Marnässtugan (Även något om målningarna på gammelgården i Svärdsjö, redaktionens anm.) En av Dalarnas förnämsta konstnärer på rumsdekorationens område är Hans Ersson Enman. Han faller alldeles utanför ramen av det som vanligen plägar uppfattas som dalmåleri även om i själva verket ganska många trådar förena honom med detta. Det som emellertid framför allt ger hans konst dess stora intresse är att den tillhör tiden före bondemåleriets huvudperiod i Dalarna vilken tager sin början på 1770-talet. Enman verkade på 1750- och 60-talen och utgör den förnämsta länken mellan den nyssnämnda dalstilen och det egentliga barockmåleriet i Dalarna och kustlandskapen. Härigenom och genom sin utomordentliga dekorativa begåvning tillhör han huvudfigurerna bland Dalarnas folkkonstnärcr. Det är icke mer än två hela interiörer som blivit bevarade av hans hand. För övrigt finnes endast ett antal målade tak samt några kistor och skåp. En del av dessa äro daterade på 1750-talet, interiörerna härröra från 1760 och 1760. Den äldre av dessa finnes i Hasgården i Marnas by, Envikens socken, och har jämte hela den byggnad, vari den ingår, nyligen förvärvats av Nordiska museet för att i sinom tid överföras till Skansen. Detta förvärv har möjliggjorts genom en frikostig donation av doktor Emil Hultmark i Stockholm. Det är en parstuga i två våningar tillkommen på så vis att gårdens gamla envåniga manbyggnad flyttats upp och placerats som övervåning på en yngre undervåning uppbyggd under 1800-talets förra hälft. Genom denna överflyttning bevarades också den gamla manbyggnadens gäststugeinteriör med dess målningar av Enman. Rummet ifråga har kvar sina båda dörrar och en gammal kärlhylla samt sina väggfasta bänkar. En trillingssäng längs norrväggen är däremot inrättad i yngre tid. Taket är ett tredingstak med två horisontella mittfält och två sluttande sidofält skilda av längsgående åsar. Taket är målat med rundlar och rankor i Enmnans schwungfulla stil med kraftiga, delvis nästan grälla, färger. Väggarna ha en ytterst intressant och förnämlig dekoration. På fondgaveln och södra långväggen är den utförd på väv, på de övriga väggarna direkt på stockarna. De sistnämndas målning har därför ganska kraftigt skadats vid den ovan omtalade förflyttningen. På en list under taket läses följande inskrift i svart: I.H.S. M.I.D. H.I.S. L.I.D. M.I.D. M.I.D. A.I.D. ANNO är 1760 den 4 JULIUS H.E.S. NORDANROG. Den långa raden initialer i början betecknar gårdsägaren och hans familjemedlemmar; de sista äro Hans Erssons signatur. Han bodde då vid sjön Rogen på gränsen mellan Bjursås', Envikens och Kopparbergs socknar. Man vet emellertid, att han var född i Enviken. Den andra bevarade Enmansinteriören finnes i Nygårdsgården i Lingheds by i Svärdsjö, nyligen flyttad till Svärdsjö hembygdsmuseum invid sockenkyrkan. Här ingår den i undervåningen, som utgör den gamla manbyggnaden. Tredingstaket är bevarat men huset är påbyggt med en yngre övervåning. Målningarna erinra om dem i Marnäs. På en tvärbalk under taket finnes följande inskrift: "H.E.S. Enman Nordanrog 1766. Anno 1766 P.H.S. B.O.D." Här framträder således namnet Enman, som konstnären tydligen lagt sig till med sedan 1760, sannolikt efter fädernesocknen Enviken. (Ett foto på inskriften, redaktionens anm.) Då Marnässtugan med dess Enmansinteriör blivit uppförd på Skansen kommer institutionen att för första gången kunna visa en helgjuten målad dalainteriör från en av de östra dalasocknarna med deras rika interiörkonst. Förvärvet är således betydelsefullt ur mer än en synpunkt. (OBS! Interiören från Hasgården i Marnäs hamnade inte på Skansen utan på Dalarnas Museum i Falun, dock finns den inte i utställd där längre, redaktionens anm.) Artikeln är skriven av Sigurd Erixon och den är tagen från Fataburen år 1930, en kulturhistorisk tidskrift utgiven av Nordiska muséet. Tillbaka till första sidan