Jag såg Storsjöodjuret vid Frösö båthamn 1977. På några få meters avstånd och i flera minuter. Jag såg det simma förbi båthamnen mot Frösöbron till och kunde följa det efter strandkanten en bra bit. Jag var inte ensam, två andra vittnen såg det med mig från landbacken och sedan observationen var över - då djuret gått under ytan - såg jag folk i en nöjesbåt strax intill Frösöbron cirkla runt runt. Det gör man vanligtvis inte utan anledning. Så jag var inte ensam om denna upplevelse den där dagen.
Sedan dess så har jag hört många historier från folk som själva har sett det - vad det nu är - och jag har ovanpå det hört åtskilliga berättelser från folk som återberättar goda vänners historier. Min slutsats är att många måste ha upplevt det här, långt fler än det antal som gått ut med det, och det känns inget vidare. Jag menar, vad är det här egentligen för något och hur många har egentligen sett det? Hur många berättelser har vi redan förlorat för alltid därför att de människor som hade kunnat bevara sina historier för eftervärlden om de velat göra det (men som valde tystnaden) har gått ur tiden? Min historia finns bevarad i RETROFUTURE och har tryckts i annan media också både i Sverige och utomlands. Jag vill föregå med gott exempel och jag märker nu att det finns ett väldigt uppdämt behov från vittnen att tala om det här. De flesta vågar fortfarande inte gå ut men en del gör det nu och det är jag glad för. Detta är historia in the making.
Jag har skrivit för många tidningar i mina dar (även stora internationella publikationer i Amerika och ute i Europa - kolla in en del av det här), mest rock och nostalgi av olika slag, men idag har mina intressen landat i min tidskrift RETROFUTURE. Det är en hobby som jag har mycket skoj med och det är också hela poängen med att syssla med grejen. Många hör av sig hit nu och jag dokumenterar hittills okända fall via min tidning och jag har också gått så långt att jag nu lanserat ett par teorier (se denna hemsida samt RETROFUTURE). Sedan sommaren 2010 pågår också det ytterst excentriska projektet Operation Sjövakt som går ut på att jag delar ut större delen av upplagan av RETROFUTURE runt Storsjön för att höja kunskapsnivån samt för att få in fler vittnesmål som kan gå in i de officiella arkiven. Detta projekt är pågående.
Det har inte varit helt lätt att ställa sig i skottgluggen då det gäller det här, det finns förstås folk som inte tror ett ögonblick på det här mysteriet, men gjort är gjort och jag tänker inte backa en millimeter från det här ställningstagandet - Storsjöodjuret (vad det nu är) är verkligt. Det finns en art i den här sjön som vi inte vet vad det är ännu. Det jag själv bevittnat kan inte förklaras av någonting som vi redan känner till. Därav mitt personliga intresse och därför inkluderas detta nu som en naturlig del av innehållet i RETROFUTURE. Jag önkar er välkomna på denna resa om ni så vill.
Av intresse är att det just nu pågår en digitalisering av gamla svenska dagstidningar och jag har lokaliserat ett stort (och växande) antal pressklipp som kastar nytt ljus på historiken - jag har hittills återpublicerat ca 80 urklipp av dessa i RETROFUTURE och fler lär dyka upp. Jag vill att det ska vara roligt för folk som är intresserade i det här att ta del av det jag för upp i ljuset igen. Det mesta har varit glömt länge.
Bland det som negligeras idag (och som jag har grävt fram) är det faktum att Docent Einar Lönnberg 1898 på uppdrag av Aftonbladet reste till Östersund för att undersöka sjön på plats samt intervjua vittnen. Hans slutsats då var att Storsjöodjuret är verkligt.
Något liknande intresse från dagens diplombärare ser vi inte till och det är också tveksamt hurvida herr Lönnbergs arbete är känt överhuvudtaget i de lärdes korridorer. Förmodligen inte. Lönnberg blev chef för avdelningen för ryggradsdjur på Naturhistoriska museet 1904 och invald till ledamot i Kungliga vetenskapsakademien 1905. Så hans expedition i Jämtland tycks inte ha skadat hans akademiska anseende då det begav sig. Kanske bidrog hans artikelserie tvärtom till att han uppmärksammades. Sug på den tanken en stund.
Information om detta och mycket annat hittar du i mina tidningar. Nyhetsbloggen kommer jag att hålla igång med ständiga uppdateringar och den har nu utvecklats till en central plats för det som sker kring det här. I februari 2011 publicerade jag också en novellutgåva med titeln "Montana Blue" där jag vävt in det här ämnet. 300 av de 400 exemplaren som tryckts har gått ut gratis till folk kring Storsjön, resten finns att få tag på. Jag pysslar med det här för att det är kul och jag hoppas att några entusiaster därute håller med. Väl mött.
Micke Eriksson (RETROFUTURE)
MYSTERIET STORSJÖODJURET - KULTPORTALEN
