Raven
hon som inte är Corson

Lancelot Games trodde att kvinnan på Khelataarboxen var samma ’Raven’ som förekommer på flera andra av Royos bilder. Detta har visat sig vara fel, fast jag vet inte om sammanblandningen med Silverglass-serien gjordes av Lancelot eller av bildbyrån Norma Illustrators som levererade omslaget (de hade ingen vidare koll på sitt eget sortiment).
     Dock är Royos Raven en veritabel tvilling till hans Corson på boxen, både till utseendet, klädseln och svärdet, så förväxlingen är rätt förståelig. Den gör i alla fall att det är motiverat att även ta upp Raven i det här sammanhanget.

Bokserien om Raven skrevs av Richard Kirk (pseudonym för Robert Holdstock och Angus Wells) i slutet av 70-talet. Den består av de fem böckerna Raven, Swordmistress of Chaos, A Time of Ghosts, The Frozen God, Lords of the Shadows och A Time of Dying.  Enligt recensioner är de Conan-inspirerad sword & sorcery - vilket var standardmodellen för pocketfantasy på den tiden - och innehåller "explicit sex".  Luis Royo har målat omslag till samtliga.


Raven, Swordmistress of Chaos
Cirana av Taaroonaal! (Korpklanen, för den som inte förstod det.)  Som synes är likheterna med Corson större än skillnaderna - figuren och håret, den svarta baddräkten, pannband med hängen, lårhöga stövlar... Fast som vi ska se längre ner har Royo varit klart mer enhetlig med Ravens utrustning än han var på Silverglass-bilderna.


A Time of Ghosts
Ciranas shivalooriska ridhäst var väl svart..?  Raven har knutit upp håret här, men hennes utstyrsel är så gott som identisk med den första bildens. Det som främst skulle ha gjort den svår att förklara på ett Khelataaromslag är staden med den bisarra arkitekturen i bakgrunden.


The Frozen God
Det här är den enda Raven-bilden som har ett direkt samband med Khelataar. Den var Lancelots första val som omslag till Tarakh, men skickades tillbaka för ifyllnad när de noterade att hon inte har nåt på sig under ringbrynjan... Sen fick de aldrig någon censurerad bild levererad, i alla fall inte innan modulen skulle gå till tryck, så de valde bilden med den barbröstade Conan-figuren istället.
     Nu har Raven skippat gympingdräkten, så om den hade hamnat på omslaget hade Lancelot troligen inte presenterat bilden som föreställande Cirana - eventuellt hade hon fått passera som en av systrarna Qaana. (Bergsfolket är ju förtjusta i att kasta kniv, så hennes muterade shuriken hade säkert gått att förklara som ett mystiskt kharigaanskt kastvapen.)

Dock finns det en censurerad version, där Royo har svärtat utrymmet mellan ringbrynjelänkarna, så om Norma Illustrators bara hade varit lite snabbare i vändningarna hade vi nog fått se det här omslaget på Tarakh, istället för en conanoid Yangar Qaana med häst bland megaliter:

En skiss för ovanstående bild. Notera att Royo redan på det stadiet har ritat in en av Ravens standardpinaler; den där lilla runda axelskölden. (Corson har för övrigt en liknande på det första Silverglass-omslaget.)


Lords of the Shadows
Cirana seglar med tanganerna...  Raven skippar nätet, och blir till förväxling lik Corson på boxen - frånsett det taggiga armbandet á la Slayer på hennes högerarm. Här är det också tydligt att Royo använder svärdet, bältesspännet och skyddet på vänstra axeln som återkommande kännemärken.

En liten klädskiss. Förutom hennes stora bältesspänne är det i princip samma dress som Corson/Cirana bär på Khelataarboxen.


A Time of Dying
Riddjuret liknar mer en caarffal än en worrs, men Ravens klädsel håller stilen. Att ha rustning på sidorna av överkroppen men inte i mitten är opraktiskt, fast ganska khelataariskt - det är faktiskt helt i linje med Håkan Jonssons rustningsdesigner i spelet.

En förstudie till ovanstående bild, där Royo tydligen hade lite andra idéer om hennes utstyrsel.


Förutom Luis Royo har Raven-böckerna också fått omslagsbilder av Chris Achilleos:
Raven á la Achilleos

Tillbaka