Rasen nova scotia duck tolling retriever kommer ursprungligen från Kanada och har sitt namn dels efter sitt ursprungsområde, en halvö på Kanadas västra sida- Nova Scotia, och dels efter den form av jakt- tolling, den av tradition används till. Den första tollaren kom till Sverige 1984.

Historik

På 1600- talet bodde MicMac Indianerna på halvön Nova Scotia. Eftersom området har världens största tidvattenskillnad blottläggs tidvis kilometerlång lerig havsbotten som blir ett favorittillhåll för sträckande gäss och andfåglar. Eftersom underlaget knappt bar en människa sägs det att indianerna var beroende av sina "havshundar" för att hämta in sina byten.
Nova Scotia har även gott om insjöar och för jakt där uppstod en lättare hundtyp som skulle locka fågeln mot stranden (tolling) och se ut som en räv.
Under 1700- talet kom fransmännen och engelsmännen till Nova Scotia och de anammade indianernas jaktmetoder. De rävlika jakthundarna värdesattes högt. Snart hade indianerna reducerats till en svältande underklass och hundarna fick en allt större betydelse. Tollaren utvecklades till en hund som var användbar också vid tjuvjakt, den arbetade tyst, tog inte kontakt med främmande och försvann husse i all hast klarade den att själv apportera och bära hem bytet.Redan vid denna tidpunkt var tollaren mycket lik våra tollare idag. Rasen hade fått inslag av indianernas havshund för att förstärka apporteringslusten men den rörligare och lättare insjöhundens föredrogs som typ och dess utseende och egenskaper blev normgivande.
Det dröjde ändå till 1945 innan rasen, som fått namnet "Little River Duck Dog", registrerades hos kanadensiska kennelklubben och i och med detta böt man namn till Nova scotia duck tolling retriever.

Temperament

Tollaren är en aktiv hundras som behöver psykisk stimulans och därför måste få meningsfull sysselsättning varje dag. Den har ett förflutet som arbetshund och är full av energi och nyfikenhet. Tollaren är envis och självständig men också mycket lättlärd och i de flesta situationer vill den vara matte/husse till lags.
Tollarna besitter en stor tålighet även i stressade situationer och andra hundar bemöts men en vänlig och intresserad attityd.

Tollaren är alltså ingen latmanshund så den som inte är beredd att ägna mycket tid åt sin hund, minst två timmar per dag, både genom promenader och mental stimulans, bör se sig om efter en annan ras. Om du däremot är intresserad av att arbeta med din tollare kommer du att få en mycket trevlig familjemedlem och kompis!

Utseende

Ett tollarhuvud är lätt kilformat, skallen lätt rundad och kinderna släta. Huvudets storlek måste stå i proportion till kroppen. Bettet är saxbett. Ögonen är mandelformade, bärnstensfärgade eller bruna. Halsen är medellång och muskulös, ryggen kort och rak med jämn överlinje. Bröstkorgen når till armbågen, buken är måttligt uppdragen. Frambenen ska vara starka, raka och parallella. Bakbenen muskulösa, breda och ge ett stabilt intryck. Svansen, som når till hasen, kan bäras under rygglinjen men när hunden är alert höjs den. Däremot får den inte vidröra ryggen.
Rörelserna ger intryck av styrka, spänst och ledighet. Tollarens päls är vattentät och dubbel med mjukt medellångt täckhår och mjukare, tät underull.
Tollarens färg är en del av dess särart. Med tanke på vikten av ett rävliknande yttre är olika nyanser av rött enda tänkbara kulören. Vanligen är den försedd med vita tecken på t.ex. svansspets, tassar, bröst eller vit bläs i ansiktet. Pigmentet på nosspegel, läppar och ögonlocksränder ska enligt standarden vara köttfärgat och i överensstämmelse med pälsfärgen eller svart.
Mankhöjden tillåter stor variation: för hanhund gäller 48-51 cm, för tik 45-48, men tre cm uppåt eller neråt är tillåtet. Vikten för en tollare ligger mellan 17 och 23 kg.
Tollaren har simhud mellan tårna.

Tolling

Ordet tolling kommer från fornengelskans "tollen"- förleda och "duck tolling " betyder att hunden lurar sjöfågel närmare stränderna genom att skutta och leka längs strandkanten. När de nyfikna fåglarna kommer närmare kan jägaren, som sitter dolt, skjuta dem och sedan skicka iväg hunden för att hämta bytet.

Övrigt

Tollarna är mycket mångsidiga och fungerar bra i många jaktsammanhang utöver apportering, framförallt som eftersökshundar men även i stötjakt. På lydnads- och brukstävlingar har tollarna lyckats mycket bra och även i agillity och flyball.