Urtidens svärd

  Wohlgoor är den enda av Khelataarmodulerna som inte försöker förklara omslaget; dess baksidestext har inget samband med vad man ser på framsidan (de enda två personer i modulen som damen på bilden skulle kunna vara är fö boldtaaren Thylili Windameel eller Kaori Lamoth, den kvinnliga rollpersonen i interiörillustrationerna). Följaktligen finns det mindre anledning att fästa avseende vid motivet.

Lancelot trodde att även det här var en Raven-bild, vilket det alltså inte är. Den var ursprungligen omslag till Seven of Swords av Carole Nelson Douglas, den sista av böckerna om "silver-eyed Irissa, the Torloc seeress" och hennes älskare, krigaren Kendrith.  Hela serien är uppdelad i två trilogier (’Rynth’ och ’Sword and Circlet’) men består bara av fem romaner - Six of Swords, Exiles of the Rynth, Keepers of Endavanth, Heir of Rengarth samt Seven of Swords - där Keepers of Endavanth utgör både del 3 av den första trilogin och del 1 av den andra... Böckerna beskrivs av recensenter som "fantasy romance".
     Kvinnan på bilden är Irissas och Kendriths dotter Javelle, med pappas magiska svärd ("The Frost-Forge Sword") som hon och hennes bror har varit ute och questat efter. Hon figurerar inte på omslagen till de tidigare romanerna så det verkar inte motiverat att granska dem.

Bilden nedan är vad Lancelot först fick från Norma Illustrators. De frågade om man kunde göra något åt hennes våta bystlinne, och fick tillbaka den publicerade versionen där hon har fått på sig en svart spetsblus - något mer PK, men en tämligen okänd typ av klädsel bland khelataarer.

  Här är en liten tumnagel av själva bokomslaget. Notera att den också använder den censurerade varianten av bilden, med samma spetsblus som hamnade på Wohlgoor. Ett till exempel på att Royo redan från början gör flera versioner av vissa alster.

En förstudie och en skiss till bilden. Royo hade uppenbarligen en del varierande idéer om Javelles klädsel - och båda de här varianterna skulle ha varit enklare att passa in i Khelataar än det som hon fick på sig i slutversionen.



  Royos omslag kommer för övrigt från Tor Books’ andra utgåva (första utgåvan hade visst den här lite intetsägande bilden av en okänd artist). Romanen har även getts ut av Corgi Books, med ett omslag av Steve Crisp - den lilla tumnageln här intill är den enda version av hans bild jag har lyckats hitta. Man ser i alla fall att han har avbildat samma scen ur boken, fast Crisps tolkning av den skiljer sig en hel del från Royos. Lancelot skulle nog ha haft åsikter om den där pyramiden i bakgrunden...


Tillbaka