Skogsmön
En biologisk studie

i stort sett av Åke Rosenius


Ordförklaring

Skogsmö [Khe: mynsaaluur, Sko: loaana (dödskvinna)];  Kvinnliga naturväsen som visar sig som mycket vackra unga kvinnor med långa yviga svansar. De bär aldrig kläder eller utrustning, och saknar naturliga fysiska vapen, men har kraftfulla mentala förmågor. Skogsmöer bör betraktas som mycket farliga, i synnerhet för män.
Braageel[manskraft]  Manlighet, Urkraftens manliga del. En människa förnimmer braageel i form av tapperhet, rättvisa, heder, stolthet och maskulin sexualdrift. Den personifieras av Allfadern, och utgör hälften av allt som existerar i Khelataars värld.
Luurgeel[kvinnokraft]  Kvinnlighet, Urkraftens kvinnliga del. En människa förnimmer luurgeel i form av glädje, harmoni, tillit, kärlek och feminin sexualdrift. Den personifieras av Allmodern. Att dessa krafter attraherar varandra är en fysikalisk lag i Khelataars värld.


Ursprung

Skogsmöer är per definition inte levande varelser i samma bemärkelse som människor eller djur, de är kvinnliga andar som har fått fysisk form genom yttre påverkan.

Det finns en mängd olika tänkbara krafter som kan ha skapat dem. Den mest troliga orsaken är nog att en man, kanske med labila magiska talanger, har haft erotiska dagdrömmar på en plats där Urkraften varit starkt aktiv (en Jorddamm eller Jordbrunn, under en fullmåne vid sommarsolståndet, etc), och att en närvarande kvinnoande då har kunnat förkroppsligas ur den intensiva skapelsekraft som utlösts genom hans orgasm.
     En sådan händelse är egentligen inte alls unik. Samspelet mellan människor och naturandar kan lätt leda till att olika fenomen uppkommer, som ibland kan yttra sig som varelser av kött och blod. Det speciella med skogsmöer är bara att de är kapabla att fortplanta sig fysiskt, och det är fullt tänkbart att hela deras ras kan ha sitt ursprung i en enda individ.

En älskogslysten kvinna skulle också oavsiktligt kunna skapa en "skogskarl", som då blir ofantligt maskulin och dricker kvinnoblod. En sådan varelse kan däremot inte föröka sig; han är ytterst kapabel att göra sina kvinnliga offer havande, men dräper dem ju sedan genom att tömma dem på blod. Något fortlevande släkte av sådana kan därför inte uppstå.

Biologi

Eftersom skogsmöer ursprungligen inte är biologiska livsformer lever de efter andra förutsättningar. En människokvinna har egenskaper från både Allmodern och Allfadern, medan en skogsmö är till 100% kvinna. Följaktligen är hennes kropps alla kvinnliga aspekter (anletsdrag, kroppsformer, etc) extremt utpräglade, och hon ser nästan omänskligt sensuell ut. Vissa digoner hävdar att hon är en perfekt avbild av Allmodern själv. Hennes fruktansvärt starka könsdrift är en annan effekt av denna onaturligt totala kvinnlighet.
     Man har länge argumenterat över varför skogsmöer har svans. Det finns olika teorier om vad denna extra kroppsdel egentligen tjänar till, t.ex. att den hjälper dem att manövrera när de springer i skogsterräng (den får dem att gå lätt framåtlutade med en kattlik, gungande skritt) eller att den förlängda ryggraden låter dem kontrollera sina magiska krafter bättre. En annan teori är att svansen finns där bara för att den är sexig, och fyller därmed sitt syfte.

En skogsmös kropp är mycket likartad en människas i fråga om funktioner och uppbyggnad; hon består av kött och blod, hon måste äta, dricka och utföra toalettbehov, etc. Hon är dock inte helt och hållet bunden till den materiella världen och fryser t.ex. inte även om temperaturen sjunker till nära noll.
     Hennes sömnbehov är inte helt klarlagt, då en skogsmö sover mycket men bara verkar göra det av ren lättja. Hon kan om så behövs hålla sig vaken och aktiv flera dygn i sträck utan att uppvisa minsta spår av trötthet. En teori är att sömnens enda uppgift är att låta henne drömma om karlar när sådana inte finns nära tillgängliga, som en form av onani. Om så är fallet torde en skogsmö onanera fysiskt omedelbart före och efter en tupplur, vilket ett flertal observationer verkar bekräfta.
     Hon har däremot ett annat behov som människor helt saknar; ingen levande varelse av kött och blod kan bestå av bara ett kön, eftersom den då skulle sakna flera av naturens element (som i sig består av Manlighet och Kvinnlighet). En fullständigt kvinnlig kropp skulle vara uppbyggd av enbart Jord och Vind, och kan inte leva, så en skogsmö måste tillföra sig manlighet för att kunna fortsätta existera i fysisk form. Denna manlighet förbrukas sedan i hennes kropp på samma sätt som en människa förbrukar näringsämnen. Blod, livets vätska, är givetvis ett perfekt elixir för henne. Det är inte viktigt om blodet kommer från ett djur eller en människa, men det måste vara manligt blod.

En skogsmö har aldrig menstruationer därför att hon inte bär frukt med hjälp av vaginans äggstockar utan genom att låta sin egen luurgeel befruktas direkt av den manlighet som finns i mannens säd. I övrigt går fortplantningen till på exakt samma vis som hos människor. Det är välkänt att en skogsmö brukar genomföra ett flertal samlag med sitt offer innan denne dör, men eftersom befruktningen är en medveten, magisk process blir hon bara med barn om hon själv vill det. Fadern är alltså en vanlig människa, men barnet blir alltid en liten skogsmö (ibland kallad en skogstös).
     Detta barn lever de första åren beskyddad av modern, men växer snabbt. Redan vid 6-7 års ålder börjar hon kunna kontrollera sina krafter och blir könsmogen (sålunda börjar hennes kropp samtidigt anta vuxna drag). Hon och hennes mor kan då inte längre vistas i varandras närhet - mer om detta längre fram - utan måste skiljas åt, och hon får därefter klara sig själv. Vandrare säger sig ibland ha mött nakna småflickor som gjort valhänta försök att förföra dem. Dessa har oftast avfärdats som pedofila fantasier, men är sannolikt observationer av unga skogsmöer som nyligen blivit självständiga. I Mynsonib finns en berättelse om en skogsmö som rövade bort unga pojkar och satte ut dem levande långt ute i skogen; de var troligen ämnade som byte åt en oerfaren dotter.

En skogsmö som dör genom yttre omständigheter - dräps med vapen, drunknar, etc - ruttnar som en död människa. Om hon däremot avlider pga brist på mansblod och andra maskulina tillsatser kommer hon gradvis att tyna bort tills hennes kropp faller samman i en vindpust och en hög av torr jord. I båda fallen återgår hon till att bli en okroppslig ande som lever vidare i skogens löv och mylla, och kan en dag ta form igen om omständigheterna medger det. Skogsfolkets män har ett urgammalt tabu mot att utgjuta sin sädesvätska på marken; man vet aldrig vad den kan befrukta...

Magi

Man har hävdat att skogsmöers magiska förmågor består av Telempati och Telekontroll till FN 15. Detta är att schablonisera sakernas tillstånd något, för en skogsmö använder sig inte av besvärjelser (en magiker måste utföra långdragna ritualer för att få de ovan nämnda att ta verkan) utan tittar bara sitt offer djupt i ögonen. Hon har inga PSY-poäng; det är en naturlig egenskap hos henne att kunna manipulera med andras känslor, antagligen som en följd av hennes ande-ursprung. Däremot kan nog effekterna och hennes färdighet i att åstadkomma dem tänkas motsvara dessa besvärjelser.
     Jämförelsen är uppenbar: En skogsmö som vill locka med sig en man försöker charma honom med ögonkontakt ("Telempati"). Sedan försvagar hon hans kropp genom kopulation och försvagar hans vilja på psykisk väg ("Telekontroll"). Effekten av hennes påverkan kan vara mycket länge även om hon tillfälligt lämnar honom ensam på platsen, beroende på hans VIL. Någon exakt tid för detta kan inte anges eftersom det i grunden är fråga om en förförelseakt, inte besvärjande.

Dessa krafter har också begränsningar. Hon kan bara påverka en man i taget på det här sättet, kanske därför att hon inte kan uppbåda samma känslor för flera män samtidigt; kvinnor tenderar av naturen att vara monogama. Hon är dessutom beroende av sin blick för att kunna påverka folk. Om man täcker över en skogsmös ögon blir hon helt oförmögen att använda sina förmågor och är då bara en naken flicka med svans. Att sätta på henne en munkavle har ingen betydelse i sammanhanget eftersom hon inte använder sig av magiord.

Beteende

Det är ett ofrånkomligt faktum att en skogsmö är en kvinna, fastän hon inte är en människa. Hela hennes beteende styrs faktiskt av att hon är så mycket mer kvinna än människosläktets medlemmar av honkön. Hennes sexualdrift är ofantligt stark; skogsmöns hela tillvaro styrs av dragningen till det manliga könet och hon drar sig inte för någonting för att tillfredsställa detta behov. Vissa digoner hävdar till och med att hennes lustar inte begränsar sig till mänskliga karlar utan omfattar alla varelser av mankön. Undersökningar av dödade bockar och galtar från bondgårdar nära skogsmarker verkar bekräfta detta.
     Av samma orsak känner hon också en intensiv avsky mot andra kvinnor. Det finns tyvärr en allmän vantro om att kvinnor går säkra för en skogsmös attacker eftersom hon bara är intresserad av karlar, men hon kan i själva verket vara mordiskt aggressiv mot sina "rivaler". Kvinnor bör absolut inte gå obeväpnade i marker där en skogsmö tros befinna sig.
     Notera dock att amorösa närmanden från en skogsmö ofelbart slutar med att hon biter sin älskare och dricker hans blod, även om det inte var hennes avsikt från början. En mans närvaro väcker alltid törst efter braageel hos henne.

När en skogsmös blivande älskare/byte har valts ut visar hon sig för honom och beter sig förföriskt så att han lockas att komma närmare och få ögonkontakt med henne. Den vanligaste metoden är att påverka hans känslor för att få honom att följa henne frivilligt, men psykisk viljekontroll kan tas till om han inte är samarbetsvillig eller har sällskap som inte bör få vetskap om hennes närvaro. Sedan tar hon honom till en undanskymd plats där de kan få vara ifred. Där genomför hon upprepade samlag med honom och biter honom när han är för svag för att kämpa emot, vanligen medan könsakten fortfarande pågår. På detta sätt tillfredsställer hon både sin åtrå och sin hunger.

Skogsmön dricker sällan så mycket blod att mannen tar någon allvarlig skada av det på en gång. Hon släpper honom emellertid inte, utan behåller honom för mer älskog och blodsutgjutelse tills han slutligen dör, vilket kan ta flera dagar. Det finns fall där man hittat skogsmöers offer vid liv en vecka efter försvinnandet, om än mycket svaga, utmattade och apatiska av skogsmöns påverkan. Det är en fruktansvärd upplevelse att utsättas för denna bisarra varelse som älskar och äter sina offer med samma frenetiska passion under flera dygn i sträck, och om den man som råkar ut för det blir räddad lider han oftast av psykiska störningar efteråt. I allmänhet klarar han inte längre av att ha närmare kontakter med det motsatta könet.

En annan feminin egenskap som är mycket utpräglad hos skogsmöer är modersinstinkten; en skogsmö med en dotter kan utplåna hela gårdar i närheten för att beskydda henne och låter överhuvudtaget inte någon som hon inte har väl under kontroll komma inom synhåll för barnet.

Matvanor

En skogsmö behöver samma sorts proteiner och kolhydrater som andra levande väsen, så hon måste också äta bär, rötter och frukter i skogen. Hon får emellertid både näring och för henne helt livsviktig braageel av att dricka mäns kroppsvätskor. Blod är bäraren av liv i en människa, så det är naturligt att skogsmöer väljer att svälja just blodet från sina offer. När hon har tömt en man på blod kan hon leva på det i flera veckor innan hennes hunger återvänder, men den kan som redan nämnts stillas av annat än människor.
     Givetvis är det inte bara vätska som kan tillfredsställa en skogsmös behov av maskulina element. När hon dricker en mans blod kan hon ofta inte lägga band på sig, utan biter i upphetsningen loss och äter stycken av hans kött - inför hans egna ögon. Kroppsvätskor är dock skogsmöers primära kost, och man vet att de brukar slicka upp sina älskares svett som fungerar som ett stärkande elixir för dem (och dessutom innehåller salt). Deras intensiva tungkyssar är inte enbart uttryck av passion; de njuter lika mycket av kraften i den manliga saliv som de sväljer.
     En mans urin innehåller ansenliga mängder maskulin kraft, men det råder delade åsikter om vad som händer om en skogsmö skulle svälja det. Vissa hävdar att hon skulle länkas psykiskt till sitt offer eftersom urin i naturen är så distinkt kopplad till revir och identifikation. Hon skulle då t.ex. kunna veta allt om honom, men skulle kanske också känna hans dödsångest - något som hon antagligen vill undvika. Hur som helst finns inga dokumenterade fall där en skogsmö setts ta denna vätska i sin mun, så hon kanske helt enkelt finner smaken avskräckande.

Eftersom hon suger blod för att få i sig manskraft uppstår en naturlig fråga; varför dricker hon då inte det sekret som i sig självt är koncentrerad manlighet, som innehåller mer braageel än någon annan känd substans i naturen: sädesvätska?
     Svaret är att hon skulle få en överdos. En mänsklig kvinna tål att svälja en mans säd, då hennes kropp baseras på en balanserad sammansättning av manliga och kvinnliga element. Skogsmön är däremot inte kapabel att smälta en så massiv dos braageel på en gång utan att påverkas; om hon gjorde det skulle hon bli "mätt" på maskulinitet och försättas i ett rus av vällust när hennes luurgeel reagerade på den (det är känt att skogsmön upplever intensiv lidelse även när hon dricker blod). Hon skulle tappa alla sina aggressiva instinkter, och bli docil och helt ofarlig för sin omgivning. Tills hungern så småningom återvände - vilket kan ta flera veckor - skulle hennes naturliga könsdrift översvalla henne med passion till den man vars säd hon svalde. Skogsmöer känner detta instinktivt och undviker oral kontakt med den Vita Vätskan som de vet skulle göra dem hjälplösa.
     Detta händer givetvis inte om hon får den i sig på det "normala" sättet; en vagina är gjord just för att ta emot manlig säd, så det påverkar inte resten av kroppen, såvida hon inte väljer att bli gravid av den.
     Om hon tar emot den i sitt anus får det samma effekt som om hon skulle svälja den. Intensiteten blir dock mycket lägre eftersom ändtarmens förmåga att uppta vätskor är begränsad. Skogsmöer har mycket riktigt setts använda denna metod som, liksom att gnida ut säd över huden, är ett relativt ofarligt sätt för dem att få njuta kraften i den Vita Vätskan.

Kvinnors kroppsvätskor har motsatt effekt på en skogsmö; ett tillskott av luurgeel skulle ytterligare störa hennes från början obalanserade kroppskemi. Hon skulle bli sjuk av att dricka kvinnoblod och bli kraftigt försvagad av bröstmjölk. Menstruationsblod och kvinnligt könssekret skulle antagligen vara dödliga gifter för henne.  När anaakirias kvinnor uträttar sina naturbehov brukar de av hävd urinera på marken utanför byar och bosättningar, spotta över axeln och säga: "Tvi dej, och lämna oss ifred!" Detta är en urgammal ritual avsedd att hålla skogsmön på avstånd - och den fungerar.
     Allt detta gäller förstås i än högre grad hennes artfränder. Två vuxna skogsmöer skulle bli svårt sjuka bara av att befinna sig i närheten av varandra. Vanligtvis är det inget problem, eftersom de känner "vittringen" av andra skogsmöers kvinnlighet på mycket långt håll.

Slutord

Det finns egentligen mycket mer att säga om dessa varelser, inte minst deras effekt i kampanjer. Den som dödar män skapar också änkor, och skogsmöer är de mest utstuderade änkemakerskor som finns. Att ens älskade blivit långsamt mördad av en kvinna som först utnyttjade hans kropp, kan vara en ganska plågsam tanke.
     En region kan ha organiserade sammanslutningar av unga änkor som erbjuder ett högt pris på skogsmöhuvuden. Det kan finnas digoner och skogsprästinnor som specialiserat sig på skogsmö-bekämpning (tänk doktor Van Helsing). I mer glest bebyggda trakter torde man kunna hitta gårdar bebodda av ensamma kvinnor som längtar efter hämnd och troligen också söker en ny make. Som äventyrsförslag betraktat är det en jordnära variant på en vördad kliché - den som dräper odjuret får änkan och halva gården.

En varning måste dock utfärdas till den SL som funderar på att använda artikeln i spelet. Tesen att sädesvätska kan "tämja" en skogsmö har en viss potential för att skicka kampanjen överstyr; hon måste ju regelbundet få förnyade doser för att hållas i schack, och vem skulle inte ha nytta av en trofast piga med KN Exp i sinneskontroll?  Man behöver inte speltesta det för att förstå vilken destruktiv effekt hennes närvaro kan få på spelnivån.


Tillbaka