Aborginals
-Australien-Nya Zeeland-Söderhavet-Restips-Ge dina restips-Reskompis-Reselänkar-Ryggsäcken-Kontakta mig-
Aborginals är Australiens urinvånare som har bott på kontinenten i ca 40000 år. Man vet inte riktigt hur de kom till Australien, men man tror att de kom med båtar från Sydostasien via Indonesien. Urinvånarna slog sig antagligen ner i nordvästra hörnet av den australiska kontinenten och flyttade därifrån i första hand längs kusten och floderna. Man vet inte hur lång tid det tog, men man räknar med att för omkring 35000 år sedan hade människor slagit ner runt sjöarna i södra Australien.Aborginals var organiserade i stammar och där varje familj bestod av 20-50 personer. Troligtvis var det ca 500 stammar och där det fanns över 200 olika språk. Men något skriftspråk fanns inte. Urinvånarna livnärde sig på jakt och olika bär och växter. De jaktvapen som användes var spjutet och bumerangen. Bumerangen används fortfarande vid jakter i öknen och som ett komplement till geväret. Kvinnorna och männen hjälptes åt i införskaffandet av födan, men det var männen som jagade de stora villebråden. Kvinnorna samlade in föda, såsom ärbara växtdelar, små djur som ödlor, fåglar och andra småkryp. De blev skickliga att finna ut vad som gick att äta. Urinvånarna levde mycket primitivt och under sina 40000 år så satte de mycket få spår efter sig, utan att dess djurliv eller fauna förröddes. Inom vissa områden bedrevs ett mycket primitivt jordbruk. Elden använde man till att röja mark och man sådde bara sådana frön som man visste överlevde och gav bra skördar.

Dreamtime  

Aborginals har en lite annorlunda inställning till livet. Man talar om dreamtime. Det handlar om universums, jordens, människan, djurens och naturens skapelse. Allt är ett, men drömtiden är inte någon avslutad period. Den sträcker sig från det förflutna, in i nutid och framåt.. För de existerar inte någon tidsaxel, utan allt är närvarande i nuet. Aborginals anser att en människas själ inte dör med kroppen. De menar att själen lämnar kroppen och återföds som en annan människa, ett djur, en sten eller ett träd. Varje person är alltså mycket tätt knuten till sin omgivning och kan förlora sin existens och samband med drömtiden om hon flyttar från sitt landområde. Detta bör beaktas när man talar om urinvånarnas rätt till land.  

Mot slutet av 1700-talet kom europeerna till Australien, och det blev en katastrof för urinvånarna. Europeerna betraktade Aborginals som något ont som skulle förgöras. Sjukdomar, exploatering av det bästa landet och regelrätt utrotning decimerade snabbt befolkningens antal. Man räknar att från början fanns det ungefär 250000 aborginals, men vid sekelskiftet var det decimerat till ca 60000 och på 1960-talet såg det ut som de helt skulle försvinna.

Europeerna räknade inte aborginals som medborgare. De hade ingen rösträtt och fick inte arbeta utan tillstånd. De hade dålig skolgång och sjukvård. I början av 1900-talet samlade man aborginals i stora reservat där de tvingades att leva. Men många dog av alkoholism och undernäring. På 1960-talet började aborginals att kämpa för att förbättra sin situation och myndigheternas inställning ändrades gradvis. Idag finns det ca 160000 aborginals, hälften bor i städer och den andra hälften i reservat som staten tilldelat dem. De man ser av dem som turist är de som lever i städerna, och där många är utslagna och i dåligt skick. Talar man med vita australiensare idag,skiljer de på sig själva och urinvånarna. Men aborginals kommer att fortsätta att kämpa, och kanske så småningom kan de få lika rättigheter som de vita. Det var ju deras land från början.