Uppdaterad 2009-07-02
Denna sida gick online 2009-05-16 och är skapad av Micke Eriksson i hopp om att fler vittnen som har sett något som de inte vet vad det är för något i Storsjön ska våga träda fram med sina vittnesmål samt - och det är poängen - få detta dokumenterat i tryck för framtiden. Sidan är länkad till tidningsproduktion från SLICE, som tagit upp Storsjöodjuret med en massiv artikel i TOP SECRET 2009 och som ämnar följa upp med rapporter från 2009 i nästa års publikation RETROFUTURE 2010. SLICE finns på KULTPORTALEN.
Jag såg Storsjöodjuret vid Frösö båthamn 1977. På några få meters avstånd och i flera minuter. Jag såg det simma förbi båthamnen mot Frösöbron till och kunde följa det efter strandkanten en bra bit. Jag var inte ensam, två andra vittnen såg det med mig från landbacken och sedan observationen var över - då djuret gått under ytan - såg jag folk i en nöjesbåt strax intill Frösöbron cirkla runt runt. Det gör man vanligtvis inte utan anledning. Så jag var inte ensam om denna upplevelse den där dagen.
Däremot så var det bara jag som ringde upp en lokal nyhetstidning och berättade om det. De skickade över en journalist som fick en teckning som jag gjorde på plats någon timme efter observationen, och de fick mitt vittnesmål. Det gick ut i tryck dagen efter (se scan av grejen här nedan). Det var inte den första rapporten i lokal media den veckan. Samma dag som min upplevelse hade en annan nyhet gått ut, att flera människor sett det vid en brygga nedanför Frösö sjukhus (som låg där då, husen står kvar men verksamheten har flyttat till Östersund). Så tätt brukar lokal media inte få in rapporter, men visst sker det någon gång varje sommar att detta mysterium kommer upp till ytan, det gör det.
Sedan dess så har jag hört många historier från folk som själva har sett det - vad det nu är - och jag har ovanpå det hört berättelser från folk som återberättar goda vänners historier. Min slutsats är att många måste ha upplevt det här, långt fler än det antal som gått ut med det - den officiella siffran idag sägs vara 200 observationer av 500 vittnen - och det känns inget vidare. Jag menar, vad är det här egentligen för något? Hur många har egentligen sett det här? Hur många berättelser har vi redan förlorat för alltid därför att de människor som hade kunnat bevara sina historier för eftervärlden om de velat göra det (men som valde tystnaden) har gått ur tiden?
En avgörande anledning till att många väljer anonymitetens trygga famn är att det känns alltför övermäktigt att gå ut med sin historia i media. Många har ändå gjort det - tro mig, dessa människor är vardagshjältar - men de flesta har inte gjort det. Samtidigt så har grejen mer eller mindre tagits över av turistnäringen. Inget fel i det, deras jobb är att dra in ett intresse för trakten som kan locka turister. Men de har samtidigt inget egentligt intresse i att höra vad vittnen har att säga. Och varför skulle vittnen överhuvudtaget vilja höra av sig till folk som mest sysslar med turistjippon? Då återstår lokalmedia, och det är bra att de som vågar höra av sig dit gör det, men det finns fortfarande en rädsla för media som känns för stor för de flesta. Och så försvinner ett antal potentiella vittnesmål in i dimman, fler och fler för varje år som går - vi har redan förlorat på tok för mycket, det är min åsikt.
Jag har skrivit för många tidningar i mina dar (även stora internationella publikationer i Amerika och ute i Europa), mest rock, och jag gillar dessutom att då och då - en gång om året numera - ge ut kultpublikationer. Kult som i sånt som folk inte skriver så mycket om längre, kult som i sånt som är lite underground. Jag har skrivit långa artiklar om skådespelare som Sickan Carlsson och Audrey Hepburn, jag har publicerat intervjuer med rockstjärnor, prisbelönta deckarförfattare och fotografer - och jag har tagit in skribenter som Ulf Nilson (känd från Expressen) och Hanz F Lindström (författare, översättare, före detta redaktör för Serie Magasinet) i grejen. Ulf med ett gästspel om hans tid på den legendariska veckotidningen SE, Hanz som stående medarbetare. Den kände rockfotografen Michael Johansson, ansedd som en av branschens fem bästa av "övriga på listan", är också med på ett hörn.
2007 gav jag ut en gratistidning (i promotionsyfte) till gamla köpare och till andra som fick gå ut med titeln MIN RYMD (en anspelning dels på den gamla veckotidningen MIN VÄRLD, dels på internetfenomenet MY SPACE). Den trycktes i lite över 400 exemplar. 200 av dessa lade jag ut på Skivhörnan i Östersund (en numera nedlagd skivaffär), och sex sju exemplar lades i brevlådan på Jämtlands Läns Museum. Varför denna fokusering på Östersund? Jo, i den här tidningen så inkluderade jag en artikel om Storsjöodjuret på tre sidor, med min egen upplevelse i detalj och med historik. Jag ville bevara min historia lokalt för framtiden. Jag lade också upp artikeln på nätet (där den legat sedan dess), och i april 2009 såg jag till att den åter gick ut i tryck i tidningen TOP SECRET 2009. Jag hade fått väldigt positiv kritik för artikeln från många läsare 2007 så jag insåg att jag ville ha den i tryck även fortsättningsvis, därav repriseringen 2009.
Någon vecka efter det att TOP SECRET 2009 gått ut blev jag kontaktad av en journalist på Aftonbladet. De hade sett en notis i LT om två nya vittnen som sett någonting märkligt i vattnet nedanför Jamtli i Östersund, och då fått idén att göra en grej. De googlade "Storsjöodjuret", hittade min story och hörde av sig. Ett par dar senare flög en reporter upp och jag lät honom fotografera mig där jag haft min upplevelse 1977, och vi talade om grejen i någon timme på ett trevligt fik på Frösön som heter Svenssons. Jag fick läsa grejen innan det gick i tryck (i deras helgbilaga den 16-17 maj 2009), och det var det. Min historia finns på pränt i kubik nu.
Men det måste ju inte stanna vid det - jag har en liten idé som jag vill testa och det är därför jag har lagt upp den här sidan. Jag har bestämt mig för att se om jag möjligtvis kan få fler att höra av sig hit med sina berättelser? Det vore underbart om mer kunde räddas för eftervärlden. Jag kan tänka mig att se till att det går i tryck i min tidskrift en gång om året och så ser jag till att Jämtlands Läns Museum får exemplar till sitt arkiv. Så om du känner någon som du vet har sett något, tipsa dem om den här sidan. Och har du själv sett något, ja, då har du en kanal här som kan göra något av din story och se till att det finns en notis någonstans i tryck för framtiden. Jag tar emot allt från kortare citat till mer detaljerade redogörelser med lika stor entusiasm. Plats, tidpunkt, antal vittnen, beskrivning av det du observerat (alternativt generellt inlägg baserat på något du hört återberättas) är av intresse.
Vem vet vad det här kan mynna ut i? Det är värt att göras i alla fall, sedan får vi se vart det tar vägen på sikt. Jag hoppas att detta upprop kan mynna ut i något roligt. Väl mött, gott folk.
Michael Eriksson (maj 2009)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Den här sidan var tidigare vikt till att fungera som nyhetssida för det jag pysslat med, och hette tidigare SLICE NEWS. Numera har min RETROFUTURE blogg denna funktion. Räknaren har vi inte justerat, den får tuffa på som den gjort de senaste åren (den låg på 123.300 besök vid skiftet). Det ligger även andra undersidor på denna plats men de finns där därför att jag behöver mer plats för mina kusinsidor (se länksidan på KULTPORTALEN). Den här "hemsidan" stannar vid själva uppropet i sig.
