Textruta: SWEDISH

 BACK

 
                     

 

VOICE

Songs for our grandchildren

Sheer Sounds

 

WINSTON MANKUNKU NGOZI

Abantwana be Afrika

Sheer Sounds

 

MARCUS WYATT
Africans in space

Sheer Sounds

 

Sydafrikansk jazz

Här finns ett utmärkt tillfälle för dem som ännu inte har upptäckt rikedomen i sydafrikansk jazz att höra något av det bästa som produceras därnere just nu. Detta är musik fylld av innerlighet och värme, och samtidigt hårdsvängande och kraftfull. Delvis är det samma musiker på alla tre plattorna, men de ger ändå varsitt utsnitt av dagens sydafrikanska jazz. Alltsammans är otroligt välspelat och välproducerat och samtidigt spänstigt och livfullt.

På årets jazzfestival på Skeppsholmen hörde vi ett smakprov från kvintetten Voice, som kom över som en del av det kulturutbyte mellan våra båda länder som ännu bara är i startgroparna. Deras senaste platta Songs for our grandchildren innehåller, förutom sina uppenbara sydafrikanska influenser, både hardbop och några ballader - framför allt den svindlande vackra hyllningen som saxofonisten Sydney Mnisi skrivit till sin mamma, som avled under inspelningen.

Tenorsaxofonisten Winston Mankunku, född 1943, stannade till skillnad från många andra musiker kvar i Sydafrika under de svåra apartheidåren. Han blev därmed inte lika internationellt känd som sina landsmän i europeisk exil, t ex Johnny Dyani och Abdullah Ibrahim, även om han faktiskt var på turné i Sverige 1993. Men på hemmaplan är han en legend, som har betytt mycket för jazzens utveckling. Stadigt förankrad i traditionen har hans platta både en tidlöshet och en afrojazzfeeling som skulle kunna ha gjort en lov via USA och inspirerats av Coltranes bästa stunder, men lika mycket naturligtvis är hämtad direkt från Afrika. Musiken är lätt att älska, inte minst för mannens oerhört spänstiga tenorsax med sin lyckligt studsande frasering, som blir uppenbar cirka 13 sekunder in i första låten, där han efter ett pianointro spelar sina första toner.

Musikerna tillhör toppskiktet inom den yngre generationen jazzmusiker i Sydafrika, inte minst pianisten Andile Yenana, som även har producerat plattan. Hans timing är underbar, och han nämns ofta tillsammans med ord som lysande eller briljant

Marcus Wyatts platta är full av kul kompositioner. Flera låtar har udda taktarter – t ex en mbaqanga-influerad sak i elva åttondels takt, som fick mycket varm publikrespons när den framfördes av Voice på Skeppsholmen. Liksom där visar både Marcus och Sydney Mnisi sin talang som solister, med stor variationsrikedom, både när det gäller melodi och ton. Basisten Herbie Tsoaeli spelar på alla tre plattorna, och det är ingen tvekan om varför han med sitt distinkta spel hör till de flitigast anlitade studiomusikerna i Sydafrika.

 

Annika Westman

Publicerad i Lira 3/2005