---

Angränsande klaner

---

Sarokhela gör skäl för sitt namn. Det har störst antal grannar av alla ätteländer på Khelataar då det gränsar mot klanländer inom fem andra ätter, samt längst i söder mot den kharigaanska Qaanastammens territorium. Trots detta har man inte särskilt nära kontakter med många av dem pga det bergiga landskapet som ofta förhindrar regelbundet spontant umgänge. Mer formella besök sker dock ganska ofta - många, inte minst många sarokheliska handelsmän, försöker aktivt upprätthålla de gamla banden man har med dessa klaner. Det gör också att sarokheliernas egna åsikter om sina olika grannar kan variera påtagligt.
     Nedanstående tabell visar vilka som är grannar med vilka; klaner inom parentes har ingen gränssträckning mot den aktuella Sarokhelaklanen, men deras respektive territorier ansluter till varandra vid någon bestämd plats.

Sarokhela:	Gooronib	Caaribold	Leamilem	Ghelinpaa	Mynsonib	bergsfolket
Weirsiim	Aamsaarahl, Braamiir, Saroem•		Nicatmon, Agimensaari•
Taaragoar	Braamiir			Taarathor	Taarwonir
Saaræ	Braamiir	Nocerfi			Taarwonir, (Wilaamiil)
Udein		Nocerfi, Taarbold			Wilaamiil, (Taarwonir)	Qaana

 • klanlöst vildland

Jordbrukarättens forna frände i Sarokhela är Weirsiim, men det höga Soorweammassivet gör att klanen i praktiken är delvis avskuren västerut, och det är som regel enklare för Gooronibklanerna att upprätthålla fasta relationer med Saaræ via Geelaamæfloden. Längre norrut är dock terrängen mer lätthanterlig och kontakterna med Weirsiim vanligare.

Braamiir

Skäggklanens land gränsar mot Weirsiims, Taaragoars och Saaræs.  Det enda man ser av Weirsiims land västerifrån är det enorma Weibraalme, men vissa familjer från Fredsklanen driver en del småskalig verksamhet på och omkring det. I några weirsiimska småbyar vid bergets västra fot har man regelbundet umgänge med folk från Braamiir. Skäggen betraktar dem dock som oborstade utbygdssällar, vilket nog inte är helt fel; folket därifrån syns sällan på Weirsiims ting.
     Kontakterna med Taaragoar är obefintliga; de av Vildsvinen som håller till på klanlandets västsida består mest av enstaka jägarfamiljer, som sällan uppehåller sig länge på samma plats, och Braamiir har inga särskilda ärenden upp mot Weiluume. Enstaka gånger händer det att jägare som blivit skadade tar sig ner till låglandet för att söka hjälp.
     Braamiir och Saaræ har däremot närapå daglig kontakt med varandra. Delar av klanens produktion av kött och spannmål säljs i Geeliew och de många flodbåtar som passerar längs Braamiirs sydvästgräns är en viktig källa till kontakter och inkomster. I staden kan man ofta hitta Braamiirmedlemmar på besök eller i affärer, och äktenskap mellan familjer i de två klanerna är inte ovanliga. Om folk i Skäggklanen talar om "sarokhelierna" är det oftast Sjöklanen - eller bara Geeliew-bor - som avses.

Klanhövdingen Moorghar Weirtagh har inga särskilt höga tankar om Sarokhela. Taaragoarklanen har han bara hört talas om, och de enda av Weirsiimsläkt han har mött var skabbiga bergsbor. Inte mycket att se efter allt fint prat om fred och frihet... Han är inte helt belåten över omfattningen av klanens kontakter med Saaræ - de är gamla caariboldare och sålunda inte att lita på. Om man nu ska driva handel med dem bör man i första hand se till att de får betala så mycket det bara går för Braamiirs varor.
     Klanens boldtaar Hægor Thaar gillar inte sin hövdings brist på respekt för den mäktige grannen; han har sett Saaræboldager i aktion nere vid floden och vet att Sjöingarnas krigare inte är att leka med. Det verkliga problemet i hans ögon är emellertid Nocerfi. Krämare på den norra och den södra stranden konkurrerar om flodfararnas uppmärksamhet och penningskinn, vilket ofta resulterar i mindre bråk tvärs över floden, Om Saaræ skulle bli indragna i en sådan konflikt kunde den lätt blossa upp i något mycket större, och kanske skulle de då välja Jaktklanens sida pga deras gamla ätteband.

Aamsaarahl

Dolkklanens marker gränsar mot Weirsiims. De är en viktig bundsförvant för Dolkarna, då de av sina egna ättefränder bara har direkt kontakt med Wilegoor, och bara ser Agimensaaris ödemarker på andra sidan Rahagaamæfloden. Kontakterna med Weirsiim är regelbundna och man arbetar hårt på att hålla dem fredliga. I gamla tider utkämpades många klankrig dem emellan om området kring •••, den stencirkel som ligger på Aamsaarahls område, men det var länge sedan och få från Fredsklanen talar idag för att göra markanspråk nere på slätten.

Dolkarnas klanhövding Garmhir Vahlitor är en trägen förespråkare för bra relationer med Weirsiim. Aamsaarahl har lång väg till de flesta av sina fränder och behöver alla goda grannar de kan få - och att Fredsfolket är pålitliga behöver väl ingen tvivla på då de ju också härstammar från Gooronibs ätt. Den gamle storbondens ord väger tungt bland klanmedlemmarna, fast alla vet att han inte är helt objektiv i ämnet; hans hustru kommer från Weirsiim.
     Boldtaaren Kathir Mærinth ser desto större anledning att vara orolig över den långa gränsen i söder. Pga stencirkeln har han ofta tillfälle att tala med de lokala khelinnerna och med tillresta digoner, och har genom dem skaffat sig en informerad bild av hur klankonflikter uppstår och eskalerar. Han ser inget som tyder på att förhållandet med Weirsiim inte skulle kunna försämras snabbt, men misstänker att hans klanfränder inte är riktigt förberedda på möjligheten.

Saroem

Folket i de nordvästra delarna av Weirsiims land kan blicka ner mot Saroem, det stora vildlandet i hjärtat av Gooronib. Det händer att jägare från Sarokhela tillfälligt söker sig ut på slätten medan de följer byten, men det är sällan som någon har andra ärenden dit.  Resenärer från Braamiir och Aamsaarahl använder oftast en farled genom Fredsklanens land när de besöker varandra, vilket Weirsiim drar in tullar på. Av just den anledningen föredrar dock en del att vandra den längre och mer otrygga rutten genom vildlandet.

Krigarätten har regelbunden kommunikation med de södra Sarokhelaklanerna via Geelaamæ och Rahlbaniihl. Deras handel är ganska utbredd men de politiska relationerna är något kyliga, delvis pga skillnader i synsätt och traditioner. I fredstid föredrar man oftast att hålla sina förehavanden med varandra på rent affärsmässig basis - men när konflikter ändå uppstår är just handeln ganska ofta roten till det hela.

Nocerfi

Jaktklanen har både Saaræ och Udein invid sina marker, fast förutom vid Geelaamæ är det mest deras bergsbor man har kontakt med - oftare och något mer hetsigt med Saaræs. Sjöklanen har dessutom lika utbredda och regelbundna förbindelser med Nocerfis handelsmän som med Braamiirs norr om floden, och det har rått ett affärsmässigt triangeldrama mellan de tre klanerna i alla tider.
     Kontakterna med Huggarklanen är fredligare men mer småskaliga. Udeins bergsbor håller sig ofta för sig själva och vet inte så mycket om vad som pågår österut. I sydöst finns en liten bergig farled där hugade nocerfiska handelsmän kan företa resor mot Innlaas utan att passera Taarbolds marker, men terrängen gör att den inte är riskfri och man bör ha en lokal guide med sig.

Hövding Aloghir Rahlemh tillbringade som ung mycket tid med att tjuvjaga uppe i bergen på Saaræs och Udeins sida av gränsen, och han betraktar dem än idag främst som två bergsklaner. De många flodtransporterna ner från Saaræs stad är förstås ekonomiskt viktiga, men handel och sådant överlåter han hellre till andra i klanen att begripa sig på. Ibland verkar dock Sjöingarna släppa iväg vilket sorts opålitligt folk som helst nerför floden; klart oansvarigt av dem.
     Boldtaar Morthag Fhalgie har en privat intressekonflikt vad gäller de två östra grannklanerna. Han bor uppe vid floden och känner som boldtaar ett ansvar för att hålla ett öga på de giriga Sjöingarna och se vad Skäggen tvärs över vattnet egentligen kokar ihop med dem. Dock lever han på att föda upp och sälja worrser, och skulle för egen del vilja koncentera sin verksamhet mot sydöst då han ser den höglänta färdvägen till Udein som en god källa till affärer.

Taarbold

Krigsklanen har alltid haft ett ganska eldigt förhållande till grannen Udein. I gamla tider gällde deras strider oftast markerna omkring stencirkeln •••, som tillhörde Udein under en kort period efter det Stora Kriget men som Taarbold har försvarat med sitt blod sedan dess. I modern tid gör Udein sällan anspråk på den (fast befolkningen i byn Irwere inkluderar ett jämförelsevis stort antal boldager just för att kunna hålla ett öga på Huggarna), och konflikterna gäller numera oftast de många varor och resenärer som passerar dem över Rahlbaniihl. Det är en vanligt åsikt på båda sidor om gränsen att den andra klanen drar in oförtjänt mycket inkomster från det hela, på deras egen bekostnad.

Hövding Trakha Cavaanæ riktar främst sitt intresse mot Taarwor, men som handelsman är han högst medveten om att allt som kommer till dem från Eilapam längs den lukrativa Järnleden först passerar Udeinklanen. Handelsmän från Innlaas står för en stor del av de tullar Taarbold kan ta ut vid sin östra gräns, och när konflikter uppstår med Udein brukar många av dessa söka sig norrut via Geeliew och Amonin istället. Tyvärr vet Udeins boldager det också, och Taarbolds krigare brukar inte ta provokationer från kaxiga grannar med jämnmod.
     Boldtaaren Elowan Menghie intresserar sig inte särskilt mycket för traditionell klanpolitik. Han dräpte själv Huggarklanens förre boldtaar, med ett avsiktligt dödande stick; mannen hyste feghet och var inte värdig att kalla sig boldtaar. Vad slags klan är de som förärar vilken flink svärdsviftare som helst en sådan titel? Han hoppas så smått på ett nytt klankrig så att han kan testa vad den nye egentligen duger till.

Nicatmon

I de västra delarna av Hantverkarklanens land har man Weirsiim på andra sidan av floden Rahagaamæ. Detta bäddar inte för spontana dagliga möten då floden på den sträckan är strid och ganska svår - om än inte omöjlig - att korsa. Nicatmons land är dessutom centrerat kring det stora Rahlgordirmassivet, och största delen av klanens handel och externa kontakter sker i dess östra och sydliga trakter, på andra sidan berget. Nere vid Rahlsaaræ är dock handelsmän från Weirsiim en vanlig syn och gör affärer med män från Hantverkarna där istället. De senare brukar ibland även korsa sjön för att handla med Fredsklanen på deras egna stränder.
     Politiskt sett har klanen Nicatmon en lite speciell position eftersom Meenorek Lleworaan stammade från dem (ett faktum de haft nytta av i snart trehundra år). Förutom den särställning han har i Khelataars historia i övrigt, betraktar Sarokhelaklanerna honom som sin ätts grundare. De är därför måna om att hålla sig väl med hans ättlingar och sentida släktingar.

Hövding Rawthag Kargazt är mån om att upprätthålla goda kontakter med Weirsiim främst pga deras närvaro vid Rahlsaaræ. De är ärliga och pålitliga handelspartners, och några inflytelserika storhandlare hos Nicatmon har band med dem genom ingifte. Han har lite vagare grepp om hur det står till mellan dem och klanens västliga familjer, men såvitt han har hört går det ganska bra - och västsläkterna brukar vara bra på att ta hand om sig själva.
     Eona Nokandar, den av klanens boldtaarer som lever väst om Rahlgordir, oroar sig inte särskilt mycket för Fredingarna tvärs över vattnet; Rahagaamæ är en effektiv spärr mot marktvister och dylikt. Det händer väl att någon därifrån dricker lite för mycket och blir bråkig under ett besök i Raomynaas eller någon av småbyarna längs floden, men förbipasserande flodfarare är ett klart större bekymmer i det avseendet. Deras andre boldtaar Calmniir Thaarg brukar mest hålla till i öst och syd, och bryr sig inte nämnvärt om Weirsiim.

Agimensaari

Allra längst uppe i nordöst kan Weirsiims folk även skymta Agimensaari, de västra delarna av Leamilems enorma vildland, på andra sidan floden. Dess ödsliga kullar är en region som få vill besöka utan god anledning, och den som är nyfiken behöver bara åka över till Raomynaas och lyssna till bybornas rysliga historier om vad som sägs finnas därute.

Ghelinpaaätten har fredliga handelsrelationer till Sarokhela, framförallt med Weirsiim via handelsplatserna uppe vid Rahlsaaræsjön. Pga topografin har man tätare kontakter med Weirsiim, fastän deras land ligger en bit bort, än med sin forne ättefrände Taaragoar. (SL: Om man har spelat konventsäventyret Laasehn Mien Laasehn (se ’Länkar’) så ändras denna situation då Taaragoars närvaro vid sjön därefter tilltar påtagligt.)

Taarathor

Taarathors land gränsar mot Taaragoars, men endast vid klanernas respektive "baksidor" öster om Færmenith och väster om Tanatvelskogen. Familjer från Vildsvinsklanen som bor på östsidan har ofta mer regelbunden kontakt med Dalklanens västbor än med sina egna klanfränder på andra sidan berget. Diplomatiska visiter avläggs regelbundet dem emellan, och man kan ofta se handelsmän från Taarathor i Marlaas.

Hövdingen Arkh Saaninh ser med tämligen vänskapliga ögon på Taaragoar. De köper vin och mindre mängder timmer från klanen, och är en värdefull källa till brons som man kan köpa av dem till fördelaktiga priser genom gamla handelsavtal. Han är dock lite oroad över risken för konkurrens från Vildsvinens vinodlingar och håller noga reda på den årliga kvaliteten på deras skördar.  Kontakterna med Weirsiim överlåter han till klanens handelsmän; han själv brukar ändå aldrig resa upp till Rahlsaaræ.
     Klanens boldtaar Hrafnov Saaninh får blandade känslor när han blickar västerut. Å ena sidan är berget ett bra skydd som garanterar att Vildsvinen skulle tänka två gånger innan de skickade krigare mot dem den vägen. Å andra sidan skulle han gärna se att de bevakade sin sida av gränsen lite bättre; Taarathor tar in goda tullar från handelsvägen Vesaaræniihl där varor fraktas mellan Rahlsaaræ och den avlägsna Wohlsaaræsjön, men den glesbefolkade terrängen invid berget skapar en korridor för folk som av olika anledningar kan vilja färdas samma sträcka obemärkta. Han ser till att gränsen västerut hålls väl patrullerad.

För mer information om Taarathor, se Lancelot Games’ Vinreceptet och konventsäventyret Awir Emaasil! (se ’Länkar’).

Mynsonibättens förhållande till Sarokhela är ganska omväxlande och delvis influerat av utomstående intressen i Eilapam. Man eftersträvar i första hand fredligt samförstånd med sin gamle ättefrände Udein, men det finns många motstridiga viljor inblandade. Ett antal bergspass och mindre dalgångar tillåter dock mer regelbundna kontakter här än vad som är möjligt bland ätterna längre norrut.

Taarwonir

Björnklanens marker gränsar mot Saaræs och Taaragoars. Saaræ är en gammal handelspartner som man gör sitt bästa för att hålla sig väl med; Sjöklanen är deras port mot väster och en god källa till varor från avlägsna platser som Taarwor eller Amonin. Territoriella dispyter med dem är också sällsynta; större delen av området bortom deras gräns utgörs ändå av Veloemslätten - och vem skulle vilja ha den?
     Då är förhållandet till Taaragoar mer spänt. En stor del av Björnarnas kommunikationer och handel hänger på att den lukrativa handelsleden Vesaaræniihl löper genom deras land - men den löper obehagligt nära gränsen till Vildsvinsklanen. Området är dessutom en långsträckt och relativt bördig dal, ömsesidigt åtråvärd då båda klanernas länder till största delen består av berg. Hittills har Taarwonir framgångsrikt försvarat sina anspråk på det, men till priset av så gott som årligen återkommande klanfejder mot sin granne om olika gränsområden.  (SL: Om man har spelat konventsäventyret Laasehn Mien Laasehn (se ’Länkar’) ändras Taarwonirs situation abrupt, då en ny handelsled genom Taaragoars land drastiskt minskar Vesaaræniihls betydelse. Hur Björnklanen hanterar detta är upp till SL.)
     Taarwonir har ingen egentlig gräns mot Udeins land, men de båda territorierna möts vid den urgamla Fyrklansstenen, Laptaarrahl, där man om man vill kan resa till dem utan att behöva korsa någon annans klanland. Deras handelsvägar ligger dock inte särskilt bra till från Taarwonirs håll, så ur det hänseendet är de mindre intressanta för Björnklanen än vad Saaræ är.

Björnarnas gamle hövding Garmont Luurmenith är en varm anhängare av tumregler. Vad Sarokhela anbelangar så ska man 1) vara vän med Saaræ, 2) hålla Taaragoar i schack, och 3) Udein var en gång klanens ättefränder så det är bra folk. Ett personligt bidrag från honom för att hålla Vildsvinen i schack består i att snida nakenfigurer av Jinha Saarinh i utmanande poser; oväntat nog har de blivit mer efterfrågade hos Taaragoar än i hemklanen.
     Boldtaaren Ularek Grimoth anser att man gör klokt i att hålla ett öga på Taaragoar så att de stannar på sin sida av vägen, även om han hellre skulle se att man angrep ättefränderna Wiludein i sydöst, där klanen haft territoriella anspråk på bördiga jordbruksmarker men alltmer har drivits upp mot bergen under åren. Saaræ är lite kaxiga för hans smak, fast de har hedervärda krigare.

Wilaamiil

Bågklanens land ligger intill Udeins, som man sedan gammalt har ett lite stormigt förhållande till. I söder rinner en å (vanligen bara kallad ’Gränsån’) som tydligt markerar en oomtvistad gräns mellan klanernas marker, medan skiljelinjen är mer vag längre norrut. Gränsen förmodas där löpa i en någotsånär rät linje bort mot Laptaarrahl, men det bor släkter från båda klanerna i trakten. Udeinfamiljerna vill ha de bördiga jordarna längre bort från berget, Wilaamiilfamiljerna vill ha de friska bäckar som rinner ner från det, och de bråkar regelbundet med varandra om vem som har rätt att använda vilka områden och till vad.  Det hela kompliceras ytterligare av att inflytelserika röster i Eilapam, vars åsikter inte alltid delas av Bågklanen, är mycket måna om att upprätthålla goda relationer med Udein för att inte störa trafiken på den ytterst viktiga handelsleden Rahlbaniihl som korsar deras territorium. En annan viktig, men något mindre, väg går norrut från Eilapam och följer Gränsån innan den korsar Huggarnas östra och nordöstra trakter där den passerar byn Abraanas. Udein har också ett direkt intresse av att undvika störningar på dessa.
     Resenärer från Wilaamiil utnyttjar ibland även möjligheten att ta sig direkt till Saaræ genom att gå över vid Laptaarrahl. Då Udein har en utmärkt väg alldeles i närheten är det dock få som gitter med det såvida inte det är svåra orostider eller de har värdefulla varor med sig.

Klanhövding Dorak Simgoor hör till dem som främst vill se relationerna till Udein ur ett Eilapam-perspektiv. Gränsbråken uppe i nordväst har pågått så länge någon kan minnas, men fristadens aktörer från andra regioner och kulturer har föga förståelse för dem. Huggarklanens gränsvakter börjar alltid ta ut orimliga tullar om det hettar till norröver, och de bryr sig sällan om vad resenärerna österifrån har för ursprung. Lyckligtvis är också Udeinhövdingen en handelsman och förstår sig på vad som inte är bra för sin klans affärer, så han är alltid öppen för diplomati, men han har rykte om sig att kunna vara hårdför när han känner för det. Simgoor misstänker att Woorilem uppmuntrar tullprovokationer mot utomklanliga Eilapambor för att öka pressen på Wilaamiil att avsluta fejdandet.
     Av klanens boldtaarer är Avaana Ooalæ den som oftast får se sig aktiv uppe vid den nordvästra gränsen. Hennes höft värker i kallt väder efter ett gammalt klankrig mot Huggarna, och det retar henne omåttligt att fredligt inbjudna utbölingar i Eilapam ska komma och ha åsikter om hur klanen sköter sina egna affärer. Om de nu drar in så mycket silver och stål på sina affärer i Wilaamiils stad så kunde de gott hjälpa till att träna upp och utrusta en förstklassig krigarhär, så att man kunde sätta sarokhelierna på plats en gång för alla.

Sarokhela har ingen nämnvärd officiell kontakt med bergsfolket, vars huvudsakliga handel med khelataarerna går till Foorteer, Taarwor och Eilapam, men enskilda hantverkare från Qaanastammen brukar besöka Udein och kan ibland ses på deras tingsmarknader i Innlaas.  Dagliga kontakter mellan vanligt folk är i övrigt ganska obefintliga; Udeins marker skiljs från stammens av den vida Ægooraamæfloden, och de tvära bergssluttningarna söder om den är en kharigaansk utbygdsregion som stammens medlemmar sällan besöker.

Qaanas khaag Sarien Qaana bryr sig för sin del inte om grannen i norr, utan förlitar sig på att hennes söner håller varsitt öga åt det hållet. Hon har hört att det finns en stor stad någonstans där, där khelataarernas krigarelit sägs ha sitt huvudfäste, men den är ganska långt borta och trakterna närmast deras slår henne som en tämligen ointressant bondbygd.
     Hennes son Yangar är Qaanas krigsherre. Han har ingen diplomatisk kontakt med Udein men brukar tala med de av hans stamfränder som besöker dem för att hålla sig á jour om läget där. Hans systrar Fhilina och Rhinena leder också stammens jägar-krigare, som ibland patrullerar områdena närmast floden. Yangar betraktar inte Udein som något hot.
     Yangars bror Onthar är stammens rahthor, som ansvarar för dess handel med omvärlden. Onthar fäster inget större avseende vid Sarokhela utan inriktar sig huvudsakligen på Eilapam i sina kontakter med låglandsfolket. Den sporadiska handel som förekommer mot norr är i hans ögon av godo, men inte särskilt viktig för stammen.

För mer information om Qaanastammen, se Lancelot Games’ Tarakh – Blodshämnd.