Utflykt sökande efter Hans Ersson Enman i juli 1998 Planen för denna fredag var att fara från Leksand till Carl Larssongården i Sundborn och att därefter besöka Dalarnas Museum i Falun. Jag upptäckte vackra småvägar till Sundborn där jag sedan fascinerades av såväl Lilla som Stora Hyttnäs. Efter detta for jag till Dalarnas Museum utan att ha läst på min läxa tillräckligt bra. Rummet (interiören kommer från Hasgården i Marnäs, men är inte längre med på utställningen i museet som den var 1998, redaktionens anm.) som Enman målat hittade jag och njöt av den stilla vaggsången som klingar där. Mycket annat såg jag också och intresserade mig extra för folkdräkter, i en bok upptäckte jag en bild (samma motiv som på bilden till höger, redaktionens anm.) med Enmans målning i Svärdsjö. (Jag intresserade mig för folkdräkter eftersom de jag bodde hos i Leksand var i färd med att se över alla sina dräkter inför ett stundande bröllop.) Klockan 15:30 en fredag eftermiddag mitt i sommaren. Skulle jag ta mig till Svärdsjö? Försöka duger, in i bilen, ring nummerbyrån, ring Turistbyrån, fick numret till Gammelgården i Svärdsjö samt hem till föreståndaren. Ringde Gammelgården ingen svarade, ringde föreståndaren, endast maken hemma men jag kunder ringa till en Eva annars fick jag återkomma. Jo, Eva kunde tänka sig att lämna sina middagsbestyr och ta sig ut i regnet för att möta mig vid 16:30. Mycket generöst! Eva tog bort alla svarta förnsterförhängen och berättade vad hon visste samt att det skrivits en del på olika ställen om Enman. Vidare berättade Eva att man i hembygdsgården i Enviken visste mer, de skulle säkert ha öppet en stund till på fredagskvällen, jag fick vägbeskrivningen och gav mig iväg. En vacker tur i regndiset tog mig till en gammal gård i Enviksbyn. Väl där hade Eva ringt och förvarnat om min ankomst och alla kaffedrickande gäster i den mycket gamla hembygdsgåden visste mitt ärende. Jag fick köpa skriften "Envikens Hembygd" och blev visad ett rum man tror Enman målat. Jag frågade om Lassesgården (bilden till vänster, se också artikel ur Envikens Hembygd, redaktionens anm.) finns kvar och en av de äldre damerna följde med mig dit. Vi knackade på och störde mitt i födelsedagsbaket. Det ursprungliga bostadshuset visade sig vara flyttat, men vart? Husmor som nu bakade var 12 år när huset flyttades och kom inte ihåg. Damen som följt med mig ringde i stället till husmors morbror vilken hon kände då de haft barn i samma skolklass. Efter en stund mindes han att huset flyttats till Bjursås och vem som hade köpt huset. Här följer två bilder av andra hus på Lassesgården. Vi tackade för oss och efter en del fotograferande återvände vi till hembygdsgården. Damen som följt mig visade sig ha varit egenföretagare sedan hon i yngre år ärvt sin fars fotoatelje. Jag tackade för mig och började ringa nummerbyrån efter damen som köpt huset, hon visade sig bo i Falun men var inte hemma. Vidare på små, vingliga, långa vägar genom bl.a. Marnäs kom jag så till det vackra Bjursås. Hur skulle jag nu hitta? Klockan var strax sju och inget verkade öppet. Hittade kyrkan och frågade en dam som råkade ha parkerat bredvid min bil om hon kände till hembygdsföreningen. Jovisst, hon skulle visa - åk efter mig bara. Vi for upp till toppen av en kulle, men allting var stängt. Icke desto mindre fick jag en liten guidad tur runt hela hembygdsområdet med dess fantastiska utsikt. Vid det här laget var mina skor ganska blöta av allt regn. Hur skulle jag göra nu? Följ mig sa damen, jag skall ner och kopiera lite i församlingshuset där kan vi ringa till hembygdsföreningens ordförande. Damen jag träffat utanför kyrkan visade sig vara kantor och väl bevandrad i Bjursås. Vi fick tag på hembygdsföreningens ordförande som mycket väl kände till Hans Ersson Enmans barndomshus och var det låg. Äntligen! Beskrivningen stämde bra, huset låg en bit på gamla vägen mot Leksand. Jag steg ur, ringde på, förklarade mitt ärende, och frågade om jag fick fotografera. Fredag kväll ville jag inte störa mer än så. Huset är tillbyggt och ser sannolikt idag inte ut som det gjorde när det flyttades 1957. Vid det här laget var klockan närapå åtta slagen, nöjd och glad for jag hem till Leksand. Så här ser huset ut idag. Britta Sandblom har skrivit denna uppsats och tagit fotona utom det översta, som tagits av Kerstin Sandblom. Tillbaka till första sidan