Basfakta om tillfälliga förband Gustav III armé
(1788-90)

Andra Volontärregementet

Flottan och skärgårdsflottan bemannades av både indelt som värvat manskap. Det värvade manskapet som ofta var specialister eller rutinerade sjömän från handelsflottan kallades volontärer. För att förstärka flottans resurser bestämdes att ett nytt regemente om 400 man skulle värvas, detta blev "Andra Volontärregemente"  Förbandet var placerat i Karlskrona.  (Nordisk familjeordbok, Stockholm 1912).

1789

6 juli kommenderas de till tjänst på flottan och deltar på så sätt i slaget vid Öland 26 juli

Armfelts jägarkår

Skapat i september Sep 1788 genom värvning från Åbo-, Björneborgs-, Tavastehus-, Nylands- och Österbottens regemente. Förbandet bestod av 13 officerare  och 250 underofficerare och meniga. 1 Juni 1789 bestod förbandet av 32 man från Nylands dragonregemente, 15 artillerister och 260 jägare.

Aktiviteter under 1789

25 juni                Skeppas över Kymmene älv vid Werälä och besätter byn Mäkikouvola. Härvid kan broslagning
                           ske så att resten av armén kan gå över.

28 juni                100 man följer kungen mot Uttismalm

1 juli                   Går med kungen mot Liikala

21 juli                 Dras tillbaka från Liikala till Anjala

22 juli                 Går från Anjala mot ryssarna som gått över älven vid Ummeljoki och Werälä. Ryssarna drar sig
                           tillbaka över älven utan strid

31 augusti         Ligger kvar i Werälä till 21 oktober då de sänds till Ummeljoki

30 oktober        Tillhör vänstra fördelningen. Tar vinterkvarter med samlingsplats i Nyby

1 november      Flyttas till Werälä

1790

Mankells redogörelse för Armfelts respektive Hjertas/Krämers jägares rörelser under 1790 är förvirrande. I Hjertas/Krämers jägarkår har bl a Kymmengårds bataljon ingått, och att Mankell ibland redovisar deras aktiviteter gör inte saken tydligare. Om man utgår från var enheterna haft sina vinterkvarter 1789/90 kan man dra slutsatsen att Kraemers/Hjertas kår borde tillhöra den mellersta fördelningen och att Armfelts jägare den vänstra fördelningen.

Man kan anta att det är Armfelts jägare som deltar i Kungens expedition till Waliakala då dennna utgår från den vänstra fördelningens område. Senare anger Mankell att Kymmengårds bataljon, som ingår i Hjertas/Kraemers jägare, den 6 maj befinner sig vid Nappo. Byn ligger i det område som trupperna som dragits tillbaka från Walikala passerat bara dagen innan, och det är dessutom relativt långt från mellersta fördelningens område. Redovisningen känns väldigt osäker.

Rätt eller fel, nedan redovisas alla förbands rörelser så som Mankell gör det. Ytterligare forskning behövs, för jag klarar inte av att reda ut soppan…

Kraemers jägare

I slutet av april redovisas förbandet vid mellersta fördelningen

Hjertas jägare

I slutet av april redovisas Hjertas jägare (fd Armfelts) vid vänstra fördelningen.

28 april              Förbandet som står i Jala by deltar i expeditionen mot Valkiala, dels i syfte att lätta på trycket
                           mot Armfelt vid Pardakoski, dels för att plundra magasinen i Valkiala. Tillsammans med
                           dragonerna går man över älven och skyddar broslagningen. Mindre strider med ryska jägare
                           och Kossaker vid Ukkola (Nikola) by.

29 april              Kåren sänds tillsammans med en bataljon östgötar vid Valkiala by ut på vänsterflanken för att
                           förhindra ett ryskt motanfall.

5 maj                  Enheterna i Walkiala beordras utrymma den ryska sidan för att vid Ummeljokki försöka möta
                           ryssarna som gått över vid Anjala

Armfelts jägare

6 maj                  En bataljon finns i Willikala.

10 maj               Jägarna ingår i den styrka som sänds fram halvvägs till Werälä för att rekognosera ryssarnas
                           ställningar vid Werälä.

20 maj               Den styrka som legat på vägen mellan Werälä och Elimä kommenderas fram för att om möjligt
                           delta i striden vid Keltis Backar. När man kommer till Nappo bro råkar man i strid, troligen med
                           de retirerande ryssarna, och tvingas vika bakåt igen

Slutet av juni      Förbandet ligger vid Anjala

Se Dalregementet i avdelningen för indelt infanteri

Drufvas jägarkår

Förbandet skapas i september 1788 genom rekrytering från indelta förband i Finland.

  1789

3 juli                    Halva styrkan utgör förtrupp under framryckningen från Abborfors mot Högfors. Övriga följer
                            huvudstyrkan.

8 juli                    Medverkar i anfallet då ryssarna drivs bort från Suttula holmen. Dan efter deltar man i det
                            misslyckade försöket att ta Kymmeneholmen.

19 juli                  100 man medverkar vid Kungens rekognosering mellan Högfors och Fredrikshamn. Efter
                            sammanstötningar vid Saxala drar man sig tillbaka till Högfors. Ytterligare 100 man försöker
                            öppna vägen mot Memmelä och Liikala, men även de tvingas också återvända.

30 oktober         Tillhör högra fördelningen. Tar vinterkvarter med samlingsplats Lovisa

1790

Slutet av april     Kåren tillhör kustfördelningen

Tidigt maj           Hela kåren är samlad vid Abborfors

10 maj                Ett komp finns vid Willikala

3 juni                   Ryssarna utrymmer Abborfors, varpå jägarna går över Kymmene älv och besätter den ryska byn.
                            Därefter framrycker de till Pyttis.

15 juni                 Kåren har ryckt fram och finns nu i Kuppis

23 juni                 Delar av förbandet avlöses av Mejerfelts friskyttar.

25 juni                 Ett anfall mot Suttila och Kymmenegård påbörjas. Jägarna framrycker till älven norr om vägen.
                            Ett skyfall hejdar dock anfallet innan det påbörjats. Dan efter drar sig dock ryssarna tillbaka
                            mot Fredrikshamn. Jägarna går över och tar terrängen ända fram till Högfors.

29 juni                 En skvadron husarer och ett hundratal jägare och friskyttar bildar en spaningsstyrka som sänds fram
                            mot Fredrikshamn för att fastställa ryssarnas positioner. Man når till Saksala, där ryssarna
                            gått i ställning.

9 juli                    Lägret vid Kymmenegård bryts och truppen görs beredd att dra sig tillbaka över gränsen i den
                            händelse att den svenska skärgårdsflottan skulle besegras i slaget vid Svensksund. Då
                            segern blir känd slår man läger igen.

Eherenmalmska bataljonen

Jägarbataljon uppsatt 1789. I februari 1790 kommenderas bataljonen till skärgårdsflottan.

Efter kriget slås förbandet samman med Storamiralens regemente, Sandels fotjägare och Tornéhelmska bataljonen. Det nya förbandet benämndes Andra gardesregementet.

Af Enehielms (von Kraemers, Hiertas) jägarkår

Skapat i september 1788 och bestod av Elimä kompani, dvs Kymmengårds bataljon och Rautalampi kompani ur Tavastehus regemente. I oktober 1788 tillkommer en underofficer och 30 man från Änkedrottningens livregemente, och en underofficer och 25 man från Stackelbergs regemente.

1789

28 juni sänds bataljonen över gränsälven och besätter Walkiala

Bataljonen ingår i den styrka som 14 juli sänds mot Kaipias. Den 15/7 tar man upp strid vid Kaipias, men då ryssarna är starkare, och då förstärkningarna från Liikala inte kommer tvingas man dra sig tillbaka till Kouvala.

Inför hotet från den ryska huvudarmén dras bataljonen den 17 juli tillbaka till Werälä på andra sidan älven.

Då ryska styrkor den 21 juli går över älven vid Werälä, dras bataljonen dras tillbaka mot Ummeljoki. Då förstärkningar anländer kan man snart återgå till den tidigare positionen.

I augusti befaras en rysk offensiv vid Anjala, varför bataljonen sänds dit. Här blir man sedan liggande resten av hösten.

 Bataljonen tillhör mellersta fördelningen. Tar vinterkvarter med samlingsplats i Artsjö och Elimä

1790

Mankells redogörelse för Armfelts respektive Hjertas/Krämers jägares rörelser under 1790 är förvirrande. I Hjertas/Krämers jägarkår har bl a Kymmengårds bataljon ingått, och att Mankell ibland redovisar deras aktiviteter gör inte saken tydligare. Om man utgår från var enheterna haft sina vinterkvarter 1789/90 kan man dra slutsatsen att Kraemers/Hjertas kår borde tillhöra den mellersta fördelningen och att Armfelts jägare den vänstra fördelningen.

Man kan anta att det är Armfelts jägare som deltar i Kungens expedition till Waliakala då dennna utgår från den vänstra fördelningens område. Senare anger Mankell att Kymmengårds bataljon, som ingår i Hjertas/Kraemers jägare, den 6 maj befinner sig vid Nappo. Byn ligger i det område som trupperna som dragits tillbaka från Walikala passerat bara dagen innan, och det är dessutom relativt långt från mellersta fördelningens område. Redovisningen känns väldigt osäker.

Rätt eller fel, nedan redovisas alla förbands rörelser så som Mankell gör det. Ytterligare forskning behövs, för jag klarar inte av att reda ut soppan…

Kraemers jägare

I slutet av april redovisas förbandet vid mellersta fördelningen

Hjertas jägare

I slutet av april redovisas Hjertas jägare (fd Armfelts) vid vänstra fördelningen.

28 april              Förbandet som står i Jala by deltar i expeditionen mot Valkiala, dels i syfte att lätta på trycket
                           mot Armfelt vid Pardakoski, dels för att plundra magasinen i Valkiala. Tillsammans med
                           dragonerna går man över älven och skyddar broslagningen. Mindre strider med ryska jägare
                           och Kossaker vid Ukkola (Nikola) by.

29 april              Kåren sänds tillsammans med en bataljon östgötar vid Valkiala by ut på vänsterflanken för att
                           förhindra ett ryskt motanfall.

5 maj                  Enheterna i Walkiala beordras utrymma den ryska sidan för att vid Ummeljokki försöka möta
                           ryssarna som gått över vid Anjala

Armfelts jägare

6 maj                  En bataljon finns i Willikala.

10 maj               Jägarna ingår i den styrka som sänds fram halvvägs till Werälä för att rekognosera ryssarnas
                           ställningar vid Werälä.

20 maj               Den styrka som legat på vägen mellan Werälä och Elimä kommenderas fram för att om möjligt
                           delta i striden vid Keltis Backar. När man kommer till Nappo bro råkar man i strid, troligen med
                           de retirerande ryssarna, och tvingas vika bakåt igen

Slutet av juni      Förbandet ligger vid Anjala

Första Volontärregementet

Flottan och skärgårdsflottan bemannades av både indelt som värvat manskap. Det värvade manskapet som ofta var specialister eller rutinerade sjömän från handelsflottan kallades volontärer. Första Volontärregementet kan spåra sina rötter tillbaka till det Marinregemente som tidigare fanns i Karlskrona. Regementet var placerat i Karlskrona och räknade 700 man.  (Nordisk familjeordbok, Stockholm 1912).

1789

6 juli kommenderas de till tjänst på flottan och deltar på så sätt i slaget vid Öland 26 juli

Hinzensterns infanteribataljon

Hintzensterns infanteribataljon sattes upp 1789 i Stralsund.

Förbandet kommenderades på våren1790  till skärgårdsflottans Pommerska eskader och följde därigenom dennes rörelser under kriget i Finland. Bataljonen fördelades vid upplösningen 1791 lika på de två garnisonsregementena i Stralsund.

Invalidbataljonen

I Finland skapas den 29 januari 1790 en invalidbataljon. Förbandets uppgift är att utgöra garnison i vissa städer, och därmed frigöra friska förband som kan sändas till fronten.

Redan före krigsutbrottet påbörjades värvningen. Bataljonen skulle bestå av fyra kompanier om 600 man. Redan efter bara några veckor redovisades 173 man. 100 av dessa sändes med Savolaxbrigaden då denna gick för att belägra Nyslott. Dessa återfördes aldrig till fribataljonen utan antas överförts till Savolax fribataljon istället. I februari 1789 räknade 1.kompaniet endast 44 man, men ökade åter under våren till 120. Under sommaren sattes det tredje kompaniet upp och vintern 1789-90 organiserades det fjärde. Bataljonen nådde aldrig full styrka. I april 1790 redovisas 380 man.

Uniform:

Jackor och byxor i mörkblått, gula västar och pläxband. Vitt foder. Svarta hattar och karpuser.

1789

Personal ur 1. kompaniet har under sommaren 1789 utgjort stommen i "Kuopio flottiljen", någon form av marin enhet som opererat i Saimen.

1790

13 februari beslutas att bataljonen skall ingå i den nybildade Karelska brigaden. Brigaden samlas under april vid i Tomajärvi. På grund av livsmedelsbrist kan de offensiva företag som kungen beordrat inte genomföras, istället kommenderas de i början av juni att marschera till St Mickel. I slutet av månaden har brigaden kommit fram och förstärker nu Armfelts brigad i Suomenniemi.

 Förbandet omfattade 100 man och sattes upp 1789. Julius Mankell uppger att förbandet värvas i Borgå, Finland, men han kan eventuellt ha blandat i hop Livkosackerna med Kungliga Kosackkåren (Zelows). Andra källor uppger att förbandet värvas i Sverige av ryttmästare Otto Samuel Kuylenstierna.

Uniform

Korta stövlar, ljusblå långbyxor och slängkappa. Hussarjacka (ljusblå?) med mycket snören.

1789

30 oktober            Kåren ligger som garnison i Åbo

Meijerfeldts friskyttekår

Värvad bataljon uppsatt våren 1789 av generallöjtnant Johan August Meijerfeldt. Förbandet bestod av 400 man fördelade på fyra kompanier. Förbandet värvades främst i Nyland, Tavastehus, Åbo och Björneborgs län. Vid mönstringen i oktober 1789 var 283 man rekryterade. Från hösten skall en artilleriavdelning om 19 man tillhört kåren. Vid avmönstringen i januari 1791 redovisas 289, inklusive de avlidna. Truppen fick genomgående mycket goda omdömen vid de genomförda mönstringarna.

1789

Förbandet användes inledningsvis för garnisonstjänst i Lovisa och Abborfors.

26 juni, Kåren sänds till Abborfors

Friskyttarna har följt med vid framryckningen mot Högfors och finns i slutet av juli i trakten av Kymmenegård

I augusti sänds kåren till Anjala för att öka förmågan att stå emot en befarad rysk offensiv.

Till vintern tillhör de den mellersta fördelningen. De tar vinterkvarter med samlingsplats i Artsjö och Elimä, men flyttas redan efter några dagar tillbaka till Anjala.

1790

I slutet av april tillhör kåren mellersta fördelningen

Den 5 maj är kåren de första som försöker hejda det ryska anfallet över älven. Man lider kännbara förluster, bl a dödas bataljonschefen, och skingras. Kåren reorganiseras dock och verkar ha medverkat i operationerna vid Anjala.

 23 juni avlöser jägarkåren delar av Drufvas jägare vid Kuppis.

25 juni påbörjas ett anfall mot Suttila och Kymmenegård. Ett skyfall hejdar dock anfallet innan det påbörjats. Dan efter drar sig dock ryssarna tillbaka mot Fredrikshamn. Jägarna och friskyttarna går över och tar terrängen ända fram till Högfors.

29 juni bildas en spaningsstyrka av en skvadron husarer, ett hundratal jägare och friskyttar. Dessa sänds fram mot Fredrikshamn för att fastställa ryssarnas positioner. Man når till Saksala, där ryssarna gått i ställning.

9 juli bryts lägret vid Kymmenegård och truppen görs beredd att dra sig tillbaka över gränsen i den händelse att den svenska skärgårdsflottan skulle besegras i slaget vid Svensksund. Då segern blir känd slår man läger igen.

Nordenskjölds regemente

Regementet värvas under våren 1789 för flottans räkning av Amiral Nordenskjöld. Regementet omfattar 400 man.

Samtidigt som Karelska jägarkåren sattes upp värvades även manskap i Pielis och Nurmes socknar. Om dessa avsågs ingå i jägarkåren eller inte är oklart , men fr o m våren 1789 omnämns dessa båda kompanier som "Pielis bataljon". Bataljonen saknade dock såväl chef som stab. I mars 1790 omfattade bataljonen 299 nummer. Av dessa var 124 vakanta och ytterligare 30 rymda. Bataljonen upplöstes efter kriget.

1790

13 februari blir bataljonen underställda den nybildade Karelska brigaden. Under april samlas brigaden i Tomajärvi.

 Då brigaden får order att omgruppera österut till Savolax och Kymmene fronten följer bataljonen med. Bataljonen uppges stå i Werälä i slutet av juni.

Sandels fotjägare

Jägarbataljon värvad 1789 i Sverige av Majoren Johan August Sandels. Förbandet utgjorde en bataljon om 600 man.

1789

Förbandet förs över till Finland, men det är oklart när det sker. I slutet av oktober tillhör man den mellersta fördelningen och tar vinterkvarter med samlingsplats i Artsjö och Elimä. I början av december flyttar de till Svartholmen.

1790

Förbandet kommenderas den 18:e februari till skärgårdsflottan

Efter kriget slås förbandet samman med Storamiralens regemente, Eherenmalmska bataljonen och Tornéhelmska bataljonen. Det nya förbandet benämndes Andra gardesregementet.

Förbandet omfattade våren 1789 två kompanier med 300 nummer men ca 80 nummer har troligen varit vakanta. Bataljonen verkar inte haft någon chef utan kompanierna har nyttjats var för sig.

1789

1.kompaniet deltar i striden vid Porosalmi i juni 1789. G. H Jägerhorn nämner "fricorpsens" två officerare som under hela striden finns i första ledet för att hålla kvar sitt oövade manskap. Under senare delen av 1789 har manskapet till del nyttjats som trosskuskar vid andra förband.

Bataljonen, som befinner sig i Savolax, går i vinterkvarter i mitten av november.

Storamiralens regemente

Regementet, som omfattade 1200 man, sattes upp i Karlskrona 1789 för att tjänstgöra ombord på flottans fartyg. Regementet kommenderas till tjänst på flottan och deltar på så sätt i slaget vid Öland 26 juli.

23 Augusti 1790, alltså bara nio dagar efter fredsavtalet har undertecknats, beslutar Kungen om att regementet skall dras in. Av beslutet framgår att regementet hade personal både i Finland och hemma i Karlskrona. Det manskap som hade tid kvar på sitt kontrakt sades dock inte upp utan fördes tillsammans med personal från fotjägare, Eherenmalmska bataljonen och Tornéhelmska bataljonen över till det nybildade Andra gardesregementet.

Tornéhelmska bataljonen

Våren 1789 värvas en lätt infanteri- eller jägarbataljon i Sverige av löjtnant Tornerhjelm. När de sänds till Finland vet jag inte.

Efter kriget slås förbandet samman med Storamiralens regemente, Eherenmalmska bataljonen och Sandels fotjägare. Det nya förbandet benämndes Andra gardesregementet.

1789

I slutet av oktober tillhör bataljonen vänstra fördelningen och tar vinterkvarter med samlingsplats i Nyby

10 november flyttas bataljonen till Keltis.

1790

Den 18 februari kommenderas bataljonen att tjänstgöra vid finska skärgårdsflottan

Den 21 maj sänds bataljonen, som uppenbarligen kommenderats iland från skärgårdsflottan, till Pyörilä.

Den 3 juni anfaller ryssarna över Kymeneälv vid Pyörilä tvingar försvararna att dra sig tillbaka. Efter några dagar drar sig ryssarna tillbaka varvid man åter kan besätta byn.

Under hösten 1788 slöt landshövdingen i Österbottens län en överenskommelse med allmogen i de västra delarna av länet. Överenskommelsen mynnade ut i uppsättande av ett lantvärn benämnt Uleåborgs frikår. Kåren omfattade 2041 nummer och var bemannad redan i december. Manskapet rekryterades sockenvis och de flesta socknar bildade också ett eget kompani. Detaljindelningen är oklar men frikåren bedöms haft 10 kompanier. Styrkan varierade mellan 92 man (Salo) och 290 man (Limingo). Försörjningen av officerare skulle bli ett problem eftersom det samtidigt pågick en uppbyggnad av Kajana bataljon. Under våren löstes det akuta behovet med kommenderingar från just Kajana bataljon, men också med inlån från Österbottens regemente. Efterhand rekryterades tidigare avskedat befäl till både officerstjänsterna och till underbefälstjänsterna.

 På sommaren 1789 kom frikåren till användning. Syftet med uppsättningen hade varit att försvara hembygden, men efter en begäran om förstärkningar till Nordkarelen avgick en frivillig styrka om drygt 790 man till Kuopio. På så sätt kunde bättre övade förband frigöras för tjänst vid fronten. Verksamheten i Kuopio och senare i Karelen bestod huvudsakligen av vakthållning. Ganska snart började flera yrka på att få vända hem igen. När det dessutom framkom att delar av styrkan skulle sändas vidare in i Karelen var måttet rågat för många. Det finns uppgifter om att stora delar av manskapet olovligen återvänt hem. En del av det kvarvarande manskapet styrka skall dock ha gått med på att tjänstgöra i Karelen. I december 1789 var kommenderingen slut och allt manskap hemförlovat och efter februari 1790 nämns inte frikåren i några handlingar. Istället dyker Uleåborgs lätta infanteriregemente upp.

 I januari 1790 påbörjas uppsättandet av Uleåborgs lätta infanteriregemente, ett reguljärt förband, och redan i april är förbandet i stort sett komplett. Ungefär hälften rekryterades ur frikåren medan resterande manskap värvades på annat sätt, bl a ett hundratal från Västerbotten. Regementet organiserades på 8 kompanier och hade en total styrka, inkl trossdrängar och spel, på strax över 900 man. En artilleriavdelning på mellan 50-60 man och utrustade med 8 st 3 pundiga kanoner skall också ha hört till regementet. Aminoff uppger  att regementet skall ha ingått i Kajana brigaden, medan Mankell kopplar dem till den Karelska brigaden. Båda har dock i huvudsak samma beskrivning av deras rörelser under 1790.

 I april 1790 marscherar regementet österut för att skydda landskapets gräns, men redan efter några dagar beordras man ner mot Karelen, bara för att via Savolax fortsätta till huvudarmén. I slutet av juni uppger Mankell att regementet finns i Werälä. Det finns inga uppgifter som tyder på att regementet deltagit i några strider varken i Karelen, Savolax eller vid huvudarmén. I september påbörjas hemmarschen och i november upplöses regementet för gott.

Uniformer:

1789 skaffas svarta hattplymer.

1790 anges att det levererats 966 munderingar till Kajanabrigaden. Antalet stämmer bra på Uleåborgs regemente.

Blå jackor med gula uppslag, blå långbyxor. Jag har inga uppgifter om hattar.

Redan under hösten 1788 verkar Gustav III ha planerat att skaffa sig en egen kosackkår, åtminstone fanns uniformsritningarna. Själva förbandet värvades inte förrän i maj eller juni 1789 då Carl Mauritz von Zelow fick i uppdrag att sätta upp ett förband med fyra kompanier om 50 man var. J Mankell benämner inledningsvis förbandet som "Zelows Uhlaner", men senare som kosacker. Huvuddelen värvades i södra Finland och i Österbotten. Värvningen bör ha lyckats relativt väl ialla fall avseende antalet. Däremot verkar soldatmaterialet inte varit det bästa. Vid mönstringen i september 1790 redovisas 142 nummer besatta medan 46 uppges ha rymt (nästan 25%!). Manskapet har beskrivits som "luffare, rymlingar och andra skumraskfigurer vilka så småningom genom svåra disciplinbrott, dråp, plundringar och rymningar blev en visa i Armén".

Tillgången till hästar blev efter hand ett problem. Därför skapades en fotjägaravdelning med ändrad utrustning och uniformering. I september 1790 bestod den av 51man. Kåren minskades då till 50 man och upplöstes helt i december samma år.

Förbandet verkar inte deltagit i mer omfattande strider. Den huvudsakliga verksamheten verkar ha varit bevakning, spaning samt rapportkarlsuppdrag.

Uniform:

Ryttarna bar röda jackor. Byxor och skjortor var svarta.

Fotjägarna bar helblått med röda snören. Brunt pälsverk användes till krage och jackkanter.

1789

I slutet av augusti finns en skvadron vid Keltis

17 september anländer 50 man till Werälä

Kåren går i vinterkvarter i slutet av oktober. 50 man tillhör den vänstra fördelningen och har samlingsplats i Nyby. Övriga tillhör mellersta fördelningen med samlingsplats i Artsjö och Elimä.

1790

I slutet av april redovisas två skvadroner tillhörande den mellersta fördelningen.

I slutet av Juni redovisas att en skvadron befinner sig vid Anjala.