte flytta sig så mycket, när haren höll, till i närheten. Nåja, mamma sprang fram mot husse, han snodde in henne och satt på henne kopplet. Då kom hon på vad hon gick miste om, så hon började grina.
Jag sprang fortfarande efter den där harpalten. Blev faktist lite svettig, tungan hängde på mig, fast det var kallgrader. Tillslut så tyckte visst husse, att nu fick det vara nog. Han kom och hämtade mig.
Först hade han bundit fast mamma vid ett träd, stackarn. Husse lyckades iaf överlista mig. Han påstod när vi kom hem, att det var ingen idé, att han stod och gastade på mig. Utan han måste göra som han gjorde.
Ni kan tro, jag var hungring, när vi kom hem igen. Innan hade vi gått en runda, då i koppel förstås. Så jag fick hämta mig. Men kul, hade jag. Som sagt Ni skulle ha varit med. Ha en skön kväll. Återkommer kanske imorgon redan
JOHAN
Fredag 22/1-2010
Jaha, tänkte att jag skulle skriva lite. Men om vaddå? Jag har ju inte gjort så mycket idag. Ätit, sovit och lekt. Jag har skällt ut "snabeldraken". Idag försökte jag skrämma den åxo. Tog en liten matta,
som jag skakade om framför draken. Vad hände tror Ni? Ingenting!!!. Den där han, är ju alldeles ointresserad av mig eller det kanske är en hon. Ändå hade jag släppat mattan en bit, bara för att visa, vem
som bestämmer...Så har jag haft lite race igen. Ute alltså. Mamma och jag fick springa lösa både i morse och mitt på dagen. Mitt på dagen gick vi över gärdet. Vi springer mest på gången, men tar ett språng
lite då och då upp i snön. Lite svårare, att ta sig fram där. Det döck upp en annan hund, när vi gick där på gärdet. Mamma måste ju förstås rusa emot den och skälla. Men hon vände, en bra bit ifrån den
och springer tillbaka till husse. Jag sprang åxo fram emot, den där hunden. Men stannar och en bit ifrån, sedan går jag bra förbi den. Som om den inte fanns. När vi får springa lösa, då måste mamma,
kolla lite då och då, så husse, hänger med. Hon är visst lite osäker. Jag litar på, att han gör det. Men man vet ju aldrig, han har ju lurat mig några gånger. Och gömt sig, men ute på gärdet, är det lite svårt.
Finns inga träd eller buskar...Så har vi haft invägning igen. Mamma och jag håller samma vikt. Mamma väger förmycket och jag kunde visst väga lite mera. Är ju större än morsan...Jag måste göra ett litet uppehåll
i skrivandet. Matdags..."Tuggist, fick jag som vanligt när vi kom hem. Då kan Ni tro, vad ivriga vi är både mamma och jag, rusar direkt till matte, snurrar och springer ut i köket. Så hon skall förstå, att
nu är det bråttom. Sedan påstår hon, att det är vi som sinkar henne. Allra helst mamma, för hon går alldeles intill mattes ben, så hon nästan inte tar sig fram. Nu får det räcka, det blev lite, skrivet idag åxo.
Hörs
JOHAN
Torsdag 21/1-2010
Oboy, livet leker, för en ung kille som jag. Morsan är inte dålig, hon heller skall jag säga, trots sin ålder. Imorse när vi var ute på våran första promis, som vi fick vänta lite på. Husse försov sig.
Han påstår, att han var vaken mellan 4-6, men kom inte ur sängen förrän vid, efter halv åtta. Nåja, spelar ingen roll, vi klar oss...Det där att livet leker för mig, det började som sagt på morgonpromisen.
Husse lätt oss springa lösa, i parken framför där Felix bor. Han och hans husse, stod ute på balkongen och såg oss, race förfullt, utanför. Ni kan inte tro, så hungrig jag blev. Maten gick åt, direkt som
jag kom hem igen...Nästa race, hade jag ute på gärdet, under promisen mitt på dagen. Oj, vad vi sprang. Husse måste faktist, säga stopp. Mamma kom till honom direkt, som han kallade på henne. Men tror Ni,
att jag kom, då har Ni fel. Jag racade vidare. När husse ropade, sprang jag längre bort. Jag hörde hur han ropade och skrek, men jag bara sprang på. Husse sa, när vi kom hem, att det verkade som jag trodde.
husse hade skickat ut mig, att söka något. Inte förrän, husse sträckte upp armen och visade med den, att jag skulle komma, på sprang jag till honom. Nog får man motion alltid, när man springer så mycket.
Nu har jag varit ute igen. Fast det blev inte så mycket spring då, det var för mörkt. Husse vill väl se, någonting annat, än ett par blinkande halsband. "Tuggist och mat, är det som står närmast på programmet.
Ha en bra kväll. Återkommer
JOHAN
Onsdag 20/1-2010
Nu tror jag iaf, att mammas tass inte gör ont längre. För nu leker hon och är som vanligt. Men när vi försöker gräva efter sork, funkar det inte så bra. Orsak, "HUSSE". För när vi är klara,
med snön och har kommit ned till marken, då går husse iväg. Vi är tvunga, att hänga med. För han håller ju i oss. Igår när vi höll på som bäst med vårat grävande, så döck det upp en leksjuk
Golden Retriver kille. Vi morsade lite på honom, man måste ju vara artig. Men sedan övergick jag till mitt jobb. Han såg lite besviken ut, enligt husse...Har åxo träffat på min bästa kompis
welshen-Felix. Men vi leker inte, utan går bara ihop...Idag har jag varit ute och åkt bil. Veckohandlingen stod på programmet. Så mamma och jag hängde som vanligt med. Det tycker vi går så bra.
Vi ligger snällt och väntar i buren, tillsammans. Det blir varmare så. Varorna som dom handlar få bo i det andra båset, på hemvägen. När vi åkte hemåt igen, så var det som vanligt.
In på gården, upp för trappan och nedför, bort till garaget. Husse går hem igen och byter skor. Oj, vad man blir ivrig då. Tycker han skall byta fort, så vi kommer ut igen...På den senaste
promisen, så stötte vi ihop med en "Svart" schäfer. Det var skrämande, han syndes inte så tydligt i mörkret. Vi som inte brukar bry oss om, att säga något, när det kommer en schäfer.
Inte ens mamma, brukar yttra sig. Nu gjorde vi det båda två, i rena förskräckelsen. Usch ja, han borde ha haft någonting på sig, så man kunde se honom bättre. En lampa eller något. Själva
har vi våra blinkhalsband...Nu kommer det något, som jag tycker inte är så kul. Husse har gått ut. När han gick så sa han, gå in till matte och vänta, så kommer jag snart. Pytt snart,
jag undrar, hur långt det blir. I och för sig, så kom han tillbaka rätt så snart, han hade glömt ett papper, men sedan gick han. Hej då. Vi hörs
JOHAN
Måndag 18/1-2010
Idag såg det ut som mamma var bra i sin tass. Hon rörde sig som vanligt, lekte med mig ute. Igår när hon såg ut, att ha mest ont, då rörde hon sig inte så villigt inne heller....
Men helst plötsligt så började hon halta igen. Hon behöver nog vila tassen mera. Men det är inte så lätt, när hon inte känner något, då rör hon sig, kanske för mycket. Sno mat, från
mig klarar hon bra. Husse gav henne en halv potatis, sedan tänkte han ge mig, den andra halvan. Men innan jag hade bestämt mig för om den gick, att äta. Måste ju nosa lite, först.
Då snodde hon biten, mitt framför nosen på mig. Husse har varit på rymmen igen. Efter sedan hade hade ätit och druckit kaffe, så stack han ut. Usch, det känns inte alls bra. Matte hon
låg och tog sin eftermiddags siesta och jag springer emellan henne och ytterdörren. För tänk om husse kommer och inte jag hör det. Måste ju vara på sin vakt. Inte vill jag göra som Willy,
han somnade, det gjorde han, när han var helt ensam hemma åxo. Matte säger, att när hon kom hem, då kom Willy smygande, precis som han undrade vem som hade kommit in till honom.
Har precis kommit in från en promis, nu haltar mamma inte, konstigt. Måste avsluta för jag skall gå och äta, först när jag kommer hem, då är det "tuggis" som gäller, sedan mat.
Ha det bra. Hörs
JOHAN
Söndag 17/1-2010
Hejsan. När vi gick ut på promisen, som jag nämnde, på slutet igår. Då gick det visst vilt till. Mammas halsband gick sönder. Som tur var, åtminstone enligt husse, så märkte hon in av,
att hon hade kommit lös. För det var nämligen harjakt på gång. När vi fick se nämnda hare, så försökte vi förstås springa efter den. Men som sagt det fanns ett visst hinder. Mammas blev,
det förstås lite dåligt med. Men då hade harpalten stuckit, så det kanske var därför hon inte reagerade så hemst mycket på sin frihet. Annars kanske hon hade stuckit, hon åxo, liksom haren.
Husse blir så sur, på alla dessa harar. Men dom stackarna har väl inte gjort något. När vi kom hem, så sa han åt matte. Dom där j-a hararen har jag lust, att skjuta. Men han menade säkert,
inte något med det. Föresten så har han inget gevär...Nu har det inträffat något annan sorgligt med mamma. Han har blivit halt. Vi vet inte om det beror på harjakten eller kanske sorkletandet.
Det är ju lite jobbigt, att gräva i snön. Men som sagt, mamma kan inte ställa ner sin högra tass. Så nu kan hon inte följa med på någon långpromis. Utan husse och jag var ute själva nu, på
den senaste promisen. Mamma var bara med ut och kissade en skvätt. Promisen mitt på dagen blev lite kortare, för hon började lyfta på tassen igen då. Hoppas, att mamma snart blir bra.
Annars får väl matte prata med Annica, det är ju hennes hund. Ha det bra. Hör av mig igen, troligen imorgon
JOHAN
Lördag 16/1-2010
Här har vi fått rena "värmeböljan" åtminstone om man får tro, matte och husse. Det blev en hastig ändring, nu behöver vi inte ha, några extra kläder på oss, när vi går ut,
mamma och jag. Husse måste ju förstås klä på sig, för så varmt är det inte, så att han kan gå, utan ytterkläder. Nu börjar det väl snart, att slaska, sa husse idag. Då betyder det,
att vi får duscha varje gång vi har varit ute. Så kan de ju bli halt åxo, kom det från matte...Nog om vädret, idag fick vi vara med när husse och matte fuskade igen. Jag åt min mat,
samtidigt. I husse TV-fåtölj. Någonting om bortskämt, hörde jag visst. Men vad då, man vill ju vara med. Skall man då åxo vara tvungen, att äta. Ja, vad gör man?.
Fick iaf ha allt för mig själv. Några kompisar har jag inte träffat, på min promisar. Nej, nu blev det visst lite fel. Imorse träffade vi ju på Abbe, Sanktebernad, Ni vet.
Mamma bråkade lite med honom först, hon skällde, i vanlig ordning. Med Abbe bryr sig inte, så då går det bra. Hon är sedan med oss. Nu skall jag gå ut igen. Ha en skön avslutning på
dagen. Hörs igen
JOHAN
Måste göra ett tillägg, det ligger förstås ett skydd i fåtöljen, annars fick jag nog inte sitta i den och äta
Fredag 15/1-2010
På våran morgonpromis, så ordnade mamma och jag, så fick en lekkompis. Det var så, att husse, gick in med oss i hagen, där vi brukade få springa lösa. Inte den här hemma, utan ute på ett ställe,
som husse kallar för Gränbygärdet. Nåja, i vilket fall som helst, så höll mamma och jag på med vårat lekande. När vi fick se en hund, Golden Retriver, som satt utanför grinden, som var stängd.
Och tittade på oss. När vi fick se honom, (för det visade sig vara en hane), då sprang vi emot grinden. Och när vi hoppade upp mot den, så gick den upp och hunden gick in. Hans matte, hade inte
ens hunnit fram. Det var en jättesnäll kille, så vi sprang omkring och lekte. Mamma måste ju förstås hälsa på hans matte, när hon döck upp...Hemma fick vi besök av "snabeldraken", den enstöringen,
försökte jag ta ett snack med idag. Men vaddå, den lyssnar inte. När draken var klar med sitt, så blev det som vanligt invägning. Jag fick väl okey, men inte mera...Igår kväll åkte man på en chock,
husse gick ut, ensam. Det är man ju inte vann vid, åtminstone inte på kvällen. Jag blir ju lite undrande,samt lite orolig. Måste sätta mig bredvid matte ibland, så att inte hon åxo, skulle försvinna.
Kan åxo berätta, att min matlust, har kommit tillbaka. Bäst äter jag sedan jag har varit ut, på eftermiddagspromisen, alltså nu. Därför måste jag sluta, maten väntar. Hej då. Återkommer
JOHAN
Onsdag 13/1-2010
Nu är det sig likt här hemma igen. Det där trädet som har stått, här och lyst, är borta. Alla dom där ljusen, som stod i fönstren är borta och div. andra grejer. Nu kan man känna igen sig.
Alla vi 4-benta tycker det är så kul, när dom håller på och donnar...Lite senare, det hade inte med trädets bortgång, att göra. Simba och Zorro började låta eller rättare Zorro lätt. Ungefär,
som han inte gillade, att Simba höll på med honom. Jag skulle ta mig en liten koll. Men det skulle jag visst inte ha gjort, för Simba var visst på lite dåligt humör. Han sopade iaf till mig rätt
på nosen. Det har han aldrig gjort förrut. Han som brukar hålla på och strycka sig mot mig, så där lite irriterande. Kan tänka mig hur Rasmus kände sig när både Simba och Findus, jag det har funnits
en Findus här, innan jag kom. Han och Simba stod på varsin sida om Rasmus och strök sig mot honom. Matte säger, att Rasmus såg besvärad ut, kan förstå det. Man vet ju aldrig,
vad en katt, kan ta sig för mig. Såg ju idag, när jag fick en råsop. I vilket fall som helst, är det kul, att morsan är tillbaka. Vi har så trevlig tillsammans. Visst hon kan väl vara lite
glappig, inte så mycket här hemma. Men ute, när vi möter någon. Möter vi en hund som är ute med sin människa, då vill mamma, helst hälsa på människan. Den där lilla svansen går på henne.
Men hon måste först åxo prata med människorna. Dom flesta blir inte rädda för henne. Hon är ju snäll innerst inne. För, att inte tala om mig, jag är nog på gränsen till, att vara för snäll.
Nej, det kan man aldrig bli, säger matte och husse. Dom gillar mig. Ha de´ bra, vi hörs igen
JOHAN
Tisdag 12/1-2010
Idag har jag varit ute en sväng med bilen. Inte själv förstås, jag har ju inget körkort. Utan det var husse som körde, mamma och jag satt i buren där bak, i samma bås. Det skall visst bli
lite varmare då. Först lämnade vi av matte, hon skulle till sin tass-skötare. Husse, mamma och jag tog en promenad, under tiden. Bilen den hade vi parkerad på en plats för bilar. När vi kom
tillbaka till bilen, så körde husse iväg, lite närmare, där vi hade lämnat av matte. Efter ett litet tag så kom hon ut. Färden gick sedan till en annan parkeringsplats, där vi fick vänta,
när matte gick iväg, husse stannade kvar med oss. Kan Ni tänka Er vilken parkering, vi stod på? Nej, det kan Ni kanske inte. Jo, Djursjukhusets. Man blir ju lite undrande, när man hamnar där.
Men när matte gick iväg själv, då var det säkert ingen fara. Hon kom tillbaka med ett par kassar, som det fanns massor av "tuggisar" i. Skönt, nu är vårat förråd påfyllt. Sedan tror man ju,
att nu åker vi väl hem. Nej inte det, nu skulle dom ha hamburargare med sig hem åxo, mamma och jag fick förstås ingen. Det blev ytterligare ett stopp, innan vi var hemma. Nu vi djuraffären,
där följde husse med matte in. Och kom ut med en kartong, som det skulle var Klass i. Så nu har jag flera sådana åxo. Efter det så åkte vi iaf hemåt, in på gården, med allt som dom hade köpt.
Mamma och jag fick springa med upp och ned för trappan. Sedan åkte vi med husse, när han skulle köra hem bilen till sitt hem. Någon promis, blev det inte, utan vi gick, upp nästan direkt.
Husse skulle ju äta...Nu när vi var ute på våran senaste promis, träffade vi på två småhundar, som husse tänkte vi skulle hälsa på, småhundarnas husse, tyckte samma sak. Men mamma och jag,
fick någonting annat för oss. Husse höll nästan på, att följa med, när vi drog iväg till sidan av gångvägen. Husse blev förstås förvånad, men inte småhundarnas husse, för han förstod direkt,
vad som hade fångat vårat intresse. Han sa, till husse. JAG HAR KATTEN MED MIG OCKSÅ, han går där inne bland träden och buskarna, för det var här i von Bahrska häcken. Någon katt fick vi förstås
inte tag i, den höll sig undan. Ha en skön kväll. Hörs igen
JOHAN
Måndag 11/1-2010
Ser, att nu är min dagbok, inte bara en varann dags bok. Skärpning, till någon. Mig eller matte. I det här fallet, är det enkelt, jag skyller på matte. Jag nämde, när jag skrev senast.
Att jag hade hört något om min mamma. Igår kväll kom hon. Husse och jag hade som vanligt varit ute på våran senaste promis, när husse, började klä på sig ytterkläder igen. Okey, tänkte jag.
Nu skall vi gå ut igen. Men icke, sa Nicke. Jag fick inte följa med...När det hade gått ett tag, så fick jag komma ut på loftgången iaf. För jag hade varit vid ytterdörren hela tiden, sedan husse gick.
När husse kommer upp på loftgången, då har han min mamma med sig. Och en stor säck med mat. Till hennes hoppas jag, för det var torrfoder. Jag gillar ju inte sådan mat. Oj, vad roligt, att få tillbaka
morsan. Men vad konstigt, tyckte att hon luktade gott fortfarande. Men hon tyckte visst inte det, för hon blev arg på mig, när jag försökte något. Fick inte ens nosa henne där bak. Okey, din surkärring,
jag tar väl Simba då, tänkte jag. Men tjii, det gubben gick inte. Det finns några som kallas för matte och husse, dom bevakar nämligen Simba. "Låt bli, katten" får man höra. I min upphetsning så fick,
jag upp all mat, som husse hade givit mig. Inatt kom det lite till...Men nu vet jag inte riktigt vad som har hänt, morsan luktar inte längre. Nu luktar hon bara shampo och balsam. Hon åkte nämlingen på ett
bad, när vi kom in efter soptunnerundan. Som tydligen tog bort, den goda lukten...Morsan har fått mig, att äta hårt bröd åxo. Hon skall nämligen ha en bit, när husse gör sin frukostmacka. Då fick jag en,
bit åxo, som jag åt upp. Man måste väl överraska ibland...Ha en bra dag. Hörs igen
JOHAN
Lördag 9/1-2010
På förmiddagen, så höll, husse och matte, på med sitt fuskande igen. Ni vet det där med radion och datorn. Jag hängde förstås med. Låg i en av fåtöljerna, bredvid husse och hade det hur bra som helst.
Rätt som det var, så låg jag på golvet. Husse påstod, att det var inte han som knuffade ned mig. Så jag knuffade, alltså ned mig själv? Låter väldigt konstigt? Jag sov inte, utan bara låg där i fåtöljen.
På sidan, när jag tänkte vända mig, eller vad det var jag tänkte göra, så for jag ned på golvet. Lite konstigt känsla, låg kvar där nere ett litet tag, innan jag klättrade tillbaka upp i fåtöljen.
Där jag lade mig på sidan igen. Rätt som det var så sa husse, gör inte så där, då ramlar Du ju ner igen...När dom var klara med sitt, då fick jag vänta ett tag, sedan gick husse och jag ut.
På den promisen, träffade jag på en riktigt trevlig kille. Oj, vad han kunde springa. 8 månader gammal och av en ras, som skall kunna springa fort. Vinthund, sa husse, att det var. Tråkigt nog, så
blev inte racet så långvarigt, killens matte frös visst. Jätteroligt iaf, när dom släpper lös sina hundar och man får ta sig ett race...Men från det ena till det andra. Jag undrar över en sak.
Husse har sagt, att min morsa, skulle komma. Men än har jag inte sett till henne. Han lovade då, att nu skulle jag få tillbaka min lekkompis. Jaha, får väl se, när jag får se henne igen...Kylan
håller i sig. Fast det var inte lika kallt, när jag var ute på min senaste promis, som det var imorse. Ha det bra. Återkommer
JOHAN
Fredag 8/1-2010
På förmiddagen, när jag hade besök av "snabeldraken", så försökte jag, ta en snack med den. Men som vanligt, brydde den sig inte om mig. Utan vandrar bara vidare. Draken, snokar runt i hela,
lägenheten. Tydligen väldigt nyfiken, av sig är den åxo. Invägning gick bra, jag håller rätt så bra vikt. Kunde kanske väga något hekto mera, tycker matte. Varför det? Jag trivs, som jag är.
Under husses och min promis, mitt på dagen, så träffade jag på en liten jycke. Husse lätt mig springa lite lös. Och precis när han tänkte sätta på mig kopplet, så döck den där lilla hunden upp.
Hans matte, tog upp honom i famnen. Men husse tyckte, att han skulle kunna få hälsa på mig, för han såg det på "tanten", att hon gärna skulle vilja, att vi fick hälsa. Så hon ställde ner hunden igen
och tog, av honom kopplet. Nu började det roliga. Den där lilla gynnaren, börja gläfsa mot mig. Men genom, att jag inte bryr mig om, att dom låter, så började jag bara springa iväg. Och han efter,
så höll vi på länge. Tanten, tyckte det var så kul, att hennes lilla Pincher, kunde få vara ihop med mig. Det är inte så många hundar, som gillar, när han låter, åt dom, sa hon. Utan dom brukar,
börja låta tillbaka. Men se, jag är en snäll och skötsam herre. Så gör inte jag. Därför fick han lite kul, samtidigt som jag hade jättekul. Finns inget bättre, än när man får leka, med någon.
Och bli jagad, det gillar jag åxo...Nu har vi fått det kallare igen. Konstigt vad temperaturen, går upp och ner, ungefär som en jojo. Hej då. Hörs
JOHAN
Torsdag 7/1-2010
Hejsan, kommer Ni ihåg min labradorkompis? Det finns ett kort på honom och mig, bland hundbilder. Då när vi var kompisar. Nu är vi visst inte det längre. Vem det beror på vet jag inte.
I vilket fall så beror det inte mig. Jag har aldrig gjort honom något. Vad jag vet, så gjorde han mig ingenting heller. Men nu får vi inte träffas längre. Labbens husse, flyr iväg när
han ser husse och mig....Som t.ex idag, när husse och jag kommer och går, påväg hemåt förresten. Då möter vi labbe och hans husse som cyklar, och labben springer bredvid. Möter skriver jag,
det gjorde vi inte, för labbens husse svänger av gångvägen som går genom von Bahrska häcken. Men sedan hände det någonting kul. För han hade stannat, lite längre in på avtagsvägen, som leder
hem till mig. Och låsades greja med sin cykel, tror iaf husse. För när han får så oss komma insvängande på vägen, som dom står på. Då hoppar han på cykeln igen och sticker iväg. Han säger någonting
åxo, som jag inte hörde. Husse hörde visst någon mumling från "gubben". Så var det med den lekkompisen. Nåja, ingenting, att sörja över. Jag har så många kompisar ändå...Imorse var det inte
lika kallt ute, bara -10 grader. Men jag fick ha rocken ändå. Jag gillar den...När husse och jag kom hem efter promisen mitt på dagen, då var inte matte hemma. Konstigt, hon brukar vara hemma,
nästan jämt, när vi kommer hem. Men blir ju lite undrande...När jag efter ett tag hör, att ytterdörren öppnas, då skäller jag och rusar till dörren. Dom vet inte riktigt varför, jag skällde,
för som jag har skrivit många gånger, så skällar jag väldigt lite...Dom kan gärna undra, tänker inte berätta varför. Ha en bra kväll. Hörs igen
JOHAN
Onsdag 6/1-2010
Det verkar som om min dagbok, har blivit en varann dags, bok. Konstigt, att jag inte hinner med. Dagarna går kanske förfort. Nej, jag vet. Det är matte det hänger på. Hon glömmer bort,
att hjälpa mig. Hon håller på med annat...Nu kan jag iaf tala om, att imorse, då jag kom ut, då var det kallt. 22 minus, så kallt har det aldrig varit så länge jag har levat. Men det är ju
bara i två år. Vinterrocken satt inte ivägen, det märktes, när vi träffade på min welsh-kompis Felix och hans husse. Felix frös, det kunde man se, han hade ingen rock. När han måste bajsa,
så lyfte han upp en tass. Vi hundar gör visst så, när vi fryser. Jag har aldrig gjort det, därför tro jag, att inte vinterrocken, sitter ivägen. Jag ville leka, med Felix, men si, där fick jag tjii.
Han kunde väl ha, rusat runt med mig, en stund, så kanske han hade blivit varm. Nu får man hålla tillgodo med husse. Fast han vill inte heller leka ut, när det är så här kallt. Utan vi får leka inne.
Han gömmer mjukisdjuren för mig och jag får söka upp dem. Så brukar vi ha dragkamp och en hel del annat. Skoj har vi iaf, tycker åtminsone jag. Matte och husse, har hållit på med, att ge Simba och Zorro,
medicin, för mask. Det är cirkus, skall Ni tro. Nåja, inte kanske med Simba. Han håller sig rätt så lugn. Men Zorro, han blir alldeles vild, när husse tänkter förra in en tablett i munnen på honom.
Då skakar han på huvudet, så tablett flyger iväg. Så slog Zorro knut på sig själv, åtminstone nästan. När han skall loss från mattes famn. Så han satt några klor i henne. Idag skulle dom försöka med,
uppblöta tabletter i en spruta, då stänkte han omkring innehållet. Undrar om han fick i sig något. Gör inte såg mycket vilket, det var huvudsaken Simba fick i sig tabletter. Ha det bra i kylan.
Hörs igen, framöver
JOHAN
Måndag 4/1-2010
Nu är man efter igen. Jag menar med dagboken. Det värsta är, att jag har glömt en del av vad som har hänt. Egentligen ingenting särskilt. Idag när jag var ute så skulle jag få hälsa på en lite äldre vovve.
Men se det gick inte, det var en grinig gammal "gubbe". När jag började närma mig honon, då låter han. Jag gick lös. Husse, hade faktist frågat, om jag fick hälsa. Men tro inte, att man vågar sig fram till en sådan där. Så jag började lukta lite på sidan om.
Och gick bara förbi. Har väl träffat några som jag har fått hälsa på åxo. Så har jag fått börja med, att säga åt husse, att han skall följa med mig. Eller rättare det är ju jag som, följer med honom.
Men ibland blir det varken det ena eller det andra. Det var en "tant" som kom fram till husse, så han måste stanna. Hon hade visst kommit lite vilse. Husse måste tala om för henne, hur hon skulle gå.
Under tiden, talade jag om för honom, att jag vill åxo gå. Precis som Rasmus, säger matte då. Varför har jag helt plötsligt börjat härma honom, tro? Likadant, om husse sölar när vi skall gå ut. Genast, så
säger jag till. "Skynda dig"...Idag har jag iaf varit ute och åkt bil. Dom åkte till shoppingcentret. Där jag fick vänta på parkeringen. Försäkerhets skull, så hade jag fått på mig min vinterrock,
så jag inte skulle frysa. Husse kom tillbaka efter en stund, med en massa påsar, som det var kattsand i. Dom där djuren, har det bra. Får gå bo toa inne...Husse lämnade mig igen, men efter ett tag så kom
både han och matte tillbaka. Det tog inte alls så lång tid. Nu får jag ju vänta själv i bilen. Mamma har inte kommit tillbaka än. Undrar när hon gör det. Om hon gör det..När vi kom hem, så åkte vi som vanligt
in på gården. Jag sprang med en vända upp för trappan, när kassarna skulle upp. Sedan åkte jag med husse, som vanlig, när bilen skulle hem till sitt hem igen. Promisen blev inte av direkt efter, utan husse gick
upp och böt skor först. Han kan inte köra bilen, säger han. Med dom kraftigare skorna. Ha en bra kväll, allihop. Återkommer
JOHAN
Lördag 2/1-2010
Jaha, här går det sin gilla gång. Imorse när jag var på väg hem, efter morgonpromisen. Stötte jag ihop med Smillan, dom var på väg ut igen. Igen, ja, Smillas matte måste leta efter, någonting som hon kallade för
brodd. Hon hade nämligen tappat en, sa hon, till min husse. USCH, när jag var ute på promisen mitt på dagen, så måste jag passera en arg schäfer. Jag vet, ju förstås inte om den var arg. Men det lätt så om honom.
När vi kom gående emot, den och hans matte. Då började han skälla och leva om. Husse den tokern gick, bara på framåt. När vi var nästan ända framme, då började jag skälla, ja, Ni läste rätt. "JAG SKÄLLDE". Men samtidigt,
så tog jag full fart framåt. Så jag kunde passera, den där bästen, med hög hastighet. Samtidigt som jag skällde. Man utsätter sig väl inte för något. I vanliga fall låssas jag inte se, en sådan hund, schäfer menar jag.
Stirrar stint framåt. Men det var första gången som jag måste möta en, som tok skällde åt mig. Rasmus och Willy, har jag hört, låsades inte se dessa hundar heller...Jag kan åxo berätta, att mina känslor sitter i.
Igår kväll, höll jag på med att våldta "Simba". Matte såg det. Och skrek till åt mig. Då hade jag tryckt ned, Simba i golvet, bakifrån. Nästa gång, jag var på honom, då tänkte jag ta honom, från sidan.
Men det gick inte alls bra, då klarade Simba själv av, att avvisa mig. Han slängde ut ett ben. Ni vet väl, att det finns vassa klor i slutet på en katts ben. På tassen menar jag. Ha de´. Hörs.
JOHAN
Fredag 1/1-2010
Hejsan alla mina kompisar. Hur står det till? Hoppas,att Ni alla, har överlevt. Det smällde på bra, kan jag säga. Men rädd är jag inte. Kanske lite försiktig. När husse och jag var ute på våran soptunnerunda.
Då ville jag t.ex inte gå någon extra sväng, runt huset, som jag brukar. Utan svängde av in på gården, när vi kom fram till vårat hus. Känner mig säkrare inne. Det piper, smäller och bombar, runt omkring.
Ingen av oss fyr-benta var rädda. Hur det var med matte och husse, det vet jag inte. Dom låg i sina sängar, när det brakade loss. Lite senare vet jag inte riktigt vad som hände. Men jag blev plötsligt
väckt av något. Åtminstone rykte jag till lite grann. Matte säger, att det var någon som smällde av en förseenad smällare. Vad det nu var, så sov jag iaf vidare.
Imorse när jag och husse, var ute på morgonpromisen, då var jag olydig enligt husse. Helt naturligt enligt mig. Husse hade släppt mig lös. Jag fick doften av någonting spännande i min nos.
Tjej-doft, så jag sprang ifrån husse. Han påstår, att han gastade på mig. Men vem lyssnar efter sånt. Jo, tillslut, gjorde jag det. Och sprang tillbaka mot husse, men bara mot.
Observera det. Jag bara svisade förbi honom, åt andra hållet. När jag efter ett tag vände mig om, då var husse borta. Va, nu då, vart kan han ha tagit vägen. Då måste jag faktist rusa tillbaka. Men det
var en fälla, husse hade gömt sig. Så när jag kom ångande, då snodde han mig. Och sedan fick jag gå i koppel. Matte säger, att det, kanske inte är värt, att husse släpper lös mig. I bästa fall, så kanske
han får hämta mig hos polisen, som dom har fått gjort med Jojo, eller så händer det någon annat allvarligt. Vad då? Allvarligt? För matte och även husse förresten tycker, att jag är lite underlig, just nu.
Tänker inte så hemst mycket på mat, nästan inte alls. Det är andra känslor som styr, just nu. Ha det bra. Jag återkommer, kanske redan imorgon
JOHAN
Onsdag 30/12-2009
Jag läste i min gästbok, att mitt kompis-gäng, uppe i Jämtland, undrade om vi bor i samma land. För där uppe var det kallt, när det regnade, här nera hos mig. Ja, man kan ju verklingen undra. Men nu
undrar jag, om inte jag är på väg, till deras land. Åtminstone har jag väl kommit än liten byt på väg. För imorse, hade vi 15 grader kallt. Man blir ju lite förvånat, när det nästan regnade igår. Det
var iaf, något som ramlade ned ovanifrån. Inte var det snö, iaf. Och imorse var det så kallt, så jag fick ha min vinterrock på mig...Fram på förmiddagen fick husse för sig, att mina klor behövde klippas.
Jag kan undra om det verkligen behövdes. För rätt som det var så gjorde det ont, jag pep till litegrann. Matte tyckte jag borde ha skrikit mera. För husse hade klippt förlångt, så jag började blöda.
Oj, vad jag blödde, riktigt otäckt faktist. Inte vet jag och ändå mindre min matte och husse, vad som egentligen hände. För jag blev illamående och kräktes upp maten, som husse hade stoppat i mig.
Magen eller om det var tarmen, blev åxo orolig. Så jag sprang gatlopp, här inne. Tillslut, så gick husse ut med mig. Då var jag lös i magen eller tarmen. Antigen blev jag nervös eller åxo kände jag
av det dom stoppade blodet med. Vet faktist inte. Boxern Ricki blev riktigt rädd, när han kände blodlukt på sig själv. Då började han, att grina...Eftermiddagen har iaf varit lugn. Katterna fick sina
klor klippta dom åxo. Men inga blodvitor uppstod på dom. Nu skall jag gå ut igen. Ha en bra kväll. Hörs
JOHAN
Måndag 28/12-2009
Det var några dagar sedan jag skrev i min dagbok. Det värsta är, att jag inte kommer ihåg, allt vad jag har gjort. Träffat några hundar har jag gjort, bl.a Sanktbernad igen, imorse träffat jag på
welshen Felix. Så har jag väl nosat på några andra åxo. En dag träffade jag på två stycken som var av samma ras som mig. Det värsta är, att jag inte vet, riktigt vad, den ena var för sort. Jag menar
tjej eller kille. Det kom jag på, efter en stund. När jag lekte lite med dom. Den som jag inte kunde komma underfund med. Var som dom säger, kastrerad. Så har väl husse lekt med mig, lite när vi har
varit ute. Men han fryser ju så fort. Idag har han iaf inte behövt frysa. För det blev mycket varmare idag. Nästan så det regnade. Halt har det visst åxo blivit. Inte när vi var ute med bilen, då hade
det inte blivit halt än. Vi åkte iväg till shoppingcentret. Dom måste handla hem lite. För det var några dagar sedan sist. Veckan före jul, säger dom. Ändå tog det inte så låg tid. När vi kom hem, så
körde husse in på gården. Jag sprang med en sväng, upp och ned. När jag var på väg upp, då döck det upp en farbror, framför nosen på mig. Han kom från en sido dörr. Voff, sa jag lite lätt. Blev lite
överraskad nämligen. Jag fick följa med husse, när han körde tillbaka bilen till garaget. Sedan skulle vi gå en promis, trodde jag iaf. Men nej, husse gick upp igen. Han måste byta skor, sa han. Men oj,
så sakta det gick. Jag måste skynda på honom, ett par gånger. Nu börjar han som Rasmus, sa matte. Han skällde ibland till, när han tyckte husse, var för sakt färdig. Han kanske har viskat något i mitt
öra. Det verkar som han viskar en hel del till mig. För jag börjar göra lika honom ibland. T.ex kolla på katterna, när matte och husse äter. Fast han kollade katterna, jag kollar kattluckan. När det smäller...
På eftermiddagen, sedan husse hade ätit och var klar med disken, då skulle han gå ut igen. Och ve och fasa, jag fick inte följa med. Rusade in till matte, som log och tog en siesta. Jag gjorde henne visst
lite förvirrad, för hon hade inte hört, att husse skulle gå ut. Så hon hade inte en aning om vart han tog vägen. Det ända som saknades var ett par lågskor, samt byxorna. Husse brukar ha mysbyxor hemma
Och dom låg på hyllan. Vad i, hade han kunnat tagit vägen, utan ytterkläder. Mössan låg åxo kvar inne. När husse tillslut kom hem, då hade han varit till biblioteket. Matte var övertygad om, att han hade
gått för, att hjälpa någon granne. När han var så dåligt klädd. Men det var han inte alls, han hade tagit, en annan jacka, så hade han två mössor, låg på hyllan, var av den ena hade suttit på husses huvud.
Och den andra låg på hatthyllan, så kan det gå...När jag sedan märkte, att husse tänkte gå ut igen, då kan Ni tro, det var en som bevakade honom noga. Jag fick följa med, in och ut genom, ytterdörren.
Husse hade tagit fel jacka, det regnade nämligen. Så var det halt....Ha en skön kväll. Hörs igen, framöver
JOHAN
Fredag 25/12-2009 Juldagen
Jaha, då skulle den vara över, dagen då tomten skulle komma. Jag har då inte sett till någon. Ingen levande iaf. Det finns ju några stycken, här hemma, som står still. Men dom räknas väl inte.
Fel, alla står inte stilla. En har en väldigt förmånga, att stuppa på näsan. Matte gillar det inte. Tomten är av tyg, så den håller iaf. Matlusten har jag tappat, kan jag berätta. Kan det bero på den
där julen tro? Det där trädet som, dom ställde in här i vardagsrummet. Tycker jag inte är så intressant. Men det tycker visst, Simba och Zorro, åtminstone kulorna som sitter i trädet. För dom håller,
fortfarande på med dom, lite till och från...Imorse på min morgonpromis, träffade jag på Sanktebernad igen. Är det bra han åxo jag som behöver gå ut? Den senaste promisen, var väl inte så värst kul.
Man höll, helt enkelt på. att blåsa bort. För oj, vad, den tar i, vinden menar jag. Matte säger, att det är tur, att det inte snöar. För då skulle det bli snöstorm. Inte kan jag visa, några julkort heller.
Jag har, eller vi har, fått några strycken. Dom låg inne på hemsidan, men nu är dom väck. Ja, kanske inte helt, dom finns ju i våran dator. Men platsen, där dom skall visas, för Er mina kompisar.
Har någon, gjort någonting med. Så det gick inte, att se dom. Matte kunde inte lägga in några nya heller. Nu har hon tillsvidare, tagit bort, det man skall klicka på. I avvaktan på, att dom kanske
släpper in oss igen. Passagen, heter det. Blandade bilder, går inte heller, att se. Den ingången är åxo borta. Matte får väl tänka ut någonting nytt, om dom inte släpper in folk igen. Tur, att min dagbok,
ligger på ett annat ställe. Ha en skön kväll. Men undvik, att gå ut, om Ni kan. Håll isf, hårt i hatten. Hörs igen
JOHAN
Onsdag 23/12-2009
På morgonpromisen, träffade jag på en gammal kompis "Sanktebernad", Abbe heter han. Han är ungefär lika gammal som mig. Men bra mycket större. Vi lekte lite grann. Men man får inte komma ivägen
för honom. Mest gick väl, mest omkring och nosade, bredvid varann. Kul, det med. På förmiddagen fick jag följa med husse ut i förrådet. När inte morsan är här, går det bra. Jag säger, ju inget om det
kommer någon. Hon skall ju alltid glappa. Husse bar in en massa kartongen. Han fick ta dom i etapper. Först fram till ytterdörren till våran lägenhet, sedan efter nya kartonger. När alla kartonger,
verkade vara hämtade, så skulle dom in i lägenheten åxo. Sedan hände någon skoj, husse plockade upp ett träd, ur en av kartongerna. Man är alltid intresserad, när det pågår något. Det är jag inte ensam om.
Simba och Zorro tycker åxo det är roligt. Matte säger,att när hon höll på, att sätta grejor i trädet, så låg Zorro, uppe på hyllan. Och glode intressant...När det var dags för husses och min mitt på dagen,
promis. Då måste jag säga åt honom. Ja, just det. Jag sa, åt honom. Han kom ju aldrig till skott, som dom säger. Jag gjorde som Rasmus brukar göra, fick jag veta. Han sa, åxo till om, et gick
försakta. När vi kom hem igen, då stod, det där trädet nästan färdig klädd. Fattades en stjärna i toppen, som husse, måste sätta dit. Matte når inte. Konstigt, att man kan hämta träd, på förrådet?
Dom hade visst någonting annat tidigare. Men sista gången dom hade ett sådant träd. Då var det bara stommen kvar. När dom kastade ut trädet. Först, hade det släppt en massa, där det stod. Sedan släppte
resten, när det skulle ut. Husse måste nämligen bära trädet genom lägenheten. Katternas nät, gjorde att det inte gick, att kasta det från balkongen. Där av trädets nakenhet...Katterna tycker visst,
det är kul, med grejerna som sitter i trädet. Dom slår på kulorna. Några får dom ner på golvet åxo. Men dom är av plast, så det går bra. Glas funkar inte så bra, med livliga katter. Matte sätter med
flit, några kulor längre ned, så dom når åt. Annars finns väl risken, att dom hoppar, upp efter någon kula. Nu har jag varit med ut i förråd igen. Kartongerna, skulle ju tillbaka. Ha de´. Vi hörs
JOHAN
Tisdag 22/12-2009
Imorse när jag skulle gå ut, så fick jag min vinterrock på mig. Oj, vad fin jag blev. Åtminstone sa, husse och matte, det. Så då får man väl tro på det. Jag blir så glad, när dom säger, att
jag blir fin. Rocken satt inte ivägen, för det var kallt. Minus 15 grader. Fast jag har hört, att mina kompisar, norröver brukar få det ändå kallare. Husse klagade när vi kom hem, för han blir
så snuvig, när det är kallt. När det var dags för promisen mitt på dagen, då fanns inte matte hemma. Ibland beter sig husse väldigt konstigt. Han gick runt en kyrka flera gånger. Förklaringen kom,
senare. Han väntade på matte. Hon hade varit inne och handlade. Vi skulle hjälpa henne hem, med varorna. Nåja, husse hjälpte till. Jag sprang bara med. När vi var nästan ända hemma, då gick husse en
genväg.Vi gick i skogskanten, matte måste ju cykla på cykelbanan. Då, när jag, såg matte cykla iväg, ville ett par flickor hälsa på mig. Men jag sa, ja, jag sa verkligen åt dom. "Jag, har inte tid".
Och sprang ifrån dom. Vi gick sedan upp med varorna, matte stannade kvar på gården. Hon måste väl ställa ifrån sig cykeln, kan jag tänka. Men, när jag kom ut igen, för vi skulle, gå en promis.
Då kunde jag inte se henne. Jag stirrade runt omkring, faktist sträckte jag väldigt på halsen åxo. Ingen matte. "Men vad tog hon vägen"? Jag fick tillslut, se henne. Hon gick efter husväggen.
Det hade jag förstås inte räcknat ut, direkt. Nu, när allt var som det skulle. Då följde jag med husse en sväng...När husse låg och vilade lite senare, då var jag med honom i sängen. Jag gick efter
ett tag fram till honom. Han trodde jag tänkte nosa på honom. Men jag nös i stället. Riktigt ordentligt. Jag är inte förkylt, utan det bara retade lite i nosen. "Men, vad gör Du", skrek husse
Nu får det vara bra för idag. Hörs igen
JOHAN
Måndag 21/12-2009
Jaha, då är men ensam vovve. Ensam om, att gå på fyra ben, är jag inte. Simba och Zorro finns ju. Försöker intressera mig lite för dom, men dom är inte så medgörliga tycker jag. När vi var ute,
mitt på dagen, då ville jag, gå in i hagen och leka med husse. Det gjorde vi åxo, men inte så länge. Husse fryser, säger han. Han kan väl rusa runt lite han åxo, som jag gör. Det blir man varm
av. Jag kom ut på en tur med bilen på eftermiddagen. Matte tänkte handla, något i djuraffären, som skulle vara billigare. Av det blev det inte. Dom var inte med i Djurmagasinet, lägre sa dom.
Så både jag och katterna blev utan, det vi skulle få. Sedan åkte dom iväg, för att köpa pizza, på sitt vanliga ställe. Där var det alldeles svart, trots att dom skulle, ha öppet. Så hemåt igen.
Stannade sedan på vårat torg, där finns det åxo pizzor. Matte gick och köpte. Husse och jag väntade i bilen. Sedan stod vi ute och väntade. Tänkte hjälpa matte, med pizzorna. Men det behövdes
inte. Nu åkte vi hemåt iaf, in på gården, för bommen var uppfälld. Brevbärarens "cykel med släp" stod ivägen, men husse kunde köra förbi. Brevbärarens moppe, måste vara trasig, eftersom han åker
cykel. Vi släppte av matte, utanför vårat hus. Sedan åkte vi iväg med bilen till garaget. Tog en liten sväng runt skogen. Sedan in. Husse skulle ju äta sin pizza. Jag fick förstås ingen.
Bara smaka lite grann. Jag åt min mat istället, rakt i husses ansikte. Nu är det ingen som står och hänger bredvid mig eller sitter. Nu får jag äta ifred. Men aldrig utan husses sällskap. Nåja, det kan gå bra med matte
åxo, ibland. Ha det bra. Hörs
JOHAN
Söndag 20/12-2009
Mamma hon luktar godare och godare. Imorse blev jag så till mig, för jag fick slicka henne i bak. Sedan slog jag en liten drill, ute på en balkonglåda. "Nu är han riktigt tillsig i trasserna",
sa husse, då till matte. Vilka trasser? Nu, är hon iaf försvunnen. Husse, mamma och jag, gick iväg på en promis. Oj, vad vi gick. Tillslut så var vi framme hos min uppfödare, Annica.
Där lyckades vi slarva bort mamma. Eller kanske det var meningen hon, skulle stanna där. Husse och jag fick iaf, börja den långa vandringen hemåt igen. Husse tyckte det var bättre, att vi
gick, istället för tog bilen. Är det dåligt plogat upp till Annicas hus, så kanske inte bilen kommer fram. En gång fastnade dom, när dom skulle åka med en julklapp till Philip eller om det
var Victor, jag lyssnade inte så noga. Jaha, vad skall jag göra nu då? Ingen att leka med. Får väl sätta lite fart på dom 2-benta. För leka måsta jag få göra. Jag fick iaf ett "tuggis" när jag kom hem.
Sedan blev det mat. Ha det bra, alla mina kompisar önskar en moderlös kille
JOHAN
Fredag 18/12-2009
Rackarns dagbok, nu ligger jag efter igen. Inte vet jag om matte har landat heller. Hon är iaf här hos mig. Just nu hjälper hon mig, att skriva. Oj, nu har det blivit kallt. Ute menar jag.
Men skönt är det, mamma och jag trivs iaf. Idag jagade vi upp två harar t.ex. Till husses stora förtret. Han är stel om fingarna, säger han, då blir det svårare, när vi börjar dra.
Han får väl sätta på sig ordentligt om fingrarna...Igår var vi ute med bilen. Veckohandling på shoppingcentret. Mamma och jag fick vänta i bilen. Då var det inte så hemst kallt.
Idag har det nog varit kallare. På hemvägen,åkte vi förbi den ena djuraffären. Klass och kattmat, stod på inköpslistan. När vi kom hem, så fick vi springa med en vända, när kassarna,
blev förflyttade, från bilen. När så bilen, hade blivit lämnad i garaget, tog vi som vanligt en promis. Mamma hon luktar godare och godare. T.o.m hennes korg luktar. Imorse stod jag,
och nosade i den. Efter promis och husse frukost, kom "snabeldraken". Jag följde med hela tiden och höll ett vakande öga på den. Men sa, inget. Morsan däremot, har blivit mera glappig.
Inte åt draken, utan annars. Hon kanske blir grinigare när hon luktar gott. Invägningen efter drakens besök, gick väl rätt så bra. Hade tappat några hekton, påstod matte. Marginelt, säger hon åxo.
Nu måste jag sluta, husse skall hjälpa matte med något, här vid datorn. Ha en bra kväll. Hörs igen
JOHAN
Onsdag 16/12-2009
Jaha, nu ligger man efter igen. Mattes fel, helt enkelt. Hon säger, att hon är ute och svävar i det blå. Hon har inte riktigt landat än. Men nu skriver vi lite iaf.
Någonting särskilt, har det väl inte hänt. En dag luktade det lite konstigt i hela lägenheten. Matte och husse höll på, att baka pepparkakor, sa dom. Mamma fick en, som hon åt upp.
Jag fick åxo en, men den ville jag inte ha. Så den åt, morsan upp åxo. Kan åxo berätta, att hon börjar lukta gott, min mamma. Men så fort jag blir lite extra intresserad,
så ger hon mig på taffsen. Så det rycker kan, man nästa säga. Jag hoppar iaf baklänges. Men låter jag henne vara, så leker hon med mig. Så blir det någonting konstigt på golvet.
Fläckar som luktar gott, dom åxo. Lika som morsan. Igår var vi ute med bilen. Matte hade fått besvär med en klo, på sin tass. Vi satt och väntade i bilen. Sedan åkte vi till ett
ställe där husse försvann, ett tag. Försökte titta efter honom, om han skulle komma tillbaka snart, när det hade gott en tag. Men jag såg inte så bra, det sitter någonslags skynke
ivägen. Varför får står jag inte, det var visst någonting som Rasmus hade, som någonslags skydd. När jag inte ser så bra, för jag måste sträcka på mig. Då krypper jag under.
Hamnar då emellan skynket och bilrutan. Ser mycket bättre. Men när husse kommer och jag inte behöver titta längre, då blir det lite problem, att komma fram ur det där skynket.
Jag sträcker på huvudet, så mycket jag kan, men ändå sitter skynket kvar på min skalle. Tillslut, så faller det iaf av. Puh. Nu åkte vi iväg och köpte hamburgare innan vi åkte hem.
Tror någon, att mamma och jag fick en burgare, så trodde Ni fel. Icke sa, Nicke. Snö har vi fått åxo, dom säger, att det heter så, det där som har lagt sig på marken. Sorkhållen,
blir ju inte märkbara längre. Ha en skön kväll. Hörs igen
JOHAN
Måndag 14/12-2009
Halkat efter igen, ser jag. Jag har haft väldigt mycket för mig dom här sista dagarna. Först måste jag iväg till Annica igen, hon skulle kolla lite extra på hur jag såg ut. Om pälsen,
var som den skulle. När vi åkte ifrån henne, så hamnade åter igen på shoppingcentrets parkering. Vet inte riktigt vad dom skulle ditt igen, så snart. Lite strul, tror jag. Men igår var det
verkligen fart. Dagen började tidigare än vad den brukar. Lite kiss runda kom mamma och jag ut på, nästa direkt som vi vaknade. Men när dom 2-benta var klara med sitt, så skulle vi iväg,
med bilen. Husse gick iväg först och hämtade den, vi blev väldigt oroliga, mamma och jag, när han försvann. Kände på oss, att någonting var i görningen. Så vi började jaga matte, hon
kunde knappt gå, sa hon. Bara för,att vi höll oss intill henne och sprang ivägen...Husse kom tillbaka, vi gick ut, då stod bilen på gården. Vi åkte iväg, hämtade upp Tim och Mia. Mia fick
ta över bilkörningen, så husse satt framför vårat bås. När vi hade åkt ett tag, så kom vi till ett ställe där det fanns mycket bilar, hundar, ja nästan allt. Mia, Tim, mamma, matte och jag.
Fick lämna bilen, utanför där vi skulle in. Husse skulle köra och parkera. Då hände det en grej, han tänkte köra iväg, med mamma och mig, när det var vi som var det viktigaste, att få med.
för matte och Mia. Vi kom fram till en plats i huset, där vi träffade många bekanta, mina uppfödare t.ex...Nu blev det lite väntan, sedan våran bur, hade blivit uppställd, fick vi vänta i
den...Sedan tog matte ut mig och borstade till mig. Annica kom och hämtade mig och vi gick in i en ring, där en farbror som hette domaren väntade på oss. Han gillade tydligen vad han såg.
Jag menar när han såg mig. För jag vann min klass. Som det förövrigt var första gången jag gick i. Öppen klass, sa dom. Den får man gå i när man har fyllt 2 år. Nu skulle jag tydligen vänta igen.
Omväxlande i buren och med Annica. För vi skulle in och träffade domaren igen. För när jag vann min klass, så fick jag ett CK, som betyder, att jag gick i repris. Nu vann jag igen.
Hade plötsligt blivit bästa hane och fått min 3:dje cert. Nu säger dom, att jag är en champinjon. Vilken uppståndelse det blev. Folk applåderade, när hörde, att jag blev champion. Men se,
det var visst inte klart för mig ännu. För efter ännu en del väntan, så skulle jag tillbaka in i ringen, denna gång, hade jag sällskap av Lena. Nu fanns det bara hon och jag, samt Annica och
en brud, hundtjej, menar jag inne där ihop med domaren. Tillslut så fick tjejen en röd/gul rosett och jag en grön/vit, så fick vi åxo varsin vitt rosett, cacib, sa dom. Nu skulle man kunna tror,
att det var över för min del. Nej då, jag skulle in igen. Nu ihop med 4 st 2-benta och 3 st 4 benta. Samt ett gäng till från någon annan uppfödare. Mina uppfödare vann. Klart, nej. Vänta, vänta
Ja, efter en lång väntan, så tog Annica med mig till en plats, där det var väldigt mycket folk. Och röster som hördes i någonting som kallades för högtalare. Jag hade hamnt vid en final-ring.
Uppfödargruppen skulle visas i den, men det blev ingen plats, över till våran grupp. Nu var det iaf klart, så vi kunde börja tänkta på hemfärd. Jag möte husse och CJ, när dom var på väg ut,
för att hämta bilen. Så jag fick hänga på. Matte, Mia och Tim, stod utanför när vi kom tillbaka, med bilen. Men oj, så längt bort, den hade varit. Nu fick åkte vi iväg hemåt.
Mia körde hem till sig, Tim och hon gick iväg. Vi fortsatte hemåt. Vad skönt det var, att komma hem. Väldigt lång och spännande dag, hade det varit. Min svans, den hade fått rört på sig mycket.
Jag skriver ingenting om den här dagen, för den har varit som vanligt
JOHAN
Fredag 11/12-2009
Nu ligger jag verkligen efter. Oj, så konstigt. Vad har jag egentligen gjort, dom här dagarna. Igår var jag iaf ute med bilen. Veckohandling. Först stannade dom till på parkeringen,
där en djuraffär finns. Jag måste ha mera burkar mat. Fågeln, där inne, hojade som vanligt, sa matte. Den får man ju aldrig höra. Konstigt, när det är en affär som säljer saker,
till oss hundar, som vi hundar inte kommer in i. Kattgrejer har dom åxo, fiskar, fåglar. Därifrån så åkte vi till ett hus, där bilen fick lite soppa. Efter det, så åkte vi till
shoppingcentret. Mamma och jag väntade som vanligt, snällt i bilen. Husse kom, jag höll på, att skriva som vanligt igen. Ensam ut med kassarna. Matte hade kommit bort igen.
Oj, vad det dröjde innan hon var tillbaka, vi husse, mamma och jag, trodde att hon hade rymt. Hon skulle visst ha någonting, som hon kunde ha på sig. Samt något till lilla Philip. En julklapp,
säger hon, att det var...När vi kom hem, åkte vi som vanligt in på gården. Alla springer upp med kassarna. Husse springer inte, han bär, då springer man inte så lätt. Efteråt, så blev, det
som vanligt, bilen till garaget, efteråt en promis...Mina öron får fortfarande inte vara ifred...Idag kom "snabeldraken" och hälsade på igen. Inte ett ord, jag sa till den. Invägningen efterås,
gick bra. Matte är så nöjd, med oss alla...Det där med, att snacka med någon. Då kan man verklingen undra, vem morsan snackade med igår kväll, när vi skulle gå våran soptunnerunda.
Hon satt igång och tok-skälla i trapphuset. Jag såg inte en kotte, bara jag och husse, fanns där. Oss behöver hon väl inte skälla på. Kanske hon kände någon lukt. T.ex av rottisen Sigge, som
brukar komma hem till sin "mormor och morfar". Kan åxo berätta, husse är inte hemma. Han stack iväg ut, sedan han hade varit ute med oss. Först duschande han oss, sedan pös han.
Känns lite konstigt, att han inte är hemma. Nu som han brukar leka med oss... Ha en bra kväll. Återkommer imorgon, tror jag i alla fall
JOHAN
Tisdag 8/12-2009
Nej, men skrev, jag ingenting igår. Kom väl av mig. Blir man överrumplad, så blir man...När vi kom hem efter promisen mitt på dagen, då gick jag som vanligt in i badrummet eller jag kanske,
skall kalla det för duschrum. Jag följde med husse och mamma in ditt, i tron, att vi skulle duscha tassarna. Men ve och fasa, det var bara jag, som skulle in i duschkabinen. När sedan matte,
dyker upp, då förstår man, vad som gäller. Husse torkade mamma och tassarna. Och jag fick duscha hela kroppen, med massor av shampo. I detta väder, man blir ju smutsig så fort, kanske inte,
direkt om kroppen. Bara när jag måste klia mig på halsen, då blir den ju svart. Jag som har en vit fin cape, över axlarna. Men det något skumt, med det hela, för mamma skulle åxo bada.
När husse kom för, att torka mig, hade han henne med sig. En sak till, vi får inte ha våra öron ifred. Det skall rykas i dom. Uppe på huvudet, ryker dom åxo. Ingen pälsmössa får man ha.
Efter badet känner man sig väldigt skön och leksugen. Mamma och jag rusade omkring, så mattorna, for ihop. Nu finns det som tur är inte så många mattor. Man blir lite trött åxo, märkte jag.
När det var dags för nattsömnen, då sov jag väldigt skönt....Idag har husse, mamma och jag varit ute på stan. Husse skulle handla något. Matte har varit och trimmat sig hon åxo, det gör hon,
alldeles av egen vilja, vad jag kan förstå, för det är ingen som föser iväg henne. Hej då. Hörs
JOHAN
Söndag 6/12-2009
Imorse träffade jag, eller vi, kanske jag skall skriva, på Felix och hans gäng, matte och husse alltså. Mitt på dagen, blev det kortare promis än vanligt. För vi skulle ut med bilen.
Det fick jag reda på när vi kom hem igen. Eller snarare efter sedan husse, hade legat och läst än stund. Det hörde till ovanligheten, så jag blev lite undrande. Bökade lite på honom,
bara för det. Tänkte han kanske inte visste riktigt vad, han gjorde. Men det visst han, förstod jag sedan. För vi skulle ute med bilen, han hade bara läst, en stund, för att fördriva tiden.
Stället som vi åkte till kanske inte var det allra bästa. Kul, är det ju åxo, så länge det vararade. Fick leka en stund. Men sedan började allvaret. Jag skulle upp på trimmbordet.
Alldeles riktigt, jag var hemma hos min uppfödare. Oj, vad hon trimmade mig noga, jag skulle se väldigt presentabel ut vad jag förstår. Annica blev väldigt glad, att få träffa mig, det
var några månader sen sist. Hon tyckte, jag hade blivit så fin. Det är bra, att man utvecklas sakta, sa hon. För riktigt färdig är jag inte ännu. Men som sagt, väldigt fin iaf. Det som
finns av mig nu. Mamma skulle åxo trimmas, fast inte har hon så mycket päls. Men det fanns visst något som skulle bort iaf. Sedan fattas det fortfarande på andra ställen. Hon tappade ju,
mycket päls, efter sedan hon hade född mina halvsyskon i somras. Under magen hade hon t.ex ingen päls alls. Inte mycket till byxor heller. Det har vuxit lite nu. Men fram på bröstet skulle,
hon behövt mera, sa Annica. Men okey, hon skall ställas ut iaf. Som tränning då, kanske. Om nu än tjej, som är både svensk och amerikansk champion behöver tränna. Jag skall visst åxo ställas ut
igen...När vi var klara, så åkte vi iväg hemåt. Dom stannade och köpte något, som dom kallade för pizza. Lite grann fick vi smaka, när vi kom hem. Nu har vi varit ute igen. Duschat, ätit
"tuggis" och sedan mat. Nu blir det leka av, husse måste vara med. Ha det bra. Återkommer
JOHAN
Lördag 5/12-2009
Jaha, vad skall man säga, det är fortfarande som vanligt. När vi var ute på den senaste promisen, så regnade det åxo. Så man kan undra vart tog kylan vägen? Matte säger, att hon läste
i tidningen, att nu kommer kylan. Jaha, var då? Inte här där jag bor iaf. Jo, en dag, hittade den faktist hit åxo. Men den sa, bara hej, så stack den igen. "Skogisarna" fortsätter med
sitt nysande. Men annars är dom pigga, lite för pigga ibland. På eftermiddagen måste jag rycka in. Zorro lätt så ynkligt. Simba den stora klumpen, hade lagt sig på honom. Jag kunde inte,
göra någonting åt det. Inte matte, heller. Hon kollade iaf, så att inte Zorro kom till skada. Det gjorde han inte. Kunde hon konstatera. Tänk Er själva, om det kommer en som är större,
än en själv. Och lägger sig på än. Zorro låg i en av deras korgar, då Simba lägger sig ovanpå honom. Nåja, dom verkar trivas med varann iaf. Jag och min mamma trivs åxo bra ihop.
Fast hon brukar inte lägga sig på mig. Hon brukar bara knuffa till mig, med sin bak. När hon vill hålla mig borta, från det hon har. Nu är det nog snart dags för "tuggis". Har precis
blivit duschat, efter promisen. Så blir det väl mat åxo, antar jag. Ha det bra. Hörs igen
JOHAN
Fredag 4/12-2009
Idag var det som vanligt igen. D.v.s slaskvädret är tillbaka. Så nu måste man duscha, så fort man sticker ut nosen igen. "Snabeldraken", kom på besök, så det var åxo, som vanligt,
kan man åxo säga. Idag struntade jag i den där, han brukar ju alltid vara så stram. Invägningen gick riktigt bra, matte blev så hemst nöjd, med min vikt. Jag hade gått upp något hekto.
Och hon blev så glad. Lika glad blev hon, när hon såg, att mamma hade minskat något hekto. Konstig reaktion, tycker jag. Upp och ned, tycks inte göra någon skillnad för henne.
Eller kanske det beror på vem det gäller. Mamma skall ju väga mindre, än vad jag gör. Simba och Zorro, dom nyser ikapp nu. Mamma och jag, nyser nästan inte alls. Mamma kanske någon gång.
Men jag har tydligen kastad av mig mina nysninger. Oj, vad jag blir frusterad, när mamma har någon mjukis, som jag inte, kan ta av henne. Då springer jag in till korgen, där alla "mina".
mjukisdjur ligger. Bråttom har jag åxo, så jag kastar omkring dom. Husse han, stod bara och skrattade åt mig. Nu skall jag gå och äta. Ha en skön kväll. Återkommer
JOHAN
Torsdag 3/12-2009
Jaha, då missade jag dagboken igår igen. Okey, då. Inget särskilt, att rapportera. Idag däremot, så har vi varit ute och åkt bil, mamma och jag. Husse och matte, var med förstås.
Annars skulle det, inte bli så mycket åka av. Det blev bara lite åkning här i Uppsala. Men ändå, kul när man får komma ut med bilen. Jag märker redan inne, att det kan bli åka av.
Matte skall med. Vi åkte till shoppingcentrets parkering, där mamma och jag i vanlig ordning fick vänta. Det tog kanske lite längre tid, för dom måste fixa något i banken åxo.
Strul med någon kod. Det ordnade sig iaf. Sedan veckohandlade dom, innan dom kom tillbaka till oss. På hemvägen, åkte vi till djuraffären som säljer Klass. Jag måste ha mera.
Är riktigt duktig på att äta nu, om jag får säga det själv. Matte och husse, tycker det åxo, har jag förståt. Jag äter, bara jag slipper det där torrfodret. Att mamma äter det,
är för mig en gåta. När vi kom hem, då åkte vi in på gården. Mamma och jag sprang med husse upp, med dom första kassarna, sedan fick vi hoppa in i bilen igen. Husse gillar inte, att
vi springer omkring på gården. "Låt dom, springa", sa tanten som bor under oss, när hon kom ut och fick se oss, hoppa in i bilen igen. Dom jagar katter, säger husse. Dom klarar sig
väl alltid sa, tanten då. Kruxet är den, att husse inte vill, ha oss rännande inne på andras altaner, om katten råkar springa in på en. Hej då, nu måste jag fortsätta leka med morsan.
Vi hade brottningsmatsch, nämligen. Hörs imorgon
JOHAN
Tisdag 1/12-2009
Efter morgonpromisen, blev det inte riktigt som jag var vann vid. Först och främst, så gick husse ut igen, sedan han hade tvättat mamma och mig om tassarna. Först trodde vi förstås,
att vi skulle få följa med. Att vi precis hade blivid duschade, det tänkter ju inte vi på. Gå ut och smutsa ner sig igen, kanske inte är så bra, då måste vi ju duscha igen.
Efter ett tag så kom husse hem, han hade varit och hämtat ett paket. Det som hände sedan, var man ju inte riktigt beredd på. Husse ville ha in mig i hobbyrummet, mig eller mamma.
Mamma hon vägrade blankt. Mig fick han med sig, så långt, att jag fick se matte där inne. Skumt, när hon sitter på golvet. Då skall det hända något, så jag vände. Husse kom och
hämtade mig och knuffade in mig till matte. Som jag anade, så skulle hon trimma mig. Hon gav sig på mina öron. Men konstigt nog, så fick jag ha övrig päls ifred. Något är det iaf,
i görningen...När jag var klar, hade båda mina öron, blivit lite mindre, nu menar jag mindre päls på dom. När jag blev fick gå ut, då måste mamma gå in. Husse hade henne med sig,
när han öppnade dörren. Jag stack ut, fort som sjutton, mamma tänkte göra samma sak. Men husse hejdade henne. Hon blev sedan åxo trimmad på öronen. Så klippte matte bort, lite
häng på hennes svans stump. Det skall inte vara något häng där, som på oss, som har våra stiliga svansar kvar....När vi skulle gå ut på morgonpromisen, då öppnade husse dörren.
Sedan gruffade han om UNT igen. För det regnade, fast det skulle ha varit uppehåll, enligt tidningen...Under dagen sedan blev det uppehåll. Nu har det blivit lite kallare. Så
gångbanor och gator, har blivit lite hala. Däremot, så fryser inte lervällingen. Ha en bra kväll. Hörs igen
JOHAN
Måndag 30/11-2009
Idag har, allt varit som vanligt. Kan jag nästan säga. Ute är det åxo som vanligt. Grått och trist. Trots det så är vi ute på våra promisar. Jag har varit riktigt duktig om jag får säga det själv.
Jag tänker på maten. Har ätit upp allt i skålen. Morsan fick inte mycket. Hon gillar nog inte, att jag äter upp allt. Hon ser lite orolig ut. Men vadå? Det är ju min mat. Nu tänkter jag sätta lite
fart på husse. Vi brukar leka lite efter sedan jag har ätit. Husse tycker vi kan leka själva, mamma och jag. Men det är mycket roligare när han är med. För då får vi springa och leta efter mjukisdjuret.
Apropå det, mjukisdjuret menar jag. Igår var morsan envis, hon ville inte släppa ifrån sig, det djur hon hade. Hon bara retades och pep och pep, med det. Då tänkte jag, okey då, din envising.
Jag hämtar något annat. Och började rota runt i korgen, då kommer morsan. Hon hade släppt sitt mjukisdjur. Då avslutar jag mitt letande och springer in till hennes. Man måste väl vara lite smart.
Hej då allihop. Jag återkommer imorgon
JOHAN
Söndag 29/11-2009
Dom säger, att nu är vi inne i något, som kallas advent. Jag vet inte vad det är, för mig, är allt som vanligt. Okey, balkongen lyser lite mera än vanligt. Det kanske är advent? Mamma,husse
och jag var iaf ute på en långpromis, mitt på dagen. Runt "gamlis", det känner väl många till, vad det är. Har skrivit mycket om det tidigare. En riktigt trevlig promis, blir det iaf.
När man går över gärdet. Annars har dagen varit lika som andra dagar. Det luktade väldigt gott ifrån köket. Så jag måste ut och kolla, om jag fick något. Men nej. Matte hade redan fryst in,
det hon hade gjort, någonslags rullader. Tänk att den där frysen skall få så mycket...Måste åxo berätta en annan sak, det gäller mig och mitt beteende. Har säkert skrivit om det förrut.
Men det har tagit än annan vändning. Det började med, att mamma lärde mig, att när det smällde i kattluckan, så kom det en katt, som tänkte äta upp maten, för henne. Ungefär så där som
Rasmus trodde. Det var Willy som lärde upp honom. Att när det kom mat på bordet, så skulle inga katter få vara med. Rasmus och Willy, lät dom sitta med, men inte när det luktade särskilt gott.
Dom måste dom bort. Rasmus började t.o.m och leta efter någon katt, som han kunde motta bort från bordet, trots att katten kanske inte, hade tänkt sig till bordet. Willy hade vid det laget, slutat
med allt vad kattjakt gällde. När det gäller mig så har jag
börjat med något nytt. Kanske jag följde dom andras beteende först. Men nu, gör jag så, att så fort jag hör kattluckan smälla, så måste jag ditt. Vad katten är det struntar jag i. Så egentligen,
så skulle det väl inte vara, några problem för katterna, om jag inte kom rusande. Dom blir rädda. Matte och husse förstår sig inte på mig. Varför jaga kattluckan? I samband med mat. Annars, får
den smälla hur mycket den vill. Slut för idag. Återkommer imorgon
JOHAN
Lördag 28/11-2009
PÅ förmiddagen var vi samlade inne i vardagsrummet. Matte och husse, höll på med sitt fuskande. Rätt som det är låter det om husse, han påstår, att han små visslar. Jag brukar alltid,
bli extra intresserad då. Man vet inte riktigt om det är hussse eller om det har kommit in en fågel. Mamma börjar åxo undra, märkte jag. Vi satt och stirrade på husse båda två. Mitt på
dagen var vi ute som vanligt på promenad. Träffade en trevlig kille, som jag fick leka lite med. Morsan blir lite små sur, när jag leker, med någon som hon inte är så bekant med. Hon glappar.
Husse försöker hålla hennes tyst och lugn. Så tyckte han, att hon skulle hälsa på den andra killen, men då måste hon ju förstås, skälla på honom. Sedan springer hon tillbaka till sin plats,
bredvid husse. Förre innan vi gick ut på den där promisen, så tog husse och jag en cykeltur. Husse tyckte jag skulle klara det nu. Min förkylning är visst borta, har inte nyst på hela dagen.
Däremot så nyser Simba mera. Zorro har inte börjat än. Morsan nyser väl till någon gång. Nu skall vi leka, husse, morsan och jag. Ha de´. Hörs
JOHAN
Fredag 27/11-2009
Tjena på Er. Ursäkta att jag inte skrev något igår. Blev liksom inte bara av. Det berodde iaf inte på min snuva. För jag har faktist blivit bättre. "Ta i trä", säger matte och tar sig på huvudet.
Undrar varför? Sover bra om nätterna igen. Morsan nyser vidare hon, mera än mig faktist. Men annars är hon pigg igen. Simba nyser han åxo, undrar om han har åkt på samma som mamma och mig. Zorro har inte börjat nysa. "Ta i trä"
säger hon igen. Igår var morsan och jag med och veckohandla. Inget springande i trapporna när vi kom hem, med bilen, utanför huset. Det kom visst en tant, samtidigt.
Idag har vi haft besök av snabeldraken, försökta faktist snacka med den idag. Men draken var lika stram som vanligt. Mamma ser lite undrande ut, när jag snakar med draken.
Men när hon snakar med, alla hundar hon ser, det tycker hon nog inte är så konstigt. Hon snakade inte lika mycket den där dagen, när hon kände sig rasslig. Invägningen som följde efter,
drakens besök, föll till belåtenhet. Kan jag meddela. Vi har varit ute på en promis igen, kom nyss hem. Blev duschat som vanligt om tassarna. Undrar när man slipper det?
Kan gå ut och in, utan att bli smutsig. Det har på gått länge tycker jag. Nu skall jag ha mitt "tuggis". Hej då, ha en bra kväll. Hör av mig imorgon, tror jag ifall
JOHAN
Onsdag 25/11-2009
Jag kan berätta, att det inte är någon större fara med mig. Känner mig pigg igen. Natten var lugn. Nyser gör jag inte så ofta. Inte stänker det omkring mig heller när jag nyser. Mamma däremot,
blev visst lite visen, när vi var ute på våran morgonpromis. Först var hon som vanligt. Men efter sedan vi hade sett en katt. Och började leva rövare, som husse säger. Han blir alldeles slut.
Då blev visst morsan åxo alldeles slut. Husse tog in oss i inhägnaden för, att vi skulle leka. Men se det ville inte mamma. När vi kom in så låg hon mest. När vi var ute på promisen mitt på dagen.
Verkade hon väldigt lugn, gick mest bredvid husse. Jag försökte göra små inviter med pinnar. Gick med pinnarna framför nosen på henne, hon brydde sig inte. Hon som brukar springa och reta mig med
pinnar. Nu verkar hon iaf bättre, när vi var ute sist, då gick hon med bra. När vi kom hem, då ville hon som vanligt, ha tuggis. Sedan åt vi båda upp våran mat, som vi fick. Nu har hon lekt lite,
med mig åxo. Hon nyser lite grann, hon åxo. Nu skall ni ha en bra kväll. Hörs igen
JOHAN
Tisdag 24/11-2009
USCH, nu lever man farligt, när man är ute. Morsan blev rädd och skällde ut killen. Vi kommer och går med våran husse, det gäller den senaste promisen, så det var mörkt ute. Vi har ju våra
blinkband. Men killen som kom i hög fart på sin cykel, hade ingenting. Han bara dyker upp och när han får se oss och försöker svänga åt sidan, då får han sladd, men klarar sig från, att ramla.
Morsan som sagt blev nog rädd, för hon stor skällde på killen. Dom borde väl, ta det lite lugn. Och ha lyse på cykeln, inte klä sig så mörkt....På morgonpromisen träffade vi på welsh-kompisen Felix
och hans husse, dom följde med oss, en bit iaf. För när husse tänkte gå ut på gärdet, då ville inte Felix husse följa med, han vill inte, att Felix skall bli så smutsig. Hur man nu skall undvika det.
Man blir ju blöt vart man än går. Dom har inte så bra som vi heller, som har duschkabin. Det är säkert svårare för en äldre farbror, att få ned hunden i badkaret...Min förkylning eller vad det är.
Håller i sig, men jag är bättre. Nyser inte lika ofta och hårt. Natten var lugn, sov hela natten, nästan. Vaknar gör man ju alltid om natten, lite till och från. För en stund sedan busade vi.
Husse var med, det måste han. Inte alls ligga kul, att leka själva. Vet inte riktigt vad, jag gjorde, men morsan skrek till. Kanske trampade jag på henne. Ha en bra kväll. Återkommer
JOHAN
Måndag 23/11-2009
Fy, vad konstigt det känns i nosen. Måste nysa ibland. Nätterna är lite jobbiga. Sover inte så bra, kryper gärna in i vardagsrummet och luftar mig i kattluckan. Annars är det väl inte sån
stort fel på mig. Leker med mamma och äter mat. "Tuggiset" är ett måste. Vet inte vad husse tog sig för med idag. Två gånger har han stoppat någonting i baken på mig. Sedan säger han, att
jag är utan någonting. I och med det, så är jag inte så sjuk, säger dom. Ibland får husse för sig, att jag har dragit in en sork i nosen. Eller någonting, som borde sitta på sorken och inte
i min nos. Han menar, så som jag bökar och snörvlar i jorden. Morsan nyser lite hon åxo, fast inte så mycket som jag. Hon kanske åxo har snuva eller åxo har hon en annan sork i nosen.
Rasmus fick problem med nosen, en gång, när han hade gjort som vi brukar göra. Grävt. Nicke drog i sig, någon slags frö i nosen, som han nös av. Efter ett par veckor kom fröet ut, när han
nös. Och då hade, det blivit inkappslatt. Jaha, så är det med det. Imorse kom vi ut i en riktig regnskur. När vi gick, så regnade det inte. Husse rättade sig efter vad UNT, hade skrivit och vi gick
ut. Hade varken regnkläder och paraply med oss. Blöta blev vi förstås. Ha det bra. Hörs
JOHAN
Söndag 22/11-2009
Igår träffade vi på Felix och hans husse. Jättekul. Annars så gjorde jag väl inte så hemst mycket. Matte och husse, körde med sitt fuskande. Mamma, jag och husse var ute på våra promisar.
Jo, visst jag, husse och jag var ute på en cykeltur åxo. Vädret var ju så fint igår. Så vi passade på. Matte tog en tur ensam, på sin konstiga cykel...Måste tala om,att matte och husse,
tyckte jag var bråkig inatt. Dom vet inte vad, det berodde på. Husse gick t.o.m ut med mig, för han trodde jag var dålig i magen. Kröpp under grinden, in i vardagsrummet, flera gånger.
Och glode, ut i kattluckan. Det går bra, att krypa in, men ut, är det värre problem med. Eller så vill jag inte. Husse måste upp och släppa ut mig, han har ju vaknat av mitt förehavande.
Matte släppte ut mig en gång. Matte har ju proppar i öronen, så hon hör mig inte lika bra som husse. Däremot så hör hon husse, när han skricker på "JOHAN". Så det blev dåligt med sömn inatt.
Morsan hon sov, åtminstone för det mesta. Idag har jag varit ute och åkt bil, dom skulle handla något till balkongen. Den skall visst snart göras fin, med belysning...Så har jag fått,
"svininfluensan", nej kanske inte riktigt den. Men snuva har jag. Nyser och är blöt om nosen, leker inte så hemst mycket med morsan heller. Men jag har iaf ätit, min mat. Däremot så ville jag
inte ha några märgkex. "Tuggis" gick ned, det åxo. Matte ringde och pratade med en av mina uppfödare, Karin. Hon säger, att vi hundar kan få snuva, så det är säkert det jag har fått.
Hon pratade åxo om noskvalser, vad det nu är. Men då drar man häftigt in åt, eller vad jag skall skriva. Jag nyser ut åt. Är den någon i närheten, så blir den duschad. Jag brukar sitta i
husse knä när han ser på TV eller åxo ligger jag. Men igår när jag satt och vände mig mot honom och stirrade honom i ögonen, då sa han. "Nys inte nu". Nu hoppas vi,att jag skall bli bra, snart igen.
Ha det bra ni andra. Jag återkommer imorgon
JOHAN
Fredag 20/11-2009
Hejsan alla mina kompisar. Kan undra om Ni allihop, har lika mörkt och kuligt. Regnar eller egentligen inte. Det känns så iaf. Men kul, har jag ändå. Livet leker ju när man inte är äldre, än
vad jag är. Det leker ju för morsan åxo, fast hon är några år äldre. Promisar är vi ute på som vanligt. Mat har jag ätit, fast lite dåligt på förmiddagen. Det tog jag igen nu istället.
Så jag har ätit det jag ska. Besök av "snabeldraken" fick vi åxo på förmiddagen. Den håller man alltid ett lite getöga på. Vid ett tillfälle, så stod jag och tittade in genom dörrspringan.
Nu menar jag i dörren från balkongen. Inte för, att jag behöver rymma ut ditt. Men ändå, så kan man ju flytta sig lite och hålla koll från ett annat håll. Invägning efteråt, gick riktigt bra.
Trots att jag inte hade ätit upp all min mat. Matte blev helnöjd. Mamma och jag väger lika mycket, men det är hon som väger förmycket. Nåja, något hekto mer kanske, jag kan lägga på mig.
Undrar egentligen vad dom åt till middag idag, mina 2-beningar. Kände inte någon särskilt lukt. Höll till i sovrummet nästa hela tiden, dom åt. Mamma var med ett tag, så vi tumlade om lite.
Men hon stack. Köttsoppa, säger dom, att dom åt. Någon särskilt lockande doft hade den iaf inte. Ha nu en skön kväll. Återkommer troligen imorgon igen
JOHAN
Torsdag 19/11-2009
På morgonpromisen fick vi sällskap av welshen-Felix och hans matte. Dom var egentligen på väg åt fel håll, när dom möte oss. Så då vände dom. Felix matte, tycker om, att ha sällskap. Vi åxo.
På förmiddagen åkte vi en sväng med bilen. Först stannade vi utanför en djuraffär, en annan, än ditt vi brukar åka. Dom har handlat i den här affären förrut. Jag behövde mera burkmat. Så blev
så blev det påfyllning med hundgodis och märgkex. Där inne i affären, skall det visst finnas än roligt fågel. En papegoja som kan prata. Den får åka fram och tillbaka mellan affären och hemmet.
Hemma har den en hund som den brukar ropa på, det gjorde den, nu åxo, när matte och husse var i affären. Tjabbooo, skrek den. Slut om gojan, när dom kom tillbaka till bilen, så åkte vi till den
vanliga parkeringen, vid shoppingcentret. Handligen gick fort. Varorna håller sig lugna nu. Springer inte omkring i hela affären. Husse kom tillbaka ensam idag igen. Skall det bli någon vana tro?
Batterier, skulle matte köpa. När vi kom tillbaka hem, då fick vi åka in en annan väg. Bil ivägen, det stod även en bil,alldeles utanför våran port åxo. Dom som hade bilen, höll på med någon
slags ramp, till en lägenhet. Mamma och jag snällt vänta i bilen, till husse kom tillbaka, för att köra bilen till garaget. När det var gjort, så gick vi än promis. Jaha, vad har hänt mera då.
Mat och lek, lite sova åxo, förstås. Mamma måste ha varit trött, för hon gick in och lade sig på sängarna, när matte och husse, satt åxo åt. Jag var åxo med först. Trodde vi skulle leka. Konstigt,
när man får sitta själv vid bordet. Men tro inte, att jag fick var ensam hela tiden. Hon kände väl på sig, att hon höll på, att missa något. Och döck upp...Hejsan, hörs imorgon
JOHAN
Onsdag 18/11-2009
Tjena igen. Igår hoppade jag över, att skriva i min dagbok. Hade inte så mycket, att berätta, tyckte jag. Men idag, har jag lite, som jag kan berätta om. Imorse vaknade vi som vanligt, husse tog
ut oss på våran vanliga morgonpromis. Träffade t.o.m på welshen-Felix med husse. Det gjorde jag föresten tidigare iveckan, var det igår kanske. Vi lekte inget, utan våra hussar pratade lite.
Vi andra, morsan, jag och Felix, undersökte omgivningen lite...När vi hade träffats färdig, så gick husse iväg hemåt. Men inte upp till matte, utan till bilen. Vad nu då? Skall vi ut med den,
så här tidigt igen. Morsan är ju med, det brukar hon ju inte vara. Jodå, hon skulle med, vi fick hoppa in i buren. Husse körde ut oss, stängde garage dörren, sedan åkte vi iväg. Men inte till,
Mia och dom andra. Inte till skogen heller, så någon spårning skulle det visst inte bli. Nej, husse körde och stannade utanför ett hus. Där fick vi stå och vänta på något. På vad kan, man fråga sig?
Tillslut så åkte vi in i det där huset, som vi hade stått framför. Varför vänta, när vi ändå skulle in där. Där inne började det konstiga. Husse lämnade över bilen, till en farbror. Mamma och jag,
blev kvar där bak. Farbrodern grejade med våran bil, hissade t.o.m upp den i luften, så mamma och jag hamnade alldeles under taket. Nu påstår, husse och matte, att jag har varit med om det där
tidigare. Kan undra det? För mamma var det första gången, enligt dom. Husse såg vi inte ens till ibland. När bilen åter stod, nere. Då körde farbrodern iväg med den, ut genom en dörr. Runt en
sväng, alldeles utanför huset. Jag undrar om han bromsade åxo, det kändes så iaf. Sedan åkte han in i huset igen, nu i en annan dörr. Där fanns husse. Farbroder sa, någonting till husse och gav
honom en lapp. Ni kan tro, att husse såg glad ut. Vad hade vi egentligen varit med om?...Nu åkte vi hemåt iaf. Upp till matte och hälsade på henne, efter sedan husse hade duschat tassar och ben
på oss. Usch så smutsig man blir, så fort man skall vara ute. Alldeles svart ibland. När vi var ute på våran promis mitt på dagen, då blev det grävning, efter sork. Då måste vi verkligen duscha,
när vi kommer hem igen. T.o.m på våra huvuden. För dom hade vi stoppat ned i alla håll, som vi grävde. Husse säger, att vi är så ivriga, att vi hoppar över varann, när vi måste, börja gräva på, nya
håll. Så fick vi korn på en hare, tråkigt nog, så fick husse, korn på samma hare. Så han höll in oss ordentligt. Å, dessa snören, som man alltid, skall sitta fast i...Nej nu får det räcka för idag.
Ha det bra. Återkommer, troligen imorgon
JOHAN
Måndag 16/11-2009
Vilken busig morsa, jag har. Igår snodde hon en toffeln för husse. Och sprang iväg med. Det har jag aldrig gjort. Så retar hon mig med, att ta något mjukisdjur. Som jag inte får ta ifrån henne.
Hon slänger så väldigt med baken. Försöker få hjälp av husse, springer och hämtar honom. Men han tycker, jag skall försöka själv. Ibland hjälper han till och tar av hennes mjukisen.
När han sedan slänger iväg den, då händer det, att hon hinner före och tar det igen...Kan undra vad husse och matte, har börjat med. Vi får inte springa iväg, när kattluckan slår. Husse,
stod ju själv och slog i luckan. När dom hade lurat iväg morsan, sedan hindrade matte, henne från att springa. När dom sedan hade börjat äta, matte och husse, alltså. Då hörde jag kattluckan,
slå. Tänkte rusa iväg, men se, det fick jag inte. Matte satt en fot ivägen. "INGA KATTJAKTER, SÄGER DOM". Men det är ju så kul. När vi var på väg ut, på den senaste promisen och var i hallen.
Då rusade Simba iväg, han låg i en kartong, som står i hallen. Det är klar, att vi springer efter. Men det är vi som får bassning. Simba hörde något. Tanten under oss talade i telefon, sa matte.
Det hörs upp, lite svagt. Hon kanske talar högt. Simba trodde visst, att det kom någon. Då måste man ju fly, tycker han. Jaha, nu får det räcka för idag. Hörs igen
JOHAN
Söndag 15/11-2009
Idag har det hänt, en del. Ibland händer ingenting, sedan händer allt på samma dag. Imorse då blev jag väckt, av matte klockradio. Men det var inte hon som skulle gå upp, utan husse.
Men hans väckarklocka, hade fått lite fannat. En radiostyrd klocka, som hade tappat kontrollen, för batterierna funkade inte. Husse vågade inte lita på den, så vi fick använda mattes.
Som sagt husse skulle upp. Mamma och jag gick ju åxo upp samtidigt, matte stannade kvar i sängen. När vi kom ut, så var det riktigt mörkt, tidigt var det ju. Vi var inte ute längre, än
att vi fick göra ifrån oss. Sedan åt husse frukost, när vi kom upp. Vi fick inget. Inte ens mamma, som är så noga med morgonmålet. Något fattades förut om maten, matte. Hon låg fortfarande
i sängen. När husse hade ätit klart, då kom hon upp, så vi fick lite mat. Men inte nog med det, nu skulle husse och jag iväg ut igen, med bilen. Vi åkte iväg, träffade på Mia, Tim och Peppe,
på den vanliga platsen. Alla åkte sedan vidare i våran bil. Vi kom fram till den där farbron som lär oss viltspår. Mia och Hoffe, var åxo där. När det var dags för mig, att spåra och husse,
skulle sätta på mig spårselen, då pös jag. Han tog av mig halsbanden, innan selen kom på, så var jag borta. Dom hittade mig vid bilen. Sådär får man nog inte göra, men vadå. Det gick ju bra,
när jag väl kom igång. Då blir det full fart. Fram till den där skonken, nosar lite lätt och går vidare. Den får någon annan ta rätt på, antagligen ledaren. Förrut en gång, skulle den ju ligga kvar.
Jag ville till bilen igen.
Tim sköter sig bra. Har bra motor, säger dom. Vadå för motor? Han gör väl lite konstigheter han åxo, står och nosar på något, annat. Innan han fortsätter, av sig själv. Nu skall han få gå
något slags prov. Men inte jag, husse vill ligga lite lågt, säger han. Ligga, jag tycker han står och går hela tiden. Han måste ju det, för att hinna med mig. Tillslut var det iaf dags, att
vända hemåt igen. Lämna av Mia, Tim och Peppe, sedan fortsätter vi hemåt. Nu är det ju förstås husse som får köra igen. Mia kör alltid när dom är med. Hemma har jag det lugnt och skönt.
Ätit mat och lekt lite med mamma, har jag gjort. Nu har vi varit ute en sväng igen. Vi gick ju en sväng mitt på dagen åxo, förstås. Nu skall ni ha de´. Vi hörs
JOHAN
Lördag 14/11-2009
Idag har det inte hänt så mycket. Imorse träffade jag på en av mina kompisar Timmy, heter han. Det blir inget leka av, men våra hussar pratade lite. Ruskväder har vi haft hela dagen. Blåsigt, regn
lite till och från. Men hemma har vi det skönt. Matte och husse fuskade idag, som dom brukar. Jag och mamma var med hela tiden. Jag åt min mat. Inne i vardagsrummet.
Bortskämt, vad det någon som sa det? Vi har nästa nyss kommit hem från en promis i mörker. Blinkbanden, har vi på oss, så husse, kan se vart vi är. Vad han däremot inte kan se,
inte vi heller förresten, det är hararna. Dom sitter och trycker lite här och var. Känner det på lukten. Husse förstår, när vi har fått korn på någon hare. Nu har jag ätit mat igen.
Tuggiset har jag åxo tuggat i mig. Mamma har gjort lika ledes. Ha en bra kväll. Hörs imorgon
JOHAN
Fredag 13/11-2009
Det skall visst var någonting särskilt med den här dagen. Fredagen den 13, säger dom. Det kan visst hände något, då. Nu undrar jag om "snabeldrakens" besök, räknas ditt? För draken, döck nämligen
upp idag, på förmiddagen. Men om det skulle gälla draken, då finns det ju flera, sådana dagar. Här dyker då den där draken upp, med jämna mellan rum. T.o.m, till bilen, hittar den. Balkongen bryr den,
sig inte om längre. Kanske för kallt? Mattan som låg på golvet är borta, den åxo...Invägning blev det åxo, efter drak-besöket. Jag stampar visst på samma ställe. Husse påstår, att jag har ätit lite
dåligt i veckan. Tacka sjutton för det, jag kom på, att det faktist fanns torrfoder i maten. Idag har jag ätit riktigt duktigt igen. Lika som igår, föresten. Bort med allt vad torrfoder heter, så äter jag.
Torrfoder bitar, kan jag möjligen ta emot någon, när husse ger mig. Snö, har vi fått åxo, fast det är lite. Imorse blev vi lite överraskade, när vi kom ut, mamma och jag. Nu är det mesta borta igen.
Halt är det på sina håll istället. Husse tycker det är lite svårt, att gå. Hej då. Återkommer imorgon
JOHAN
Torsdag 12/11-2009
Jaha, då skulle man vara ett år äldre då. Själv märker jag då ingenting. Är det någon av mina kompisar som vet hur det känns eller märks?...Idag har jag iaf varit ute och åkt bil. Inte heller det,
var något annorlunda. Mamma och jag fick som vanligt sitta i bilen och vänta, när matte och husse, var inne och veckohandlade. Dom måste inte ha handlat så mycket, det gick iaf fort. Husse kom ensam,
tillbaka med vagnen och kassarna. Matte hade kommit bort igen. Hon var inte borta så länge. När vi alla var tillbaka inne i bilen, då åkte vi iväg, till djuraffären. Jag behövde visst mera Klass.
Så köpte dom märgkex, det går åt. Inget ankhuvud, fanns det nu heller. Matte säger, hade hon vetat, att det skulle bli så populärt, så hade hon köpt flera, när det fanns. Morsan, hon gillar andra mjukisar,
åxo. Hon flyttar runt dom i lägenheten, gör ungefär som Rasmus, lägger ifrån sig dom lite här och var. Plocka upp efter sig, är visst inte hennes grej heller, Rasmus överlåt det till matte. Maten har,
riktigt gott idag. Jag är visst lite av en periodare. Nej, det är jag nog inte, maten skall bara ha den rätta konsistensen, eller vad det heter. Inte för lös och inte för hårt. Torrfoder, behöver
det inte vara i. Undrar om vi inte skall ta och busa lite. Efter maten är det kul, med lite bus. Ha det bra. Hörs igen
JOHAN
Onsdag 11/11 2009
Vet Ni vad matte och husse säger, nej, det kan Ni förstås inte veta. Jo, jag har blivit stor idag. Vilket trams, jag har inte märkt något. Är inte större idag än igår. Dom måste förklara bättre.
För samtidigt säger dom, att jag inte är färdigväxt, förän om ungefär 1 år eller så där. Hur skall dom ha det? Nu kommer jag till deras förklaring, dom menar att jag inte är någon unghund längre.
Det stämmer väl inte heller, jag är väl ung. Äsch, dom blandar in utställningar. Jag lämnar unghundsklassen och går in i öppen klass. Finns det, någon eller några, som begriper det
bättre än jag. Tänker närmast på oss 4-benta...Nu till vad som har hänt idag. För det första har jag inte fått några presenter än. Kanske kommer det något. Skulle kunna tänka mig ett nytt ankhuvud.
Däremot, så har mamma och jag fått följa med husse ut med bilen. Jag undrar om jag inte har varit med om det här förut. Eller åxo är det någon som har sagt något till mig. Vi hamnade iaf, inne i
ett hus, där husse, satt på sig regnkläder och stövlar. Kan Ni tänka Er, han gjorde det inomhus. Förklaringen fick vi lite senare. Det började nämligen regna över bilen. Mamma och jag satt, i buren
där bak. Inte nog med, att det regnade, det kom någonting annat åxo, som såg ut som skum. Ungefär som när matte shamponerar mig. Kanske husse höll på, att shamponera bilen? När det hade sluta regna mm.
Så tog husse av sig sina regnkläder och vi åkte ut ur huset. Hem till garaget, där fortsatte husse, att tvätta bilen, för det var säkert det han hade gjort. Nu invändigt.
När husse tyckte, att nu var bilen klar, både utvändigt och invändigt, då gick vi hem. Men inte ville mamma och jag vara inne. Vi såg föresten på husse, att han tänkte gå ut igen. Då måste vi
följa med. Snodde omkring honom, så han nästan inte kunde göra något. "Lugna ner Er", säger husse. Annars kommer vi ju aldrig ut. Vi kom iaf iväg. Och hem igen, nu har vi varit ute igen. Ätit upp,
våra "tuggis". Jag kunde gått ha fått två tycker jag, det är ju ändå min födelsedag. Maten som jag åxo fick var jättegod. Undrar vad, det var, i den? Kanske spetsad med något smaskens. Åt upp allt.
Något ankhuvud, har jag inte sett till. Däremot en bläckfisk, vad skall jag med den till. Har ju så många redan. Men inget ankhuvud, åtminstone inte ett som man kan kalla för ankhuvud.
Nu är mamma i fullgång med, godispyramiden. Det fanns ju inte så mycket kvar åt henne, att slicka i min matskål. Trots, att det är min födelsedag, så tog husse sig för med, att klippa klorna.
Inte bara på mig förstås, mamma, Simba och Zorro, fick åxo sina klor klippta. Ha en bra kväll. Återkommer imorgon
JOHAN
Tisdag 10/11-2009
På morgonpromisen så gick vi till hagen ute på gärdet. Husse tyckte vi skulle få leka lite. Rätt som det var så döck det upp en golden-hane. En trevlig sådan, enligt mig. Morsan hade väl,
en annan uppfattning. Han skulle jagas. Så någon lek honom och mig emellan, blev det inte så mycket av. Han hade fullt upp med, att springa undan för mamma. Jag höll mig lite på sidan,
om man säger så. Men när mamma liksom lessnade på, att jag honom. Då började han reta henne, så hon måste börja jaga honom igen...Som sagt en trevlig kille var det iaf...På förmiddagen
hade vi cirkus här hemma. Mamma och jag var aktörer, det påstår iaf husse och matte. Själva tyckte vi inte så vidare värst om den där cirkusen. Mamma och jag skulle föreställa tomtenissar.
Dom satt på oss varsin, fåning luva. Så fort jag fick se denna luva, försökte jag gömma mig. Tänk, att jag kom ihåg, att jag hade sett den där luvan förut. Korten blev inte så hemst bra.
Olydiga hundar, är svåra, att foto, säger dom här hemma. Hoppas, att något kort passar iaf. Så man slipper få på sig den där luvan igen. Annars har det inte hänt så mycket och tur är väl
det. Det där med luvan, räcker och blir över. Vi fick iaf smaka lite våfflor, när dom käkade. Ha det bra. Hörs
JOHAN
Måndag 9/11-2009
Idag måste jag säga, att jag har varit med på en hel del. Imorse tog husse med mig ut på en cykeltur, efter sedan vi hade varit ute och gjort, det vi skulle. Mamma lämnade vi hemma.
Lite senare, efter sedan husse, hade ätit sin frukost. Då skulle vi iväg ut igen. Husse håller på så länge med sin frukost, så jag han inte få någon mat. Matte skulle ju till den där
tanten som håller på med hennes tassar. Under tiden så gick vi en sväng. Vi gick igenom en skog, där det var många som cyklade, omkring oss. Så vi fick lov, att hålla oss intill husse.
På vägen tillbaka till bilen, så gick vi en annan väg, som vi var nästan ensamma på. När vi kom tillbaka till bilen, så kom matte också tillbaka. Nu bara det iväg igen, men inte hem.
Vi åkte till djursjukhusets parkering. Där matte och husse, lämnade oss kvar i bilen. Skönt, då skall man inte in ditt iaf. Men hej, vad jag bedrog mig. Husse kom tillbaka och hämtade
oss. Vi skulle in i huset, vi åxo. Där fick vi sitta och vänta ett tag, för vi var tidiga. Mamma sa, inte pip, en gång. Fast det kom och gick en massa hundar, hela tiden. Hon är nog inte
riktigt varm i kläderna än sa, husse. Han väntade sig visst ett utbrott fråm henne. Men se, inte ett ljud på hela tiden, som vi väntade. Det kom tillslut en tjej och frågade om jag var,
Johan. Ja, sa husse. Vi fick följa med henne in på ett rum. Vad som sedan hände där inne, det vet jag faktist inte. Hon vägde oss, sedan gick hon iväg. Men kom snart tillbaka. Så donade,
hon lite omkring oss, gav oss lite godis, på golvet. Husse stod hela tiden med och höll oss i kopplet. Sedan var det plötsligt klart och vi fick gå ut ur rummet. Vad hade egentligen hänt?
Dom 2-benta här hemma säger, att vi fick en varsin spruta i nacken. Jaha, så kan då gå...Husse, mamma och jag gick ut till bilen före matte. Hon dröjde ett tag, vi tog faktist en liten
promis, under tiden. Matte köpte en massa "tuggis", så nu är lagret påfyllt igen...När vi kom hem, då åt jag min mat, som jag inte han med innan vi åkte. Efteråt blev det lite vila.
Nu har vi varit ute igen. Ha en skön kväll, alla min kompisar.
JOHAN
Söndag 8/11-2009
Jag fick besök igår. Men bara av Tim. Peppe var kvar hos sin morfar Jojo. Mia var ju förstås med, Tim hittar inte hit själv. Peppe hade dom lämnat kvar, bara för, att dom skulle åka på
utställning idag, Tim och Mia. Annars får jag han så gärna kom hit. Innan dom åkte hem, så fick Tim spela lite pajas för oss. Mamma och jag brydde oss inte, men dom 2-benta fick visst
väldigt roligt. Tim skulle låna min overall, så dom provade den på honom. Sedan fick dom roligt, när han skulle gå i den. Jag tyckte inte den var så konstig, att gå omkring i. Hade den ju
när jag var på utställning en gång. Overallen var lite för kort i benen på Tim. Mig fick matte lov, att vika upp muddarna på, annars så trampade jag på dom. Betyder det, att Tim har längre
ben än jag, fast jag är äldre. Skall visst snart myndig eller åtminstone inte unghund längre. Tim har helt nyligen lämnat valpklass II...Mia, matte och husse käkade något gott, vad jag förstår.
Mamma och jag fick inte smaka. Smörgåstårta, sa matte, att det var. Matte och husse fick en blomma av Mia...Idag har allt varit som vanligt igen. Mamma och jag har just haft lite brottning.
Lekt med ankhuvudet, så det gick sönder igen. Husse var med och lekte, det kanske var han som hade sönder ankhuvudet. Han gömmer det, sedan får mamma och jag leta upp det. Det funkar.
Vi hittar det varsin gång. Ha en bra kväll, önskar Johan med mamma CJ. Hörs imorgon
JOHAN
Lördag 7/11-2009
Imorse hände, det någonting konstigt. Husses väckarklocka, hörde av sig. Det var länge sen sist. Han gick ut med mamma och mig, som vanligt. Trodde vi. Men det blev inte så lång promis.
Matte sov fortfarande när vi gick ut, det gjorde hon även när vi kom in igen. Mamma som vill ha mat, när hon kommer in. Det fanns ingen mat. Husse gjorde ordning mat till sig själv.
Vi fick inget. Efter mycket om och män, så kom matte upp. Mamma fick sin mat. Än jag då, får jag ingen mat? Matte tror, att hon känner mig, när det gäller mat. Men se, jag kan lura henne
ibland. Imorse ville jag ha mat. Och tur var väl det, för husse och jag skulle iväg med bilen. Vi åkte iväg, ut på stora vägen. På en parkeringsplats, så träffade vi på Mia, Peppe och Tim.
Dom böt bil, för alla skulle åka i våran bil. När vi hade åkt ett tag, det var Mia som körde. Var vi framme, träffade då, min spårlärare samt Mia och Hoffa. Det var alltså dags för viltspår.
Människorna dom irrade runt i skogen, tyckte jag iaf. Men dom kanske visste vad, dom gjorde. Vi hundar fick tillslut, gå våra spår. Vid ett tillfälle började jag spåra på fel ställe.
Uppe i luften, man skall inte alls ha nosen, åt det hållet. Nu gör han fel, sa spårläraren. Jag fick börja söka efter, ett spår på marken. Det gick bra. Men när jag kom fram till skonken,
så ville jag inte ta den. Vad skall jag med en gammal blöt skonk till. Den kan dom få bära själva. Det gick si, så där alltså. Rätt så nöjd, var läraren iaf. Tim och Hoffa, var inge bättre dom.
Något kanske inte var som det skulle. Om jag vet vart vi skall gå, så är det sämre med husse. Han litar helt på mig och läraren. Han skulle säkert komma bort, om han var ensam. När vi var klara,
då ville Mia, att jag och Tim, skulle spåra lite mera. Det verkarde som vi kom in på någon gammal spår, husse som lätt kommer bort sig, såg plötsligt blåa band. Det var inga blå band,
uppsatta idag, sa han. Vi kanske kom på något spår, som var lite äldre. Roligt har vi iaf...Vi åkte sedan hemåt igen. Först till platsen, där Mia hade sin bil. Sedan vidare hem. Mamma hon,
hade väntat och väntat. Matte hon hade försökt sig på, att fuska själv. Men det gick visst inte så bra....Senare idag, skall "JAG" få besök, för det är väl till mig dom kommer. Peppe och Tim.
Mia hon besöker väl matte och husse. Kan berätta, att dom fyller 45 år tillsammans idag. Nu skojade jag lite, dom har bröllopsdag...Vet inte om det blir något mera skrivit idag. Beror väl på
om matte får tid, att hjälpa mig. Ha det bra. Hörs igen
JOHAN
Fredag 6/11-2009
Idag är det en sådan dag, när "snabeldraken" kommer på besök. Han/hon kom, som vanligt på förmiddagen. Idag var jag stram. Yttrade inte ett ända ord. Som vanligt efter detta besök,
så blev det invägning. Matte blev väldigt nöjd med min vikt. 19.7 kg, att mamma väger lika mycket, var kanske inte lika kul, hon är ju lite mindre än mig. Mindre än Rasmus t.o.m.
Men tjock är hon inte, kanske är hon lite kraftig i sig själv. Kraft har hon iaf, hon knuffar mig ibland, så det gör ont. Då skriker jag. Nåja, jag får väl henne till, att skrika åxo.
Hon har en väldigt lustig tacklingsmetod. Hon slår till mig med sin bakdel. Leker gör vi mycket. Vi har nyss haft en rond. Roligare är det om vi får husse, med i leken. Vi brukar följa efter
honom, med en leksak i munnen. Oftas ankhuvudet. Vad är det föresten? Har inte sett det på hela dagen. Matte ligger säkert bakom, ankhuvudets försvinnande igen. Vet Ni vad, jag som inte,
har varit så mycket för mat. Kanske inte är det fortfarande, det kan vara lite olika. Ibland börjar jag äta maten, så fort den ställs fram, ibland måste jag fundera lite först. Men kan Ni
tänka Er, jag äter bara potatis. När husse diskar efter deras middag, det är alltid han som gör det. Då ligger mamma och jag bakom honom. Då stickar han åt oss varsitt potatis. När det finns,
förstås. Vi får ju slicka annat åxo. Mamma äter hårt bröd, så nu har husse fått en kompis. Matte brukar kalla honom för hästen, för han äter så mycket hårt bröd. Halva sådana där stora kakor.
Är inte alls ovanligt...Ha en bra kväll. Hörs igen
JOHAN
Torsdag 5/11-2009
Ruskväder och åter ruskväder. Det har kommit lite snöflingor idag. Dom har man inte haft mycket nytta av. Finns inget kvar på marken, bara slask. Dåligt med leka blir det åxo, när vi är ute.
Husse fryser, säger han...Vi tog skadan igen när vi kom in, efter promisen mitt på dagen. Oj, vad vi busade runt. Jag blev så väldigt uppspelt, så jag tog mig för, att jaga katterna. Egentligen
var det väl inte katterna jag jagade, utan ljudet. Så här blev det. När matte och husse, satt och åt, då vet jag inte riktigt vad som flög i mig. Skyller på, att jag var uppspelt, som jag skrev.
För när jag hörde, att kattluckan smällde, då stack jag iväg med ett vrål, in i vardagsrummet, mamma följde efter, men nu sa, inte hon något. Två gånger gjorde jag så, båda gångerna så vrålade
matte åt mig, att jag skulle vara tyst och komma tillbaka. Jag vände direkt, så jag han inte så långt in i rummet. Tillslut så lugnade jag ned mig. Simba kom och gick ut till köket, det brydde
jag mig inte om. Simba är inte lika rolig, att skrämma som Zorro. För Simba är så hemst cool, säger dom. Zorro blir väl inte heller så rädd. Matte och husse kunde inte förstå, vad som tog åt
mig. Jag brukar ju inte vara så intresserad av maten, som dom äter. Mitt beteende påminnde dom om, Rasmus. Han kunde rusa iväg och leta efter katterna, när det fanns god mat på bordet. Men han
sa, konstigt nog inget. Han som kunde vara lite glappig. Han sprang omkring trots, att det inte syndes eller hördes till någon katt. Han hade haft en läromästare, Willy. När Willy såg, att han
hade lärt upp Rasmus, då slutade han. Och satt lugnt kvar vid bordet...Nej, nu måste jag gå tillbaka och busa med morsan igen. Vi höll på och busade i sängarna, när jag måste gå ifrån och skriva
i dagboken. Hej då. Återkommer
JOHAN
Onsdag 4/11-2009
Jaha, då har man varit ute en sväng med bilen igen. Först åkte vi till det där stället, där bilen får lite soppa. Åtminstone säger husse soppa. Därifrån till shoppingcentrets parkering.
Veckohandling, idag behövde vi inte ha luckan öppen, då hade vi väl istället frusit. Blåser gör det idag åxo. Husse kom själv tillbaka med vagnen och kassarna. Matte hade kanske villat bort sig.
Nej, då hon kom, nästa direkt efter. Skulle köpa något som kallas för batterier. När vi kom hem och åkte in på gården, var det bara raka spåret. Ingenting ivägen, konstigt nog. Mamma och jag,
fick springa med, upp och ned för trappan. När bilen var tillbaka på sin plats i garaget, då gick vi en sväng. Nu har vi varit ute, en sväng igen. Inte vilken sväng som helst, kan jag tala om.
Husse, drog iväg, bort mot ett stort fält, eller om det var en fotbollsplan eller något. Gärde, säger husse. Men det kunde det väl inte ha varit, det var ju alldeles slätt. Husse kan väl knappast,
gå ute på ett gärde, i mörkret. Han skulle gina, säger han. Nästan så han ångrade det, vad jag kan förstå. Han höll inte på, att ta sig därifrån. Morsan och jag blev alldeles vilda, för det döck
upp en hare. Den skulle vi ju bara ha tag i. Men hur gör man när man sitter fast. Husse kanske hade lite svårt och ta sig fram, när han måste både bromsa och gå framåt. För, att han skulle kunna gå,
bättre framåt, så försökte han tala oss tillrätta. Han säger det iaf. Han både skrek och drog, men inte hörde vi med dom öronen. Tillslut så rede det visst upp sig, så vi kunde fort sätta.
Vårat mål var en djuraffär. Vad vi skulle ditt för, ju husse, skulle köpa märgkex. Det fanns nästan inget kex, hemma. Affären som dom var till på dagen, hade inga märgkex. Matte köpte dom sista för
tre veckor sedan. Fortfarande inga nya. Katastrof om vi inte har några kex. Kex och tuggis, är ett måste. Ha det nu så bra, jag hör av mig imorgon
JOHAN
Tisdag 3/11-2009
Har inte gjort så mycket idag. Det gamla vanliga förstås, mat, promisar och lek...Visst jag, nu kom jag ihåg, vad som hände. Höll på, att glömma det. Förträngt kanske? Matte kom in i hobbyrummet,
på eftermiddagen, när jag, mamma och husse var där inne. Vad hon gjorde, jo, hon tog, fram trimmaskinen. Ajdå, tänker hon använda den på mig? Förstår inte riktigt, varför jag kunde räkna ut det.
Morsan finns ju här. I vilket fall som helst, så trängde jag mig fram, för att komma in under husses skrivbord...Men snäll som jag är, så kommer jag fram, utan tillsägelse, när jag såg, att matte
var klar. För visst var det mig hon skulle trimma. Den där maskinen är väl inte så hemst rolig, man är rädd, att någonting viktigt skall följa med. T.ex öronen, när hon använder maskinen,
under dom. Bröstet gör inte så mycket. Men så fort, maskintrimningen är klar, så kan man slappna av. Tycker det är helt okey. Varför matte fick för sig, att hon skulle trimma mig lite. Vet jag inte,
skall inte ställas ut iaf, det vet jag. Föresten, är det utställnings-trimning som gäller, då är det ju Annica, som trimmar mig...När jag var klar, så blev det utgång...När vi kom hem så käkade vi
våra tuggisar, sedan fick vi mat. Efter det, så måste vi leka lite med husse, tror han vill det. Jag kom med mitt ankhuvud. Mamma gick och hämtade en egen anka idag. En mindre, fast det är en hel anka
Inte bara huvudet. Renare och finare är den åxo. Hon måste ha hämtat den i korgen, som vi har våra mjukisdjur i...Slut. Hörs imorgon
JOHAN
Måndag 2/11-2009
Jasså, jag skrev inget igår. Undrar varför? Skyller väl på matte. Vad jag gjorde, säg det. Träffade visst min kompis Felix och hans husse, det gjorde jag idag. Jovisst, vi träffades igår med.
Lek blir det inte så mycket. Kul, att träffas. Leka får jag väl göra med morsan. Jättekul, när vi tumlar runt i mattes och husses sängar. Filmen som husse tog, får dom visst inte i på hemsidan.
Datorn trillskas, säger husse. Idag blev det än långpromis igen. Runt gamlis. Oj, vad det blåser. Det tycker vi är jättekul, löven och lukten far omkring, prasslar gör det åxo, vi blir alldeles vilda.
Husse, tycker vi är jobbiga. Vi kom hem från eftermiddagspromisen för en stund sedan. Den var lika rolig, blåser gör det fortfarande. Allt blir extra spännande, t.o.m ändå upp på loftgången.
När vi står och väntar på, att husse skall låsa upp våran ytterdörr. Då hörs en röst. "Hejsan". Hej Du, säger morsan, så springer vi iväg, husse vrålar, att vi skall komma tillbaka. Egentligen var
det väl inte till oss, som grannen sa, hej. Överraskade blev vi iaf. Nu har vi ätit upp våra "tuggis" samt våran mat. Nu kan vi sätta gång med leken. Ha de bra. Hörs
JOHAN
Lördag 31/10-2009
Hejsan, på morgonpromisen, var vi och lekte i våran hage, som finns på vårat område. Då kommer en lite äldre tjej och går förbi utanför, med sin matte. Smilla heter hon och är en labrador.
Smillas matte, undrade om dom kunde komma in till oss. Husse sa, att det gick bra. Hon menade väl inte direkt, att vi skulle leka, utan bara hälsa och springa lite lös. Smilla brukar inte leka med andra hundar längre. Men se, hennes matte
stod där med låg näsa, för Smilla tyckte det var jättekul, att leka med mig och min mamma. Morsan bjäbbade lite först, men när ingen bryr sig då slutar hon. Husse sa, till henne. Mig gillar visst
alla, när dom får leka med. På förmiddagen blev det lite fuskande igen. Mamma och jag håller oss i närheten, hela tiden. Sedan blev det en långpromis, mitt på dagen. Vi gick runt gamlis, som husse
säger. Då går man mycket över stora gärden...Dom påstår, att man skall få se spöken idag. Inte för, att jag vet vad, det är. Dom skall visst inte så ut som vanliga människor. Meningen är, att man
skall bli rädd. Och spökena tigger godis åxo. Här finns inte något godis. Bara hundgodis. Det vill dom väl inte ha, för några hundspöken, har dom väl inte med sig. Nåja, i vilket fall, så har jag
inte sett något, som kan likna spöken. Ha den nu så bra, med eller utan spöken. Hör av mig imorgon. Mamma CJ, matte och husse, hälsar så mycket
JOHAN
PS Apropå spöken så har jag hört, att dom fick besök förrut, det var på Rasmus tid. Husse öppnade dörren och spökena, sräckte fram en korg och sa, "GODIS". Jag vill inte ha något, sa husse. Kul va?
undrar vad spökena tyckte om husse, DS
Fredag 30/10-2009
På förmiddagen fick vi besök av "snabeldraken". När vi såg, att den kom, så började vi leka mamma och jag. Kanske av iver, vad vet jag. Mamma bryr sig egentligen inte om draken. Inte jag heller,
än att jag försöker ta ett snack, med den ibland. Idag var jag tyst. Invägningen gick väl si så där, något hekto för lite, på mig. Tyckte matte, men jag hade inte ätit något. Där har vi nog,
dom två hektorna...På promisen mitt på dagen, träffade vi på, två hundar, som ser ut som lamm. Tjejen frågade, om det gick bra, att vi träffades. Visst sa, husse. Vad morsan sa, vet jag inte.
För hon kunde ju förstås inte hålla babblan. Egentligen bryde, sig dom där tjejerna, in om oss, för dom var strängt upptagna. När vi såg, vad dom var upptagna med, så hjälpte vi gärna till.
"Sorkgrävning" med det som fick, dom hjälp av två proffs. Deras matte hade lite bråttom, så dom måste gå. Mamma och jag fortsatte vårat grävande. Husse sa, till matte, när vi kom hem
Han hade inte tänkt, att vi skulle få gräva idag. Det var tackvare lammen, som det blev så. Men oj, vad vi får duscha, när vi kommer hem. En massa skräp har vi på oss åxo, som måste bort,
innan husse blöter ner oss. Allt det där duschande, ställde till så, vatten kom ut på badrumsgolvet. Brunnen hade blivit tilltäppt. Vårat badrumsgolv, lutar åt fel håll, nämligen.
Det vatten som inte kommer, ner i brunnen, rinner ut på golvet. Fel byggt, säger dom. Det är därför vi har duschkabin. Antingen kabin eller dom hade fått bygga om golvet. För duscha i badkaret,
gick inte. Då kom vattnet ut på golvet. Ibland hela karets vatten. Kul va?...Ha det så bra, önskar
"TVÅ BLINKFYRAR", genom
JOHAN
Torsdag 29/10-2009
Imorse var jag olydig igen. Husses ord. Själv hängde jag bara efter morsan. Vi var i hagen och lekte. När det kom människor och gick utanför, då måste ju förstås morsan, rusa ditt och skälla.
Jag hängde på. Ja, jag skällde inte förstås. Husse påstår, att han skällde dess då mera. Han hade ropat på oss. Skrek något som "Johan kom hit". Men varför skall bara jag komma tillbaka. Han anser
visst, att jag skall vara lydigare. Det kanske jag är åxo, när jag är på det humöret. Åtminstone, är jag inte mycket för, att rusa och skräma folk. Nu vet jag inte om dom blir så skrämda,
vi kommer ju inte ut. Matte gillar det inte alls, fick jag höra. Folk tror väl, att vi skäller båda två. När vi kommer. Jag har ju fått lära mig, att lyda mamma. Men nu skall jag plötsligt inte
göra det längre. Husse och matte säger, att nu är det dom som bestämmer. Matte säger åxo till husse, att han inte är tillräckligt bestämt. Hon kom dragande med det som hände förrut. När hon fick
mamma och mig, att tvärnita ute på loftgången. Så tanterna som var där blev jätte inponerade av, hur lydiga vi var. Vi inte bra tvärnitade, utan morsan slutade åxo glappa. Det är åxo roligt, att
mamma finns här. Hon leker mycket med mig. Igår kväll busade vi igen. Husse filmade oss. Ni kanske får se den någon gång. Filmar, dom med mattes kamera, så är dom svårare, att lägga in på datorn.
Vi har varit ute på en biltur. Vi åkte lite längre idag, fast det var frågan om veckohandling. Samma affär, fast på en annan plats. Allt finns inte, på det andra stället, tofflor t.ex., därför byte. Jag märkte,
att det var veckohandling dom hade gjort, när dom kom tillbaka. Många kassar, har dom då. När vi kommer hem, då åker vi in på gården. Kassarna åker upp till lägenheten, genom husses försorg.
Mamma och jag får springa med en vända. Sedan in i bilen igen. Parkera den i garaget, sedan promis. Hej då. Jag återkommer imorgon
JOHAN
Onsdag 28/10-2009
Idag på promisen mitt på dagen, hade jag kul. När vi kom och gick, så döck det upp en katt. Jag, blev ju förstås väldigt intresserad, mamma med förstås. Men hon hade mindre tur. Vet inte riktigt,
hur det gick till, men på något visst så, blev det lite trassel, jag liksom fastnade. När jag kröp baklänges, så lyckades jag krypa ur halsbanden. Då kan Ni säkert förstå vad, som hände.
Husse stod där plötsligt med bra mitt koppel och halsband, jag försvann, efter katten. In på en gård, tillslut så lyckades katten rädda sig upp i ett träd, attans. Jag ställde mig nedanför.
Och glode upp i trädet. Både döv och blind, för allt annat än katten. Husse påstår, att han skrek efter mig. Mamma hon hade låtit som en "polisbil", säger husse. Hon blev väl väldigt frusterad.
Tillslut, så kom iaf husse och fångade in mig, där jag var under trädet. Jag som inte tror, att jag har gjort något tokigt, blir glad när husse kommer. Så han visst inte riktigt hur han, skulle göra.
Bli arg eller bara gå där ifrån, han valde det sista. Tillråga på allt så fick han tillsägelse av en person av utlännings härkomst, att han skulle hålla reda på hunden. Husse svarade då. Men
han smet ju. Det är ditt ansvar, att hålla reda på hunden, säger han då. Visst han hade väl rätt, men husse, gillade inte tillsägelsen, han hade gjort allt för, att få tag i mig. Att jag var
olydig, ja, var det hans eller mitt fel? Jag skall lyda bättre, heter det. Miss i uppfostran. Men katter är ju så roliga, att jaga. Harar med om jag får tillfälle. Det brukar vara väldigt dåligt,
med tillfällena. Den senaste promisen, förlöpte iaf lugnt. Mamma blev lite extra leksugen, så vi lekte en stund, på hemvägen. Två blinkfyrar som leker. Ha det bra. Hörs
JOHAN
Tisdag 27/10-2009
Igår kväll, efter sedan jag hade skrivit i dagboken. Då kan Ni tro, att det gick vilt till här hemma. Mamma och jag, blev på ett väldigt bushumör. Mattorna for, katterna åxo. Egentligen så for,
väl inte någon katt. Utan när morsan och jag var som värst i gasen, då myllde Simba in under sängen. Jag såg det inte, utan det är husse, som har sagt det. Simba tyckte väl, att han fick, det lite
för hett om öronen. Efter allt lekande, så fick jag andra känslor åxo. Men morsan ville inte ställa upp, hon fräste åt mig. Försökte då med Simba, som hade kommit fram. Han fräste åxo åt mig.
Gillade inte, att jag höll fast honom. Så det var bäst, att han fick komma lös igen. Han försvann ut på balkongen, ditt kommer man ju inte. Luckan är för liten. Eller är det jag som är för stor.
Vi har diverse saker, mjukisdjur, godiskulor samt godispyramid. Men idag kom det fram ytterligare än konstig grej. En rund grej, fullt med pinnar, som sticker upp. Dom säger, att det kan ligga,
en godis bit, under någon pinne. Jag har inte försökt. Men mamma försökte, fast inte letade hon efter något godis. Hon tog skälva pinnen och stack iväg med. Tänkte visst gnaga sönder den. Hon är
mycket för, att gnaga på pinnar ute. Jag brukar väl åxo hålla på med pinnar, men jag tillämpar mera Rasmus metod, har jag hört. Gnager lite på en och hämtar sedan en ny, som jag gnager lite på.
När vi gick ut på våran senaste promis, då såg vi ut som två blinkfyrar. Husse satt på oss något runt halsen, som det blinkar om. Bra, för då ser dom oss.
Ha de´. Vi hörs
JOHAN
Måndag 26/10-2009
Ja, kanske skall berätta lite mera om spårningen igår. Jag sköte mig bra. Fick som sagt gå två spår. Jag hade gärnat gått flera eller åtminstone ett längre. Ett av spåren gick ut på, att jag
skulle spåra mig fram till en skank, som hängde i ett träd. Den skulle jag inte bry mig om, den skulle hänga kvar tills idag. När någon annan skulle gå spår. När jag hade träffat på, den där
skanken, då kände jag, att spåret fortsatte. Så det var bra, att ge sig av igen. Tillslut så kom jag fram till ytterligare en skank. Vet inte om jag skulle ha tagit den, för det gjorde jag inte.
Jag började söka efter mera spår, men där var det stopp. Hittade inget mera. Det skulle inte heller var något. Husse och den andra farbror, var väldigt nöjda med mig. Får väl bära den där skanken,
en annan gång...Husse tyckte, att han kunde se rätt så bra i skogen, trots att det inte var så ljust, några snittslar såg han förstås inte. Men vad skulle han med dom till, han hade ju mig.
Trött blir man iaf, efter allt spårarbete, men orkade iaf leka lite med morsan, när jag kom hem. Hon hade varit rätt så lugn, Peppe var väl lite orolig istället. Men matte tyckte, han var rätt så lugn.
Klart att han funderade vart Mia och Tim, hade tagit vägen. Han höll sig till min matte...Idag har jag varit ute på en cykeltur igen. Det går åxo bra. Till middag fick vi lite våfflor.
En sak som man kan undra över. Det är, att matte påstår, att det fortfarande finns torrfoder i min mat. Mera t.o.m. Ha en bra kväll. Hörs igen
JOHAN
Söndag 25/10-2009
Hejsan, jag har varit på kurs igen. Mia och Tim, kom hem och hämtade mig och husse. Egentligen kom dom väl bara för, att Peppe skulle var hemma hos matte och min mamma. Lite orolig var han väl,
längde efter sin matte och Tim, antar jag. Men egentligen så gick det bra...Husse, jag, Mia och Tim, åkte iaf iväg, i våran bil...När vi kom fram till stället, där vi skulle träffa, han som lär
oss hur vi skall göra. Fick vi gå ett par spår. Husse först ensam, sedan fick jag spåra. Vad jag förstås, får husse lära sig, hur man lägger spår. Och jag får lära mig, följa dom spåren.
Det är tur, att man kan spåra med nosen, för det blev rätt så skumt. Jag tar mig väl alltid fram. Kanske det är värre för husse, om han inte ser något...Lite om vad som hände igår kväll.
Det började bli dags för lite mat, till dom 2-benta. Matte höll, på och gjorde räkmackor. Morsan blir som förbytt, när hon känner, att det är någonting ätbart på gång. Då skall "skogisarna"
hållas kort, enl. henne. Det var bara så, att dom fanns inte med i köket. Inte jag heller var där, utan låg under köksbordet. Rätt som det var, så rusade morsan iväg med ett vrål. Jag efter
förstås, men jag sa inget. Behövs inte, det klarar hon så bra själv. Matte skriker, "Kom hit, CJ". Då vänder hon tvärt. Mig behöver ingen skrika åt, jag vänter iaf. Varför hon sprang, ja, inte visste jag det.
Kanske inte hon, heller. Hon hade visst hört Zorro låta inne i vardagsrummet.
Då måste han hållas kort. Han kunde ju få för sig, att skäla mat. Hon gör så där jämt, när hon skall försvara mat. Jag förstår inte riktigt, hur man kan bli så tokig, efter mat. Så man beskyller,
Simba och Zorra för, att vara mattjuvar. Dom finns ju bara, här hemma. Äter sin egen mat. Ha det bra. Hörs
JOHAN
Lördag 24/10-2009
På morgonpromisen, fick vi sällskap av kompisen Felix och hans matte. Hon visst inte riktigt vart hon skulle gå, så hon hängde på oss. Kul, med sällskap. På förmiddag var det dags för fuskning igen.
Morsan hon tog plats i den lediga fåtöljen, bredvid husse. Okey, hon fick väl ligga där. Rätt som det var så hörde jag någon som liknar fågelkvitter, husse brukar låta så ibland. När jag hör det,
så brukar jag stirra på honom. Även nu då förstås, men han påstod, att det inte var han som lätt. Hur kunde jag veta det, jag sov ju. I vilket fall som helst, så vaknade jag och satt mig,
nedanför husse och stirrade på honom...Igår såg jag inte mitt ankhuvud på hela dagen. Men i morse så låg det på köksgolvet, helt plötsligt. Det var matte som hade snot det. Tvättat och lagad,
samt lagt i ny pingla, den andra hade blivit tyst. Hon måste iaf sy ihop det, så då böt hon pinglan, samtidigt. Matte och husse, tog sig en siesta på eftermiddagen. Jag hoppade åxo upp till dom.
Simba låg åxo på sängen. Matte blev sur på oss. För hon påstår, att jag sparkade henne. Har ingen aning, sov ju, säger jag igen. När inte jag sprakade, så tassade Simba på henne. Ingen vila, tyckte matte.
Med två stycken som bråkade med henne hela tiden. Bråkade? Jag sov, säger jag. Ha en skön kväll. Återkommer imorgon, tror jag iaf.
JOHAN
Fredag 23/10-2009
Vi kom hem från en promis, för ett tag sedan. Fick "tuggis". Men sen blev det stopp. Vet inte, hur det är med mattes huvud, det tog ett en stund, innan hon fattade, att det fattades någon.
Våran mat. Hon kom visst på, att hon hade glömt göra någon mat. När hon fick se mig stå och glo, in i köket. Maten gjordes i ordning. Men sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Vi måste vänta.
Oj, vad jag väntade, satt nedanför husse och glode, för maten stod på köksbordet. Mamma blev så frusterad, för hon fick åxo vänta. Så hon, satt igång och jagade Zorro, när han hoppade ned från
deras matplats. Trodde väl, att han hade blivit en snoddas åxo, precis som Simba. Simba gick lugnt efter. Nu har vi iaf fått våran mat. Den måste visst stå till sig lite, åtminstone mammas.
Då får vi vänta båda två...På förmiddagen fick vi besök, av den envisa "snabeldraken". Den blir man inte riktigt av med. Idag gick den iaf inte ut på balkongen. Mattan ligger inte kvar, som den
måste gå en vänta på. Invägningen efteråt, föll till mattes fulla belåtenhet. Mamma och jag väger lika, fast hon skall nog väga lite mindre än jag. Så antigen får jag öka lite eller så får hon
minska ytterligare på sin vikt. Zorro han har nyligen blivit vägd. Han var ju sin vana trogen borta, när det var dags för invägning. Simba däremot, döck upp som på beställning. Husse och jag,
har åxo varit ute på en cykeltur. När vi skulle iväg, då letade husse efter något. Påstod, att han hade lagt det, ute i slussen. Men där låg inget sadelskydd. Undra om han trodde matte, hade
gömt undan det. Jag får väl klara mig utan då, sa husse. Så gick vi iväg till cykeln. Vad tror Ni, satt på cykeln, ju sadelskyddet. Undrar hur husse har det, där uppe. Nog är han virrigare än mig
iaf. Ha nu en skön kväll, det skall jag ha. Hör av mig imorgon
JOHAN
Torsdag 22/10-2009
Ursäkta mig. Jag skrev aldrig något igår. Fick helt enkelt inte tid...Jag hoppar över vad som hände eller kanske inte hände, det kommer jag inte ihåg. Innan det verkliga hände. Krånglar jag till det?
I vilket fall som helst, så gick husse och jag iväg till bilen. Bara husse och jag, det var på eftermiddagen. Vi åkte iväg ut på stora vägen, husse stannade när han kom fram till en mack.
Men gjorde ingenting där. Vi väntade, på något eller någon? Jag visst inte vad. Kanske väntade vi inte alls...Jo, det gjorde vi, för efter ett tag så döck Mia upp i sin bil, hon hade Peppe och
Tim, med sig. När hon kom så körde dom iväg. Men bara en liten bit. Peppe och Tim fick hoppa in i båset bredvid mig, Mias bil blev kvar på parkeringen. Mia körde sedan våran bil. Ut på stora
vägen igen. Sedan en lite mindre väg. Fast ändå inte så liten. När vi hade åkt, ett tag, så stannade Mia. Där fick vi träffa en trevlig kille. Det pratades en heldel, förstod förstås ingenting.
Vad skulle jag där och göra, t.ex. Tillslut så fick jag veta det. Fast det började tråkigt, husse satt fast mig vid ett träd i skog. Sedan gick han och killen iväg. Jag som är en väldigt tystlåten
vovve, normalt. Talade om vad jag tyckte. Fast på ett lugnt sett, inga vilda utfall...Mia och Mia, samt hundarna Tim och Hoffa, var kvar. Peppe fick sitta i bilen. Husse, kom tillbaka, efter en
stund. Och tog loss mig från trädet. Av med det jag hade på mig. På med en sele, plus en långlina. Sedan visade husse, att jag skulle lukta på marken. Hittade en väldigt intressant lukt.
Husse sa åt mig, att jag skulle följa lukten. Och det gjorde jag, riktigt bra t.o.m. Fick beröm. När jag hade gått ett tag med nosen i marken, kände jag, att det luktade något annat åxo. Upp med nosen, ett
ögonblick, ned med den igen. Och gick vidare, mot den konstiga lukten. Och vet Ni vad jag hittade? En skonk, sa dom, att det var. Jag hade aldrig i hela mitt liv sett en sådan. Husse sa, att jag
skulle ta, den där skonken i munnen och det gjorde jag. Sedan fick jag bära den tillbaka ditt där dom andra stod. Jag hade sett så stolt ut, själv vet jag ju inte hur jag såg ut. Men kul var det.
Men tror Ni jag fick behålla skonken. Nej, den skulle husse ha. Vad han gjorde av den vet jag inte. Här hemma är den då inte. När Miorna var klara med sina spårhundar, så åkte vi hemåt.
När vi kom ditt, där Mias bil stod, så gick hon och hundarna ditt och husse och jag fortsatte hem. Sedan var jag trött. Sov på golvet. När husse satt framför TV:n, fick hans knä fick vara ifred.
Orkade inte ta mig upp...Idag har jag åxo varit ute med bilen. Fast inte blev det lika roligt slut, som igår. Utan mamma och jag fick vänta på shoppingcentrets parkering. Veckohandling, var det
som gällde. På hemvägen åkte vi till djuraffären, mitt Klass höll på, att ta slut. Så påstår matte, att hon har blandat i torrfoder i min maten. Det tror jag inte, för jag känner inget.
Föresten vad, menar hon med torrfodret. Hon tänker väl inte börja ge mig det, mamma äter ju torrfoder, som är lite spetsat med smaskens. Ha en bra kväll. Hör av mig, förhoppingsvis imorgon
JOHAN