Khelataars alfabete 

PM, delvis baserat på lösa anteckningar av Björn Wahlberg

OBS: Själva bokstäverna har inte blivit visuellt designade - den här texten beskriver bara hur alfabetet är strukturerat.

Bokstäver

A
C (variant av K-ljud)
E
F
H (se nedan)
HJ *
I
K
L
M
N
O
P
R
S
SH (sje-ljud) *
T
TJ (tje-ljud)
U
W *
Y
Æ (Ä)

* Osäkert om dessa finns som egna skrivtecken.

HJ representerar ett hårt "huj"-ljud mellan sammanbitna tänder som är mycket passande i detta språk, men frågan är om inte khelataarer kanske uttalar vanligt J på samma sätt.
     SH representerar det grundläggande sje-ljudet, men det finns tvekan om det ska ha ett eget tecken eller inte; se Noteringar nedan.
     W kan lika gärna representeras som VH (i vissa fall möjligen UH), men bokstaven finns med under en egen rubrik i ordlistan, vilket talar starkt för att den har ett eget tecken.

Bokstaven H skrivs endast ut när den anger ett separat fonem (ex Hiigor). När den kombineras med en konsonant för att förstärka denna (ex Khela) anges den bara som en lös krumelur (K'ela). I exempelvis namnet Durghal bestämmer sättet att skriva H om det skall uttalas "Durgh-Al" eller "Durg-Hal".
     Björn var ett tag inne på att markera att vissa konsonanter kan uttalas kort eller långt. Detta skulle då skrivas som konsonant+H (som egen bokstav), undantaget om kombinationen förekommer i ordets början. Vi tog dock inget slutgiltigt beslut om den saken.

Följande språkljud har inga egna tecken, utan skrivs som en annan bokstav tillsammans med en markör (en krumelur) som visar att den skall uttalas tonad:

B
D
G
J
V
Z
tonat P
tonat T
tonat K
tonat tje
tonat F
tonat S

De tonade konsonanterna L, M, N och R har egna tecken, då deras otonade varianter vanligen inte används som språkljud.
     Om man vill skriva en puristisk version av mynilem kan ton-krumeluren enklast representeras i form av understrukna tecken (befintliga markörer som ^ eller ~ kan inte kombineras med konsonanter i de flesta ordbehandlare).

En detalj som tyvärr aldrig klargjordes är på vilket sätt C skiljer sig från K. Att C uttalas med k-ljud är fastslaget, men vi vet inte varför språkljudet har två olika tecken - en möjlighet är att det uttalas olika i khelataariska dialekter.

Siffror

Siffror skrivs med begynnelsebokstaven i respektive räkneord:

Siffra:   Skrivs:   Räkneord:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Y
V
S
R
N
P
L
W
B
A
y
ve
sli
lap (se nedan)
neem
baa (se nedan)
leeg
wot
bihn
at
Siffra:   Skrivs:   Räkneord:
20
30
40
50
60
70
80
90
VS
SS
RS
NS
PS
LS
WS
BS
ves
slis
laps
neems
baas
leegs
wots
bihns
Siffra:   Skrivs:   Räkneord:
11
12
13
14
AY
AV
AZ
AR
aty
atve
atsli (se nedan)
atlap
osv.
21
22
23
24
  VY
VV
VZ
VR
  vesy
vesve
vesli (se nedan)
veslap
osv.
Siffra:   Skrivs:   Räkneord:
100
1000
10.000
100.000
TA
SA
ASA
TASA
tanat
sunat
atsunat
tanatsunat
200
300
VTA
STA
vetanat
slitanat
2300
2305
2350
2355
VSASTA
VSASTAN
VSASTANS
VSASTANN
vesunatslitanat
vesunatslitanatneem
vesunatslitanatneems
vesunatslitanatneemsneem

I alla tiotal som slutar på tre (33, 43, 53, etc) skrivs s:et med ett litet avskiljningstecken för att man ska kunna skilja dem från jämna tiotal - även 13, trots att det egentligen inte behövs. Det är samma tecken som används för att markera tonade konsonanter, vilket språkligt sett gör s:et till ett z.
     Lap [fyra] skrivs R eftersom det hette rap för länge sedan, och man kan ännu höra det uttalas på det sättet i vissa östkustdialekter.  Baa [sex] hette i forna tider paa, men det gamla ordet paæ [dryck] bastardiserades till just paa och då blev de förväxlingsbara, så räkneordet förändrades med tiden.

Vissa tal är berömda för att de skrivs så att de bildar ord eller namn. Det mest välkända exemplet är "klannumret" 114, tanat-atlap, som skrivs TAAR [klan].
97, bihnsleeg, skrivs BL vilket även kan utläsas som "braag luur" [man kvinna]; talet används ofta som kodord när man vill antyda intima aktiviteter.

Noteringar

Skrifttecknen finns i två varianter - äldre, kantiga "runor" gjorda för att ristas, och en rundare typ av skrift som målas med hjälp av ett flytande medium (färg eller bläck). De kan dock fortfarande identifieras som samma alfabete.

Björn föreslog ursprungligen speciella tecken för dubbelvokaler och för bokstav+H (ex khela, waaghar, sje-ljud), men jag röstade mot det och han gav med sig. Möjligen kan SH ha ett eget tecken.

Förutom att designa själva tecknen, behöver man också ta reda på om skriven mynilem använder interpunkteringar (komma, punkt, frågetecken, motsvarande). Äldre alfabeten har det ofta inte - möjligen kan de köra med mellanslag - så troligt är att mynilem saknar det. Däremot har de nog ett avskiljningstecken för att hålla isär ord.

Personer i TRK:s (Hypnosis') kampanj har ibland haft namn som använder bokstaven Ü. Detta kunde vara en dialektal variant av U eller Y, eventuellt ett språkljud som kommit in som en influens från andra folk (t ex kom Ragis Samüil från Wilavel/Caaribold, vid foten av Ei Weir Menithi).


Tillbaka