CD är bra och LP-skivor är dåligt,
eller??
Jag är inte särskilt impulsiv, särskilt när det gäller inköp av dyra ljudprylar med lampor och grejor. 3 minuter efter att jag såg annonsen gick jag så och köpte en MSB Link DAC III, självklart efter att ha funderat och provlyssnat med mitt inre öra i åtminstone 2 av de 3 minuterna. Kul med mellandagsrea.
Varför då detta?
Under årens lopp har jag hunnit äga en hel del lo- och mid-fi cd-spelare, senast Pioneer PDS801 och Sony CDPXB930 och dessförinnan ett par Philips & Technics - spelare. CD-återgivning är i mitt tycke inget vidare, det jag värdesätter i den ”analoga” musikåtergivningen – värme, kropp och luft tycker jag inte kommer till sin rätt. Nu skall jag i ärlighetens namn tillstå att jag inte alls är någon slags expertlyssnare på digital återgivning, jag har i princip bara lyssnat på billigare spelare. Det beror i sin tur på ett ljumt intresse och någon slags fördom om att ”det blir inte bra hur fan man än gör”. Någonting i CD-återgivningen gör att de billigare spelarna oftast har något vasst och hårt i sin återgivning och de dyrare verkar vara så hårt filtrerade att återgivningen blir väldigt återhållen och överdämpad (fast man har ju blivit av med det hårda ljudet). Wadia har genom åren stått sig bra så det går bevisligen att få till det (fast det kostar ju förstås). En indikation på min personliga motvilja mot CD är att jag knappt äger några klassiska CD. Jag köpte Gorecki, spelade den ett par gånger, samma med Don Giovanni, jag blir helt enkelt inte inspirerad. Så var det rea på MSB: n och då vaknade jag till liv.
Mycket gott har skrivits om MSB: n, särskilt den uppgraderade versionen (mer om det sedan) bland annat av Stereophile, men även en del dåligt. Torsten Loesch, som älskar Billie 300B, sågade den med fotknölarna – han anser att chipsetet i MSB: n låter dåligt helt enkelt.
I standardversionen är det en ”vanlig” 24/96 DAC med koaxial och Toslink ingång, strömförsörjningen är en klump på golvet. Den klarar alla digitala samplingar upp till och med 96khz och går att uppgradera med olika instickskort för att få uppsampling, HDCD, 192 khz kompatibilitet etc.
Efter att ha släpat hem lådan, som verkade bli tyngre för varje steg jag tog (var är logistikexperten när man behöver honom?), och den fått stå och puttra lite var det dags för provlyssning och jag måste tillstå att jag blev glatt överraskad: ganska stor, generös ljudbild med en rörlik kvalitet och bra djup (särskilt bra på röster), bra driv och en i mina öron rättvisande tonalitet. Kanske en aning överdriven mellanbas men på det hela taget bra integrerat. Massor med CD åkte fram och spelades med sällan skådad frenesi, det var ju skitkul detta! Kompisen som var på besök hade dagen innan lyssnat på Don Giovanni med La Nilsson i LP version, CD: n hade jag hemma och den lyssnade vi på, och tyckte nog båda två att det lät riktigt bra (jag mer än kompisen antar jag eftersom han har LP: n. ;-). Det finns en spelglädje och lattjolajbansfaktor via MSB som jag hittills saknat i min egen CD-återgivning. Bra köp alltså!
För att skoja till det hela ytterligare kände jag att jag ville prova uppsamplingstillvalet till MSB: n också. Mail och telefonsamtal till leverantören (dom är inte mina nya kompisar) och efter lite problem kunde dom skaka fram uppgraderingen som förutom uppsampling även tillhandahöll 192khz kompatibilitet samt balanserad digitalingång (AES/EBU). Vrålballt eftersom jag lagt vantarna på en Cambridgetransport som har just balanserad digitalutgång. Nu kunde inte det testas eftersom själva balanserade ingången inte funkade i MSB: n (mutter mutter). Istället lödde jag under svordomar ihop en BNC - kabel med Supras digitalkabel som grund och körde Cambridgen den vägen.
En stabilare och ”riktigare” återgivning blev resultatet jämfört med när Sony CDPXB930 användes som drive, kanske inga enorma skillnader men de fanns där. Återigen märktes det särskilt på röster, hade i den vevan fått hem Alison Krauss- CD:n och visst var det skillnad - mer luft runt rösten och luften vibrerade genom stämbanden tydligare - härligt!
Sedan blev det dessvärre slut på leken då MSB: n fick åka till doktorn för att få balanserade digitalingången fixad. Efter 6 månader på verksta'n funkar fortfarande inte den balanserade digitalingång hundraprocentigt.
Annat: Uppgraderingar MSB Link DAC3:
På webben finns det idéer om uppgradering av komponenter i det budgetbygge som MSB:n faktiskt är (känns klart lugnare att ge sig in med lödkolven i en MSB snarare än en multitusendollars- historia som Wadia eller Theta). MSB själva gör något liknande med Nelson-uppgraderingarna.
Det som verkligen gör skillnad är enligt uppgift:
· 1. Strömförsörjning med byte av lite kondingar, likriktardioder och spänningsregulatorer i analogdelen.
· 2. Op-ampar och några komponenter kring dessa (motstånd och kondingar) byts, det är alltså analogutgången som förbättras.
En DAT-bandare står i racket och har tagit över från Revox A77, utmärkt vid snålåkning på kompisarnas bra skivor. DAT: en kör jag också genom MSB: n och det låter strålande. Digitala inspelningar direkt från CD till DAT blir helt OK - däremot lämnar väl kanske AD-omvandlingen lite i övrigt att önska.
Just utflykten i de digitala domänerna, framför allt då MSB: n, har varit kul och det är hygglig CD-återgivning hemma (perfekt timing nu när SACD och DVD-A kommer att ta över). Nu må det vara kul att spela CD och annat digitalt, Men: fortfarande är det långt kvar till en riktig analog återgivning.
