Den 30 januari kom de små liven!

S*Zilarrezko Wilda Tezza Therese Gora

 

 

S*Saratovs Maximilian Blazej
 

 

Miraklet

 

  

 

Kl 02.00 på söndagsmorgonen var Wilda lite orolig och ville gärna ha mig vid lådan, hon pratade och ville gärna att jag skulle sitta inne i lådan om det gick. Jag fick bokstavligen hålla tassen.

Gick jag därifrån kom hon och hämtade mig direkt, samtidigt som hon pratade förmanande med mig.

Hon hade ont och kröp under handduken och gömde sig lite.

Hon behövde gå på lådan och när sonen kom ut i hallen från sitt rum ropade han att hon hade en kattunge i hallen, hon hann inte ens in på lådan först.

 

 

 

Och visst, där satt hon och såg förvånad ut med ett litet knyte mellan framtassarna. Vi hjälptes åt att bära in dom i lådan och hon började ta hand om den lilla, Hon verkade som om hon aldrig gjort annat och jag blev fascinerad över vilka instinkter de har.

 

Efter en halvtimme ungefär såg vi att nr 2 var på väg och då hade nr 1 börjat dia och hon kunde ägna all uppmärksamhet åt honom. Det gick lika fint den här gången och efter att nr 2 hittat sin mat så kunde hon andas ut lite och få lite välling med äggula och hämta krafterna.

 

Jag kände att det var liv och rörelse i magen fortfarande och det blev en lång väntan till kl 16.30 på kvällen innan det var dags igen.

 

 

 

Med nr 3 och 4 tog det tid med moderkakan så jag fick hjälpa till med att klippa en navelsträng efter att ha väntat och försökt lugna henne en stund. När det var avklarat och hon äntligen kunde andas ut såg hon verkligen både trött, stolt och nöjd ut.

Och vi var lika trötta!

Ögonen öppnades efter 6 dagar och de kikar med stora runda ögon på sin omgivning.

 

 Den minsta är så nyfiken på världen och springer efter två veckor även om det inte går så bra.
 

 Två veckor gamla kl 06.20 är det dags att öppna lådan och göra en liten inhägnad, de vill ut och se sig om redan och det som väckte mig så tidigt var första rymningen. Otroligt hur starka de är och att de kunde ta sig över redan hade jag inte trott.

"Moster" har ryckt in och hjälper till med fröna så gott hon kan, även om hon inte kan motstå att brotta ner dom och busa emellanåt.

Även en mamma behöver busa emellan tvättning och matning.

  

Det har nu gått fem dagar som jag fått sovit utan att få kattungar i sängen mitt i natten, Wilda vill ju helst sova hos mig och vill ha ungarna med sig då.

De första nätterna fick jag helt enkelt sova på golvet vid lådan.

 

Sonen har legat i soffan och tittat på tv och till slut haft hela familjen hos sig efter ett målmedvetet baxande från en mycket bestämd mamma.

  

Men det är klart att man vill vara med...;)
 

 

Lite blandade bilder från kullen hittar Du om Du klickar på bilden nedan.