---

Geeliew

---

Geeliew är Saaræs, och Sarokhelas, tingsstad men var regionens främsta centralort långt innan ätten grundades. Den är belägen på en bred udde intill Geelaamæs utflöde från Wohlsaaræ, och anses av många ha en av de vackraste omgivningarna på Khelataar, med sjöns och flodens glittrande vatten på två sidor och höga berg vid horisonterna. Närmast ligger den mellan två små skogar, kallade Wyrthsaa och Entarsaa (efter de två grundarfamiljerna som i gamla tider räknade dem till sina respektive egendomar). I stadens närområden finns det gott om bondgårdar med odlade fält och betesängar på landsidan, och fiskarfamiljers gårdar längs sjöstranden. Sydsluttningen av den närbelägna kulle där erelaaset ligger är täckt av vinodlingar.
     Själva staden består i huvudsak av träbyggnader; timrade stugor, gårdar och långhus med stengrund och halm- eller torvtak. Några stenhus finns men de är mycket få. En relativt stor del av befolkningen tillhör välbärgade handelsfamiljer vilket brukar avspeglas på deras hem; ett typiskt Geeliew-hus är väl underhållet och gärna utsmyckat med träsniden, ofta med stenläggning framför dörren och blomplanteringar omkring huset. Nere vid hamnområdet breder torkställningar för fiskarnas nät ut sig mellan husen.
     En annan sak som brukar slå resenärer i Geeliew är dess (relativa) lugn. Städer med en blandad befolkning, som Eilapam eller Taarwor, är ofta ganska hårdföra med ett livligt och ibland våldsamt nattliv, men sarokhelierna är måna om att upprätthålla en fredlig och trivsam stämning i sin huvudort. Avsaknaden av bråk i staden beror alltså inte främst på mängden khelinner, vilket många besökare först brukar tro.

Den tidigaste befolkning man känner till i området är familjerna Wyrth och Entar, de första bosättarna från (det nuvarande) Caaribold, som byggde upp sina gårdar här invid sjön på 300-talet. Namnet ’Geeliew’ [Med Kraft, Kraftfull] tros härstamma från samma tid. Ingen vet längre exakt vad det syftar på, men Vishetens Sällskap anser att det är en referens till segrarna i de klankrig där Braamiirklanen drevs bort från området; samma strider som gett namn åt Geelaamæ.
     Platsen drog till sig fler nybyggare med tiden, och den tros ha varit en fullstor by när familjernas ättlingar så småningom gjorde sig fria och bildade klanen Saaræ. De berömda rådslagen inför detta hölls i Entars släktgård.  Wyrths gård blev förstörd i en brand som ödelade större delen av byn ett par generationer senare. Bebyggelsen hade då hunnit växa upp omkring den och släkten valde att flytta på sig, men det hus som idag är värdshuset Glada Galten är uppförd på grunden till gårdens gamla huvudbyggnad.

När ätterna blivit allmänt accepterade och det politiska läget stabiliserades började en ny stor handelsplats - Amonin - växa upp långt västerut, och Geelaamæ gav Geeliew-borna en bekväm rutt till den. Handeln nedför floden tilltog allt mer. Någon gång under 500-talet hade så Geeliew växt så mycket i betydelse att Caaribold började hålla sina ätteting där. Orten låg långt ute i öster men floden gjorde att det ändå var relativt lätt att resa dit och därifrån. Den resulterande tillströmningen av besökare medförde en än mer ökad handel, och när ryktet om nya marknader spreds började även handelsmän söderifrån söka sig dit. Inom några få år hade Geeliew blivit en etablerad knutpunkt mellan Amonin och Eilapam, och den blommade snabbt upp till en riktig stad.
     Början av den Mörka Tiden var en guldålder då det allt mer gränslösa samhället gjorde det allt enklare att idka långväga handel, den blomstrande stadens livsblod. En samtida vandrare beskrev Geeliew som "en vägknut där resenärer kommer och avreser från alla väderstreck, alla med vagnar dignande av varor". Det hände även att bergsmän från Qaanastammen kom dit för att handla med bruksmetaller. Under den senare delen av 600-talet ströps mycket av handeln från öst och syd pga nya politiska spänningar, men då förbindelserna mellan Caaribold och Gooronib förblev goda fortsatte staden att leva gott på sin gamla pulsåder Geelaamæ.

Det Stora Kriget fick dock Geeliews ansikte att förändras helt; i och med krigsutbrottet blev den det närmaste Khelataar har sett en garnisonsstad. Boldager från hela Khelamhis samlades på denna strategiskt viktiga punkt, och ättetingen evolverades till krigsråd med uppläsningar av dekret från Taarwor. Invid erelaaset uppförde man en praktfull tempelbyggnad tillägnad Ymin (digonernas reaktioner varierade från dold avsmak till öppen entusiasm). Skillnaden var som mest markant för stadsborna själva - Geeliew blev en våldsam och cynisk stad att leva i, där gatuslagsmål mellan grupper av berusade boldager hörde till vardagen och flickor inte kunde gå ut oskyddade efter mörkrets inbrott. Handelsmännen försvann, och krigarna som ersatte dem hade inga välfyllda penningskinn i sina bälten. Ändå bet folket ihop och härdade ut, för det var ju krig och Ymin behövde sina krigarhärar.
     Geeliews tid som högsäte för Nordlandets krigsstyrkor varade i tio långa år, innan sakernas tillstånd abrupt ändrades en sensommardag år 709. Ingen stad på Khelataar har fått uppleva så snabba och så våldsamma förändringar som Geeliew gjorde direkt efter krigsslutet. Under en kort tid skakades den i en serie kaotiska och ofta blodiga uppgörelser när auktoriteter förkastades, nya steg fram och ingen längre visste vilka lojalitetsband som fortfarande gällde.  Det hela kulminerade när Entars urgamla släktgård, där klanen en gång hade bildats, brändes ner till grunden. Släkten hade varit bland de starkast drivande krafterna bakom Rhaloffaans idéer inom Saaræ, men förlusten av den helgade gården blev en chock som tvingade fram ett mer sansat tonläge. Ruinen stod sedan orörd i flera år innan klanen i samlad regi uppförde Fridens Hus (se nedan) på platsen.

Idag är Geeliew en av Khelataars mest betydelsefulla knutpunkter för resor och handel. Den har inte Taarwors och Eilapams officiella fristadsstatus, men tenderar ändå att betraktas som en fristad i många praktiska mål pga sin blandade befolkning. Saaræ gör själva åtskillnad på Geeliew och resten av klanlandet, och behandlar dem i princip som två olika territorier.

Geeliews roll som handelsmarknad beror framför allt på dess centrala läge, men paradoxalt nog även på att den omgivande bergsterrängen gör det omständigt att resa i regionen. Staden ligger mitt på flera stora handelsvägar, och många handelsmän från andra delar av ön färdas inte längre än hit utan lämnar över sina varor till lokala handlare som sedan säljer dem vidare. Geeliews köpmän är specialister på att agera mellanhänder, och det brukar vara de som får skulden när priserna går upp i Taarwor, Eilapam och Amonin.
     De som blir mest irriterade över detta är Caaribolds klaner, som tjänar bra pengar på tullar av de som färdas till Taarwor, och det hela leder till mindre fejder över ättegränsen nästan varje år. Själva har de en relativt begränsad egen handel genom Geeliew; där är de främsta intressenterna ätterna Gooronib och Mynsonib, vars handelsmän har den största direkttrafiken hit och härifrån. Det finns också en utbredd handel med Ghelinpaa som sköts uppifrån Rahlsaaræsjön, men deras varor går genom Weirsiims mellanhänder innan de kommer hit.

Bland de handelsvaror som passerar staden syns huvudsakligen spannmål, vin, textilier, metaller och trävaror. Handeln med kryddor, pälsar, smideshantverk och liknande omsätter även de stora värden, men sker i mindre volymer. Sarokhelaklanerna själva köper in det mesta av sin bruksmetall från Eilapam via Geeliew och säljer sina egna tyger, viner och hantverk på dess marknader.
     Stadens befolkning ökar drastiskt kring varje ätteting, när folk från hela Sarokhela kommer hit för att under några intensiva dagar möta ättefränder, ingå avtal och göra upp affärer. Särskilt trångt blir det under tingen vid skördemånaderna Gooreem och Monteem, som infaller strax efter Eilapams stora handelsveckor. Då anländer en ström av karavaner med varor till Geeliew vars invånarantal (och priser) för en tid skjuter i höjden. Tältstäder växer upp runtom staden, det blir folkfest med lekar, tävlingar och evenemang, och dess gator fylls av stånd, tält och mattor där alla tänkbara saker finns att köpa. Många av stadens affärsidkare gör normalt ganska små inkomster men lever på att dessa tillfällen infaller några gånger per år.

Förr i tiden brukade bergsmän från Qaanastammen ibland komma hit för att handla med bruksmetaller, men sedan Eilapam blev förklarad fristad för trettio år sedan har detta upphört helt. Numera är det endast någon enstaka gång som det händer att en urinnevånare tar sig till Geeliew.

Geeliew är säte för både klan- och ätteting, tillhör Saaræ men hyser också många invånare från Sarokhelas andra klaner, och har dessutom ett nära samröre med Caarlaasia. Allt detta gör att styrandet av staden blir en ganska intrikat uppgift.

Tingen

Det självklara sätet för att handha ärenden i staden är de ting som hålls vid den, men det sker under olika former beroende på vad som avhandlas. Diskussionerna på ättetingen handlar i första hand om de fyra klanernas inbördes affärer, som i och för sig ofta har samband med Geeliew men som är ärenden för hela ätten. När renodlade Geeliew-frågor kommer upp berör de oftare stadens handel och politik än personärenden, som man hellre genskjuter till de mer frekventa klantingen - om sådana frågor ändå tas upp är det vanligen för att de blev aktuella en kort tid innan tinget. Mirg Wenilis är ättetingens självklara centralfigur och en frekvent talare vid sådana ärenden.
     Saaræs klanting är mer berörda av stadens närvaro än vad ättetingen är. Frågor som bara berör klanen brukar dryftas under dess tidiga timmar och sker under ungefär samma former som på andra platser. Geeliew-specifika frågor, i synnerhet frågor där folk från andra klaner är berörda, tas upp framåt kvällen. Utomklanliga stadsbor får oftast sin talan förd via ombud - vanligen Kirano Ari eller sin klans representant i Geeliews Vise (se nedan) - men kan även få tala själva genom inbjudan. Dessa ärenden drar lätt ut på tiden då flera olika auktoriteter är inblandade, vars områden inte sällan överlappar varandra. Det är ganska vanligt att diskussioner strandar på grund av detta, varpå frågan i slutänden lämnas över till klanhövdingen för ett slutgiltigt beslut.

Det bör noteras att tingen tenderar att döma ut relativt hårda straff för brottsliga handlingar i Geeliew, vare sig de begås av Saaræmedlemmar eller av andra. Man håller hårt på att staden skall vara en trygg plats där folk kan mötas under fredliga förhållanden, och det ses inte med blida ögon när brott begås i den.

Hövdingarna

Utanför tingen är klanhövdingen Kirano Ari Geeliews högste enskilda auktoritet. De patrullerande khelinnerna till trots är det oftast till honom folk vänder sig med problem som inte kan vänta till nästa ting, om en konflikt uppstår eller om ett brott har begåtts.
     Som gammal boldag är Kirano van vid direktkontakt med sin omgivning och brukar ägna några timmar varje dag åt att "patrullera" staden - om man söker hövdingen behöver man oftast bara gå runt ett tag tills man hittar honom; som regel kan man finna honom i samtal med någon stadsbo. Han känner de flesta av Geeliews bofasta vid namn och så gott som alla till ansiktet.

Mirg Wenilis har som ättehövding mindre inflytande över själva stadens styre än vad Kirano har, men han är den viktigaste auktoriteten i allt som gäller dess externa relationer. Handelsmän och långväga resenärer är måna om hans välvilja, och han är den förste som bofasta från andra klaner rådfrågar om de råkar i trångmål.
     Mirg kan för det mesta återfinnas vid Fridens Hus, i samtal med någon viktig person eller arbetande i sin vagnsverkstad; ibland bådadera.

Geeliews Vise

Stadens status som inofficiell fristad orsakade länge praktiska problem för den blandade befolkningen. När lokala stadsfrågor togs upp på Saaræs klanting fann sig Geeliew-bor från andra klaner utan röst i ärenden som direkt berörde dem. När de sedan drev projekt för sina egna klaners räkning kunde Saaræs medlemmar finna sig motarbetade inifrån sin egen stad. Det var uppenbart att innevånarna behövde någon sorts alternativ metod för att handlägga ärenden.
     Man talade först om att inrätta ett separat stadsting [weolaasilem], efter modell från Taarluhn i Västlandet, men den stadens situation skiljer sig markant från Geeliews och lösningen befanns otillfredsställande vid en närmare titt. Istället bildades en rådsgrupp av lokala klanrepresentanter som var boende i staden. Den direkta förebilden för detta system var worens gårdsting i Taarwor; däremot har det endast ytliga likheter med det (långt mer sentida) rådssystem som numera används i Eilapam.
     Rådet benämns Geeliews Vise, och är efter något över tvåhundra år en av stadens äldsta och mest respekterade institutioner. Dess fyra medlemmar utses av Sarokhelas fyra klanhövdingar. Bara mycket tilltrodda personer som åtnjuter stort allmänt förtroende kan komma ifråga för medlemskap.

Geeliews Vise har tre huvudsakliga uppgifter:

•	Att tillsammans med klanhövdingen fatta beslut i lokala frågor som rör själva staden (hövdingen har det slutliga avgörandet om man inte kan enas), och bistå honom i frågor som rör dess förhållande till klanen Saaræ i stort. Rådet har ingen egen beslutsrätt i det senare fallet.
•	Att vara rådgivare åt ättehövdingen i frågor som rör Geeliews förhållande till omvärlden utanför klanen. Det är i första hand stadens handel som påverkas av dessa, varför rådsmedlemmarna ofta uppvaktas med gåvor av handelsmän och andra klaners hövdingar.
•	Att tillsammans med representanter för KhelinnOrden och Vishetens Sällskap vara sakkunniga i vissa juridiska fall, till stor del brottsmål där illdåd begåtts i Geeliew av folk från ättens andra klaner. Deras rekommendationer väger tungt när målen senare tas upp på tinget.

Alla beslut fattas på Saaræs klanting, där Geeliews Vise medverkar som rådgivare. Arrangemanget ger Sjöklanen vissa naturliga fördelar framför de andra klanerna, vilket också är avsikten - det är ju i alla fall deras stad - men khelinnerna som överser rådslagen är inte sena att påpeka om de tycker att utfallen av dem verkar bli orättvisa.

Bland rådets nuvarande medlemmar finns Yngoor Dhole som tidigare var rådgivare till Udeins förre klanhövding. Han är gift med Mirg Wenilis’ syster och brukar stödja ättehövdingens åsikter i de flesta ärenden. Dhole själv arbetar gärna med diplomatiska och sociala frågor.
     Ulwath Nidar av Taaragoar äger Geeliews största värdshus, Den Glada Galten, och är en av stadens mest välkända invånare. Han har profilerat sig med sitt engagemang för regionens kommunikationer och allmänhetens kontakter med omvärlden.
     Den idag enda kvinnliga medlemmen heter Cwaanitra Wyrth. Hon är Saaræs egen representant och har bott i Geeliew hela sitt liv. Med sina två söner äger hon tre flodbåtar som bedriver handel nedför Geelaamæ. Ekonomi och handel är hennes specialområden.
     Daghmiir Lashtaar från Weirsiim är digon i Lagkunskap och har länge varit en uppsatt medlem av Vishetens Sällskap. Senare utsågs han till rådsmedlem då han kände ett kall att verka för lag och rättsskipning i staden. Han arbetar främst med lagfrågor.

Vishetens Sällskap

Geeliew har haft ett erelaas så länge någon känner till. Urgamla sägner nämner hur folket i de ursprungliga släktgårdarna blickade upp "mot väst, till kullen med vismännens gård". Digoner såg handelsplatsen svälla ut till en by, senare till en stad, och spelade en aktiv roll i dess framväxande. Nu som då är de en självklar närvaro för stadens innevånare och deras tjänster efterfrågas dagligen när dokument skall skrivas, frågor utredas och barn undervisas.  Detta är också den plats där merparten av samarbetet mellan Vishetens Sällskap och KhelinnOrden utförs. Kheligonerna som arbetar ute på Caarlaasia bor här.
     Den huvudansvariga för Sällskapets verksamhet i Geeliew är erdigonen Iwora Fhuna. Hon är tämligen ny på sin post och måste utstå en del ofördelaktiga jämförelser med sin långvarige föregångare, som var omtalat vis och duglig, men hon växer så sakteliga med sin uppgift.

KhelinnOrden

KhelinnOrden har en saarluhn intill hamnen, men det är främst på grund av Caarlaasia som de har en ovanligt märkbar närvaro. Stationerade eller förbiresande khelinner är en mycket vanlig syn på Geeliews gator (om än utan rustning och vapen när de inte är i tjänst) och ses som en naturlig del av stadsbilden. Orden har ett orubbligt starkt anseende här, och inte bara för att sarokhelierna delar deras värderingar. För dem är den en skapelse av deras ättegrundare, Meenorek, så khelinnerna ses som deras fränder på ett helt annat sätt än i andra delar av landet.
     Detta, och den blandade befolkningen, gör att khelinner kan ta en aktiv roll i stadens bevakning. Ingen brukar opponera sig om de lägger sig i lokala fall. Efter mörkrets inbrott går en "stadsvakt" i form av en fullt rustad tvåmannapatrull runt på gatorna, med boldagrätt att ingripa mot tjuvar och bråkmakare. En muntlig rapport om nattens händelser lämnas varje morgon till Daghmiir Lashtaar.

Den "undre världen"

Brödraskapet, även kända som Röda Kåpan, hade tidigare ett näste i Geeliew, men ett anonymt tips till KhelinnOrden (från Imthak Abniir, Nattens Ögons lokale ivorin) tvingade dem att i hast lämna staden förra året. Regionens handel och de påföljande möjligheterna till smuggling är dock alltför lukrativa för att Coon Vaninh bara ska ge upp den. Brödraskapet hyser planer på att återetablera sig i Geeliew, men många av deras namn och tidigare kontakter är nu kända och de kommer att få gå försiktigt tillväga för att inte bli upptäckta.
     Trots det kommer de att behöva göra sig av med en del rivaler. Deras avfärd noterades av mindre organiserade men lika giriga personer, och det hål som de lämnade efter sig har i stort sett fyllts av andra tjuvar och smugglare.

Nattens Ögon har ett nyvunnet fäste i staden. Nu när de manövrerat bort sina kåpklädda konkurrenter ligger fältet öppet för dem att erbjuda sina blodiga tjänster till vem som än kan ha behov av dem, men de vill bygga upp sin organisation medan Saaræ - och KhelinnOrden - ännu är ovetande om deras närvaro. Tills vidare håller de en låg profil och arbetar på att etablera sina medlemmar som respektabla stadsbor.

Staden är geografiskt centrerad kring Inæsaarela, ett stort torg som på dagtid brukar fyllas av marknadsstånd och vagnar med handelsvaror. I dess mitt står ett bastant och mycket gammalt brunnshus av sten. Själva brunnen är antagligen Geeliews äldsta bevarade struktur, i utmärkt skick och används dagligen av stadsborna.  Från torget löper fyra breda huvudgator, varav en leder upp till erelaaset och en slutar nere vid hamnområdet. Övriga smågator och stråk har växt ut naturligt från dessa med tiden.
     Nedan presenteras några av de många intressanta etablissemang som en rollperson kan hitta i och omkring staden.

Värdshus

Den Glada Galten
Detta anrika hus är en av Geeliews få trevåningsbyggnader, och det tveklöst största värdshuset i staden. Inredningen är mycket smakfull och prydd med ättens våg-emblem varhelst man kommit åt. Maten håller normal standard medan dryckerna är gudomliga; husets källare rymmer ett brett sortiment av gyllene brygder från Khelataars olika hörn.  Den Glada Galten ägs av rådsmedlemmen Ulwath Nidar. Han är änkling sedan ett par år, men hans hustru hann lära de charmanta döttrarna Sasha och Iantha allt de behöver om att driva ett värdshus. Förutom att husera i köket och servera gäster är det de som sköter inköpen av drycker och råvaror. Ulwath har också anställt två dugliga och bastanta bröder, Otvar och Pergil Rehlin, som handräckning och för att lugna överförfriskade gäster på kvällstid. De kommer från de mest höglänta delarna av Taaragoars bergstrakter och känner sig lite vilsna i den stora staden, men är angelägna att behaga sin husbonde. Värdshusets priser på konsumtionsvaror är något högre än genomsnittet, medan login är billigare.

Hinden
Det här värdshuset är litet till ytan, men har luxuös inredning och fina rätter att bjuda på. Husets vin kommer från en liten vingård norr om Wohlsaaræ och håller ypperlig kvalitet. Priserna är höga både för kost och logi, vilket ser till att majoriteten av besökarna är fint och välbärgat folk, precis som ägaren Ralho Entar vill ha det. Han är en högfärdig typ, märkbart spydig och nedlåtande mot de besökare som han anser vara mindre värdiga att vistas där, men desto mer inställsam mot de han tycker passar in. Värdshuset har ett litet men regelbundet klientel bland resande storhandlare.

Tabhars Sköld
Denna taverna är egentligen ganska medelmåttig men den är ren och prydlig och håller låga priser. Affärerna går lite halvdant, främst för att byggnaden är lite avsides belägen. Tillfälliga resenärer hittar sällan hit utan de flesta gästerna är stadsbor eller besökande i Geeliew som varit här förr. Klientelet är blandat och varierar i hög grad med tiden på dygnet, men den som vill ha en mugg öl eller billigt vin och någonting salt att tugga på kan alltid hitta vad de söker borta på "Skölden".
     Ägaren, Agor Tabhar, är stadens lokale kontaktman för organisationen Nattens Ögon, vilket de allra flesta av husets besökare förstås inte har en aning om.

Flickan och Björnen
Tavernan med det märkliga namnet är välkänd långt utanför Geeliew som en mötesplats för barder och lyriker. I dess ombonade inredning och lugna atmosfär frodas en trolsk stämning som lockar besökarna in i mystikens och legendernas värld. Man håller sång- och berättarkvällar de flesta av veckans åtta dagar. Huset ägs av en bard vid namn Thimbariil Naogi. Han kommer ursprungligen från Ghelinpaa, vars berömda viner aldrig fattas inom dessa väggar. Thimbariils fru Sashira är en vacker kvinna med ett smittsamt gott humör. Hon kan servera den hungrige en delikat middag, även om de flesta besökare nöjer sig med ett krus vin. Det finns även ett rum med mjuka bäddar till övers uppe på loftet, men det är oftast bara vänner till ägarparet som övernattar där; sömniga besökare brukar dirigeras till Glada Galten tvärs över torget. Tavernan har ett högt besökarantal med många regelbundna stamgäster.
     För fyra år sedan utsattes den för en anlagd eldsvåda. Thimbariil blev svårt bränd i lågorna medan själva byggnaden klarade sig med begränsade skador. Än idag vet ingen vem som utförde dådet, eller varför.

Lockfågeln
Änkan Mina Wotmær driver ett lugnt och propert gästgiveri i den gård i stadens utkant som hennes förmögne make lämnade henne. Mot en slant eller hjälp i hushållsarbetet får övernattande gäster en enkel men smaklig måltid, varmt tvättvatten och en bekväm sovplats i en av gårdens två gästsalar. De kanske noterar att det även verkar finnas några privatrum där andra gäster är inhysta över längre tid, men om de frågar får de veta att dessa är reserverade för släktingar till värdinnan.
     Det stämmer, fast släktingarna har en ganska speciell anledning att vara där. Familjen Wotmær är sedan otaliga generationer dyrkare av ’Blodmodern’ - Caarevel - och ett par gånger varje år kommer utvalda medlemmar ner från Weirsiims bergstrakter och samlas i Geeliew vid deras oheliga högtider. I gårdens stora källare finns ett par rum med inredning och materiel för kultens ritualer... och lämningarna efter några gårdsgäster som råkade se mer än de borde.

Handelsbodar

Sarnors Kött
Sarnor Twaalar är Geeliews främste slaktare. Merparten av råvarorna kommer från ett antal släktingars gårdar runtom Wohlsaaræ, men han slaktar även åt andra som kommer med kreatur till staden. I båda fallen tar han betalt i kött, som han sedan säljer i sin handelsbod. På så sätt kan han förse kunder med ett brett utbud av regionens köttprodukter. Djuren förs hit levande och slaktas i en utbyggnad bakom boden. Priserna är normala för Saaræs medlemmar och de flesta boende i staden, medan utbölingar kan få betala upp till 20% högre pris beroende på vilket intryck Sarnor får av dem. Öppettiderna är helt beroende på när han har slaktat senast.

Hermors Kreatur
Hermor ägnar sig åt att sälja gårdsdjur som han kommit över på ena eller andra viset. Ingen anklagar honom för att handla med stulna kreatur, men många har sett konstiga märken och fläckar på hans varor, och kan minna sig djur som plötsligt blivit slöa och svaga någon dag efter att han har sålt dem. På kvällarna tillbringar Hermor sin tid på Tabhars Sköld där han sitter och spelar tärning. Han är bra på det och spelar ofta skjortan av sina motspelare, men ibland förlorar han stort och erbjuder då att betala skulden i djur.

Allt Du Behöver
Många barder har hyllat den reslystna boldagen Minara Dobnaar och hennes djärva stordåd runtom ättelandet. Hon tvingades dock sluta sin äventyrliga bana när hon skadade sitt ben så illa att hon nu tvingas gå med käpp. Rik på kontakter och på silver öppnade hon då denna ovanliga inrättning, där hon tillhandahåller råd, tjänster och utrustning för resenärer - mycket gångbart i en stad som denna. Minara vet exakt vad man behöver när man reser vart, och kan berätta precis vilka man bör vända sig till (eller undvika) på vägen. Hon ritar kartor och har ett gott sortiment av praktiska pinaler att sälja, och behöver man något annat så känner hon ett stort antal skickliga hantverkare som hon kan hänvisa en till. Minara är ännu ganska ung och har en förtjusande charm, vilket hon gärna utnyttjar för att få ut högre priser för sina tjänster.

Worens Krus
Sokar Imnær är en av de största dryckeshandlarna i hela Sarokhela. Han verkar som grossist åt värdshus i Geeliew och ättens större byar och måste därför resa mycket, men när han befinner sig hemma kan man också köpa krus och tunnor direkt från honom. Sokar handlar främst med öl och vin, fast han har även ett lager av isthoz, en mycket eftertraktad vara i Geeliew.

Aarnors Örter
Denna lilla men väldoftande affär har ett brett sortiment av örter och kryddor, det mesta färskt från ägarens trädgård. Utbudet varierar stort med årstiden, men han lägger upp lager av torkade växter inför vintern. Ibland letar sig även mindre mängder av kryddor från mer avlägsna regioner hit via kringresande krämare. Aarnor Twaar driver dock sin handelsbod endast som en bisyssla. Den har ytterst oregelbundna öppettider, helt beroende på när han blir klar med sitt läderarbete hos grannen Imathiel Sariem, men om man vill köpa något kan man alltid gå över dit och fråga efter honom.
     Förutom matlagande hemmafruar besöks handelsboden ibland även av helare eller magiker på jakt efter örter som kan göra mer än att smaka gott; Aarnor har inte anpassat sitt utbud efter dem, men det händer att även de hittar vad de söker här.

Bröderna Ubryel
Bageriet sköts av de mycket pratsamma och humoristiska bröderna Ashmer och Ghaar från Gooronib (där de hette något helt annat innan de dömdes fredlösa, men det är det ingen som vet här i Geeliew). De har alltid rykande färskt bröd att sälja för ganska bra priser. Inför tingen brukar de även göra egenhändiga Mafuu-bakelser, som de säljer med strykande åtgång.

Alger och Ahjor
Detta underliga namn syftar på vad man kan hitta i den lilla men belamrade handelsboden. Det finns annat än fisk att utvinna i den närbelägna sjön, och ägaren, en äldre herre vid namn Ahjor Ylt, har i årtionden varit stadens störste producent av alg- och sjögräsprodukter. Merparten av hans varor äts som ingredienser i stuvningar och sallader, några används som kryddor, och han säljer även ett ganska välsmakande té från Wohlsaaræs flora. Handelsboden har relativt låga priser och ett välfyllt sortiment, men man brukar behöva rådfråga Ahjor för att hitta det man söker.

Hantverkare

Drejare
Itarel från Weirsiim tillverkar krukor, urnor och andra keramikkärl. Produkterna håller ganska måttlig kvalitet, men delar av hans klientel ser till att han ändå gör en god förtjänst på sitt arbete. Han har utvecklat en teknik för att förse sina kärl med dubbla bottnar - svårupptäckta och mycket effektiva hjälpmedel för smuggling.
     Itarel ingick tidigare i Röda Kåpans lokala ring. När de andra tvingades fly staden undgick han med nöd och näppe boldagernas uppmärksamhet. Coon Vaninh tror att drejaren bara ligger lågt, men Itarel har istället börjat samarbeta med ett par av de nya smugglare som etablerat sig i Geeliew. Grannarna har dock börjat notera att han verkar nervös; han känner till Brödraskapets planer på att återvända till staden och vet att han är illa ute om de skulle upptäcka hans nuvarande affärer.

Purdais Smedja
Taron Purdai är en mycket skicklig yrkesman och har flera lärlingar hos sig. Priserna är ganska höga, men så kan han också göra det mesta med ett resultat av god kvalitet.
     Taron bor här med sin äldre bror, Borin, som är en av stadens geelbraager. Denne brukar hålla möten i huset med några andra trolldomskunniga vid astrologiskt viktiga tidpunkter. Enligt Borin korsas ett Eld- och ett Jordflöde i marken under smedjan, vilket han i tysthet ser som orsaken till hans brors framgångar.

Byggare
I en månghundraårig stad full av trähus är reparationer och nybyggen en regelbunden aktivitet, och Berath Entar är dess främste expert på området. Hans familj är välbärgad så han behöver inte arbeta med det för sitt uppehälle, men ’byggerier’ är hans stora brinnande intresse. Berath vet allt som är värt att veta om olika huskonstruktionstekniker från tak till grund och har ett osvikligt öga för var man kommer att behöva underhålla eller reparera någonting; han vet precis i vilket skick varje hus i staden befinner sig. Geeliews invånare brukar konsultera Berath så fort man har ett dylikt projekt, och om någon flyttar in i staden är det en god idé att besöka honom för ett expertutlåtande om ens nya hem. Dessvärre är han mycket grundlig så alla byggnationer brukar ta sin rundliga tid (och kostar en god slant) men byggnaderna blir ju därefter.

Sömmerska
Imathiel Sariem är en mångsysslerska. Det finns flera skickliga kvinnor i staden som man kan gå till om man behöver få ett plagg sytt eller lagat, men hon behärskar även vävning, tygfärgning och (efter lite övertalning) tvättning. Hennes svaga punkt är läderarbete, så hon har börjat arbeta ihop med en kunnig granne vid namn Aarnor Twaar som kommer över varje dag för att laga skor, jackor o dyl.

Silversmed
Bogar från Leamilem anser att hans inrättning är Geeliews ögonsten; en skylt på dörren uppmanar den som vill komma in att först torka av skorna och borsta dammet av kläderna. Själv är han utan tvivel Sarokhelas skickligaste hantverkare inom sitt gebit. Hit går man om man vill ha sin sköld eller rustning smyckad, om man vill pryda sin dräkt eller om man vill uppvakta sin käraste med något smycke. Bogar kan även infatta andra ädla metaller eller stenar i sina verk, men man får i så fall tillhandahålla dem själv. "Över disk" säljer han bara små halssmycken graverade med ättens och de fyra klanernas symboler, alla övriga hantverk är beställningsvaror.

Tjänster

Tuppen och Hönan
Geeliew med sina många resenärer och inflyttade har ett synligt behov av siimluurer. Dess största glädjehus är ett välsett och mycket anrikt etablissemang - en historia gör gällande att Meenorek Lleworaan besökte det efter kriget - med offersal och egen sjukstuga. Det drivs med fast hand av Kora Hini, en medelålders dam som är lite ökänd för att leda sina medsystrar med ganska sträng disciplin. Trots detta bor sammanlagt sju kvinnor här, liksom två män; fd khelinner som avvek från kampens väg och nu följer Mont såsom Allmoderns make.

Glädjens Ångor
Ett annat glädjehus grundades år 980 av tre unga kvinnor som ville slippa Kora Hinis hårda nypor, och idag är de fem till antalet. Dess drivande kraft är Lorina Lamoth, en siimluur från Weirsiim som gav huset en lite speciell inriktning. Delvis inspirerad av hörsägner om Eilapams badhus har hon satsat på att ge besökarna varma bad, smörjning och massage i syfte att skapa en avspänd och otvungen stämning. En utbyggnad för ett svettrum (bastu) är under konstruktion.  Pga husets höga varmvattenkonsumtion är gåvor i form av ved alltid välkomna bland kvinnorna.

Helare
Monthar Jhaal är väl införstådd i den konst han utövar, med medicinsk utrustning såväl som örtmediciner och talismaner, och behandlingen är mycket god. Priset är dock därefter. Han avskyr också när äventyrligt folk kommer och har skadat sig ute på dumdristiga eskapader, och tvekar inte att ta extra betalt av dylika stollar. Baktill i huset finns ett par rum där svårt sjuka eller sårade kan bäddas ner.
     Monthar har ett kusinbarn till hjälpreda, en ung flicksnärta som han håller på att lära upp. Hon är ännu inte betrodd att göra så mycket mer än att mata de sjuka och byta deras sängkläder men utför sina plikter med märkbar entusiasm, i synnerhet om patienterna är unga män.

Sånglärarinna
Den förtjusande Onathira Eulieem från Udein gjorde en kort men omtalad karriär som bard innan hon beslöt att hon hade större utbyte av att sprida sina färdigheter till andra. Utöver ren sångkonst lär hon ut poesi och berättande, olika danser samt trakterande av en del vanligare musikinstrument. De flesta av hennes kunder är hustrur eller barn till lokala rikemän, men hon uppsöks också av barder som vill ta del av hennes kunskaper, samt en del folk som bara vill insupa hennes charm. Priset ligger dock fast; 10 marwoni per heldagslektion.

Stridens Hetta
Byggnaden med det målande namnet är Peræthair Vapenmästarens berömda skola, där han lär ut krigandets konst till speciella utvalda. Han bryr sig inte om sina lärlingars härkomst, men man kan inte heller köpa sig en plats här. Krigare som vill studera under honom måste först visa sig värdiga, vanligen genom att utföra ett uppdrag av skiftande art. De få som klarar det prövas sedan mycket hårt i en veckas tid då han bedömer om de har talang och rätt sinnelag för hans träning. Dock tar han aldrig emot mer än högst tre lärlingar åt gången. Undervisningen sker till ett pris av två werolab per säsong, vilket betalas i förskott.  Själva träningspassen är vanligtvis 6-8 timmar per dag och består i huvudsak av strikta vapenövningar och fysisk träning. Utöver dessa lär Peræthair ut ett antal meditativa och psykiska discipliner som eleverna förväntas praktisera på sin fritid; dessa är i själva verket kärnan i hans träning, men det är en hemlighet som bara hans fullärda krigare känner.
     Många framstående kämpar från både Sarokhela och andra ätter har lärts upp av Peræthair. De flesta boldager håller reda på vilka de är - strider dem emellan tenderar att bli långa och mycket intressanta att beskåda, och det händer under klankrig att folk avreser till stridsplatser enbart för att de vet att två av hans gamla elever kommer att mötas där.

Övriga byggnader

Kirano Aris gård
Klanhövdingen bor i en stor gård vid randen av Wyrthsaa tillsammans med sin gamla mor, hans äldsta syster, hennes make och tre barn, samt en ung kusin som Kirano tränar upp till boldag. De har avsatt ett arbetsrum och en gäststuga (som båda kan nås direkt från innergården) till hans hövdingasysslor, i övrigt är hemmet till för familjens privata affärer.

Erelaas
Uppe på en närbelägen kulle en bit utanför staden, allmänt känd som ’Digonkullen’, har Vishetens Sällskap sitt erelaas. Det muromgärdade klostret inrymmer några av Geeliews äldsta bevarade byggnader och utgörs av ett lågt stentorn, några mindre träbyggnader och en lummig trädgård. Kheligonerna har en egen sidobyggnad där de kan ta emot besök och meddelanden.
     Dess klostertempel är föremål för en välkänd legend. Under det Stora Kriget beordrade den dåvarande erdigonen att man skulle riva ut dess interiör och bygga om det till ett Ymintempel. Det förseglades dock av en Vegirn-trogen digon vid namn Rethar Maarluhn, som reglade dörren inifrån och valde svältdöden därinne framför att släppa in någon. Hans offer skapade så mycket intern uppståndelse att erdigonen valde att inte låta bryta upp dörren; istället lät han uppföra ett helt nytt tempel utanför erelaasets murar. När dörren till slut öppnades efter kriget fann man digonens kropp, utan ett spår av förruttnelse och med ett rofyllt leende i ansiktet.  Klostertemplet i Geeliew anses sedan dess vara särskilt helgat av Vishetsfadern, och varje år vallfärdar många digoner och andra besökare hit för att betyga sin vördnad till platsen.

Tempel
På Digonkullen, mittemot erelaaset, ligger ett litet tempelkomplex till Allfaderns ära. Det byggdes upp på samma plats som det förhatliga Ymintempel som förstördes efter kriget. Templet uppfördes av Vishetens Sällskap men övertogs ganska snart av KhelinnOrden; tempelskötarna utgörs idag främst av pensionerade khelinner.
     Templets centralpunkt är en liten öppen helgedom med en staty av Mont som den Triumferande Krigaren (iförd rustning, trampande på en dolk - Caarevels, men vid krigsslutet även en vanlig symbol för Lögnen om Ymin - med mindre versioner av Lemina och Vegirn respektfullt sittande vid hans fötter) där besökare ger personliga böner och offer till gudomen.
     Vid helgedomens ena sida finns en större offerplats under bar himmel, avsedd för sociala riter och ceremonier. Den används främst för att offra till Allfadern inför varje ting.  På den andra sidan ligger en liten arena för rituella kamper till Monts ära; folk som vill avgöra personliga tvister genom duell utför dem oftast här.
     Bakom dessa finns en stor tempellund där besökare dryftar viktiga samtal, mediterar och hedrar minnet av sina anförvanter. I en liten glänta hittar man även en tredje, mindre offerplats som hedrar Mont som Fadern och Befruktaren. Geeliews siimluurer brukar hålla riter här varje dagjämning.

Skola
Vishetens Sällskap äger en byggnad nere i staden där Geeliews barn får sin grundläggande bildning av två digonberer. Lektioner hålls endast några timmar i veckan, men med khelataariska mått håller undervisningen god kvalitet. Det som lärs ut är läsning och skrivning, räkning, allmänbildning och retorik (mycket viktigt när ens inflytande som vuxen beror på om man kan tala väl på tinget). Skolans läromedel utgörs av små vaxtavlor att skriva och räkna på, ett skolbiblioteket á två böcker - mynilemsk ABC och en liten läsebok med sedelärande berättelser - som eleverna skickar runt och läser högt från, samt ett litet altare till Vishetsfadern.  Aga är inte tillåten då föräldrar från olika klaner kan ha skilda åsikter om sådan fostran, men det händer att bångstyriga ungar blir inlåsta en stund i skolans jordkällare.

Saarluhn
Caarlaasia är nästan två mil bort ute på sjön, så KhelinnOrden behöver även ha faciliteter inne i staden. Saarluhnen ligger invid Geeliews hamn och består av en bastant stenbyggnad med arbetsrum, förråd och inkvarteringar för de lokala khelinnerna. Myntaaralen ••• kan oftast återfinnas i arbete här, medan Saaræs taaral ••• brukar föredra att vara ute och röra sig med sin tiomannagrupp. Saarluhnen har även egna hamnbryggor där folk och materiel skeppas till och från Caarlaasia varje dag.
     Genom donationer äger KhelinnOrden även flera andra byggnader i staden, men de flesta av dessa hyrs ut till privatpersoner. All egentlig ordensverksamhet sköts från saarluhnen.

Fridens Hus
Denna magnifikt utsmyckade stockbyggnad uppfördes några år efter kriget på platsen för Entars släktgård, där Saaræs förfäder fattade beslutet att bilda en egen klan. Den tjänar huvudsakligen som rådsbyggnad för Geeliews Vise som har en gemensam mötessal och varsitt arbetsrum här, och huserar även ett stadsarkiv med dokument, brev och skrifter från Geeliew som samlats här ända sedan huset byggdes.
     Ättehövding Mirg Wenilis har bosatt sig i en sidosektion som tidigare var avsedd för gäster. Han lever ganska spartanskt för sin ställning, men har också tagit ett vagnskjul i huset till sitt eget förfogande; han använder det som verkstad i hans dagsvärv som vagnmakare. Förutom hans familj är tre unga boldager som han tagit under sitt beskydd boende i byggnaden.
     När den ursprungliga släktgården brändes ner omkom den gamle patriarken Uderek Entar i lågorna, och rykten säger att hans ande ännu hemsöker platsen. Personer som befunnit sig i byggnaden nattetid - inklusive ättehövdingen - talar om blodisande skrik från angränsande rum som sedan visat sig vara tomma. Ännu har inga geelbraager lyckats driva bort eller kommunicera med det som hemsöker Fridens Hus, men de har bekräftat att det finns en osund närvaro där.

Klicka på bilden för att se en större karta.