| ||
| Här finns en detalj som är högintressant och gärna kan byggas ut -
Urbath säger om de andra köpmännen: "Troligtvis var de bara på genomresa då de blev
mördade". De kom alltså inte från Weirengiwohl-klanen? Folk reser till Foorteer från när och fjärran, och blir prompt mördade. I så fall ligger Weirengiwohls heder löst, speciellt som köpmännen var rika och troligen inflytelserika medlemmar av sina egna klaner. Skulle de klanerna godta en förklaring från Weirengiwohl själva? Om inte, är det här ett fall för KhelinnOrden (se nedan). |
Stadsvakter är en social anakronism i ett klansamhälle, även om Lancelot själva
hade svårt att hålla sig ifrån dem - jag råkade själv nämna dylika i Wohlgoor.
Med tanke på situationen som de arbetar med i äventyret (se
ovan) är det dock ganska enkelt att konvertera dem till khelinner. Fahlaric
Khorsalhur blir då ättens myntaaral, med tanke på mängden manskap han förfogar över.
(För övrigt vore det högeligen intressant att fastställa lite fakta om hur KhelinnOrden egentligen arbetar i Foorteer. De kan ju inte gärna bekämpa de tanganer som deras värdklan är allierade med...)
Rent allmänt: Det här och nästföljande avsnitt kan gärna flyttas lite.
Som nu är hamnar de efter mötet med Fahlaric, som inte inträffar förrän
senare.
Skor är fö en ordervara som inte tillverkas i parti förrän
under industrialismen; om det sitter en skomakare på marknadsplatsen så säljer
han inte färdiga skor, han tar upp beställningar.
| Notera meningen "Ni kan även skymta några tanganer ombord",
utöver piraterna som går och lastar matvaror. Det verkar i alla fall styrka
Richard Lindmarks teori att författaren menade tanganer hela tiden. (I det
efterföljande stycket statueras det också att den typiske piraten som anfaller
Amalric är en tangan.) Förutsatt att de är det så är deras skepp en khyzyb. Tanganska långskepp går ofta in i Foorteers hamn, så det är helt ok, bara man tar bort namnet. Skeppet kan mycket väl heta ’Slagfågeln’ - om man översätter det från tangani - men de skriver det knappast på skrovet. |
Namnet ’Havsgudinnan’ är ok; det syftar ju på skeppet självt, så det kan ses som en mytologisk metafor, typ "Æruuns brud".
Den hostande portvakten (hantverkaren) som Amalric hyr rummet av, kan med fördel ändras till att vara en gammal släkting som inhyser honom.
Lägg märke till att Jorma hela tiden snubblar över saker och ting; en kul detalj som gärna kunde byggas på lite av SL.
| Det verkligt intressanta om piraterna är tanganer, är
frågan vad de egentligen håller på med - tanganklanen som handlar med Weirengiwohl
(Tchüzits, enligt Taarluhnmodulen) skulle knappast sanktionera sådana här aktioner
mot en khelataarisk klan som de är allierade med. Är det här ett fristående gäng
lymlar, eller kommer de från en helt annan klan..? Det skulle kunna vara så att rollpersonerna har hamnat mitt i en komplott mot Tchüzits, av en annan tangansk klan, avsedd att förstöra deras relationer med Weirengiwohl (eller Weirengiwohls relationer med andra khelataar-klaner, vilket också skulle skada Tchüzits ekonomiskt). I så fall har de råkat få in en fot i tanganernas interna affärer... |
I det efterföljande stycket kan man fundera lite över hur vanliga smala återvändsgränder egentligen kan vara i khelataariska städer? Någon slags trånga skrymslen bör väl alltid gå att ordna, förstås.
Lite allmänt klagande: Menkara är magiker inom Musikaliska cirkeln, men när
han och piraterna anfaller verkar puckelryggens flöjtmusik bara finnas med för
stämningens skull; den åstadkommer ingenting. Ett tillägg om att någon i gruppen
drabbas av en besvärjelse vore trevlig.
Författaren går väl så långt i sin nit att förklara anfallet.
Det är trovärdigt att piraterna bevakade huset medan deras kompanjon gick in för
att döda Amalric (ett potentiellt farligt vittne), men inte att rollpersonerna
skulle vara skuggade; hur kunde piraterna känna till dem? En onödig detalj som
gott kan strykas.
Kartan i piratens ficka känns ganska konstruerad, mer som en
ditlagd ledtråd än någonting som SLP:n bar på sig för sin egen skull (såvida han
inte var navigatör med uselt lokalsinne), men jag vet inte hur man skulle kunna
förbättra den. Dessutom utgår texten från att rollpersonerna skall
muddra kropparna - om de inte gör det så hittar de inte kartan, och då är
äventyret slut. Alltså bör Jorma börja muddra dem om inte rollpersonerna kommer på
det själva.
Amalrics lönekrav är lite orimliga; 80 anokinn är mer pengar än de flesta tjänar
på ett år. Han skulle vara halvvägs till att kunna köpa en egen kogg för den summan.
8 marwoni (0,4 anokinn) vore en mer normal dagsersättning för en
lots, inklusive pålägg för riskerna, fast han kan ju schackra upp priset därifrån.
Fahlarics 15 man kan verka mycket för en khelinngrupp, speciellt som han också säger sig ha två patrullskepp med besättningar ute till havs. Det är dock inget problem; om han är ättens myntaaral förfogar han även över khelinnerna hos Menithiews tre andra klaner. Under det rådande läget är det fullt troligt att han tillfälligt omfördelat manskap från dem till Foorteer.
Ett skepp av Havsgudinnans storlek har knappast sex mans besättning i normalfall. Man kan förmoda att några av Cadzos mannar har fått ledigt för att ge plats ombord åt rollpersoner och khelinner, men i så fall behöver de senare hjälpa till med att sköta fartyget under färden.
Havsgudinnan råkar bli omdöpt till ’Havsdrottningen’ i början av det första
stycket. Nåja, Khelataar har sett värre grodor...
Havsgudinnan är uppenbarligen en kogg, fast en sådan är inte
stor nog att kunna bära en långbåt. Det ordnar sig om man ändrar att den firas ner
från sidan, till att den bogseras bakom skeppet med ett rep.
Ön måste logiskt sett vara belägen i Tanatia, men det framgår inte av texten. SL kan gärna nämna i förbigående att det finns andra öar inom synhåll.
Regelkorrigering: Texten anger att piraterna har +4 SG på allt när de är berusade. +3 SG vore nog mer lämpligt; SG-skalan är ganska grov, och +4 skulle vara den slags drängfylla när man knappt kan stå upp och vrida på huvudet samtidigt.
| Av texten framgår aldrig vad slags ställe de här husen
egentligen är. Det verkar inte vara en by, snarare en sorts förläggningar,
men de har både kreatur och jordbruksredskap. Med tanganska pirater finns det två alternativ. Dels kan det vara en slags utpost som man använder som nattläger mellan sina sjöresor, men vem är det då som tar hand om djuren och odlar grödor här? I alla fall vore ett sådant läger ett mindre ingrepp i originaltexten. Det andra alternativet vore att göra det till en bofast by á la Ahnginn eller Tiz-çekh. Den måste i så fall byggas ut; förutom de 27 krigarna tillkommer kvinnor, barn, gamla och övrigt mansfolk, och det totala antalet landar nog på över 100 människor. Problemet med en by är att äventyrets ursprungliga intention att utplåna piraterna och bränna ner platsen inte är lika genomförbar - eller önskvärd. Khelinner skulle definitivt vägra att ge sig på en bosättning med kvinnor och barn. |
Huskartan borde egentligen haft en norrpil, så att man dels kan se åt vilka håll stranden och skogen ligger, dels veta vilka riktningar som gäller när texten talar om "det sydöstra hörnet" och "den västra långväggen". Förmodligen är uppåt på kartan norrut.
Ren nitpicking: Rubriken verkar lite felplacerad, då det sista stycket under ’Husen’ egentligen också hör till avslutningen.
Alla SLP har ett väl så högt genomsnitt på sina färdigheter (Zeltran borde få ägna det mesta av sin tid åt att träna, bara för att få ihop nog med ÖKP för att inte få sänkningar). Det är dock inget nytt; samma fenomen förekommer i de flesta av Lancelots äventyrsmoduler, så spelledare är nog ganska vana vid det.
Menkara visar sig vara en intressantare person än man kunde tro; oskyldigt dömd fredlös för ett mord han inte begått. Han kan med fördel ges en mycket större roll i äventyret. Som det nu är dyker han bara upp som en liten läbbig figur vid ett tillfälle.
Det skulle gå att helt tanganisera Zeltran med ett minimum av ingrepp (även tanganer kan klä sig "snobbigt" enligt sitt folks standard). Kikaren är dessutom lättast att förklara om han är tangan - slipade linser är hi-tech som bara kan fås från Shivaloor.
De typiska piraterna har FN 10 i att tala khelataariska, och deras ringar och halsband låter också ganska tanganska. Att de är lojala mot Zeltran vore troligt om det är frågan om tangankrigare från samma klan.
Varför har inte Jorma fått någon egen beskrivning? Han har en större roll i äventyret än både Zeltran och Menkara.
Fahlaric och de typiska stadsvakterna verkar ok i stort, men om de är
khelinner blir delar av deras utrustning lite tveksam (Fahlarics plymförsedda
plåthjälm får definitivt stryka på foten).
Det kan också tyckas att typiska khelinner borde ha högre
värden än typiska pirater; man kunde gott utarbeta egna för dem.
Sammanfattning:
| • | Tubal Ferfangi blir rånmördad av pirater vid hemkomsten till Foorteer. Hans bror Cadzo vill ha kartan till Tubals rikedomar, och anlitar RP:na att återta medaljongen den var gömd i. |
| • | Stadsvakten eskorterar dem till Amalric, som bevittnade mordet, och han visar sig vara under attack. När RP:na hjälpt honom anfalls de av fler pirater och av puckelryggen Menkara. |
| • | De hittar en karta som leder dem till ön där piraterna har sin bas. RP:na oskadliggör dem tillsammans med stadsvakterna och hittar medaljongen, dock utan karta. |
Modifierad version:
| • | En serie mystiska rånmord i Foorteer hotar att svärta stadens rykte och stör
Weirengiwohls förhållande till de drabbades klaner. Tubal är det senaste offret, och hans bror Cadzo anlitar RP:na att hitta medaljongen, som är en ovärderlig släktklenod för familjen Ferfangi. |
| • | KhelinnOrden undersöker morden för att fastställa om det är ett
fall för dem och tar gärna emot hjälp utifrån, speciellt om någon av RP:na
kommer från klanen. Striden i Amalrics hus och den efterföljande attacken visar att tanganer är inblandade, vilket gör khelinnerna oroliga för långtgående politiska konsekvenser. |
| • | De hittar kartan (?) och beger sig till ön, där de
hittar basen/byn. Om det är en fristående utpost fortsätter handlingen som ovan.
Om det är en by måste de hitta medaljongen och oskadliggöra pirathotet, utan att
på något sätt anknyta händelsen till Weirengiwohlklanen. Alternativt kunde de kontakta Tchüzits' rongaan och låta honom ta över fallet, som antingen är en intern angelägenhet för dem, eller är ett verk av tanganer från en annan klan - vilket troligen leder till en klanfejd i Tanatia. |
| Cadzo Ferfangi | Fåfäng köpman i Foorteer, rollpersonernas uppdragsgivare. Han vill komma åt sin döde brors pengar. | |
| Tubal Ferfangi | Död handelsman, bror till Cadzo. Rånmördades av Zeltran Villagros' män. Han var mycket försiktig med sina tillgångar. | |
| Amalric Kesterin | Storvuxen, rödskäggig sjöbjörn med smak för starka drycker. Bevittnade mordet på Tubal Ferfangi. | |
| Fahlaric Khorsalhur | Kapten för Foorteers stadsvakt. En bister man som inte lägger fingrarna emellan. | |
| Urbath Tylos | Cadzo Ferfangis privata läkare, en liten och spenslig man. Mycket nervös, men en skicklig obducent. | |
| Zeltran Villagros | Svartmuskig pirat med slokmustasch och en grön papegoja. Han är hård men rättvis. | |
| Jorma | Mörkhyad löjtnant vid stadsvakten. Ogillar dåligt väder och har en benägenhet att snubbla över saker. | |
| Menkara | Tandlös och puckelryggig magiker som arbetar åt Zeltran Villagros. En farligt skicklig flöjtspelare. | |