Pans Truls, som den katt standarden är skriven efter.
Den stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och halvlång päls,
vilken den Norska naturen i århundraden skoningslöst avlat fram och fött upp
med hjälp av isande kyla, snöstormar, piskande regn och hagelskurar, svält
samt rädsla i de norska skogarna.
Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade djuren behålla
livet, samt gav dem flera goda egenskaper för överlevnaden.
Speciell päls med tjock underull, för att skydda mot kyla, och de långa
vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och utmed sidorna för att ge
skydd mot regn och snår.
För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle få mera skydd fick dessa
mer päls, såsom krage, kindskägg, skjortbröst, knickers, tofsar under
trampdynorna och den långa ludna svansen.
Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så mycket om och gav
Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade tillgängligt, dock ej
siamesteckningen.
Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben, där bakbenen är högre än
frambenen, är nästan ett måste för att klara sig i vildmarken. Skogkatten
rör sig enormt smidigt och är en suverän trädklättrare. Javisst tar den sig
ner för egen maskin, oftast då med huvudet före.
Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets. Med de stora
tofsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick från de stora något snedställda
ögonen. Den kraftiga hakan och den raka profilen förstärker det vilda
utseendet.
Nu frågor du dig - Kan man ha denna katt som innekatt och sällskapsdjur?
Svaret är otvivelaktigt JA. Skogkatten är mycket sällskaplig, kärvänlig och
tillgiven sin ägare. Liksom alla andra katter har varje Skogkatt sin stora
personlighet. Den är även lekfull och intelligent och småpratar gärna utan
att för den skull vara högljudd.
Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova då och då vid pälsfällningen
kan förekomma. När skogkatten fäller sin päls, ja då fäller den och till
slut ser den nästan ut som en korthårskatt där bara svansen och knickerserna
visar att den är semilånghår.
Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns tidigt i litteraturen som "Hulderkatten"
eller "Trollkatta".
I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut första gången och bedömdes av
en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen. På grund av 2:a
världskrigets utbrott och dess efterverkningar, kom inte avelsarbetet för
att bevara denna nationalkatt igång igen förrän 1972. År 1973 godkändes
rasen i Norge efter att man enats om standarden.
Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade normännen ca 100 st
katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden blev Skogkatten
godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte norrmännen, med
Fredrik Nordanne i spetsen. Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat
sig med ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska
avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer Skogkatt fanns
dokumenterat.
Rasen blev godkänd.
Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen ville först
skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter som fick
exporteras.
1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen.
