Sveriges Riksdag beslutade 1/4 1939 om ett anslag på 560 000 kr för köp av ett nytt ambulansflygplan för att ersätta Trp 2 nr 4 som totalhavererat 1938. Kontakt togs med Beechcraft i USA i september 1939 och kraven på bl.a.: uppvärmbar kabin, plats för två bårar samt en sjukvårdare, kunde tillgodoses. Det skulle dessutom vara möjligt för flygplanet att operera med såväl hjul-, skid-, samt flottörlandställ.

Beechcraft 18R, c/n: 321 stod klar för leverans från Beechcraftfabriken i Wichita 1/1 1940. Suffixet "R" indikerade att flygplanet var utrustat med motorer av typen Wright Whirlwind R-975-E3. Flygplanet var redan vid leveransen från fabriken målat blankt olivgrönt/gråblått och hade kronmärkning (m/37 alltså utan gul ring) samt röda kors på vit botten i 6 positioner. Flygplanet flögs till Floyd-Bennet flygfältet på Long Island i New York där det försågs med ett par EDO-flottörer (56-7850?), demonterades och förpackades i trälårar för vidare transport med båt till Sverige.

Beechcraft 18R, eller Trp 4 (senare Tp 4) märktes om enligt m/40, gavs ambulansflygnummer "7" (007) och flögs, efter montering vid Blå Hangaren på Torslanda, för första gången i Sverige 4/4 1940 av Fanjunkare Knut Gunnerfeldt.

Två dagar senare 6/4 1940, anlände ambulansflygplanet till sin blivande hemmabas, F4 Frösön.
I augusti 1940 märktes Tp4 om ännu en gång - flygplanet fick koden "72" på nosen och båda stjärtfenorna, flottiljkoden "4" för F4.

Den 8/12 1941 ombaseras Tp 4 till F21 Luleå för att stationeras vid flygambulanshangaren Buddbyträsket, Boden. I samband med denna flytt ändras märkningen från "72" till "2" (som endast målas på stjärtfenorna). Flottiljsiffran ändras till "21" för F21.

Nästa stora förändring av målning och märkning sker efter att Flygförvaltningen 14/3 1947 beslutat (KFF MF 19:12) att Tp 4 (samt Tp 2A): "för att lättare kunna upptäckas efter eventuell nödlandning", målas om till helt orange kulör. Denna ommålning genomförs med största sannorlikhet på F21 våren 1948 (under förfallsperioden). I samband med detta blir koden "2" och flottiljsiffran "21" svarta. Troligtvis är det också nu som västerbottens landskapsvapen anbringas nedanför cockpit på flygplanets vänstra sida.

Efter närmare 10 års tjänst vid F21 blir Tp 4 utlånad till den Norsk-Brittisk-Svenska Antarktisexpeditionen (NBSX) och civilregistrerad SE-BTX. Mellan den 18/10 1951 och 25/8 1952 används SE-BTX till flygspaning, fotografering och transporter runt Maudheim, Antarktis. Flygplanet fick förutom den civila registreringen även ett litet kronmärke placerat på utsidorna av vardera fenan samt en pingvin på nosen med texten "Antartic" undertill. Dessutom målades flygplanets spinnrar röda.

Vid återkomsten till Sverige hösten 1952 återutrustas Tp 4 för flygvapentjänst och tillförs F4s 3: e division.

På eftermiddagen 9/1 1953 startar Tp 4 på F4 bana 12 för att ombaseras till F4 sjöflygstation. Förvaltare Knut Gunnerfeldt sitter vid spakarna och flygplanet har ytterligare tre passagerare. Det handlar om en kort flygtur på omkring en kilometer. Tp 4 har vid tillfället skidlandställ.
Efter en till synes normal start i banans öst- västliga riktning, stegrar sig flygplanet för att sedan omedelbart vika sig åt vänster. Flygplanet hade nått en höjd av ungefär 30 meter över marken. Vänster vinge slår först i marken sedan studsar flygplanet några gånger innan det kraschar in i ett skogsbryn ett hundratal meter bortanför fältgränsen och fattar eld. Passagerarna skadas men överlever. Gunnerfeldt har inte samma tur.
Haveriutredningen konstaterar vikning på grund av felaktig klaffinställning.


Flygplan Tp 4 kasserades och avfördes slutligen 7/8 1953.